<p>1979 till 1989 pågick en sovjetisk militär insats i Afghanistan vars syfte var att bedriva upprorsbekämpning för att stödja den afghanska marionettregeringen. Efter 9/11 2001 blev Afghanistan återigen ett insatsområde för en amerikanskledd koalition vars syfte var att störta talibanerna och sätta en ny regering till makten. Som en följd av detta genomfördes flera markoperationer för att rensa upp de sista talibanska fästena. En av dessa operationer var Operation Anaconda. Men fanns och finns det fortfarande erfarenheter som från Sovjets insatser som kunde haft en effekt på denna operation samt liknande operationer? Syftet med denna uppsats är att utgå från de sovjetiska operationer Afghanistan 1979-1989 och påvisa framgångsfaktorer som kan användas på markoperationer inom ramen för upprorsbekämpning. Uppsatsen slutsatser pekar på att det finns framgångsfaktorer att dra av de sovjetiska erfarenheterna i områdena: Indirekt eld, den afghanska terrängen och lokalt understödjande förband, ledning, operationssäkerhet och principen för överraskning.</p> / <p>Between 1979 and 1989 there was an on going soviet military intervention which purpose was to battle insurgents in favour of the, by the Soviets, supported puppet government. After 9/11 2001 Afghanistan was once again a stage, bur for an American led coalition which purpose was to over throw the Taliban regime and install a new government. Because of this, several ground operations were conducted to clear out the last of the Taliban remnants. One of these operations was Operation Anaconda. But were there any experiences from the soviets operations that could have an effect on this and other operations? The purpose of this essay is to start from Soviet operations from 1979-1989 in Afghanistan and point out criteria’s of success that could be used on ground based operations within the context of counterinsurgency. The result of the essay points out that there is criteria’s of success to be found in the experiences from the Soviets operations in the fields of: Artillery, Afghan terrain and local supportive units, command and control, operational security and the principle of surprise.</p>

Denna undersökning påvisar möjligheten att gradera verkan med stridsvagn 122 vid en insats i Sveriges insatsområde i Afghanistan. Hotbilden som råder gör att personalen måste ha ett gott skydd och möjlighet till verkan vilket stridsvagnen erbjuder. Tyngdpunkten i undersökningen ligger på modern 120 mm ammunition där Försvarsmaktens övningsammunition kan användas för att minska effekten i målet och på så sätt gradera verkan. På marknaden finns det ammunition som skulle komplettera redan befintlig ammunitionsportfölj framförallt på korta avstånd och då även med möjligheten att skjuta varningseld. Sekundärbeväpning (kulsprutor) på vagnen kan även den användas för att gradera verkan. Vidare finns det möjlighet att med rökkastarna verka med icke dödliga medel som tårgas och chockgranater då eskaleringen i en situation är låg. De olika vapensystem som undersökningen tar upp har värderats och placerats in i en eskaleringsmodell där lägsta nivån är att visa närvaro och högsta är verkanseld med flertalet vagnar. / The study indicates the possibility of obtaining scalable effects with Leopard 2A5 (S) in a mission in Sweden’s area of responsibility in Afghanistan. The threat that exists against the soldiers makes the ability to have good protection and possibility to obtain effect, which the Leopard 2A5 (S) offers, amust. The main part of the study stresses on modern 120 mm munitions in which the Swedish Armed Forces’ training munitions can be used to reduce the effect in a target and thus makes it a scalable effect. In the market there are munitions that would complement the existing portfolio of munitions, particularly at short distances, and with the ability to shoot warning shots. Secondary Armament (machine guns) on the tank can also be used to obtain a scalable effect. Furthermore, there is an opportunity to use the smoke launchers with non lethal means such as teargas and stun grenades when the level of escalation in a situation is low. The different weapon systems that is discussed in the study has been valued and placed into aescalation model where the lowest level is to show presence and the highest is fire for effect withmultiple tanks.

