Mit dieser Studie wird der erstmalige Versuch unternommen, die turkmenischen Dialekte Afghanistans durch die Erhebung von umfangreichem Primärmaterial zu dokumentieren und ihre phonologischen, morphologischen und lexikalischen Merkmale kontrastiv zu beschreiben. Durch die Erfassung und Beschreibung soziolinguistischer Gegebenheiten wird darüber hinaus die Einbettung dieser Idiome in die sprachliche Landschaft Afghanistans zu erklären versucht. Die turkmenischen Dialekte Afghanistans zerfallen in zwei Großgruppen, die xāliṣ- und nāxāliṣ-Dialekte. Die Binnendifferenzierung koinzidiert, wie die Studie erbracht hat, weitestgehend, wenn auch nicht ausnahmslos, mit ethnischer Differenzierung (und nicht etwa mit geographischer Distribution). Das wichtigste Differenzierungsmerkmal der turkmenischen Dialekte ist die Phonologie; entsprechend viel Aufmerksamkeit widmet die Studie den phonologischen Merkmalen. Morphologisch sind die Dialekte dagegen weitgehend einheitlich, nur die nāxāliṣ-Dialekte zeigen gewisse signifikante Abweichungen; die Verbalmorphologie, auf deren Bearbeitung aus Kapazitätsgründen verzichtet werden musste, verspricht diesbezüglich allerdings weitere interessante Erkenntnisse. Bezüglich der Lexik wurden beispielhafte semantische Felder (z.B. Verwandtschaftsterminologie) bearbeitet, die nur wenige, aber aussagekräftige und teilweise unerwartete Abweichungen aufweisen. Die turkmenischen Dialekte Afghanistans zeigen soziolinguistisch betrachtet auffällige Verschiedenheiten entlang Gender-, Alters-, Standes- und geographischen Trennlinien. Die Studie erläutert außerdem die Position des Turkmenischen gegenüber dem generell dominanten Dari, dem in der Verbreitungsregion omnipräsenten Usbekischen, dem lokal bedeutenden Pašto und dem Türkeitürkischen, das durch seine mediale Präsenz und infolge von Migration angesichts der großen linguistischen Nähe zunehmend an Bedeutung gewinnt. Indem die Arbeit für alle thematisierten Phänomene umfangreiches Belegmaterial aus der Feldforschung vorlegt, ermöglicht sie nicht nur die Überprüfung der eigenen Befunde, sondern eröffnet vor allem auch für die derzeit kaum zugängliche Region Nordafghanistan weitere Arbeitsfelder für sprachwissenschaftliche Studien. / The Turkmen dialects of Afghanistan have for the first time been made the object of a special comprehensive study which, on the basis of rich primary materials collected from the field, is investigating their phonological, morphological and lexical features. The study is supplemented with sociolinguistic observations which help positioning the Turkmen dialects within the linguistic universe of Afghanistan today. The Turkmen dialects of Afghanistan basically fall into two major groups which in this study, following the emic denominations, are being called xāliṣ und nāxāliṣ dialects. As the study demonstrates, the dialects are almost without exceptions deliminated not along geographical or regional lines but along the major ethnic delimitations. Phonology is the prime marker of dialect delimitation. Consequently, this study pays particular attention to phonological markers. On the other hand there is only little variation in morphology; only the nāxāliṣ dialects do not completely share these paradigms. Verbal morphology, which appears to depict more variation, has for reasons of feasibility not been included in this study. In the lexicology chapter several exemplary subfields of the Turkmen dialect lexicon (such as kinship terminology) are investigated in depth; this part of the study yields interesting, partly unexpected results. The sociolinguistic chapters, which for capacity reasons are again dealing with selected aspects only, focus on the role of gender, age, social status and regional attribution of the speakers as markers of distinction. The position of the Turkmen dialects within the wide and complex spectrum of high and low prestige idioms present in North Afghanistan is measured against the supreme language of interethnic communication, education and the media (Dari) as well as the omnipresent language of regional communication (Uzbek), and neighboring Pashto; due to migration, educational and business contacts and the media, and favored by its linguistic closeness to Turkmen, the Turkish language of Turkey has recently become an important contact language as well. All phenomena investigated in this study are derived from a wealth of field materials. By presenting many of these while illustrating the features discussed in the chapters, this study provides fresh material from an almost inaccessible area for linguistic investigations beyond the scope of this book.

