No description available.

Resultat från olika studier av ambulanstransporterade patienter visar ett allt större behov av att kunna selektera patienter utifrån behov av vårdinsats. I nuvarande sjukvårdsorganisation saknas information samt verktyg för att kunna göra denna selektering ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Prio 3 är en av ambulanssjukvårdens larmkriterier vilket innebär att patienten misstänks vara akut sjuk men ej vara i behov av omedelbar akutsjukvård. Denna studie beskriver de patienter vilka transporterades in av ambulans som prio 3 uppdrag men som bedömdes inte ha behov av att kvarstanna för vård efter att ha träffat läkare eller annan sjukvårdspersonal på akutmottagning. För att kunna selektera patienter till annan vårdnivå, skulle man hitta dessa i prioriteringsgrupp 3 vad det gäller bedömning samt behandling på akutsjukhus?Studien baseras på en retrospektiv journalgranskning av ambulansjournalsystemet AmbuLink samt patientjournalsystemet MELIOR. Data som analyserats beskriver patienter ur olika aspekter utifrån uppgifter såsom ålder, kön, symptom, bedömning, behandling, tid på dygnet med flera.Resultatet ger en viss hänvisning om symptomdiagnoser vilka skulle kunna ge en fingervisning om olika patientgrupper som skulle kunna få den vård som krävs utan att behöva belasta akutsjukhusets resurser. Nivåer för sådan vård och behandling skulle kunna vara inom kommunsjukvård, primärvård samt framtida ambulanssjukvårdsorganisation. Studien visar även att stora delar av patienterna har behov av att kunna göra utvidgade bedömningar vilka endast kan ges på akutsjukhus. Men med bra bedömningsverktyg, utbildning samt befogenhet skulle ambulanspersonal kunna stå för stora delar av den initiala patientstyrningen.

<p>Abstract</p><p>Title: Welfare officers personal experiences of stress and coping in an emergency hospital in Stockholm</p><p>The purpose with this study was to describe how welfare officers in an emergency hospital experienced stress in their workplace and what coping strategies they used. Through qualitative interviews the welfare officers thoughts and experiences were examined. The result showed that welfare officers experienced some stress at the workplace; this was related to lacks in the organization, heavy workload and short of time. The most commonly used coping strategies were social support, physical training, short breaks during the day to handle the stress at work. The conclusions of this study was that factors that reduces stress for welfare officers who work at emergency hospitals was a functioning organization and management, the ability to control and at some levels effect their own work, to have guidance and other opportunities to ventilate with co-workers. If the stress was to much it resulted in reduced self-esteem, doubt in their competence and the feeling of loss of control.</p><p>Keywords: welfare officer, emergency hospital, stress, coping, psychosocial work environment.</p>

Abstract Title: Welfare officers personal experiences of stress and coping in an emergency hospital in Stockholm The purpose with this study was to describe how welfare officers in an emergency hospital experienced stress in their workplace and what coping strategies they used. Through qualitative interviews the welfare officers thoughts and experiences were examined. The result showed that welfare officers experienced some stress at the workplace; this was related to lacks in the organization, heavy workload and short of time. The most commonly used coping strategies were social support, physical training, short breaks during the day to handle the stress at work. The conclusions of this study was that factors that reduces stress for welfare officers who work at emergency hospitals was a functioning organization and management, the ability to control and at some levels effect their own work, to have guidance and other opportunities to ventilate with co-workers. If the stress was to much it resulted in reduced self-esteem, doubt in their competence and the feeling of loss of control. Keywords: welfare officer, emergency hospital, stress, coping, psychosocial work environment.

Hälso- och sjukvårdens utveckling har lett fram till ett marknadsstyrt system. För att kunna jämföra olika vårdgivare och utveckla kvalitén har ett flertal kvalitetsindikatorer och uppföljningsområden införts. Fallrisk är ett av dessa uppföljningsområden. I Sverige är Downton Fall Risk Index förstahandsval som fallriskbedömningsinstrument. Hälso- och sjukvård ska utformas och genomföras i samråd med patienterna. Den traditionella rollfördelningen mellan patienterna och sjuksköterskorna håller på att förändras till att patienternas rätt till delaktighet uppmärksammas. Syftet med denna uppsats var att belysa sjuksköterskornas erfarenhet av och syn på patienternas delaktighet i fallriskbedömningen. Det här är en intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta sjuksköterskor som arbetar på ett akutsjukhus i mellersta Sverige och använder sig av Downton Fall Risk Index vid fallriskbedömningen har intervjuats. Kvalitativ innehållsanalys som inspirerats av Graneheim och Lundman har använts. Den teoretiska utgångspunkten är Peplaus syn på relationen mellan sjuksköterskorna och patienterna som en av de viktigaste grundstenarna inom omvårdnaden. Studien kom fram till följande fem teman: fallrisk är sjuksköterskornas bedömning, standardmall har ett eget liv, fallrisk - skrämselpropaganda eller verklighet, sjuksköterskornas svårigheter med att involvera patienterna och sjuksköterskornas syn på patienternas delaktighet. Det standardiserade arbetssättet uppmuntrar inte till utvecklingen av reflektionsförmågan och kliniska blicken bland nyutbildade sjuksköterskor därför behövs det en kompetensstege för sjuksköterskor. Sjuksköterskor hittar inte plats varken för sin egen eller för patienternas delaktighet i Downton Fall Risk Index. Frågan som kan ställas är om rätt instrument har valts för fallriskbedömningen i akutsjukvården.

