Hjärt- och lungräddning (HLR) utförs av sjuksköterskan och övrig vårdpersonal vid hjärtstopp för att försöka rädda livet på patienten. Det är en akut och känslofylld situation där snabba beslut måste tas. Många närstående önskar att få närvara, något som för med sig frågeställningar för sjuksköterskan att ta hänsyn till. Syftet med uppsatsen är att undersöka sjuksköterskans upplevelse av närståendes närvaro vid HLR. Metoden är en litteraturstudie som bygger på kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet lyfte fram tre huvudteman. Att besluta om närvaro: Många sjuksköterskor efterfrågade skrivna riktlinjer som hjälp för dem att förhålla sig till situationen. Beslut om närstående skall närvara eller inte lyftes fram som något det bör beslutas om gemensamt i vårdteamet. Erfarenhet i yrkesrollen och av närståendes närvaro vid HLR samt en tro på sin egen förmåga ansågs ligga till grund för att sjuksköterskan upplevde närståendes närvaro som något positivt. Stärkt relation: En del sjuksköterskor menade att närvaron fungerade relationsskapande. Genom att uppleva HLR-skeendet tillsammans ökade både sjuksköterskornas och närståendes förståelse för det inträffade. Väcker känslor: Sjuksköterskorna beskrev en prestationsångest över att bli iakttagna av närstående medan de arbetade och menade att det kan komma att påverka vården. Konflikter i teamet ansågs öka. Dessutom nämndes en rad orosmoment av att tillåta närståendenärvaro: bruten sekretess; en oro för hur närvaron kan komma att påverka närstående psykiskt; hot om våld mot personal; och rättsliga följder. Slutligen berörs i diskussionen betydelsen av riktlinjer för att skapa trygghet för sjuksköterskan i arbetet. En fungerande arbetsmiljö möjliggör för närstående att närvara, vilket visat upplevas positivt i stunden om tillräckligt med resurser finns att tillgå samt i förlängningen då närstående uppvisat lägre grad av psykisk ohälsa.

Introduktion: Överlevnadsprevalensen vid prehospitala hjärtstopp är i dagens läge låg och för varje minut som går utan påbörjad hjärt- och lungräddning minskar chansen för människans överlevnad. Vid ett plötsligt hjärtstopp är tiden för insättandet av HLR avgörande men kvaliteten på utförandet spelar också en viktig roll för personens överlevnad. Objektiv feedback i samband med HLR-träning innebär att den som tränar får direkt återkoppling från en monitor om hur väl de utfört HLR-träningen. Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av objektiv feedback i samband med HLR-träning. Metod:Kvalitativ forskningsansats valdes och data har samlats in genom intervju. Undersökningsgruppen bestod av 18 ambulanspersonal som tränat HLR med objektiv feedback under varje arbetspass under en 6 månaders period. Deltagarna intervjuades ungefär ett år efter genomgången träning. Data analyseras enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Resultatet redovisas i de tre huvudkategorierna förståelse, utveckling och kompetens. Resultatet visar att objektiv feedback gav ambulanspersonalen en insikt om sin egen förmåga att utföra HLR. Objektiv feedback fungerade som incitament för fortsatt HLR-träning. Objektiv feedback var ett betydande komplement i HLR-träningen för att utveckla kunskaper i HLR och stärka kompetensen. Kontinuerlig träning med objektiv feedback visade sig bidrar till ett säkert utförande av HLR vilket stärkte ambulanspersonalen. Slutsats: Objektiv feedback gav ambulanspersonalen en möjlighet att utvecklas i sin HLR-teknik och således utvidga sin kompetens. Sjuksköterskan behöver god kunskap om HLR för att kunna ge individuellt anpassad omvårdnad.

