The thesis analyzes the capability transformation process of NATO to measure the progress made by the European NATO member states in narrowing the capability gap between the United States and European forces. Since the end of the Cold War, the capability gap among the NATO members has become a major concern because it hinders NATO's operational ability. Operation Allied Force and new strategic and operational challenges of the 21st century have driven NATO's capability transformation process. The thesis analyzes NATO military capabilities exhibited in Operation Allied Force by analyzing the individual national contributions of the Allies to highlight the imbalance in the capabilities of the Alliance. The thesis then examines the capability transformation process regarding the commitments made by the Allies at the Washington, Prague and Istanbul Summits to reinforce capabilities for modern warfare in high threat environments and narrow the growing capability gap. It focuses on the decisions and achievements of each summit to measure the progress made by the European NATO member states in bridging the capabilities gap between the United States and European forces. To do this, it analyzes military expenditures, defense capabilities, national regulations and strategies that slowed down or reinforced the capability transformation process. The conclusion is that, despite encouraging trends in the capability transformation process, the balance in the military capabilities continues to favor the United States by a wide margin.

I mars 1999 inledde NATO operationen Allied Force i dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien. Operationen blev kritiserad för att ha tillfogat s.k. ”collateral damage” och vissa ickestatliga organisationer hävdade att brott mot krigets lagar begåtts.Specifika dokument, som reglerar luftkrigföring, har historiskt sett saknats. Detta har inneburit problem för bedömningar av enskilda fall. År 2009 presenterades av bland annat denna anledning HPCR Manual on International Law Applicable to Air and Missile Warfare, innefattande 175 regler med bäring på luftkrigföring. Syftet med studien är att genom kvalitativ textanalys undersöka om NATO, utifrån relevanta regler i HPCR Manual on International Law Applicable to Air and Missile Warfare, bröt mot krigets lagar vid attacken mot ett persontåg vid Grdelica den 12 april 1999, samt vid attacken mot en flyktingkonvoj vid Djakovica den 14 april 1999. Resultatet visar att det utifrån HPCR:s manual kan argumenteras för att NATO bröt mot krigets lagar under attackerna vid Grdelica och Djakovica. Dock innehåller manualen begrepp, vilka till sin natur ger utrymme för flera tolkningsmöjligheter.  Därmed kvarstår enligt författaren problematiken med att en viss händelse kan bedömas på olika sätt och således svårigheten att ge entydiga svar.

Det serbiska luftvärnet sköt ner ytterst få av NATO:s flygplan under Kosovokonflikten. Trots det så visar det sig att NATO:s luftoperationer indirekt påverkades i stor skala av luftvärnet. Även om man sköt ner ytterst få av de anfallande flygplanen uppnådde serberna indirekta effekter på NATO som försvårade hela operationen. Syftet med denna uppsats är att problematisera och definiera begreppet indirekt effekt inom ramen för luftvärn samt att applicera detta begrepp på en vald konflikt. Uppsatsen består i huvudsak av två sammanhängande undersökningar. Först sker en begreppsutredande studie som resulterar i en definition av begreppet indirekt effekt. Därefter sker en fallstudie på Kosovokonflikten för att konkretisera och exemplifiera indirekt effekt. Dessa metoder kombineras med metoden kvalitativ textanalys. Valet av att använda denna konflikt gjordes då parterna använde sig främst av enbart flygstridskrafter respektive luftvärn mot varandra. Studien resulterade i en definition av indirekt effekt som kan användas för att beskriva effekter av luftvärnsoperationer. När begreppet analyserades i fallstudien visade det sig att luftvärnets indirekta effekter hade stor betydelse för konfliktens utveckling och i slutändan bland annat kan ha fördröjt Milosevics kapitulation. / The Serbian Air Defence shot down a small number of airplanes during the Kosovo War. Even so, it turns out that NATO’s air operations were indirectly affected a lot by the Serbian Air Defence. The purpose of this dissertation is to problematize and define the term of indirect effect in the context of air defence and to apply it to an authentic conflict. The dissertation consists primarily of two interrelated studies. The first is an investigative study that culminates in a definition of the term indirect effect. Thereafter, a case study on the Kosovo conflict is used to concretize and exemplify the indirect effect. This conflict was chosen as both parties used primarily air power and air defence against each other. The study resulted in a definition of indirect effects that can be used to describe the effects of air defence operations. The case study showed that the indirect effect of the air defence were important for the progression of the conflict and ultimately may have delayed Milosevic's capitulation.

