<p>Since the end of the cold war, military interventions have shifted from concerning only to win peace in their operation areas towards start helping the society to rebuild the capacity for development and democracy after the end of the armed conflict. This is made through a large diversity of organisations and actors of various kind with a large range of activities and goals. For the best possible efficiency it could be assumed that these actors should gain from cooperating and working together since their overall intentions are the same. This is not the case though and for this there are several different reasons. It do occur civil-military relations in a couple of areas of operation and the purpose of this study was to explore in which of these the relations are more or less suitable; politics and diplomacy, security, humanitarian aid, reconstruction and peacebuilding. This was done through analyses of litterature on the subject and through a few interviews with experienced personell. The material is derived from scientific research, individual and independent reports but also from statements and comments from those who have actually been on the field. The study also investigated how the links and relations in those networks the actors on the field theater belong to can explain the problems and possibilities. There is no clear answer of which area of operation is most suitable for civil-military relations, but the areas for security and reconstruction have the best possibilities to succeed in achieving their goals if coordination and education about long term consequences are dealt with. The humanitarian aid is the area that is most riskful to perform cooperation within since it could be harmful for the relations of participating actors as well as for the long-term peacebuilding. It is necessary in certain situations though. The need for further coordination and education is emphasized to be held in the arenas that preceeds the field work. This is also what the result from the network analysis gives. All links between actors are important in the field area of an international operation, wether they are strong or weak. They give the possibility to bring the organisations together and increase the knowledge about eachother and also create an understanding for the different types of organisations goals and methods. This will in the long run create conditions for improved coordination and cooperation and thus stronger peacebuilding efforts.</p>

Den 15 mars 2012 kolliderade ett norsk militärflygplan i Skandinaviens mest otillgängliga terräng och insatsen i samband med detta innefattade många myndigheters resurser och personal. Syftet med arbetet är att studera samordning av resurser vid extraordinära händelser, identifiera eventuella brister och kartlägga uppföljning och erfarenhetshantering. Dessutom undersöka hur samverkan mellan Försvarsmakten och civila aktörer uppfattades av deltagarna under arbetet efter Herkuleskraschen. Studien bygger på såväl litteraturstudier, som intervjuer med deltagare som var delaktiga i samverkansprocessen och fortfarande direkt involverade i arbetet. De aktörer som deltagit i studien är Statens haverikommission, Polisen och Försvarsmakten. Arbetet visar att det råder otydliga ansvars- och ledningsförhållanden när en olycka av denna karaktär inträffar. Vidare var uppgiftsformuleringen till Försvarsmakten bristfällig och det var svårt att etablera en ledning initialt under insatsen. Emellertid fungerade samordning och samverkan på verkställandenivå bra och en tillit mellan aktörerna utvecklades under arbetet.

Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i Sveriges närområde har lett till förnyat fokus på nationellt försvar med ökade krav på sjöoperativ förmåga i höjd beredskap och krig. Marinteoretisk forskning menar att sjöoperativ förmåga, särskilt i kustnära miljöer, i sin tur kräver en fungerande civil-militär samverkan. Då marin samverkan i en totalförsvarskontext är så gott som outforskad önskar denna studie bidra med krigsvetenskaplig kunskap inom detta område. Denna kvalitativa enfallsstudie undersöker totalförsvarssamverkan mellan Försvarsmakten, Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Utifrån Emersons och Nabatchis teoretiska ramverk för styrning genom samverkan syftar studien till att förstå vilka faktorer som möjliggör respektive begränsar marin totalförsvars­samverkan. Empirin inhämtas genom intervjuer och policydokument.  Studien visar att marin totalförsvarssamverkan är i en etableringsfas men att samtliga tre myndigheter ser behov att samverka och nyttja varandras resurser för att så effektivt som möjligt hantera utmaningar i höjd beredskap och krig. Viljan finns där. Likaså många förutsättningar men viss översyn av lagstiftning, ramstyrningar samt resurstillskott krävs och inte minst att fortsatt försöka minska den civil-militära klyftan i samhället och mellan myndigheterna. Undersökta myndigheter ser en förenande kraft i ett gemensamt operativt fokus och en marin förståelse. Därmed finns all anledning för politiker och sjöverkande myndigheter att fortsätta utveckla marin totalförsvarssamverkan.