Den kris som Covid-19 inneburit för samhället har få likheter med tidigare kriser. Den påverkar hela världen, och har satt en enorm press på sjukvården. Den kris som sjukhusen går igenom påverkar alla delar av verksamheten, inklusive beslutsfattandet. Denna studie undersöker hur en kris påverkar det operativa beslutsfattandet på ledningsnivå inom organisationer. Detta genomförs med hjälp av en fallstudie av hur Södersjukhuset har påverkats av Covid-19-pandemin. Med utgångspunkt i tidigare forskning som säger att beslutsfattande centraliseras vid kriser har beslutsfattande undersökts före och under krisen genom intervjuer och analys av dokument. Resultatet visar att operativa beslut fattas med mindre beslutsunderlag, samt att beslutsprocesser är mer centraliserade och något mer experimentella i kris.

Bakgrund: Lex Maria är ett avvikelsehanteringssystem vars mål är främjandet av patientsäkerheten. All hälso- och sjukvårdspersonal har anmälningsskyldighet enligt Lex Maria. I samband med Lex Maria-anmälan ska händelseanalys genomföras och nya åtgärder tillämpas. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa Lex Maria-anmälningarna från fyra akutsjukhus i södra Sverige mellan åren 2009-2011 och betydelsen för patientsäkerheten. Metod: Studien har en kvantitativ metod med retrospektiv inriktning. Datamaterial kom från Socialstyrelsen registerdatabas. Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys delades anmälningar in i kategorier. Resultat: Resultatet sammanställer anmälningarna efter typ av anmälning. Antalet anmälningar mellan 2009-2011 inom Fördröjd diagnos ökade med 175 %, Fördröjd behandling ökade med 50 %, Komplikation vid operation minskade med 56 % ochMedicintekniskt handhavandefel minskade med 25 %. Diskussion: Orsak till ökning avFördröjd diagnos och Fördröjd behandling kopplas till överbeläggningar och hur detpåverkar patienter. Minskning av Komplikation vid operation förklaras med utveckladeoperationsrutiner och kunskap. Minskning av Medicintekniskt handhavandefel kopplas tillförbättrade rutiner vid läkemedelshantering. Lex Marias betydelse för patientsäkerhetendiskuterades tillsammans med åtgärdsförslagen. Slutsats: Lex Maria-anmälningar bidrar tillarbete där målet är säkrare patientvård. För att kunna förbättra vården och minska antaletvårdskador är det viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal följer sin skyldighet och anmälerriskfyllda händelser. / Background: Lex Maria is a system that reports health care errors and increases patient safety. All health care professionals are obligated to report health care errors by Lex Maria. Reports from Lex Maria-complaints are analysed and new routines are presented to prevent further errors. Aim: The aim of this study was to compile Lex Maria-reports from four acute care hospitals in southern Sweden between the years of 2009-2011 and it’s importance for the patient safety. Method: The study was a quantitative method with a retrospective approach. Data were collected from records of the Swedish National Board of health and Welfare. Data was categorized with a qualitative content analysis. Results: The result compiles notifications by type of notification. The number of reports of Delayed diagnosis increased by 175%, Delayed treatment increased by 50%, Complication during surgery decreased by 56% and Medical Technical failure decreased by 25%. Discussion: Possible reasons for the increase in Delayed diagnosis and Delayed treatment may be linked to overcrowding and its effect on patients. Reduction of Complications during surgery can be explained by improved surgical procedures and increased treatment knowledge. Reduction of Medical Technical failure can in turn be linked to improved procedures when administrating medications. Lex Maria-reports importance for patient safety were discussed along with proposals of changes in routines. Conclusion: Lex Maria-reports contribute in process with the purpose to increase the patient safety. In order to improve care and reduce health damage, it is of importance that health care professionals follow their duty and report critical events.

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka hur personer som är hemlösa och missbrukar blir behandlade i sjukvården. Hur tycker de att de har blivit bemötta och har de fått den hjälp de har efterfrågat? Utifrån detta resultat har jag tittat på vilka förutsättningar vården har att utveckla en bra behandling och bemötande. Jag har intervjuat 25 hemlösa personer med kvalitativ metod. Den innebär att alla har fått samma frågor så att svaren går att jämföra. Samtidigt har det funnits utrymme för egna reflektioner och berättelser. De flesta menar att de blir både bra och dåligt behandlade, men att de sällan får den hjälp de efterfrågar. Inom vården har enskilda sköterskor och läkare fått beröm för sina insatser, men flera intervjupersoner vittnar om att personalen har ont om tid och missar allvarliga diagnoser. Över 80 procent anser att hemlösa och missbrukare behandlas sämre som grupp. Intervjupersonerna berättar om missade diagnoser, att de hamnar efter i kön på akuten och att de får höra nedsättande kommentarer på sjukhusen. De menar att utseende, dagsform och social status spelar in i bemötandet. Utifrån dessa svar har jag intervjuat experter på vård av hemlösa personer och missbrukare. Experterna bekräftar personernas berättelser. De säger att bristerna i bemötande och hjälp kan bero på att personalen har ont om tid och kan för lite om målgruppen. Jag har jämfört resultatet med stämplingsteorin och organisationsteorin. Stämplingsteorin visar att det ofta uppstår en motsättning mellan de som känner sig som avvikare och det etablerade samhället. Organisationsteorin visar att det byggs upp en intern gruppkultur i slutna organisationer som sjukhus och att det sättet att jobba ibland krockar med verkligheten. Den tidigare forskningen visar att det finns mycket att förbättra när det gäller hemlösa personers möte med vården: Överdödligheten är två till sex gånger högre i gruppen. Många dör i behandlingsbara sjukdomar som lunginflammation. Forskningen bekräftar också personernas ovilja att gå till läkare. Till sist visar forskningen att man kan uppnå betydligt bättre resultat i sjukvården genom andra sätt att jobba.

No description available.