Luftburen försörjning har internationellt varit ett nyckelverktyg för större stater i snart 70 år. Att som militärenhet kunna agera och påverka motståndaren via de platser denne är som svagast och inte har förmåga att se våra lösningar, gör att vi kan skapa överlägsenhet och skapa taktiska fördelar. All militär verksamhet är i behov av förnödenheter och ett logistiskt stöd. För att detta stöd skall kunna nå enheter långt borta under svåra förhållanden, måste organisationen skapa förutsättningar till handlingsfrihet. I omvärlden har metoden luftburen försörjning varit en självklar del i det flexibla och föränderliga stridsrummets logistiska stöd. Under beredskapstiden för Nordic battlegroup 2008 genomfördes en studie på luftburen försörjning, och det kunde konstateras att metoden är mycket användbar, och förslag till utveckling vidarebefordrades tillhögkvarteret. Studien som genomfördes 2007-2009 gjorde gällande att vi har förmågan att använda luftburen försörjning internationellt. Dock drogs slutsatsen att fler studier var ett krav. Syftet med denna studie är att den genomförs som ett led i fortsatt forskning. Den fokuserar på användningsområden, definitioner och hur funktionen kan kopplas till Försvarsmaktens doktriner. I doktrinen koncentrerar författaren sig på de grundläggande förmågorna, och kopplar den luftburna försörjningen till Försvarsmaktens befintliga logistikkedja internationellt genom Grundsyn Logistik. Arbetets huvudfrågeställning fokuserar på uthållighet och rörlighet, inriktning mot enheter med självständigt uppträdande på djupet av operationsområdet. Studieresultat och empiri presenteras med beskrivande metod och informationsinhämtningen sker med litteratursökning och litteraturstudie som teknik. I empirin presenteras en fallstudie av logistikfunktionen från Sverige till insats, där metoden intervju kommer användas. Studien sammansluts med en fallstudieanalys, resultatredovisning och en diskussion kring frågeställningen. Studien avslutas genom att slutsatser dras och reflektioner om framtiden för luftburen försörjning och dess vara eller icke vara i ett svenskt operationsområde. Slutsatser dragna efter studien är att luftburen försörjning kan bidra till svensk logistikkedja och bidra till ökad rörlighet och uthållighet för de förband som verkar i ett insatsområde. Den princip som lämpar sig bäst för försörjning av förband i ett område som Afghanistan är helikopter med hängande last. Detta som en slutsats efter att i studien analyserat empiri och prestanda i förhållande till rådande förhållande i ett område som Afghanistan. / Aerial delivery internationally has been a key tool for the superior states for nearly 70 years. To which military unit act and influence the opponent through the places he is particularly weak. Allowing us to establish superiority and create tactical advantages. All military operations are in need of supplies and logistical support. For this support to be able reaching long ranged units under difficult conditions, the organization must create conditions for freedom of movement. The dominant countries in the world have an airborne method of supply has been an integral part of the flexible and changing battle space. At Nordic battlegroup in 2008, there was study on aerial delivery, and it was found that the method is very useful, and proposals for development were forwarded to headquarter of Swedish Armed forces. Studies carried out in 2007-2009, claiming that we have the ability to use airborne supplyinternationally. However, it was concluded that more studies were required. The purpose of this work is that it is implemented as a part of continuing studies. It focuses on the uses, and how function definitions can be linked to the Armed Forces doctrine. The author focuses on the doctrine of fundamental capabilities, and connects the aerial delivery for the Armed Forces of existing logistics chain by Ethos International Logistics. Work main issue focuses on endurance and mobility, focusing on units within depth of an operational area. Study results and empirical data presented with descriptive method and information gathering is done with literature search and literature review technology. The empirical data presents a case study of the logistics function from Sweden to the operational area, which will be developed out of the method of interview. The study concluded that the case study analysis, performance reports and an analysis of results. The study ends by drawing conclusions and a prediction of the future of the aerial delivery and it is to be or not to be in a Swedish operational area. Conclusions made out of this study, reveals that aerial delivery principals would very well support the Swedish chain of supply, and could support units abroad with both mobility and perseverance. Within aerial delivery the slingload are the most efficient principal for units operating in an environment as in Afghanistan. This conclusion was made out of the analysis of empiric data.