Totalförsvarstes forskningsinstitut, FOI, och Riksrevisionen har i flera rapporter beskrivit Försvarsmaktens roll i det svenska krishanteringssystemet som otydlig. Uppsatsen syfte är att undersöka vilka dokument som styr Försvarsmakten då CBRN-händelser inträffar i det svenska samhället samt hur dessa dokument påverkar den civil-militära samverkan. Dokumenten har analyserats utifrån en teori om organisationers gränser och anknutits till en verklig CBRN-händelse (branden i Halmstads hamn hösten 2012). Genom analysen har slutsats dragits att teorin om organisationers gränser kan användas för analys av civil-militär samverkan vid krishantering i allmänhet. Specifika händelser som inkluderar CBRN bör ses som del av en helhet och inte som ett enskilt fall. Förutsättningar för civil-militär samverkan vid CBRN-händelser finns och området är under utveckling.

Att kunna agera tillsammans är en nödvändighet i ett krisläge (Regeringen 2020) vilket medför att vi därför måste ha förmågan och planeringen för att hantera en breddad hotbild i alla konfliktnivåer. Genom att stärka vår förmåga att hantera kriser, stärker i förlängningen vår motståndskraft inom ramen för totalförsvaret och gör oss mer förberedda inför en höjd beredskap. Syftet med studien är att skapa en överblick över förutsättningarna för civil-militär samverkan inom det svenska krishanteringssystemet. Detta sker genom att titta närmare på hur samarbetet gick till under hanteringen av skogsbränderna 2014 och 2018 i Västmanlands, Gävleborgs, Dalarnas och Jämtlands län. Studiens resultat visar på stora möjligheter att effektivisera Försvarsmaktens interoperabilitet inom svensk krishantering genom att möjliggöra vissa proaktiva åtgärder. Studien presenterar relevant insikt inför uppbyggandet av ett nytt totalförsvar och Sveriges väg framåt för att hantera kriser mer effektivt och därmed också stärka vår totalförsvarsmåga.

<p>Beslutsfattning om militära våldsmedel varierar med en nations civil-militära mönster. Genom att teoretiskt använda maktbegreppet för att beskriva vilka normativa styrprinciper som formar den civil-militära relationen kan den också beskrivas. Teorin appliceras på Falklandskonflikten och Ubåtsincidenterna i Sverige under tidigt 80-tal. Effekterna som undersöks är tid och uppfattning om det strategiska målet som operationen syftar till.  </p><p>Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur olika typer av relationer mellan civila makthavare och den militära organisationen påverkar utformningen av beslut om militärt våld. Uppsatsen förklarar vilka styrprinciper som ligger bakom hur olika politiska system fattar beslut om militärt våld.</p><p>Resultatet indikerar att maktbegreppet är fruktbart för att kategorisera den civil-militära relationen och därmed beskriva hur olika politiska system fattar beslut om militärt våld. Sverige tenderade till att reglera och överlåta våldsbeslut till den militära aktören, men uppvisade en pragmatisk hållning när beslut brådskade. Storbritanniens dominerande drag var förhandling genom samverkan vilket medförde att direktiv var sällsynta. Reella likheter mellan Storbritanniens och Sveriges civil-militära relation existerade. En skillnad var graden av integration. En formell integration av försvarsmaktsledningen i den politiska ledningen socialiserade den militära aktören till att uppfatta politiska intentioner och internaliserar den att ta hänsyn till politiska konsekvenser av våldsmakten. I Sverige uppstod samverkan mellan aktörerna på basis av <em>ad-hoc</em> vilket medförde att den militära aktören fick stora friheter att genomföra operationen på bekostnad av den civila kontrollen</p> / <p>Decision-making on military violence varies with a nation’s civil-military relation. Applying a theoretical framework that uses the concept of power to determine the normative and ruling principles will allow a model to describe and categorise the civil-military relation. The theory is applied on the Falklands conflict and the Swedish issue of violating submarines in the early eighties. The effects that are examined are time and the apprehension of the conception over the strategic goal for the operation.</p><p>The purpose of this study is to examine how different types of relations between politicians and the military organisation, are affecting the design of the decision process. The study explains what normative and ruling principles that are underlying how different political systems make decisions on military violence.</p><p>The results indicate that the concept of power can be fruitful to categorise the civil-military relation and thereby describe how different political systems makes decisions on military violence. Sweden had an inclination towards governmental regulation and to hand over the decisions to the military operator, but had also a pragmatic attitude when decisions were urgently needed. The dominating inclination in UK during the Falklands conflict was to closely co-ordinate actions through negotiations between the civil and military operators. Actual similarities between the UK and Sweden did exist as well. However, a difference was the level of integration. A formal integration of the military supreme command into the Ministry of Defence will socialise the military operator so that he will detect political intentions and internalize him to take decisions with political considerations. In the case of Sweden co-ordination was run on basis of <em>ad-hoc</em> which gave the military operator large amount of freedom to act at the expense of the civil control</p>