Under efterkrigstiden har ett antal operationer med luftmakt genomförts. Dessa krig har haft olika förlopp där vissa operationer har nått relativt enkla framgångar medan andra haft större svårigheter att effektivt uppnå framgång, trots överlägsna resurser. Genom en fallstudie av två moderna luftoperationer, operation Desert Storm i Irak år 1991 och operation Allied Force i Kosovo år 1999, undersöks tre luftmaktsteoretiska variablers betydelse för dessa operationers väg till framgång. Variablerna som undersöks är hämtade ur den moderna luftmaktsteori som John Warden har bidragit till att bilda och vars syfte är att bidra till att förklara hur strategisk förlamning av motståndaren uppkommer. Resultatet av undersökningen visar att systemperspektiv sannolikt bidrar till luftoperativ framgång, däremot kan inte parallell attack visas ha betydelse för att uppnå framgång. Den tredje undersökta variabeln, luftoperativ kontroll, befinns vara betydelsefull som en förutsättning för de övriga två variablernas funktion.

24 mars 1999 påbörjar NATO för första gången i organisationens historia krigshandlingar med luftstridskrafter. Detta mot ett Serbien med Slobodan Milosevic i spetsen som utförde etniska rensningar på kosovoalbaner i Kosovo. Denna konflikt kom att från NATOs håll kallas operation Allied Force. Tre år innan denna konflikt urartade släppte Dr. Robert A. Pape en bok vid namn Bombing to win där Pape framför sina teorier för hur luftkrig och framförallt luftmakt skall genomföras. Tidigare forskning om Pape´s teorier och operation Allied Force visar att det finns vissa kopplingar mellan dennes teorier och den använda taktiken under luftkriget i konflikten. Syftet med denna undersökning är att försöka urskilja faktorer som påverkade utgången genom användandet av Pape´s teorier. Slutsatsen är att delar av Pape´s teorier inte applicerades tillräckligt mycket så att ett positivt resultat kunde nås. Analysen visar att NATO´s taktik i detta luftkrig är en blandning av olika teoretikers teorier, vilket kan förklaras med att flera olika politiska viljor har haft en stor inverkan på den utförda taktiken.

Thesis (M.S.)--Naval Postgraduate School, 2002. / Cover title. "June 2002." AD-A406 036. Includes bibliographical references. Also available via the World Wide Web.

Thesis (M.A in National Security Affairs)--Naval Postgraduate School, June 2005. / Thesis Advisor(s): Hans-Eberhard Peters. Includes bibliographical references (p. 113-125). Also available online.

Dr. Robert A. Pape publicerar 1996 boken Bombing to Win. Kvantitativa studier av 33 konflikter där luftstridskrafter använts har genomförts. Detta för att söka ett samband mellan lyckade respektive misslyckade slutresultat. De teorier som Pape framför har därför en empirisk förankring och de slutsatser som förs fram är att strategisk bombning väldigt sällan fungerar och att luftstridskrafter istället bör användas för att neka fiendes styrkor framgång på slagfältet. Tre år efter att Bombing to Win publiceras inleds Operation Allied Force. En operation ledd av NATO för att förhindra den etniska rensningen av albaner i Kosovo. Syftet med detta arbete är att se om Robert A. Pape:s teorier uppmärksammats. Detta genom att leta efter händelser där NATO använder luftstridskrafterna på ett sätt som överensstämmer med Pape:s teorier. Slutsatsen är att det finns vissa händelser i konflikten där NATO:s agerande överensstämmer med de teorier Pape presenterar i Bombing To Win. Det finns däremot inte en koppling till ett särskilt skede eller del av operationen. Genom uttalanden av militära beslutsfattare går det att påvisa att teorierna har uppfattats av dessa. Politiska viljor har haft stor inverkan, och vissa militära strategiska viljor har fått stå tillbaka.

On the evening of the 24th of March, 1999, the first air strikes hit multiple targets in the Federal Republic of Yugoslavia. The “Operation Allied Force” had begun. The air raids lasted for 78 days. The Milošević regime used the “state of exception” (Agamben 2004) to further and deepen its own propagandistic imperatives of national unity and to advertise the necessity of the “war of defence” within the nation. The state started to offer a wide range of events that not only entertained its citizens but also created forums for them to meet and to “unite” against the enemy. Beyond the state-prescribed cultural events, numerous efforts sprang up throughout the city to maintain a social and cultural life. This paper will tell of the diverse ways in which the people of Belgrade spent their time between and during the air raids.

In the spring of 1999 NATO started the air campaign Operation Allied Force against the Serb president Slobodan Milošević’s dictatorship. Operation Allied Force unfolded during a 78-day long campaign in former Yugoslavia. The aim of the operation was to stop the ethnic cleansing of Kosovar Albanians in the Serb province Kosovo. The operation, that initially was supposed to be over in a week, continued for almost three months. Why did the campaign take such a long time compared to what was predicted? The aim of this study was to analyze Operation Allied Force from a time perspective to be able to tell why the operation became so protracted. The analyze was made by consuming two of the best well-known air power theories written by Robert A. Pape and John A. Warden. The result showed that there were several different factors that contributed to the protracted process. Too strict rules of engagement, few targets, lack of resources and the lack of a unified strategy inside NATO are believed to be the main factors that caused the lengthy process.