1979 till 1989 pågick en sovjetisk militär insats i Afghanistan vars syfte var att bedriva upprorsbekämpning för att stödja den afghanska marionettregeringen. Efter 9/11 2001 blev Afghanistan återigen ett insatsområde för en amerikanskledd koalition vars syfte var att störta talibanerna och sätta en ny regering till makten. Som en följd av detta genomfördes flera markoperationer för att rensa upp de sista talibanska fästena. En av dessa operationer var Operation Anaconda. Men fanns och finns det fortfarande erfarenheter som från Sovjets insatser som kunde haft en effekt på denna operation samt liknande operationer? Syftet med denna uppsats är att utgå från de sovjetiska operationer Afghanistan 1979-1989 och påvisa framgångsfaktorer som kan användas på markoperationer inom ramen för upprorsbekämpning. Uppsatsen slutsatser pekar på att det finns framgångsfaktorer att dra av de sovjetiska erfarenheterna i områdena: Indirekt eld, den afghanska terrängen och lokalt understödjande förband, ledning, operationssäkerhet och principen för överraskning. / Between 1979 and 1989 there was an on going soviet military intervention which purpose was to battle insurgents in favour of the, by the Soviets, supported puppet government. After 9/11 2001 Afghanistan was once again a stage, bur for an American led coalition which purpose was to over throw the Taliban regime and install a new government. Because of this, several ground operations were conducted to clear out the last of the Taliban remnants. One of these operations was Operation Anaconda. But were there any experiences from the soviets operations that could have an effect on this and other operations? The purpose of this essay is to start from Soviet operations from 1979-1989 in Afghanistan and point out criteria’s of success that could be used on ground based operations within the context of counterinsurgency. The result of the essay points out that there is criteria’s of success to be found in the experiences from the Soviets operations in the fields of: Artillery, Afghan terrain and local supportive units, command and control, operational security and the principle of surprise.

Med fokus på Sveriges insats i Afghanistan som är en asymmetrisk konflikt där konventionella stridskrafter möter en motståndare som består av talibaner och kriminella med medel och metoder som skiljer sig från en reguljär motståndare. Problemet som kan uppstå är att motståndaren gömmer sig bland civila och förmågan till precisionsbekämpning av mål samt informationsinhämtning för att identifiera motståndare från civila blir viktigt. Syftet med uppsatsen är att se hur funktionen nyttjas i Sverige av erfarna truppförare och trupputbildare som har stor erfarenhet av prickskyttefunktionen för att sedan jämföra med insatsen i Afghanistan, FS19, och försöka se möjligheter till utveckling av funktionen vid internationell insats. Metoden kommer vara en jämförande fallstudie av prickskyttefunktionen i Sverige och Afghanistan. Med inriktning mot fyra ämnesområden (psykologisk effekt, risker, funktion och organisation) kommer en enkät att besvaras av chefer från FS19 och Arméns Jägarbataljon. Resultatet från studien är att prickskyttefunktionen nyttjades väldigt sällan på FS19. Den främsta orsaken till att den inte nyttjades var de ökade riskerna detta medförde samt att cheferna på FS19 föredrog att nyttja dem som skarpskyttar. Slutsatserna efter genomförd undersökning är att för att prickskytten skall nyttjas enligt definitionen måste befattning utvecklas i utlandsstyrkan och befattning måste övas, både för att öva prickskytten själv men också för att chef ska få förtroende för skytten och vilken effekt denne kan uppnå. Vidare måste förmågan till Personnel Recovery öka vilket ger cheferna större möjlighet att nyttja funktionen, förutsatt att befattning är övad och anses duglig. / The essay was written by Claes Christensson, during his sixth and final semester atKarlbergMilitaryAcademy. The essay is an exam in the final course at theNationalDefenceCollege basic officers program. Before entering the program, Christensson served fifteen months conscription in Arvidsjaur at the Army Ranger Battalion (ARB). Christensson was a sniper squad leader and is himself also a trained sniper. Today the Swedish Armed Forces (SAF) takes part in different conflicts around the world. This essay focuses on the SAF contribution to the asymmetric conflict currently taking place inAfghanistan. In today’s conflicts where insurgents cannot fight using conventional warfare, other means and methods are instead used. A problem for COIN forces is the fact that insurgents hide among the civilian populace. A sniper can however, with high precision, both destroy enemy personnel or locate and distinguish