<p>Försvarsmakten beskriver i Arméns utvecklingsplan 2010-2020 att tre dygns uthållighet på taktisknivå inte är tillräckligt utan bör vara mer flexibelt så att den även passar mindre enheter som skall kunna verka över stora avstånd utan möjlighet till egen logistik. Syftet med uppsatsen är att utreda vad trovärdig uthållighet är. Att utreda om tre dygns uthållighet på taktisk nivå är tillräckligt eller om denna bör utökas till mer än tre dygn. I uppsatsen beskrivs vad som står skrivet i olika dokument från Försvarsmakten vilka styr uthålligheten. Det beskrivs även hur Försvarsmakten avser att uthålligheten skall se ut i framtiden. Detta kopplas sedan mot erfarenhetsvärden från slutrapporter från Afghanistan, rapporter från Försvarets forskningsanstalt och US Marine Corps samt en enkätundersökning genomförd med chefer från FS15, FS16 samt FS17. Uppsatsen visar på att det som står skrivet från Försvarsmakten inte alltid stämmer överens med hurdet ser ut i verkligheten. De flesta chefer som svarat på enkätundersökningen uppger att de tagit med mer förnödenheter avseende mat, vatten och ammunition till personligt eldhandvapen än de inriktningar som Försvarsmakten gett. Detta resultat tyder på att uthålligheten inte är trovärdig utan bör utökas för att i framtiden kunna skapa ytterligare möjligheter för soldatens överlevnad.</p> / <p>The Swedish Armed Forces describes in the document Arméns utvecklingsplan 2010-2020 that three days endurance regarding food, water and ammunition on a tactical level is not enough. It should bemore flexible so that it fits even smaller units which operate over great distances without the possibility of own logistics. The purpose of this paper is to examine what credible endurance is. To investigate whether three days endurance of tactical level is sufficient or whether this should be extended to more than three days. The paper describes what is written in various documents from the Swedish Armed Forces which govern endurance. It also describes how the Swedish Armed Forces relate to endurance in the future. This is then connected to experience values from the final reports from Afghanistan, reports from the Swedish Defence Research Institute and the U.S. Marine Corps and implement a survey of executives from FS15, FS16 and FS17. This paper shows that what is written from the Swedish Armed Forces are not always consistent withhow it looks in reality. Most officers who responded to the survey report that they have included more commodities for food, water and ammunition for personal weapon than the directions given bythe Swedish Armed Forces. These results suggest that endurance is not credible and should be expanded in order to create additional opportunities for the soldier's survival.</p>

<p>Kumulativ stress kan påverka soldater vid en utlandsmission. Denna stress orsakas av små vardagliga händelser och tjänstgöringsrelaterade händelser under en mission. Syftet med denna uppsats är att fåen fördjupad förståelse av hur en stressad gruppchef påverkar sin grupp i en komplex miljö som i den typ av missioner som för närvarande genomförs i Afghanistan. Uppsatsen undersöker hur kumulativ stress har påverkat gruppchefer och deras förmåga att leda gruppen samt hur stressen som gruppchefen utsatts för har påverkat gruppen. Undersökningen baseras på intervjuer av informanter som varit på utlandsmission i Afghanistan och de beskriver sin gruppchef och händelser som skedde under deras tid på mission. Alla informanter var män mellan 20-25 år när de genomförde sin utlandsmission. Informanterna hade olika befattningar för att ge undersökningen en bredare bild. För att kunna koppla till teorier om ledarskap och kumulativ stress har även dessa beskrivits i en teoretisk genomgång. Resultatet visar att gruppcheferna har på något sett påverkats av stress och att detta har påverkat deras handlande och påverkat gruppen. Hur de har agerat i de stressade situationerna tycks vara relaterat till hur de har fördelat ansvar och byggt upp gemenskapen i sin grupp. De grupper som hade en stark sammanhållning och öppet förhållande till varandra både i arbetet och privat påverkades mindre av att gruppchefen var stressad.