I mars 1999 inledde NATO operationen Allied Force i dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien. Operationen blev kritiserad för att ha tillfogat s.k. ”collateral damage” och vissa ickestatliga organisationer hävdade att brott mot krigets lagar begåtts.Specifika dokument, som reglerar luftkrigföring, har historiskt sett saknats. Detta har inneburit problem för bedömningar av enskilda fall. År 2009 presenterades av bland annat denna anledning HPCR Manual on International Law Applicable to Air and Missile Warfare, innefattande 175 regler med bäring på luftkrigföring. Syftet med studien är att genom kvalitativ textanalys undersöka om NATO, utifrån relevanta regler i HPCR Manual on International Law Applicable to Air and Missile Warfare, bröt mot krigets lagar vid attacken mot ett persontåg vid Grdelica den 12 april 1999, samt vid attacken mot en flyktingkonvoj vid Djakovica den 14 april 1999. Resultatet visar att det utifrån HPCR:s manual kan argumenteras för att NATO bröt mot krigets lagar under attackerna vid Grdelica och Djakovica. Dock innehåller manualen begrepp, vilka till sin natur ger utrymme för flera tolkningsmöjligheter.  Därmed kvarstår enligt författaren problematiken med att en viss händelse kan bedömas på olika sätt och således svårigheten att ge entydiga svar.

I denna uppsats beskrivs en fallstudie på överbelastningsattacken mot Estland 2007, där attackens skeden redovisas samt visar på vilka åtgärder som vidtogs för att stoppa attacken, samt på vilket sätt attacken drabbade Estlands befolkning. Därefter analyseras attacken med hjälp av Richard Stiennons teori, om cyberkrigets fyra pelare. Avslutningsvis diskuteras de två frågorna som rör; vilka möjligheter en nation har när det kommer till försvar mot cyberattacker samt vad som kan tänkas räknas som militära problem.   Syftet med uppsatsen är att visa på hur en nation drabbas, när den blir utsatt för en cyberattack och vilka handlingsåtgärder som är möjliga att vidta. Resultatet visar på att sättet Estland drabbades på, var att nationen var tvungen att isolera sig från det internationella internet, men att internet inom nationen kunde upprätthållas. Diskussionen mynnar ut i att en nation har mycket få handlingsmöjligheter till att försvara sig själv, när det kommer till cyberattacker från aktörer som inte är andra nationer. En viktig slutsats var att fallet Estland inte var ett militärt problem, utan kunde lösas helt civilt

Genom internationella avtal och svensk lagstiftning har Försvarsmakten ett uppdrag att tillse att personaleninom organisationen har en tillfredställande utbildning och kunskap om krigets lagar. Då upplevelsen är attfolkrätten förenklas bort under övningar kan frågan ställas hur pass införlivade är dessa regler inomFörsvarsmakten. Syftet med detta arbete är att se hur väl officerarnas attityd och inställning till krigets lagarharmoniserar med det som uttrycks i Försvarsmaktens styrande dokument. Resultatet av undersökningen visar på en stark införlivning av krigets lagar inom Försvarsmakten. Den är såstark att den upplevs tas för given. Samtidigt som införlivningen är stark så identifieras stora brister iorganisation, kunskap och tillämpning av krigets lagar. Det finns en övertro som saknar stöd i vårverksamhet när det kommer till vår förmåga att följa krigets lagar i händelse av krig. Mest överraskande varupptäckten att erfarenhet från internationell tjänst ökar risken för misstolkning och förvanskning av krigetslagar. Försvarsmakten och Försvarshögskolan bör ta del av den forskning som sker inom området för etiskthandlade och utveckla hur utbildning och träning sker inom ramen för krigets lagar.

No description available.

Sverige har genom åren ratificierat en mängd internationella traktater inom folkrättens område som gäller vid krig och konflikt. Enligt Totalförsvarets folkrättsförordning ska de bevakningsansvariga myndigheterna ha kunskap om folkrättens regelverk i krig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har till uppgift att erbjuda utbildning i det folkrättsliga regelverket i krig till dessa myndigheter. Denna uppsats ämnar därför undersöka hur denna folkrättsliga utbildning ser ut och hur väl den implementeras i enlighet med det som står i Totalförsvarets folkrättsförordning.

