abstract: This study examined the effects of procedural injustice during hypothetical police-citizen encounters. Specifically, the main effects of procedural injustice on emotional responses to police treatment, components of police legitimacy, and willingness to cooperate with the police were assessed. Importantly, this study also tested whether the effect of procedural injustice was invariant across officer gender. A factorial vignette survey that consisted of two different police encounter scenarios (i.e., potential stalking incident and traffic accident) was administered to a university-based sample (N = 525). Results showed that the effect of procedural injustice during such encounters had a powerful and significant influence on participants’ emotional responses (e.g., anger), legitimacy perceptions, and the willingness to cooperate. These effects appeared to be consistent regardless of whether the treatment was doled out by a male or female police officer. Implications of the findings in terms of theory and future research are discussed. / Dissertation/Thesis / Masters Thesis Criminology and Criminal Justice 2019

Un essai clinique consiste en un ensemble de principes épistémologiques élevé au rang d’instrument d’action publique. Sa fonction est d’établir l’efficacité des traitements dans un cadre assurant la légitimité sociale de la production du savoir médical et pharmacologique. D’un point de vue organisationnel, il repose sur un ensemble de micro-activités administratives permettant de garantir la faisabilité d’un protocole de recherche, la sécurité des patients et la fiabilité des données produites.Cette thèse propose une analyse sociologique de cette « administration de la preuve » que sont les essais cliniques et, ainsi, de compléter les études qui se sont jusque-là essentiellement consacrées à l’étude des droits des patients, à l’activisme thérapeutique ou encore à l’organisation épistémique de la recherche. L’expression d’ « administration » renvoie d’abord aux procédés méthodologiques mobilisés durant le déroulement d’un essai pour prouver l’efficacité d’un traitement. Elle renvoie ensuite aux activités administratives déployées par la pluralité d’acteurs qui composent l’essai pour recruter des patients, coordonner des cliniciens et contrôler la production des données cliniques. Etant donné l’hétérogénéité des travailleurs investis dans un essai et les différents univers normatifs qu’ils véhiculent, les imprévus organisationnels susceptibles de compromettre le cours des choses et les relations atypiques de contrôle qui bouleversent l’économie traditionnelle des hiérarchies professionnelles, comment ces acteurs parviennent à s’inscrire dans cette organisation bureaucratique que sont les essais cliniques et quel type de solidarité sous-tend cette administration de la preuve ? Pour répondre à cette question, nous proposons de saisir la bureaucratie en personnes et en actes et de tenir compte de la matière du travail administratif, des temporalités engagées dans la mise en place et la réalisation d’un essai, ainsi que des dynamiques relationnelles qui se jouent entre les promoteurs et les investigateurs, ainsi que leur personnel de renfort. A partir d’un travail documentaire, d’observation de réunions et d’une cinquantaine d’entretiens conduits auprès d’investigateurs, de techniciens d’études cliniques, de responsables d’études cliniques, d’attachés de recherche, de méthodologistes, ou encore de biostatisticiens nous soutenons que le fonctionnement d’un essai clinique procède d’une forme de solidarité particulière : la solidarité procédurale. La notion désigne la capacité des procédures administratives (consentement, notification d’événements indésirables, etc.) à cadrer et stabiliser dans la durée les actions et interactions des différents acteurs engagés dans la réalisation d’un essai clinique et supposés suivre un protocole de recherche. Après être revenu sur l’histoire de la bureaucratisation de l’évaluation des médicaments, nous suivons pas à pas les étapes des essais, allant de la conception d’un protocole de recherche jusqu’au gel d’une base de données afin de décrire la dynamique sociale propre à la solidarité procédurale. / A clinical trial consists of a set of epistemological principles used as a public policy instrument. Its function is to establish the effectiveness of treatments within a framework that ensures the social legitimacy of the production of medical and pharmacological knowledge. From an organizational point of view, it is based on a set of micro-administrative activities to ensure the feasibility of a research protocol, patient safety and the reliability of the data produced.This thesis proposes a sociological analysis of the “administration of evidence” that clinical trials are, and thus, to complete the studies that have so far been essentially devoted to the study of patients’ rights, therapeutic activism or the epistemic organization of research. The French term “administration” refers first of all to the methodological procedures used during the conduct of a trial to prove the effectiveness of a treatment. It then refers to the administrative activities deployed by the plurality of actors in the trial to recruit patients, coordinate clinicians and control the production of clinical data. Given the heterogeneity of the workers involved in a trial and the different normative universes they convey, the organizational contingencies that may compromise the course of events and the atypical control relationships that disrupt the traditional economy of professional hierarchies, how do these actors manage to fit into the bureaucratic organization that clinical trials are and what type of solidarity underlies this administration of proof? To answer this question, we propose to approach the bureaucracy in persons and in activities and to take into account the subject matter of the administrative work, the time involved in setting up and carrying out a trial, as well as the relational dynamics that are played out between the sponsors and the investigators, as well as their support staff. Based on documentary work, observation of meetings and about fifty interviews with investigators, clinical study technicians, clinical study managers, research associates, methodologists and biostatisticians, we maintain that the functioning of a clinical trial is based on a particular form of solidarity: procedural solidarity. The notion refers to the ability of administrative procedures (consent, reporting of adverse events, etc.) to frame and stabilize over time the actions and interactions of the various actors involved in the conduct of a clinical trial and expected to follow a research protocol. After reviewing the history of the bureaucratization of drug evaluation, we follow the steps of the trials step by step, from designing a research protocol to freezing a database to describe the social dynamics of procedural solidarity.