insurgents from civilians. The purpose of this essay is to determine how snipers are being used by highly experienced officers when training at the ARB. These experiences will then be compared to how snipers are being utilised in the Swedish contribution to ISAF (called FS19) at the Provincial Reconstruction Team (PRT) in Mazar-i-Sharif in northernAfghanistanbetween April and October 2010. The method of this essay will be a comparison between the ARB and FS19. Commanders will be subjected to a questionnaire and answer a number of questions, based upon four subjects. The subjects are psychological effect, risks, function and organisation linked to the sniper concept. The result of this essay shows that snipers were not nearly as often being used during FS19 than during exercises at ARB. The apparent reason for this was the increased risk and that commanders from FS19 preferably used them as sharpshooters. Soldiers with sniper rifles were being used to destroy enemy personnel with high precision and to determine civilians from enemy personnel. The conclusions are that if snipers are to be used in the proper fashion, the dedicated posting needs to be implemented in the SAF contribution to ISAF. Moreover, both snipers and commanders need to train applicably to get the full understanding of the effects a sniper can have and to gain confidence in the sniper as a concept. Furthermore, the Personnel Recovery ability needs to improve so that commanders can utilise the sniper concept in high risk operations.

Internationellt sker en utveckling mot att genomföra insatser samordnat med resurser från flera politikområden - både civila och militära. Behovet har uppstått ur insikten att hållbar utveckling i en region kräver användning av olika resurser för att uppnå synergier. Samverkan och samordning mellan civila och militära aktörer enligt syftet ovan brukar i moderna ordalag beskrivas som comprehensive approach. Det praktiska arbetet på fältnivån med samverkan för att uppnå synergier i kontexten comprehensive approach kan sägas innebära samma sak som civil-militärt samverkan. Det övergripande syftet med uppsatsen är att med fokus på det svenska PRT Mazar-e Sharif, förstå de svårigheter som finns vid samverkan mellan civila och militära aktörer, med målet att öka synergier av nationella resurser. Med utgångspunkt från tidigare forskning om militär-civil samverkan samt comprehensive approach, skapas en analysmodell med ett urval av identifierade faktorer, för att beskriva samverkan empiriskt främst utifrån intervjusvar från nyckelaktörer – chefer eller stabschefer samt civila rådgivare. Slutligen jämförs dessa faktorer med de orsaker som framkommer i den empiriska undersökningen. Resultatet i undersökningen visar att samverkan är svårt och att aktörerna på fältnivån pragmatiskt försöker samverka. De nödvändiga faktorerna inte är utformade för att underlätta samverkan vilket skapar problem.  Att med dessa problem även få en effektiv synergi av Sveriges resurser i enlighet med tanken i CA, genom samverkan på fältnivån, blir därför svårt. / There is an international trend towards operations coordinated with resources from several political areas – with both civilian and military components. This trend is driven from the recognition that sustainable development in a region requires the use of a variety of resources, coordinated in order to achieve synergies. Co-operation and co-ordination between civil and military actors in the context above, frequently is described as comprehensive approach. The practical work at the field level with co-operation in order to achieve co-ordination in the context of comprehensive approach can be said to be the same thing as civil-military co-operation. The overall purpose of this survey is, with focus on the Swedish PRT Mazar-e Sharif, to understand the difficulties involved in the co-operation between civilian and military actors, with the aim of achieve synergies of national resources. By using an analytical model, created by a sample of identified factors based on previous research on military-civilian co-operation and comprehensive approach, the survey describe the co-operation mainly based on interview responses from key actors – Commanding Officer or Chief of Staff and civilian advisers. Finally these factors are compared with the reasons expressed in the empirical investigation. The results of the survey show that co-operation is difficult and the actors at the field level pragmatic attempt to co-operate. The necessary factors are not designed to facilitate this, which creates problems. These problems with co-operation at field level also could have a negative impact to achieve synergy of Sweden's resources in accordance with the spirit of the CA.

