Dans la question 10 du livre II de son commentaire au traité De l’âme d’Aristote, Nicole Oresme soulève la question suivante : est-ce que le sens se trompe relativement à son objet propre? S’attaquant à la problématique de l’illusion sensible, il soutient qu’il y a effectivement place pour l’erreur dans la connaissance sensible puisque les facultés sensitives de l’âme ont la capacité de former des jugements. Influencé par le modèle perspectiviste de la vision, Oresme met l’accent sur le rôle des sens internes, plutôt que les sens externes, dans la perception. Ce mémoire de maîtrise a pour but d’élucider les notions de « concept » (conceptus), « jugement » (iudicium) et « discours » (discursus) telles qu’Oresme les emploie dans le deuxième livre de ses Quaestiones De anima et est accompagné d’une traduction des questions I.4, II.8-15 et II.21 des Quaestiones De anima. / In question 10 of book II of his commentary on Aristotle’s De anima, Nicole Oresme asks whether the senses can be deceived about their proper objects. Tackling the issue of sense illusion, he maintains that there is indeed error in sense cognition since the sensitive faculties of the soul can form judgments. Influenced by the perspectivist account of vision, Oresme highlights the role of the internal senses, rather than the external senses, in perception. This master’s thesis aims to elucidate the notions of « concept » (conceptus), « judgment » (iudicium) and « discourse » (discursus) as Oresme uses them in book II of his Quaestiones De anima and includes a French translation of questions I.4, II.8-15 and II.21 of the Quaestiones De anima.

Many recent studies confirm that the fantasy genre is based on ancient myths. Contemporary authors of fiction create new versions of myths, often using ancient “natural” and cultural symbols. Neil Gaiman is one of these tellers of modern myth. His works offer multiple possibilities for interpretation of well-known stories, reworked in a new way and filled with new layers of significance. Using Jungian archetypes as a prism for the analysis, this essay focuses on the possibility to relate the motif of the Triple Goddess, a triad of magical or divine female figures, present in many of the Western Europe mythologies, to female characters from Neil Gaiman’s Snow, Glass, Apples and The Ocean at the End of the Lane. Through a close reading of selected passages of the text, this essay exemplifies how Neil Gaiman uses archaic symbols and the motif of the Triple Goddess to connect his audience to the collective unconscious via manifestations of the anima archetype, one of many aspects of the collective unconscious. / Flera nutida studier slår fast att fantasigenren har sitt ursprung i gamla myter. Samtida författare i genren skapar nya myter och använder ofta symboler från gamla kulturer och naturfenomen. En av dessa författare är Neil Gaiman, en förmedlare av moderna myter. Välkända berättelser och historier får ett nytt liv genom hans kreativa stil och fantasi, fyllda med nya betydelser och tolkas ur många olika synvinklar. Genom användningen av Jungianska arketyper som en analytisk metod, fokuserar denna uppsatsen på att koppla den Tredelade gudinnan med kvinnliga karaktärer i Neil Gaimans Snow, Glass, Apples och The Ocean at the End of the Lane. Den Tredelade gudinnan är förknippad med en triad av magiska och gudomliga kvinnliga figurer, närvarande i flera västeuropeiska mytologier. Genom när läsning av särskilda avsnitt i texten, exemplifieras hur Gaiman använder arkaiska symboler för att koppla läsaren till det kollektiva omedvetna. Dessutom tydliggörs likheten mellan den Tredelade gudinnans personifikation och manifestationer av arketypen anima, som en av flera aspekter av det kollektiva omedvetna.