For my thesis, I have undertaken the creation of a persuasive game to advance a particular argument of the way that work is performed in the field of technical communication. Designed using procedural rhetoric, with an attention to aesthetics, fun, and the qualities that make games viable pedagogical tools, my game has been programmed using HTML5 and JavaScript, and made freely available online at RhetoricalGamer.com. This written document is meant to serve as a supplement to the game, providing a rationale for the use of games in education and in technical communication; a definition of procedural rhetoric and the necessary qualities of game design to ensure that the rhetoric operates correctly; and a detailed breakdown of the final elements and mechanics in place within my game. It is my hope that this work will serve as an exemplar for others interested in pursuing the creation of persuasive games, as a case study for the application of procedural rhetoric to education, and as a means of advancing technical communication's study of games and their relationship with such emerging technologies.

<p>Under år 2006 och 2007 förekom det minst 15 fall där justitieombudsmannen, JO, och en del länsstyrelser fann att det förekommit brister med avseende på socialnämnders iakttagande av föreskrivna tidsfrister. JO uttalade att det var fråga om särskilt allvarliga konsekvenser med avseende på att barn hade varit intagna i särskilda ungdomshem utan att det förelegat någon rättslig grund för placeringen.</p><p>I uppsatsen redogörs för de rättsliga förutsättningar som finns för omedelbara omhändertaganden av barn samt vilka rättsliga förutsättningar det finns för att få skadestånd ifall det har skett ett omedelbart omhändertagande utan rättslig grund.</p><p>Mina slutsatser är att för att ett omedelbart omhändertagande skall vara rättsligt grundat måste först tre förutsättningar vara uppfyllda. Dels ska ett missförhållande föreligga med anknytning till den unges hemmiljö eller till den unges eget beteende. Utöver det ska missförhållandet medföra att det finns en påtaglig risk samt att behövlig vård inte kan ges på frivillig väg. Socialnämnden måste även göra sannolikt att ovanstående förutsättningar föreligger och att den behövliga vården inte kan avvaktas samt iaktta föreskrivna tidsfrister. Alla åtgärder som företas ska ske med hänsyn till de grundläggande principerna om barns bästa och barns rätt att komma till tals. Det finns flera möjligheter att erhålla skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund. Den enskilde kan åberopa att det förelegat fel eller försummelse vid myndighetsutövning, tjänstefel eller att det har skett en kränkning av en mänsklig rättighet.</p><p>Utifrån ovanstående har jag dragit ytterligare slutsatser om att det synes enklare för en enskild att få rätt till skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund genom att åberopa brott mot en mänsklig rättighet samt Europadomstolens praxis än det är att erhålla samma rätt enligt svensk lagstiftning. Vidare synes det i praktiken vara svårt för enskilda att få rätt till skadestånd utan en hänvisning till praxis i de nu aktuella ärendena. Svenska domstolar torde kunna döma ut ideellt skadestånd för rättsligt ogrundade omhändertaganden utifrån Europadomstolens praxis, under förutsättning att det föreligger ett brott mot en mänsklig rättighet samt ifall det saknas grund för utdömande av skadestånd enligt nationell rätt.</p>