Abstact Introduktion: Beslut om 0-HLR kan tas av ansvarig läkare gällande patienter som inte bedöms ha förutsättningar att återfå spontan cirkulation och andningsfunktion vid ett hjärtstopp. Dessa beslut har visat sig utgöra grund för oenighet och osäkerhet hos vårdpersonal, anhöriga och patienter på sjukhus. Dock saknas forskning gällande distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av 0-HLR i hemsjukvård.. Syfte: Syftet var att undersöka distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av 0-HLR i hemsjukvård samt att identifiera förbättringsåtgärder. Metod: Kvalitativ intervjudesign med beskrivande karaktär utgjorde metoden där elva informanter från ett län i Mellansverige ingick. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Av resultatet framkom att det saknas tydliga rutiner för hur 0-HLR ska diskuteras och beslutas om i hemsjukvård. Personliga egenskaper hos vårdpersonal, patient och anhöriga styrde huruvida 0-HLR diskuterades eller ej. Man arbetade med 0-HLR i hemsjukvård fast på ett outtalat sätt och patienter visste inte alltid vad begreppet innebar. Behov att utveckla information och rutiner angående 0-HLR förelåg eftersom det rådde osäkerhet när akuta situationer uppstod.  Konklusion: Det framkom att 0-HLR är ett ämne som behöver lyftas för att undvika osäkerhet och otrygghet hos patienter, anhöriga och vårdpersonal gällande multisjuka patienter. Information, kunskapsuppdatering och rutiner behöver ses över och utformas för att bättre kunna följa med i utvecklingen av den personcentrerade vården.

Bakgrund Liv och död är något som berör oss alla. Frågorna har sällan enkla svar, utan kräver ofta etiska överväganden. Hälso- och sjukvårdspersonal är ofta närvarande när vi föds, vidsjukdom och vid livets slutskede. Avgörande beslut om patientens liv eller död är svåra ställningstaganden, vilket tillhör sjukvårdpersonalens vardag. Vid återupplivningsförsök ställs vårdpersonalen inför komplexa dilemman, dels när hjärt- och lungräddning, börstarta, dels när hjärt- och lungräddning bör avslutas. Beslut om återupplivningsförsök baseras på varje individuellt patientfall som är ett komplext förhållande mellan vinster,risker och kostnader för patient, närstående, men även för hälso- och sjukvården. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter när beslut om ej-HLR saknades för svårt sjuka patienter. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervju valdes som metod. Sju intervjuer med yrkesverksamma sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat Studiens resultat visade att avsaknad av beslut angående ej-HLR för svårt sjuka patienter påverkade sjuksköterskornas arbetssituation. Avsaknad av beslut skapade osäkerhet, stress och frustration. Sjuksköterskorna tvingades acceptera beslut och ibland utföra åtgärder som läkare ordinerat, vilket resulterade i att de ställdes inför etiska dilemman. Sjuksköterskornai studien betonade betydelsen av ej-HLR beslut. Det skapade trygghet och lugn i omvårdnadsarbetet kring svårt sjuka patienter. Det uppstod inga akutsituationer, utan patienten fick istället lugnt och stilla somna in och avsluta livet. Slutsats Avsaknad av ej-HLR beslut skapade osäkerhet, stress och frustration för sjuksköterskorna,vilket var en följd av bristande samarbete mellan läkare och sjuksköterskor. När ej-HLRbeslut fanns uppstod däremot inga akutsituationer, istället infann sig trygghet och lugn iomvårdnadsarbetet. Beslutsfattandet kring ej-HLR bör gå snabbare, detta för att minskarisken att patienter blir lidande

Chansen att överleva ett hjärtstop är i dag liten. Riktlinjerna för hur HLR ska genomföras är beskrivet i arbetsmodellen Kedjan som räddar liv och har genom åren förändrats stort. De studier som är gjorda visar på varierande resultat där en del studier visar att kvalitén på HLR försämras drastiskt redan efter ett par minuter medan andra studier visar att kvalitén av utförd HLR inte försämras nämnvärt på upp till tio minuter. Ett stort problemen är svårigheten att utvärdera sig själv samt att uppskatta sin kvalité av HLR under och efter en återupplivningssituation. Syftet med studien var att undersöka hur erfarna ambulanssjuksköterskor gör basal HLR över en period om 10 minuter och hur faktorer såsom kön, ålder, längd, vikt, BMI, ambulanserfarenhet, specialistutbildning, tid sedan HLR repetition samt självskattad trötthet korrelerar med uppmätt resultat. Femtioen ambulanssjuksköterskor deltog i studien där de fick utföra basal HLR på en simuleringsdocka under 10 minuter. Dockan registrerade ventilationsvolym, kompressionsdjup och kompressionstakt vilket analyserades och sammanställdes. Försökspersonerna uppgav även subjektivt när de ansåg sig påverkas av trötthet och vilka parametrar som de ansåg påverkades. Resultatet visade att förändringen från minut ett till minut 10 i medelvärdet för de respektive parametrarna var 665ml till 753ml för ventilationsvolymen, 46,5mm till 42,1mm för kompressionsdjup och 125n/min till 126n/min för kompressionstakten. För de demografiska faktorerna korrelerade ålder och antalet år i ambulans mot ventilationsvolymen, kön och ålder mot kompressionsdjupet samt längd och ålder negativt mot kompressionstakten. Ambulanssjuksköterskorna ansåg sig klara av att göra godkänd HLR i 6 minuter och 17 sekunder innan tröttheten försämrade resultatet. Därefter ansåg 94% att kompressionsdjupet, 24% att kompressionstakten och 6% att ventilationsvolymen påverkades. Ambulanssjuksköterskors uppfattning av deras trötthet kunde inte signifikant korreleras mot deras objektiva mätresultat.