Beslutsfattning om militära våldsmedel varierar med en nations civil-militära mönster. Genom att teoretiskt använda maktbegreppet för att beskriva vilka normativa styrprinciper som formar den civil-militära relationen kan den också beskrivas. Teorin appliceras på Falklandskonflikten och Ubåtsincidenterna i Sverige under tidigt 80-tal. Effekterna som undersöks är tid och uppfattning om det strategiska målet som operationen syftar till.   Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur olika typer av relationer mellan civila makthavare och den militära organisationen påverkar utformningen av beslut om militärt våld. Uppsatsen förklarar vilka styrprinciper som ligger bakom hur olika politiska system fattar beslut om militärt våld. Resultatet indikerar att maktbegreppet är fruktbart för att kategorisera den civil-militära relationen och därmed beskriva hur olika politiska system fattar beslut om militärt våld. Sverige tenderade till att reglera och överlåta våldsbeslut till den militära aktören, men uppvisade en pragmatisk hållning när beslut brådskade. Storbritanniens dominerande drag var förhandling genom samverkan vilket medförde att direktiv var sällsynta. Reella likheter mellan Storbritanniens och Sveriges civil-militära relation existerade. En skillnad var graden av integration. En formell integration av försvarsmaktsledningen i den politiska ledningen socialiserade den militära aktören till att uppfatta politiska intentioner och internaliserar den att ta hänsyn till politiska konsekvenser av våldsmakten. I Sverige uppstod samverkan mellan aktörerna på basis av ad-hoc vilket medförde att den militära aktören fick stora friheter att genomföra operationen på bekostnad av den civila kontrollen / Decision-making on military violence varies with a nation’s civil-military relation. Applying a theoretical framework that uses the concept of power to determine the normative and ruling principles will allow a model to describe and categorise the civil-military relation. The theory is applied on the Falklands conflict and the Swedish issue of violating submarines in the early eighties. The effects that are examined are time and the apprehension of the conception over the strategic goal for the operation. The purpose of this study is to examine how different types of relations between politicians and the military organisation, are affecting the design of the decision process. The study explains what normative and ruling principles that are underlying how different political systems make decisions on military violence. The results indicate that the concept of power can be fruitful to categorise the civil-military relation and thereby describe how different political systems makes decisions on military violence. Sweden had an inclination towards governmental regulation and to hand over the decisions to the military operator, but had also a pragmatic attitude when decisions were urgently needed. The dominating inclination in UK during the Falklands conflict was to closely co-ordinate actions through negotiations between the civil and military operators. Actual similarities between the UK and Sweden did exist as well. However, a difference was the level of integration. A formal integration of the military supreme command into the Ministry of Defence will socialise the military operator so that he will detect political intentions and internalize him to take decisions with political considerations. In the case of Sweden co-ordination was run on basis of ad-hoc which gave the military operator large amount of freedom to act at the expense of the civil control

Under flera år har offentlig verksamhet upplevt en tilltagande byråkratisering inom statsförvaltningen. Byråkratiseringen upplevs flytta fokus från kärnverksamhet till administration och därigenom minska efterfrågan på expertis inom offentlig verksamhet. Det kallas ibland för en pågående avprofessionalisering. Detta har även börjat märkas inom militären där frågor kring vad som är professionellt börjar förekomma. Det finns även farhågor att denna process inom militären kan leda till att den civila kontrollen förloras över militären. Syftet med studien är att undersöka om förvaltningsstyrning, och speciellt tillitsbaserad styrning enligt Bringselius ger den kontroll av militärmakt som eftersträvas enligt Huntingtons teori om objektiv kontroll.  Kombinationen av Huntingtons objektiva kontroll och Bringselius ramverk för tillitsbaserad styrning, ger ett teoretiskt ramverk för dennas studie. Med en deduktiv ansats undersöker studien hur styrdokumenten för Försvarsmakten leder till civil kontroll.  Analysen av dokumenten genom fyra teman skapade ur det teoretiska ramverket visar att förvaltningsstyrningen med sina många detaljstyrningar, och avsaknad av delegering av ansvar gör att styrningen inte svarar mot Huntingtons objektiva kontroll.  En starkare officersprofession skulle i samspel med politiken kunna tydliggöra den delegering av ansvar som behöver ske för att tillitsbaserad styrning ska kunna införas som styrmodell mellan regeringen och Försvarsmakten. Införs tillitsbaserad styrning som förvaltningsstyrning finns goda möjligheter att stärka officersprofessionen och samtidigt bibehålla objektiv kontroll.