A great majority of children in Canada and the United States from Grades 2-6 fail to solve equivalence problems (e.g., 2 + 4 + 5 = 3 + __) despite having the requisite addition and subtraction skills. The goal of the present study was to determine the relative influence of two variables, instructional focus (procedural or conceptual) and use of manipulatives (with or without), in helping children learn to solve equivalence problems and develop an appropriate understanding of the equal sign. Instruction was provided in four conditions consisting of the combination of these two variables. Students in Grade 2 (n = 122) and Grade 4 (n = 151) participated in four sessions designed to assess the effectiveness of four instructional methods for learning and retention. Session 1 included a pretest of equivalence problem solving and three indicators of understanding of the equal sign. In Sessions 2 and 3 instruction was provided in one of the four instructional conditions or a control condition. Students were tested for their skill at solving equivalence problems immediately following instruction and at the beginning of Session 3 to assess what they had retained from Session 2. In Session 4, one month later, children were re-tested on all of the tasks presented in Session 1 to assess whether instruction had a lasting effect. All four instructional groups outperformed the control group in solving equivalence problems, but differences among instructional groups were minimal. Performance on indicators of understanding, however, favoured students who received conceptually focused instruction. Preliminary evidence was found that children’s understanding of problem structure and attentional skill may be associated with the ability to benefit from instruction on equivalence problems. Children clustered into four groups based on their performance across tasks that are consistent with the view that children’s understanding of the equal sign develops gradually, beginning with learning the definition. These findings suggest that a relatively simple intervention can markedly improve student performance in the area of mathematical equivalence, and that these improvements can be maintained over a period of time and show some limited generality to other indicators that children understand equivalence.

Försäkringar är en typ av tjänster som lämpar sig särskilt väl för internationell handel då försäkringsavtal enkelt kan slutas mellan två parter utan att några varor eller ar-betskraft behöver förflyttas över gränserna. Den gränsöverskridande handeln med försäkringar aktualiserar precis som den övriga gränsöverskridande handeln den in-ternationellt privaträttsliga problematiken. Det är dock ofta så att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation när försäkringen väl behöver användas. Försäkringen faller ju i många fall ut när försäkringstagaren lidit någon typ av skada. Med tanke på att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation både rent ekonomiskt och för-handlingsmässig har lagstiftaren valt att särskilt reglera detta område. Dessa typer av skyddsregleringar återfinns bland annat i de regelverk som styr domstolarnas behö-righet på den internationella privaträttens område. Behörighetsfrågan i försäkringstvister är förenad med vissa problem. I första hand stöter parterna på problemet med att det finns ett flertal regelverk som behandlar just behörighetsfrågan i försäkringstvister. Dessa regelverk innehåller likartade regler för försäkringstvister men regelverkens tillämplighetsområden skiljer dem åt. Reglerna som återfinns i Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen och Lugano-konventionen är tvingande och möjliggör för försäkringstagaren att väcka talan både vid den ort i vilken försäkringsgivaren har hemvist samt vid den ort där försäkrings-tagaren har hemvist. Försäkringsgivarens möjligheter att väcka talan är i princip be-gränsade till den ort där försäkringstagaren har hemvist. Genom behörighetsreglerna begränsas parternas möjligheter att genom prorogationsavtal avtala om domstols be-hörighet eftersom skyddet för försäkringstagaren inte skall sättas ur spel genom ett sådant avtal. Det förhåller sig dock på det sättet att regleringarna inte bara skall till-lämpas när styrkeförhållandet mellan parterna är ojämnt utan även i fall när parterna är att se som jämbördiga vilket i sin tur kan skapa omotiverade fördelar för försäk-ringstagaren. Ytterligare problem uppkommer på grund av att regelverken inte är tillämpliga på skiljeförfarande vilket kan komma att underminera skyddsregleringarna då regelver-ken som styr domstolarnas behörighet inte blir tillämpliga på denna typ av avtal.