</p> / <p>Cumulative stress may affect the troops on a foreign mission. This kind of stress is caused by small daily events and service-related events during a mission. The purpose of this thesis is to gain a deeper understanding of how stress affects group team leaders in a complex environment in the type of missions that are currently implemented in Afghanistan. The essay examines how group leaders have reacted to cumulative stress during their time in the mission and their ability to lead the group. The study is based on interviews with informants who had been on foreign missions in Afghanistan. All respondents were male between 20-25 years when they carried out their mission abroad. The informants had different positions in order to obtain a broader picture. The informants were interviewed about their squad leader and events that occurred during the mission. To be able to connect to theories of leadership and cumulative stress summaries of these have also been described in the theoretical analysis. The result shows that group leaders are affected by stress and that has affected their behaviour and impact on the group. How they have behaved in the stressful situations appears to be related to how they have allocated responsibilities and contributed to the cohesion in their group. The groups that had a strong cohesion and open relationship with each other, both at work and in private, appeared to be less affected by the commander when he/she was under stress.</p>

<p>Vilket arbetssätt har den svenska styrkan i Afghanistan, specifikt i PRT Mazar-e-Sharif, i förhållande till arbetsmetoderna minimum force och show of force? Har det skett någon förändring i arbetssättet mellan 2006/07 och 2009/10? Vad kan en eventuell förändring bero på och kan man se någon inriktning för framtiden? Genom en jämförande fallstudie skall uppsatsen analysera hur den svenska styrkan i Afghanistan förhöll sig till arbetssätten minimum force och show of force vid två olika tidsperioder. Genom att analysera två tidsperioder kan man komma fram till om en förändring i arbetssätt skett samt undersöka anledningarna till den. Resultatet av analysen visar att under åren 2006/07 arbetade svenskarna i mångt och mycket efter metoden minimum force genom användandet av lätta fordon och små patruller. Under 2009/10 har dock en förskjutning mot arbetssättet show of force upptäckts genom införandet av tyngre fordon och fler vapensystem. Anledningarna beror på en förändrad taktik samt utökat samarbete med afghanskastyrkor vilket ökar hot- och risknivån och således ställer större krav på tyngre materiel med mer skydd och eldkraft. Framtiden visar inte på någon tillbakagång mot den brittiska metoden minimumforce.</p> / <p>Which approach does the Swedish force in Afghanistan, especially in the PRT Mazar-e-Sharif, use in relation to the methods minimum force and show of force? Has there been any change in approach between 2006/07 and 2009/10? What are the motives for an eventual change and can you see some indications in the future?Through a comparative case study the essay will analyze how the Swedish forces in Afghanistan worked in relation to the two approaches minimum force and show of force at two different time periods. By analyzing two time periods an eventual change in approach can be obtained and motives for it can be investigated. The results of the analysis show that during the years 2006/07 Swedish forces, in many aspects, used the method minimum force through the use of light vehicles and small patrols. During 2009/10, however, a shift in approach towards show of force is detected through the introduction of heavier vehicles and more weapons system. Motives for a change are believed to be in tactics and enhanced cooperation with Afghan forces, which increases the threat and risk level and thus increases the demands on heavier equipment with more protection and firepower. The future does not show any decline against the British method of minimum force.</p>

<p>Den svenska Försvarsmakten har under en smärtsam process genomgått en reform från det gamla invasionsförsvaret till det nya insatsförsvaret. Det har i sin tur påverkat var och när uppgifter skall lösas, den mentala förberedelsen syftar inte längre till att enbart försvara rikets gränser. Svenskatrupper finns idag på ett flertal platser världen men jag vill belysa insatsen i Afghanistan. Den svensk/finska kontingenten har förstärkts med Stridsfordon 9040, ett system konstruerat för ett subarktiskt klimat. Denna uppsats vill bidra med en uppfattning om Stridsfordon 90 är lämpad att lösa uppgifter i Afghanistan och i förlängningen ge ett underlag för en diskussion om det är rätt att systemet finns i insatsområdet. Genom att beskriva vägen fram till varför Sverige utvecklade och anskaffade 90-familjen och vilka krav som låg bakom dess konstruktion kan jag tillsammans med en beskrivning av de olika uppgraderingspaketen skapa en förståelse för hur fordonet ser ut idag. Utifrån det jämföra Stridsfordon 90 plutonens uppgifter i Afghanistan med de parametrar som konstruktionen medger till. Uppsatsen visar att Stridsfordon 90 är lämplig i Afghanistan, utifrån ett tekniskt och stridstekniskt resonemang. Fordonets egenskaper ger få begränsningarna i de uppgifter som idag löses i Afghanistan.