OPSOMMING Heteroseksuele interaksie word deur adverteerders in televisieadvertensies aangewend en die doel van die studie was om te bepaal hoe kykers dit ervaar. Data is ingesamel deur `n aantal advertensies aan skoolkinders te vertoon waarna onderhoude gevoer is om vas te stel hoe die kinders die advertensies ervaar het. Daar is van konsepte vanuit die analitiese sielkunde gebruik gemaak om kodes te identifiseer. Die navorser het deur die tegniek van inhoudsontleding die voorkoms van manifestasies van die kontraseksuele komplekse in die onderhoude bestudeer. Daar is bevind dat die erotiese aspekte van die konraseksuele komplekse by voorkeur in die bestudeerde advertensies aangewend is en dat deelnemers daarop gelet het. SUMMARY The purpose of this study was to investigate a style of advertising from the perspective of the Analytical Psychology. The style involves the depiction of a young man and woman in a state of interaction with one another. In an attempt to understand how the viewer experiences this, concepts from the Analytical Psychology of C.G. Jung were used. Jung claimed that the psyche contains constructs which he termed archetypes. Archetypes are ideas and predispositions, organisms are born possessing these. If the theory is correct, it can be assumed that these constructs will influence human behaviour. The archetypes responsible for initiating heterosexual interest are called the anima and the animus. The prevalence of different aspects of these in four television commercials as experienced by participants during interviews was studied by means of content analysis. Sexual manifestations were found to be the most prominently used aspects of the anima and the animus to market the advertised products. / PSYCHOLOGY / MA(SS) (PSYCHOLOGY)

The principal claim defended in this thesis is that for Aristotle arousing the emotions of others can amount to giving them proper grounds for conviction, and hence a skill in doing so is properly part of an expertise in rhetoric. We set out Aristotle’s view of rhetoric as exercised solely in the provision of proper grounds for conviction (pisteis) and show how he defends this controversial view by appeal to a more widely shared and plausible view of rhetoric’s role in the proper functioning of the state. We then explore in more detail what normative standards must be met for something to qualify as “proper grounds for conviction”, applying this to all three of Aristotle’s kinds of “technical proofs” (entechnoi pisteis). In the case of emotion, meeting these standards is a matter of arousing emotions that constitute the reasonable acceptance of premises in arguments that count in favour of the speaker’s conclusion. We then seek to show that Aristotle’s view of the emotions is compatible with this role. This involves opposing the view that in Rhetoric I.1 Aristotle rejects any role for emotion-arousal in rhetoric (a view that famously generates a contradiction with the rest of the treatise). It also requires rejecting the view of Rhetoric II.2-11 on which, for Aristotle, the distinctive outlook involved in emotions is merely how things “appear” to the subject.

Made available in DSpace on 2015-04-14T14:41:14Z (GMT). No. of bitstreams: 1 426639.pdf: 1075422 bytes, checksum: 737eb2a18ea54bf1b8170f7bbdb04a71 (MD5) Previous issue date: 2010-09-30 / O potencial comunicativo das produ??es cinematogr?ficas de anima??o incita questionamentos acerca do conte?do vigente em suas narrativas. Apoiando-se nas contribui??es de Vladimir Propp acerca da estrutura do conto, a presente pesquisa identifica e discute o discurso ?tico presente nas produ??es de anima??es f?lmicas norte-americanas e brasileiras recentes, considerando os conceitos desenvolvidos por Arist?teles e Edgar Morin. Colocando em di?logo ambas as perspectivas, submete-se o corpus formado por um conjunto de obras ? an?lise, buscando-se verificar como tais valores morais e ?ticos s?o transmitidos atrav?s das narrativas. Elementos particulares ?s produ??es nacionais e norte-americanas ganham visibilidade na pesquisa, permitindo a identifica??o de contrastes e aproxima??es que incidem na repercuss?o das anima??es perante suas plat?ias. A partir da fragmenta??o e an?lise das narrativas em fun??es, apresenta-se um quadro de valores morais para cada produ??o animada, associando-as a sua forma??o discursiva. Sob um cen?rio m?gico e enriquecido pelo simb?lico, o cinema de anima??o apresenta personagens com trajet?rias particulares, capazes de dar visibilidade a tem?ticas emergentes no entorno social, fator importante sobretudo se considerarmos que ? o p?blico infantil e juvenil o seu receptor ideal.