Under år 2006 och 2007 förekom det minst 15 fall där justitieombudsmannen, JO, och en del länsstyrelser fann att det förekommit brister med avseende på socialnämnders iakttagande av föreskrivna tidsfrister. JO uttalade att det var fråga om särskilt allvarliga konsekvenser med avseende på att barn hade varit intagna i särskilda ungdomshem utan att det förelegat någon rättslig grund för placeringen. I uppsatsen redogörs för de rättsliga förutsättningar som finns för omedelbara omhändertaganden av barn samt vilka rättsliga förutsättningar det finns för att få skadestånd ifall det har skett ett omedelbart omhändertagande utan rättslig grund. Mina slutsatser är att för att ett omedelbart omhändertagande skall vara rättsligt grundat måste först tre förutsättningar vara uppfyllda. Dels ska ett missförhållande föreligga med anknytning till den unges hemmiljö eller till den unges eget beteende. Utöver det ska missförhållandet medföra att det finns en påtaglig risk samt att behövlig vård inte kan ges på frivillig väg. Socialnämnden måste även göra sannolikt att ovanstående förutsättningar föreligger och att den behövliga vården inte kan avvaktas samt iaktta föreskrivna tidsfrister. Alla åtgärder som företas ska ske med hänsyn till de grundläggande principerna om barns bästa och barns rätt att komma till tals. Det finns flera möjligheter att erhålla skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund. Den enskilde kan åberopa att det förelegat fel eller försummelse vid myndighetsutövning, tjänstefel eller att det har skett en kränkning av en mänsklig rättighet. Utifrån ovanstående har jag dragit ytterligare slutsatser om att det synes enklare för en enskild att få rätt till skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund genom att åberopa brott mot en mänsklig rättighet samt Europadomstolens praxis än det är att erhålla samma rätt enligt svensk lagstiftning. Vidare synes det i praktiken vara svårt för enskilda att få rätt till skadestånd utan en hänvisning till praxis i de nu aktuella ärendena. Svenska domstolar torde kunna döma ut ideellt skadestånd för rättsligt ogrundade omhändertaganden utifrån Europadomstolens praxis, under förutsättning att det föreligger ett brott mot en mänsklig rättighet samt ifall det saknas grund för utdömande av skadestånd enligt nationell rätt.

We introduce new approaches of modeling and synthesizing realistic-looking 2D fire animations using video-based techniques and statistical analysis. Our approaches are based on real footage of various small-scale fire samples with customized motions that we captured for this research, and the final results can be utilized as a sequence of images in video games, motion graphics and cinematic visual effects. Instead of conventional physically-based simulation, we utilize example-based principal component analysis (PCA) and take it to a new level by introducing “Eigenfires”, as a new way to represent the main features of various real fire samples. The visualization of Eigenfires helps animators to design the fire interactively through a more meaningful and convenient way in comparison to known procedural approaches or other video-based synthesis models. Our system enables artists to control real-life fire videos through motion transitions and loops by selecting any desired ranges of any video clips and then the system takes care of the remaining part that best represent a smooth transition. Instead of tricking the eyes with a basic blending only between similar shapes, our flexible fire transitions are capable of connecting various fire styles. Our techniques are also effective for data compressions, they can deliver real-time interactive recognition for high resolution images, very easy to implement, and requires little parameter tuning.