Bakgrund: Hjärtstopp av plötslig orsak är en av de vanligast förekommande dödsorsakerna i Sverige som kräver HLR. Studier visar att det finns en önskan från anhöriga om att få närvara under HLR samt att det kan underlätta sorgeprocessen. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga sjukvårdspersonals attityder till att utföra HLR med anhörig närvarande. Metod: Granskning, analys och sammanställning har gjorts utifrån åtta studier med kvantitativ ansats. De databaser som användes i sökningarna var Pubmed och Cinahl. Resultat: Resultatet visade att sjukvårdspersonal hade en mer negativ syn på anhörigas närvaro under HLR, vilket kunde leda till stress, koncentrationssvårigheter och oro för anhörigas upplevelser. Utifrån studiernas resultat framkom följande kategorier: Erfarenhetens betydelse, riktlinjer och beslut, arbetsprestation och inverkan på anhörig och patient. Konklusion: Den övervägande negativa attityden till anhörigas närvaro under HLR berodde mycket på tidigare negativa erfarenheter. Många deltagare kände oro för anhörigas mående under HLR. Familjecentrerad vård är en förutsättning för att få anhöriga att känna delaktighet. Fler studier behövs för att det ska vara möjligt att införa riktlinjer och ge personalen den utbildning som krävs inom ämnet. / Background: Abrupt cardiac arrest is one of the most common causes of death in Sweden that requires CPR. Studies show that there is a desire from relatives to attend during CPR and that it could facilitate the grieving process. Aim: The aim of this study was to survey the medical staff's attitudes to performing CPR with a relative present. Methods: Review, analysis and compilation have been made on the basis of eight studies of a quantitative method. The databases used in the search process of the articles were Pubmed and Cinahl. Result: The results showed that the healthcare professionals had a more negative view towards the presence of relatives' during CPR, which could lead to stress, difficulty to concentrate and a concern for relatives' experiences. Based on the results, following categories emerged: The meaning of experience, guidelines and decisions, work-performance and impact on relatives and patients. Conclusion: The predominantly negative attitude to the presence of relatives' during CPR depends on previous negative experiences. Many participants felt anxious about the relatives' feelings during CPR. Family-centered care is a prerequisite for making relatives feel involved. More studies are needed to make it possible to introduce guidelines and provide staff with the training required in the subject.

Introduktion: Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd och en av de vanligaste dödsorsakerna i världen och i Sverige uppkommer cirka 50% av alla hjärtstopp på vårdavdelningar. HLR är den omedelbara behandlingen som utförs vid ett hjärtstopp för att patienten ska kunna överleva. HLR behandlingen kan dock vara en traumatisk upplevelse för patienten och kan orsaka skada och lidande. Det är inte alltid lämpligt att patienter behandlas med HLR på grund av deras sjukdomsprognos, de risker som finns och patientens önskan. Då förs ett samtal om ej HLR och senare tas ett beslut om ej HLR. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelse av beslutsfattandet kring ej HLR.  Metod: Studien var en litteraturstudie som var utformad efter Polit och Becks (2017) nio steg. De åtta artiklarna, varav fyra var kvalitativa och fyra var kvantitativa, söktes fram i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo.Resultat: Resultatet består av fyra teman: Delaktighet, Känslomässiga reaktioner, När och var diskussionen tog plats och Information. Resultatet visade att få patienter upplever att de är delaktiga i beslutsfattandet av ej HLR. Det framkommer även att patienter upplever att samtalet om ej HLR-beslutet medför negativa känslor som oro och hopplöshet men även positiva känslor som lättnad. Slutsats: Patienter upplever beslutsfattandet kring ej HLR som ett svårt samtal som medför känslor som oro och hopplöshet inför framtiden. De upplevde även att informationen i beslutsfattandet var knapp och bristfällig vilket resulterade i att de hade svårt att förstå beslutsfattandet.