Made available in DSpace on 2015-04-14T14:49:37Z (GMT). No. of bitstreams: 1 433864.pdf: 18434268 bytes, checksum: 61c6a4bdb552888fb0eab7f573b93c20 (MD5) Previous issue date: 2010-03-19 / Neste trabalho, ? apresentado um modelo para a gera??o de anima??es faciais personalizadas em avatares. O modelo inclui duas abordagens de controle param?trico da face do avatar: baseado em scripts de a??es faciais em alto-n?vel ou usando a t?cnica de Anima??o Dirigida por Performance(PDA). A abordagem de controle por script permite a gera??o de anima??es com express?es faciais, fala sincronizada e comportamento dos olhos interativamente pela descri??o em alto-n?vel dessas a??es faciais. A abordagem de controle por Anima??o Dirigida por Performance permite refletir as express?es faciais do usu?rio em seu avatar, considerando como entrada um pequeno conjunto de pontos caracter?sticos providos por algoritmos de Vis?o Computacional. O modelo ? baseado no padr?o MPEG-4 de Anima??o Facial, estruturado usando uma hierarquia dos par?metros de anima??o, proposta para a abordagem de PDA. Essa estrat?gia permite a gera??o de anima??es nas regi?es da face onde n?o houver dados supridos por Vis?o Computacional. Para deformar a face, usa-se Fun??es de Base Radial e Fun??es de Cosseno. Essa abordagem ? computacionalmente barata e permite a anima??o dos avatares em tempo-real. Foi desenvolvido um framework de anima??o facial extens?vel capaz de animar facilmente faces parametrizadas de acordo com o padr?o MPEG-4 em aplica??es interativas. Tamb?m foram desenvolvidas algumas aplica??es interativas como estudo de caso das potencialidades do modelo e realizada uma avalia??o preliminar com usu?rios, de maneira a avaliar qualitativamente as abordagens de controle. Os resultados mostram que o modelo proposto pode gerar anima??es variadas e com resultados visuais satisfat?rios.

<p>Min avsikt var att undersöka om det gick att tolka Oden och några av berättelserna kring honom som en bild av individuationsprocessen. Min slutsats är att det låter sig göras. Berättelserna kring Oden innehåller element som mycket väl går att koppla till jungianska begrepp.</p><p>· Han möter och konfronterar sin skugga. Detta sker både i fallet med Vaftrudner och med Loke. Han ser dem i ögonen, och i fallet med Loke går han så långt att han ingår fosterbrödralag med denne.</p><p>· Han genomgår kris och lidande för att kunna gå vidare och växa i vishet. Både när han offrar sitt ena öga i Mimers brunn och när han hänger sig i Världsträdet.</p><p>· Han möter sin Anima i form av Gunlöd. Hon låter honom ta del av skaldemjödet, vilket frigör inre kreativa förmågor. Detta sker genom att det vanliga förnuftet sätts ur spel. Animamotivet antyds också i Vaftrudnersmal i stycket om hamingjorna, vilka får ses som kollektiva uttryck för Anima.</p><p>· Han betalar priset för sin individuation genom att tillföra kollektivet något värdefullt, skaldekonsten och runorna.</p>

<p>Forskningsöversikt</p><p>Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna.</p><p>Avhandling</p><p>I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber.</p><p>Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen.</p><p>Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi.</p><p>Diskussion</p><p>I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach.</p><p>Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori.</p><p>Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi.</p><p>Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi.</p><p>I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå.</p><p>Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet.</p><p>De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.</p>

Min avsikt var att undersöka om det gick att tolka Oden och några av berättelserna kring honom som en bild av individuationsprocessen. Min slutsats är att det låter sig göras. Berättelserna kring Oden innehåller element som mycket väl går att koppla till jungianska begrepp. · Han möter och konfronterar sin skugga. Detta sker både i fallet med Vaftrudner och med Loke. Han ser dem i ögonen, och i fallet med Loke går han så långt att han ingår fosterbrödralag med denne. · Han genomgår kris och lidande för att kunna gå vidare och växa i vishet. Både när han offrar sitt ena öga i Mimers brunn och när han hänger sig i Världsträdet. · Han möter sin Anima i form av Gunlöd. Hon låter honom ta del av skaldemjödet, vilket frigör inre kreativa förmågor. Detta sker genom att det vanliga förnuftet sätts ur spel. Animamotivet antyds också i Vaftrudnersmal i stycket om hamingjorna, vilka får ses som kollektiva uttryck för Anima. · Han betalar priset för sin individuation genom att tillföra kollektivet något värdefullt, skaldekonsten och runorna.

Forskningsöversikt Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna. Avhandling I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber. Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen. Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi. Diskussion I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach. Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori. Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi. Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi. I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå. Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet. De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.