Bakgrund: Basala hygienrutiner ska enligt Socialstyrelsen tillämpas för att förebygga vårdrelaterade infektioner (VRI). VRI är ett hot mot patientsäkerheten och kan medföra ökat lidande för patienten och ökade kostnader för samhället. Syfte: Att undersöka följsamhet till basala hygienrutiner inom ambulanssjukvård i ett antal utvalda omvårdnadssituationer. Metod: En deskriptiv kvantitativ studie där data inhämtades genom strukturerad observation. Bekvämlighetsurval tillämpades och totalt 68 observationer gjordes på två ambulansstationer inom samma landsting. Huvudresultat: Följsamhet till basala hygienrutiner varierade, med högst följsamhet till rutinen om kort eller uppsatt hår (87%) samt till användning av handskar (87%). Lägst följsamhet observerades till rutinen om handdesinfektion före patientnära arbete eller användning av handskar (1%). Inte vid någon observation (0%) visades följsamhet till samtliga sju basala hygienrutiner som undersöktes. Slutsats: Att brister av varierande grad fanns i följsamhet till basala hygienrutiner. Särskilt stor förbättringspotential visade de basala hygienrutinerna gällande handdesinfektion före och efter patientnära arbete eller användning av handskar. Bristerna i följsamhet till basala hygienrutiner kan leda till brister i patientsäkerhet i form av en risk att patienter drabbas av VRI och ökat lidande. Orsakerna till resultatet kan troligtvis ligga både på individnivå och organisationsnivå vilket gör det särskilt angeläget att resultatet diskuteras i berörda verksamheter samt fortsatta studier. / Background: According to the Swedish National Board of Health and Welfare, compliance to hygiene routines is important to prevent healthcare-associated infections (HCAI). HCAI are a threat to patient safety and may increase patient suffering and costs for the society. Aim: To describe compliance to hygiene routines within ambulance care in a number of given situations. Method: A descriptive quantitative study with data collection through structured observation. Convenience sampling was used and 68 observations in total were made on two ambulance stations. Main result: Varying compliance to hygiene routines was found, with highest compliance to the routine stating that hair should be short or up (87%) and the routine about use of gloves (87%). The lowest compliance was found to the routine about hand disinfection before patient contact or glove use (1%). No observation showed compliance to all seven hygiene routines covered by the study. Conclusion: That compliance with hygiene routines has shortcomings, especially regarding hand disinfection, which may lead to weak patient safety through a risk of HCAI and patient suffering. The shortcomings are probably grounded both on an individual and an organisational level which makes discussion of the subject in affected organisations and further studies important.

Inledning: Ambulanssjukvården blir allt mer avancerad och fyller en viktig funktion när sjukhus läggs ner och transporter av sjuka och skadade blir längre. Ambulanser är inte förskonade från trafikolyckor och konsekvenserna av när ambulanser krockar är flera. För ett effektivt säkerhetsarbete krävs information om tillbud och olyckor så att skadereducerande åtgärder kan införas. Studiens syfte har varit att undersöka förekomsten av trafikolyckor som involverat ambulansfordon, förutsättningar för erfarenhetsåterföring efter dessa händelser samt hur det skadeförebyggande arbetet inom ambulansverksamheten i Sverige ser ut. Metod: Studien har använt en mixad metod som med en kvantitativ del utforskar statistikförhållanden gällande trafikolyckor med ambulanser utifrån publika datakällor samt en kvalitativ del med intervjuer om erfarenhetsåterföring och skadeförebyggande arbete av företrädare för ambulanssjukvården. Resultat: Under en period på sju år (2010-2016) hittades 101 polisregistrerade trafikolyckor som involverat ambulanser i olycksdatabasen Strada. Ytterligare 93 unika trafikolyckor kunde identifieras när data från Arbetsmiljöverket och massmedia sambearbetades. Hos Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) återfanns endast en trafikolycka. Trafiksäkerhet beskrivs i intervjuerna som ett viktigt område för både utbildning och upphandling av fordon, men skillnaderna mellan vårdgivare i hur skadeförebyggande arbete bedrivs är stora. Kraven på medicinsk kompetens har ökat med tiden, samtidigt beskrivs nyanställd personal ha mindre intresse och erfarenhet av bilkörning. Säkerheten åsidosätts återkommande i samband med vissa vård- och behandlingsmoment under färd. Efter tillbud och olyckor i trafikmiljö hamnar fokus oftare på det mänskliga felandet än upptäckande av systemfel. Trafikolyckshändelser registreras normalt i allmänna avvikelsesystem, men med skiftande rapporteringsgrad och begränsad detaljinformation. Händelser analyseras och utreds i mindre omfattning och resultaten sprids sällan utanför den egna verksamheten. Slutsats: Det finns ingen sammanhållen statistik över trafikolyckor med ambulanser och det är svårt och tidskrävande att få en samlad bild över antalet olyckor. Trots en riskmedvetenhet görs upprepade avsteg från säkerheten och har kommit att accepteras i säkerhetskulturen. Registreringen av tillbud och olyckor är i många fall bristfällig och förutsättningarna för erfarenhetsåterföring är begränsade. Det saknas nationell samordning av ambulanssjukvården i trafikfrågor, myndigheters ansvar är oklara och regleringen av utryckningskörning är bristande.