Bakgrund: Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som leder till döden om det inte behandlas omedelbart. 2022 rapporterades 897 lyckade återupplivningsförsök i Sverige. Sjuksköterskor ska ge adekvat vård och arbeta utifrån personcentrerat förhållningssätt. Både svenska och europeiska riktlinjer säger att närstående ska få möjligheten att närvara under HLR då det kan gynna närståendes sorgeprocess, likväl är det inte vedertaget kliniskt Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att utföra HLR i närståendes närvaro Metod: Litteraturstudie har fritt följt Roséns (2017) design under granskningen. Granskning av de sju inkluderade artiklarnas lämplighet utgick från Forsberg & Wengströms (2016) granskningsmallar. Resultat: Resultatet indikerar att det är sjuksköterskors yrkeserfarenhet som ligger till grund för deras inställning till att låta närstående närvara under HLR. Sjuksköterskornas erfarenhet var att de upplevde sig tudelade inför den komplexa situationen. En välvilja att låta närstående närvara samtidigt som det kan ge ökad stress och känsla av övervakande för sjuksköterskorna Slutsats: Det är en komplex situation för sjuksköterskor, närståendes närvaro väcker emotionella känslor samtidigt som sjuksköterskornas måste fokusera på utförandet av HLR. Närståendes emotionella yttringar och låg erfarenhet är komponenter som kan leda till en försämrad HLR. En person som tar hand om närstående under HLR är en nödvändighet för att sjuksköterskor ska kunna fokusera på HLR utan bekostnad på den familjecentrerade vården. Yrkeserfarenhet samt utbildning tenderar underlätta för sjuksköterskorna att inkludera närstående att närvara under HLR

No description available.

Varje år drabbas cirka 3000 människor av hjärtstopp på sjukhus i Sverige. Behandling vid ett inträffat hjärtstopp är hjärt- och lungräddning, HLR, vilket innefattar bröstkompressioner, inblåsningar och eventuellt defibrillering. Ibland kan det dock bli aktuellt för läkare att i förväg fatta beslut om att inte utföra HLR vid ett hjärtstopp. Detta kan exempelvis gälla patienter som befinner sig i livets slutskede eller om HLR förmodas ge ett dåligt överlevnadsresultat på grund av patientens tillstånd. Två av sjuksköterskans uppgifter är att lindra lidande och främja för en värdig död. Sjuksköterskan arbetar nära patienten och får därmed en god överblick över patientens livskvalitet.Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever oklarheter gällande sin roll i beslutsprocessen kring ej HLR. Syftet med detta examensarbete är att belysa sjuksköterskors upplevelser och attityder i samband med ej HLR. Examensarbetet är en litteraturstudie baserad på åtta artiklar, varav fyra kvalitativa studier och resterande fyra kvantitativa studier. Ur analysen framkom två huvudkategorier, Svårigheter i beslutsprocessen och Etisk stress samt ett antal tillhörande subkategorier. Resultatet visar att sjuksköterskors delaktighet i beslutsprocessen inte är självklar och att det finns konflikter mellan sjuksköterske- och läkarprofessionen. Sjuksköterskor ställs inför etiska dilemman gällande ej HLR som upplevs framkalla stress, exempelvis huruvida patienter bör informeras om ett ej HLR-beslut eller inte. I diskussionen resonerar vi kring sjuksköterskors initiativ till diskussion om ej HLR, konflikter mellan professionerna samt sjuksköterskors strävan efter att ge patienten en värdig död. / Program: Sjuksköterskeutbildning