Abstract Title: The war in Afghanistan – a necessary evil? (Kriget i Afghanistan – ett nödvändigt ont? En kritisk diskursanalys av New York Times ställningstagande till och framing av kriget i Afghanistan) Number of pages: 41 (41 including enclosures) Authors: Jenny Häggmark, Madeleine Jansson Tutor: Christian Christensen Course: Media and Communication Studies C Period: Fall term 2011 University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University Purpose/aim: Our main goal with this paper is to examine and describe how The New York Times have framed the war in Afghanistan in their editorials, and how their position on the war is reflected in the editorials. We are also interested in finding out if their position on the war has changed during the ten years of war. Are the New York Times editorials characterized by peace or war journalism? Material/Method: To fulfill our aim with this paper we are going to use a qualitative method of content analyzes, the critical discourse analysis, when we analyze the editorials selected. The material consists of 40 editorials from The New York Times from four different years – 2001, 2004, 2007 and 2011 – ten from each year. We will analyze these editorials using Johan Galtung’s theory of peace and war journalism, along with the theory of framing, using Robert M. Entman’s definition as a base. Main results: Our main results are that The New York Times has changed their position on the war in Afghanistan since it started in 2001. The first two years that we have analyzed, 2001 and 2004, The New York Times were positive towards the war. However, their position on the war has been negative or neutral in the studied editorials from 2007 and 2011. Our results show that The New York Times framed the war in six salient frames – position, peace, war, nation building/democracy in Afghanistan, “us and them”, and criticism against the Bush administration. The editorials from 2001 are characterized as war journalism while the majority of the editorials from the following years are characterized as peace journalism. Key words: War in Afghanistan, framing, peace journalism, war journalism, New York Times, editorials.

Thesis (Master of Military Studies)-Marine Corps Command and Staff College, 2008. / Title from title page of PDF document (viewed on: Dec 29, 2009). Includes bibliographical references.

Privata säkerhets- och militära företag (PSMF) har använts allt mer i counterinsurgency (COIN)-operationer under de senaste tio åren, där Afghanistan och Irak utgör två tydliga exempel. Syftet med studien är att undersöka hur PSMF påverkar säkerhetsarbetet vid genomförande av COIN i ett konfliktområde, Afghanistan. Studien visar att PSMF i Afghanistan under 2008–2011 i huvudsak påverkade säkerhetsarbetet positivt och fyllde en viktig funktion avseende COIN med två undantag. PSMF stöd till militära operationer i form av bevakning och eskortering påverkade COIN till del negativt och PSMF resistens mot korruption var direkt negativt för COIN. PSMF spelade en framträdande roll för att bygga upp och utbilda militära och civila institutioner i Afghanistan, samt påverkade även i huvudsak positivt vid skydd av humanitära projekt och utvecklingsverksamhet. Studien visar att PSMF stöd till säkerhetsarbetet genom bevakning och eskortering i Afghanistan hade positiva sidor genom att de avlastade de reguljära militära styrkorna, men även stor negativ inverkan på COIN då stor användning av främst afghanska säkerhetsföretag, tillika krigsherrar, medgav dem inflytande och möjlighet att undergräva den afghanska regeringens auktoritet. PSMF var även i hög grad inblandade i korruption och studien visar på ett samband mellan PSMF och korruption i Afghanistan, vilket varit negativt för COIN. Studien förordar att PSMF fortsatt används för uppbyggnad av militära och civila institutioner. För att förbättra säkerhetssituationen och minska korruptionen förordas bättre kontroll av PSMF samt att säkerhetspersonal från tredje land används för bevakning och eskortering, i det fall inte reguljär militär och polis kan användas. / Private Security and Military Companies (PSMC) has been used more frequently in counterinsurgency(COIN)-operations during