<p>Obemannade flygplan med attackförmåga (UCAV) används i allt större utsträckning i konflikter idag. En av de främsta fördelarna med dessa är att det inte finns någon risk att mista en pilot, då dessa är fjärstyrda. I attacker utförda av amerikanska UCAV:er i framför allt Afghanistan och Pakistan, har collateral damage inträffat vid ett flertal tillfällen. Det innebär att civila oavsiktligt fallit offer för attacker. Enligt krigets lagar kan sådana händelser rättfärdigas av att militär nödvändighet föreligger, men det är tveksamt om det går att hävda det när man inte riskerar egna förluster. Detta innebär i så fall att collateral damage alltid är krigsbrott när det orsakats av UCAV. Då är det viktigt att det går att utkräva ansvar ur obemannade system och det finns farhågor att ansvarsförhållandena blir otydligare när det inte sitter en pilot i flygplanet som ”trycker på knappen”. Men så länge den obemannade farkosten fjärrstyrs och besluten tas av en människa går det inte att se några skillnader i möjligheten till ansvarsutkrävande från bemannade system.</p> / <p>The use of Unmanned combat aerial vehicles (UCAV) has seen an increasing use in modern conflicts. One of the main advantages of these is the fact that there is no risk of losing a pilot, as the aircraft are remote-controlled. The attacks carried out by U.S. UCAVs in Afghanistan and Pakistan have resultet in a number of incients with collateral damage. According to the laws of war, only military necessity can justify such incidents and it is highly doubtful if you can claim such necessity when you do not risk any loss of life yourself. This would mean that collateral damage caused by UCAVs automatically becomes a war crime. This raises the issue of accountability and wether it is possible to extract such from unmanned systems. There are fears that this would be difficult when no pilot is present in the aircraft to ”pull the trigger”. However, as long as operators remotely control the unmanned aircraft and the decision to release weapons in anger are made by humans, there are no differences to be found in terms of accountability between manned and unmanned systems.</p>

Obemannade flygplan med attackförmåga (UCAV) används i allt större utsträckning i konflikter idag. En av de främsta fördelarna med dessa är att det inte finns någon risk att mista en pilot, då dessa är fjärstyrda. I attacker utförda av amerikanska UCAV:er i framför allt Afghanistan och Pakistan, har collateral damage inträffat vid ett flertal tillfällen. Det innebär att civila oavsiktligt fallit offer för attacker. Enligt krigets lagar kan sådana händelser rättfärdigas av att militär nödvändighet föreligger, men det är tveksamt om det går att hävda det när man inte riskerar egna förluster. Detta innebär i så fall att collateral damage alltid är krigsbrott när det orsakats av UCAV. Då är det viktigt att det går att utkräva ansvar ur obemannade system och det finns farhågor att ansvarsförhållandena blir otydligare när det inte sitter en pilot i flygplanet som ”trycker på knappen”. Men så länge den obemannade farkosten fjärrstyrs och besluten tas av en människa går det inte att se några skillnader i möjligheten till ansvarsutkrävande från bemannade system. / The use of Unmanned combat aerial vehicles (UCAV) has seen an increasing use in modern conflicts. One of the main advantages of these is the fact that there is no risk of losing a pilot, as the aircraft are remote-controlled. The attacks carried out by U.S. UCAVs in Afghanistan and Pakistan have resultet in a number of incients with collateral damage. According to the laws of war, only military necessity can justify such incidents and it is highly doubtful if you can claim such necessity when you do not risk any loss of life yourself. This would mean that collateral damage caused by UCAVs automatically becomes a war crime. This raises the issue of accountability and wether it is possible to extract such from unmanned systems. There are fears that this would be difficult when no pilot is present in the aircraft to ”pull the trigger”. However, as long as operators remotely control the unmanned aircraft and the decision to release weapons in anger are made by humans, there are no differences to be found in terms of accountability between manned and unmanned systems.

Artificial intelligence (AI) is one of the fastest developing technologies globally. AI has recently entered warfare and thus taken a place in international law. Today the use of AI in warfare is through machine learning and autonomous weapon systems. Autonomous weapons are expected to play a decisive role in future war- fare and therefore have a major impact on both civilians and combatants. This gives rise to an examination of the role of artificial intelligence, machine learning and autonomous weapon systems in international law, specifically international humanitarian law (IHL).  The purpose and main research question of the thesis is to examine how the use of AI, machine learning and autonomous weapon systems is regulated within international law. Further the thesis examines if the regulations sufficiently can ensure the protection that is guaranteed within IHL or if additional regulation is needed. The research question is answered by examining the relevant rules in IHL, compliance with the protection stated in the principles of distinction, pro- portionality and precautions in attack and lastly by analyzing the consequences for civilians and combatants.  Conclusions that can be made is that the rules of IHL are both applicable and sufficient to, in theory, regulate autonomous weapon systems. However the weapon itself must be capable to follow IHL and in order to guarantee this ad- ditional regulation is needed on the use of autonomous weapons. The use of autonomous weapon systems does not necessarily violate the principles of dis- tinction, proportionality and precaution in attack. On the contrary, the use of autonomous weapons can possibly ensure that the principles are respected even further. This however depends on the actual capabilities of autonomous weapon systems and whether they can make the complex judgments required for each principle. It is although still of importance to ensure that the element of human control is never completely lost. The issue that keeps returning is the potential loss of human control. At all times human control must be guaranteed to ensure that the final decision always remains with a human. If humanity in warfare is lost the consequences and risks for civilians will increase. Not only is there a possibility of increase in use of violence but also an increase of indiscriminate attacks. The rules of IHL aim to protect civilians as well as combatants, and the use of this new weapon will lead to difficulties to navigate armed situations for combatants. This will increase the suffering of civilians, but also risk overriding the protection of combatants that IHL ensures.