</p> / <p>During a long time the Swedish Armed Forces has performed reorganization, leaving the old structure with a defence focused at hostile invasions to become a nation performing operations abroad. A change that affects and creates new tasks for own forces. The main effort is no longer to protect the nation border. The Swedish Armed Forces has troops deployed in several locations all over the world but I want to illuminate their commitment in Afghanistan. The Swedish/Finnish contingent has been reinforced by Combat Vehicle 9040 (CV 9040), a system designed to operate in a subarctic climate.This essay wants to contribute with an idea if CV 90 conducts in the proper type of tasks in Afghanistan. The purpose is also to give a foundation for a discussion whether it is right that the system is deployed in the area of responsibility. My intention is to create an understanding of how the vehicle is constructed and what attribute it displays today. In order to do that I will describe on what grounds Sweden chose to develop and acquire the concept called the 90-family and which demands that affected its construction. After that, describe the tasks that the CV90 platoon carries out inAfghanistan and compare it with the parameters that the construction admits. This essay shows that the CV 90 is appropriate in Afghanistan, out of a technical and combattechnical perspective. Out of a construction perspective there are few limitations in the tasks that the vehicle solves today in Afghanistan.</p>

<p>Denna uppsats skrivs som examensarbete under sista terminen på officersprogrammet på Försvarshögskolan. Uppsatsens syfte har varit att undersöka om det finns någon skillnad i hur fältarbetsförmågan används i en nationell insats i Sverige och i en internationell insats i Afghanistan och om det finns några slutsatser att dra om eventuell skillnad. Genomgående i uppsatsen har de fyra inriktningarna; fältarbeten för rörlighet, fördröjandefältarbeten, fältarbeten för överlevnad och övriga fältarbeten används för att förklara fältarbetsförmågan. De resultat som visade sig efter jämförelsen var att det finns ett litet behov av broresurser och fördröjande fältarbeten i Afghanistan jämfört med Sverige. De dragna slutsatserna är att fältarbetsförmågans storlek i Afghanistan är beroende av den totala insatsens storlek. Men ett ökatbidrag från ingenjörsförbanden är möjlig genom att förändra utbildningen och hur ingenjörsförbanden kan komma att användas.</p> / <p>This essay is written as thesis during the last term of the officer program at the National Defense College. The purpose of this essay was to investigate whether there is any difference how the engineer ability are used in a national operation in Sweden and an international operation in Afghanistan, and if there are any conclusions to draw about the difference. Throughout this essay has the four classification engineering for movability, delaying engineering, engineering for survival and other engineering been used to explain the engineering ability? The results showed after the comparison was that there is little need for the ability to lay bridges and delaying engineering in Afghanistan compared with Sweden. The conclusions drawn are that the engineer forces size in Afghanistan is dependent on the overall scale of the operation. But a increased contribution from engineer forces is possible by changing the training and how the engineer forces may be used</p>

Försvarsmakten beskriver i Arméns utvecklingsplan 2010-2020 att tre dygns uthållighet på taktisknivå inte är tillräckligt utan bör vara mer flexibelt så att den även passar mindre enheter som skall kunna verka över stora avstånd utan möjlighet till egen logistik. Syftet med uppsatsen är att utreda vad trovärdig uthållighet är. Att utreda om tre dygns uthållighet på taktisk nivå är tillräckligt eller om denna bör utökas till mer än tre dygn. I uppsatsen beskrivs vad som står skrivet i olika dokument från Försvarsmakten vilka styr uthålligheten. Det beskrivs även hur Försvarsmakten avser att uthålligheten skall se ut i framtiden. Detta kopplas sedan mot erfarenhetsvärden från slutrapporter från Afghanistan, rapporter från Försvarets forskningsanstalt och US Marine Corps samt en enkätundersökning genomförd med chefer från FS15, FS16 samt FS17. Uppsatsen visar på att det som står skrivet från Försvarsmakten inte alltid stämmer överens med hurdet ser ut i verkligheten. De flesta chefer som