the past ten years, where Afghanistan and Iraq are two examples. The aim of this study is to examine how PSMC affects security in a COIN-context in a certain overseas contingency operation, in Afghanistan. This study proves that PSMC filled an important part and contributed to security within the counterinsurgency effort in Afghanistan during 2008–2011 with two exceptions, concerning base and transport security and concerning corruption. PSMC played a prominent part in building military and civilian institutional capacity in Afghanistan, where training, mentoring, partnering and advisory are important key functions. PSMC also contributes to protection of humanitarian and development projects, since fulfilment of many projects depends on the protection from PSMC. The study shows that PSMC efforts to provide base and transport security had a positive impact in terms of relieving regular military units to conduct military operations, but also major negative impact on COIN in terms of using warlords and powerbrokers as security providers. The illicit conduct of local security providers together with widespread corruption undermined counterinsurgency efforts in Afghanistan. The study proposes further use of PSMC as military and civilian institutional capacity-builders. In order to improve the security situation and reduce corruption this study proposes better oversight of PSMC and the use of third-country nationals for security, in case regular Coalition and Afghan units are not available.

Notre recherche s'intéresse avant tout à étudier les représentations de l'Afghanistan telles qu'elles se présentent dans un corpus de récits de voyage recouvrant les XIXe et XXe siècles. D'un point de vue général, nous avons constaté de nettes constances mais aussi de grandes variations dans cet ensemble de représentations. L'imaginaire de l'Afghanistan au XIXe siècle se construit sur sur de grandes thématiques liées au statut et à la culture des voyageurs de l'époque, qui sont tous, à des degrés divers reliés aux dynamiques du "grand jeu" des empires coloniaux en Asie. C'est pourquoi une appréhension géopolitique très particulière caractérise tous ces récits. Le travail des premiers voyageurs, presque tous des britanniques, est donc focalisé sur une recherche en matière de cartographie, de géographie et d'histoire politique. Cependant l'imaginaire occidental de l'Afghanistan au XXe siècle se différencie largement de celui du siècle précédent. Tout d'abord, le profil des voyageurs se diversifie. D'autre part, une grande variation dans l'orientation des écrivains-voyageurs, dans leurs centres d'intérêt et leur perception des habitants et des lieux est perceptible, malgré le maintien de certaines constantes. En fait, une double dimension éthique et esthétique caractérise la représentation de l'Afghanistan dans cette période / This research project explores the representations of Afghanistan in a corpus of travel narratives from the nineteenth and twentieh centuries. Overall, we can see great variations but also certain constants in the representations of this country. The Afghan imaginary in the nineteenth century is constructed on major themes related to the status and culture of travellers of the time, all related to the dynamics of the "Great Game" of the colonial empire in Asia; This is why a very particular geopolitical perspective characterizes all these narratives. The work of early travellers, almost all British, was focused on research in cartography, geography and political history. The Western imagination of Afghanistan in the twentieh century differs greatly from that of the previous century. First, the profile of travelers diversifies. On the other hand, greater variation in the orientation of writer-travellers, in their interests and their perception of the inhabitants and places is perceptible, despite the constants. In fact, a dual ethical and aesthetic dimension characterizes the imaginary of the Afghanistan in this period. In general, the representations of this country in the twentieh century, that is to say between the years 1920 and 1978, are characterized by the predominance of an "Edenlike" vision of the country, its inhabitants and its landscape