The idea that a complex object can be decomposed into simpler parts is fundamental to 3D design, so it is clearly desirable that digital representations of 3D shapes incorporate this part information. While solid modeling techniques based on set-theoretic volumetric composition intrinsically support hierarchical part-based shape descriptions, organic objects such as a human vertebra are more efficiently represented by surface modeling techniques. And although a human observer will easily identify part decompositions in surface models, the homogenous graphs of connected points and edges used in surface representations do not readily support explicit part decompositions. In this thesis, I will develop a part-based representation for 3D surface models. In abstract mathematics, a surface part can be represented as a deformation of a Riemannian manifold. To create a practical implementation, it is necessary to define representations of the 3D part shape and the region on the target surface where the part is to be placed. To represent the part region I will develop the Discrete Exponential Map (DEM), an algorithm which approximates the intrinsic normal coordinates on manifolds. To support arbitrary part shapes I will develop the COILS surface deformation, a robust geometric differential representation of point-sampled surfaces. Based on this part definition, I will then propose the Surface Tree, which makes possible the representation of complex shapes via a procedural, hierarchical composition of surface parts, analogous to the trees used in solid modeling. A major theme throughout the thesis is that part-based approaches have the potential to make surface design interfaces significantly more efficient and expressive. To explore this question and demonstrate the utility of my technical contributions, I present three novel modeling tools: an interactive texture design interface, a drag-and-drop mesh composition tool, and a sketch-based Surface Tree modeling environment. In addition to comparative algorithmic evaluations, and a consideration of representational capabilities, I have evaluated this body of work by publicly distributing my modeling tools. I will close the thesis with a discussion of the extensive feedback provided by users of my drag-and-drop mesh composition tool, called meshmixer. This feedback suggests that part-based approaches have significant benefits for surface modeling.

The idea that a complex object can be decomposed into simpler parts is fundamental to 3D design, so it is clearly desirable that digital representations of 3D shapes incorporate this part information. While solid modeling techniques based on set-theoretic volumetric composition intrinsically support hierarchical part-based shape descriptions, organic objects such as a human vertebra are more efficiently represented by surface modeling techniques. And although a human observer will easily identify part decompositions in surface models, the homogenous graphs of connected points and edges used in surface representations do not readily support explicit part decompositions. In this thesis, I will develop a part-based representation for 3D surface models. In abstract mathematics, a surface part can be represented as a deformation of a Riemannian manifold. To create a practical implementation, it is necessary to define representations of the 3D part shape and the region on the target surface where the part is to be placed. To represent the part region I will develop the Discrete Exponential Map (DEM), an algorithm which approximates the intrinsic normal coordinates on manifolds. To support arbitrary part shapes I will develop the COILS surface deformation, a robust geometric differential representation of point-sampled surfaces. Based on this part definition, I will then propose the Surface Tree, which makes possible the representation of complex shapes via a procedural, hierarchical composition of surface parts, analogous to the trees used in solid modeling. A major theme throughout the thesis is that part-based approaches have the potential to make surface design interfaces significantly more efficient and expressive. To explore this question and demonstrate the utility of my technical contributions, I present three novel modeling tools: an interactive texture design interface, a drag-and-drop mesh composition tool, and a sketch-based Surface Tree modeling environment. In addition to comparative algorithmic evaluations, and a consideration of representational capabilities, I have evaluated this body of work by publicly distributing my modeling tools. I will close the thesis with a discussion of the extensive feedback provided by users of my drag-and-drop mesh composition tool, called meshmixer. This feedback suggests that part-based approaches have significant benefits for surface modeling.