svarat på enkätundersökningen uppger att de tagit med mer förnödenheter avseende mat, vatten och ammunition till personligt eldhandvapen än de inriktningar som Försvarsmakten gett. Detta resultat tyder på att uthålligheten inte är trovärdig utan bör utökas för att i framtiden kunna skapa ytterligare möjligheter för soldatens överlevnad. / The Swedish Armed Forces describes in the document Arméns utvecklingsplan 2010-2020 that three days endurance regarding food, water and ammunition on a tactical level is not enough. It should bemore flexible so that it fits even smaller units which operate over great distances without the possibility of own logistics. The purpose of this paper is to examine what credible endurance is. To investigate whether three days endurance of tactical level is sufficient or whether this should be extended to more than three days. The paper describes what is written in various documents from the Swedish Armed Forces which govern endurance. It also describes how the Swedish Armed Forces relate to endurance in the future. This is then connected to experience values from the final reports from Afghanistan, reports from the Swedish Defence Research Institute and the U.S. Marine Corps and implement a survey of executives from FS15, FS16 and FS17. This paper shows that what is written from the Swedish Armed Forces are not always consistent withhow it looks in reality. Most officers who responded to the survey report that they have included more commodities for food, water and ammunition for personal weapon than the directions given bythe Swedish Armed Forces. These results suggest that endurance is not credible and should be expanded in order to create additional opportunities for the soldier's survival.

Kumulativ stress kan påverka soldater vid en utlandsmission. Denna stress orsakas av små vardagliga händelser och tjänstgöringsrelaterade händelser under en mission. Syftet med denna uppsats är att fåen fördjupad förståelse av hur en stressad gruppchef påverkar sin grupp i en komplex miljö som i den typ av missioner som för närvarande genomförs i Afghanistan. Uppsatsen undersöker hur kumulativ stress har påverkat gruppchefer och deras förmåga att leda gruppen samt hur stressen som gruppchefen utsatts för har påverkat gruppen. Undersökningen baseras på intervjuer av informanter som varit på utlandsmission i Afghanistan och de beskriver sin gruppchef och händelser som skedde under deras tid på mission. Alla informanter var män mellan 20-25 år när de genomförde sin utlandsmission. Informanterna hade olika befattningar för att ge undersökningen en bredare bild. För att kunna koppla till teorier om ledarskap och kumulativ stress har även dessa beskrivits i en teoretisk genomgång. Resultatet visar att gruppcheferna har på något sett påverkats av stress och att detta har påverkat deras handlande och påverkat gruppen. Hur de har agerat i de stressade situationerna tycks vara relaterat till hur de har fördelat ansvar och byggt upp gemenskapen i sin grupp. De grupper som hade en stark sammanhållning och öppet förhållande till varandra både i arbetet och privat påverkades mindre av att gruppchefen var stressad. / Cumulative stress may affect the troops on a foreign mission. This kind of stress is caused by small daily events and service-related events during a mission. The purpose of this thesis is to gain a deeper understanding of how stress affects group team leaders in a complex environment in the type of missions that are currently implemented in Afghanistan. The essay examines how group leaders have reacted to cumulative stress during their time in the mission and their ability to lead the group. The study is based on interviews with informants who had been on foreign missions in Afghanistan. All respondents were male between 20-25 years when they carried out their mission abroad. The informants had different positions in order to obtain a broader picture. The informants were interviewed about their squad leader and events that occurred during the mission. To be able to connect to theories of leadership and cumulative stress summaries of these have also been described in the theoretical analysis. The result shows that group leaders are affected by stress and that has affected their behaviour and impact on the group. How they have behaved in the stressful situations appears to be related to how they have allocated responsibilities and contributed to the cohesion in their group. The groups that had a strong cohesion and open relationship with each other, both at work and in private, appeared to be less affected by the commander when he/she was under stress.