Forskning om Boundary Spanning belyser vikten av gränsöverskridande individer i samverkan, inom och mellan organisationer, på alla ledningsnivåer. Inom det svenska Totalförsvaret sker det exempelvis genom civil-militär samverkan. Emellertid sker samverkan först vid uppkomna situationer och händelser, vilket är alldeles för sent. Det saknas förmåga att förnimma påverkande faktorer som gemensamt måste hanteras. Syftet med studien är att, med stöd av teorierna gällande Boundary spanning och gemensam lägesuppfattning, analysera förmågan inom det svenska Totalförsvaret, i skapandet av gemensam lägesuppfattning. För att kunna identifiera förmågeskapande faktorer valdes att fokusera på händelser som aktiverat det svenska Totalförsvaret. För studien valdes två fall, där det ena fallet innefattades av civil-militär samverkan som skedde innan återtagandet av Totalförsvarsplaneringen (Regeringen 2015a), det andra fallet ägde rum efter återtagandet. Sammanfattningsvis har denna studie visat att det svenska Totalförsvaret som metaorganisation måste öka ingående aktörers förståelse för totalförsvarskonceptet. Även mer insikt i vikten av planerade och spontana länkar, med fokus på mer förberedelser i fredstid. Studien visar också att det inte nyttjades gemensamma system för att skapa en gemensam lägesuppfattning. Det förekom olika syn på ansvarsförhållanden, gemensamma målsättningar och interna friktioner. Teorikombinationen har givit bra möjlighet att förstå förutsättningar, hinder och möjligheter att uppnå gemensam lägesuppfattning i det svenska Totalförsvaret. Den jämförande ansatsen gav bra möjlighet att värdera det svenska Totalförsvarets förmåga att uppnå gemensam lägesuppfattning, där resultatet visar på att förmågan till del måste stärkas.

<p>Internationellt sker en utveckling mot att genomföra insatser samordnat med resurser från flera politikområden - både civila och militära. Behovet har uppstått ur insikten att hållbar utveckling i en region kräver användning av olika resurser för att uppnå synergier. Samverkan och samordning mellan civila och militära aktörer enligt syftet ovan brukar i moderna ordalag beskrivas som comprehensive approach. Det praktiska arbetet på fältnivån med samverkan för att uppnå synergier i kontexten comprehensive approach kan sägas innebära samma sak som civil-militärt samverkan.</p><p>Det övergripande syftet med uppsatsen är att med fokus på det svenska PRT Mazar-e Sharif, förstå de svårigheter som finns vid samverkan mellan civila och militära aktörer, med målet att öka synergier av nationella resurser. Med utgångspunkt från tidigare forskning om militär-civil samverkan samt comprehensive approach, skapas en analysmodell med ett urval av identifierade faktorer, för att beskriva samverkan empiriskt främst utifrån intervjusvar från nyckelaktörer – chefer eller stabschefer samt civila rådgivare. Slutligen jämförs dessa faktorer med de orsaker som framkommer i den empiriska undersökningen.</p><p>Resultatet i undersökningen visar att samverkan är svårt och att aktörerna på fältnivån pragmatiskt försöker samverka. De nödvändiga faktorerna inte är utformade för att underlätta samverkan vilket skapar problem.  Att med dessa problem även få en effektiv synergi av Sveriges resurser i enlighet med tanken i CA, genom samverkan på fältnivån, blir därför svårt. </p> / <p>There is an international trend towards operations coordinated with resources from several political areas – with both civilian and military components. This trend is driven from the recognition that sustainable development in a region requires the use of a variety of resources, coordinated in order to achieve synergies. Co-operation and co-ordination between civil and military actors in the context above, frequently is described as comprehensive approach. The practical work at the field level with co-operation in order to achieve co-ordination in the context of comprehensive approach can be said to be the same thing as civil-military co-operation.</p><p>The overall purpose of this survey is, with focus on the Swedish PRT Mazar-e Sharif, to understand the difficulties involved in the co-operation between civilian and military actors, with the aim of achieve synergies of national resources. By using an analytical model, created by a sample of identified factors based on previous research on military-civilian co-operation and comprehensive approach, the survey describe the co-operation mainly based on interview responses from key actors – Commanding Officer or Chief of Staff and civilian advisers. Finally these factors are compared with the reasons expressed in the empirical investigation.</p><p>The results of the survey show that co-operation is difficult and the actors at the field level pragmatic attempt to co-operate. The necessary factors are not designed to facilitate this, which creates problems. These problems with co-operation at field level also could have a negative impact to achieve synergy of Sweden's resources in accordance with the spirit of the CA.</p>