Vilket arbetssätt har den svenska styrkan i Afghanistan, specifikt i PRT Mazar-e-Sharif, i förhållande till arbetsmetoderna minimum force och show of force? Har det skett någon förändring i arbetssättet mellan 2006/07 och 2009/10? Vad kan en eventuell förändring bero på och kan man se någon inriktning för framtiden? Genom en jämförande fallstudie skall uppsatsen analysera hur den svenska styrkan i Afghanistan förhöll sig till arbetssätten minimum force och show of force vid två olika tidsperioder. Genom att analysera två tidsperioder kan man komma fram till om en förändring i arbetssätt skett samt undersöka anledningarna till den. Resultatet av analysen visar att under åren 2006/07 arbetade svenskarna i mångt och mycket efter metoden minimum force genom användandet av lätta fordon och små patruller. Under 2009/10 har dock en förskjutning mot arbetssättet show of force upptäckts genom införandet av tyngre fordon och fler vapensystem. Anledningarna beror på en förändrad taktik samt utökat samarbete med afghanskastyrkor vilket ökar hot- och risknivån och således ställer större krav på tyngre materiel med mer skydd och eldkraft. Framtiden visar inte på någon tillbakagång mot den brittiska metoden minimumforce. / Which approach does the Swedish force in Afghanistan, especially in the PRT Mazar-e-Sharif, use in relation to the methods minimum force and show of force? Has there been any change in approach between 2006/07 and 2009/10? What are the motives for an eventual change and can you see some indications in the future?Through a comparative case study the essay will analyze how the Swedish forces in Afghanistan worked in relation to the two approaches minimum force and show of force at two different time periods. By analyzing two time periods an eventual change in approach can be obtained and motives for it can be investigated. The results of the analysis show that during the years 2006/07 Swedish forces, in many aspects, used the method minimum force through the use of light vehicles and small patrols. During 2009/10, however, a shift in approach towards show of force is detected through the introduction of heavier vehicles and more weapons system. Motives for a change are believed to be in tactics and enhanced cooperation with Afghan forces, which increases the threat and risk level and thus increases the demands on heavier equipment with more protection and firepower. The future does not show any decline against the British method of minimum force.

Den svenska Försvarsmakten har under en smärtsam process genomgått en reform från det gamla invasionsförsvaret till det nya insatsförsvaret. Det har i sin tur påverkat var och när uppgifter skall lösas, den mentala förberedelsen syftar inte längre till att enbart försvara rikets gränser. Svenskatrupper finns idag på ett flertal platser världen men jag vill belysa insatsen i Afghanistan. Den svensk/finska kontingenten har förstärkts med Stridsfordon 9040, ett system konstruerat för ett subarktiskt klimat. Denna uppsats vill bidra med en uppfattning om Stridsfordon 90 är lämpad att lösa uppgifter i Afghanistan och i förlängningen ge ett underlag för en diskussion om det är rätt att systemet finns i insatsområdet. Genom att beskriva vägen fram till varför Sverige utvecklade och anskaffade 90-familjen och vilka krav som låg bakom dess konstruktion kan jag tillsammans med en beskrivning av de olika uppgraderingspaketen skapa en förståelse för hur fordonet ser ut idag. Utifrån det jämföra Stridsfordon 90 plutonens uppgifter i Afghanistan med de parametrar som konstruktionen medger till. Uppsatsen visar att Stridsfordon 90 är lämplig i Afghanistan, utifrån ett tekniskt och stridstekniskt resonemang. Fordonets egenskaper ger få begränsningarna i de uppgifter som idag löses i Afghanistan. / During a long time the Swedish Armed Forces has performed reorganization, leaving the old structure with a defence focused at hostile invasions to become a nation performing operations abroad. A change that affects and creates new tasks for own forces. The main effort is no longer to protect the nation border. The Swedish Armed Forces has troops deployed in several locations all over the world but I want to illuminate their commitment in Afghanistan. The Swedish/Finnish contingent has been reinforced by Combat Vehicle 9040 (CV 9040), a system designed to operate in a subarctic climate.This essay wants to contribute with an idea if CV 90 conducts in the proper type of tasks in Afghanistan. The purpose is also to give a foundation for a discussion whether it is right that the system is deployed in the area of responsibility. My intention is to create an understanding of how the vehicle is constructed and what attribute it displays today. In order to do that I will describe on what grounds Sweden chose to develop and acquire the concept called the 90-family and which demands that affected its construction. After that, describe the tasks that the CV90 platoon carries out inAfghanistan and compare it with the parameters that the construction admits. This essay shows that the CV 90 is appropriate in Afghanistan, out of a technical and combattechnical perspective. Out of a construction perspective there are few limitations in the tasks that the vehicle solves today in Afghanistan.