Syftet med studien var att undersöka om det fanns några speciella faktorer som gör att män söker sig till vissa områden inom vården. Totalt sex intervjuer genomfördes på ambulansen, akuten och anestesikliniken. Resultaten visade på specifika faktorer som påverkat männens yrkesval och en diskussion förs om vilka sociala strukturer som kan ligga bakom detta. / The purpose of the study was to identify what factors, if any, attracted male nurses to the following specialist areas: paramedics, anaesthesiology and the emergency ward. Six interviews were carried out, two in each of the above mentioned specialities. The findings indicated specific factors of choice. There is a discussion on what social structures may have influenced the respondents.

Introduktion: Ökad migration av människor mellan länder har bidragit till språkliga ochkulturella variationer i samhället. Det ställer högre krav på hälso- och sjukvården och utmanarambulanspersonal i sitt arbete när det saknas ett gemensamt språk. Syfte: Att belysaambulanspersonalens upplevelser när det förekom språkliga barriärer i prehospital vård.Metod: En litteraturöversikt vars resultat baserades på 13 vetenskapliga artiklar; sexkvalitativa, sex kvantitativa och 1 av mixad metod. Analysen genomfördes enligt Whittemoreoch Knafls modell. Resultat: Resultatet presenteras i form av fyra kategorier: upplevdautmaningar i det vårdande mötet, patientsäkerhet och vårdkvalitet, ambulanspersonalenshandläggning och behov av utveckling samt sju subkategorier. Konklusion: Språkliga barriärerinnebar en ökad risk för missförstånd och felbehandling. Ambulanspersonalen hanteradespråkliga barriärer genom anpassningsstrategier för verbal och icke- verbal kommunikation.Informationsbrist och kunskapsbrist påverkade vårdkvalitet och patientsäkerhet. Detidentifierades behov av anpassade hjälpmedel för prehospitalt bruk och utbildningefterfrågades för att nå ökad förståelse vilket kunde underlätta kulturell anpassning ochförbättra ambulanssjukvårdens patientsäkerhet och vårdkvalitet. Det saknades riktlinjer kringspråkbarriärer prehospitalt. / Introduction: Increased migration between countries have increased the presence of culturaland language variations, which enhances demands on the healthcare and on ambulancepersonnel when they are caring with the presence of language barriers. Aim: The purpose ofthis paper was to illuminate ambulance personnel ́s experiences of language barriers inprehospital care. Method: A literature review with results from 13 scientific articles; sixqualitative, six quantitative and one with mixed method. The analysis was based on the methodfrom Whittemore and Knafl. Results: The result is presented in four categories: experiencedchallenges in the caring meeting, patient safety and quality of care, the ambulance personnel ́shandling and need for development as well as seven subcategories. Conclusion: Languagebarriers increased the risk of misunderstanding and maltreatment. Ambulance personnelhandled language barriers through strategies such as adapting to the situation and throughverbal and non-verbal communication. Lack of information and knowledge affected quality ofcare and patient safety. Need for custom aids designed for prehospital settings and educationwas requested to reach increased understanding, which could simplify cultural adaption andimprove prehospital quality of care and patient safety. Guidelines regarding language barrierswere missing.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Trygghet kan beskrivas som en säkerhet som varje person kan lita på och som medför en skyddande känsla. Patientens upplevelse från ambulansen har en stor påverkan på välbefinnande och livskvalitet efter vårdtidens slut. Hur patienten känner är en av de största informationskällorna för att kunna avgöra hur upplevelsen har varit i ambulansen. Varje vårdsituation i den prehospitala vårdmiljön är unik, vårdmiljöns utformning har en direkt koppling till patientens hälsa.    Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet i prehospital miljö.   Metod: Den valda metoden var en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats där både kvalitativ och kvantitativ forskning använts. En strukturerad sökning genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. 15 vetenskapliga artiklar inkluderades efter att de analyserats och genomgått kvalitetsgranskning. Resultatet är främst baserat på kvalitativ forskning.     Resultat: Resultatet i studien syntetiserades till två huvudkategorier som beskrev patienters upplevelse av trygghet; mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. De mellanmänskliga faktorerna innefattar underkategorierna ambulanspersonalens yrkesskicklighet, deras förmåga till att ge information, skapa förtroende och bedriva en personcentrerad vård. De yttre faktorerna innefattar underkategorierna den prehospitala miljön i sig, patientens exponering av smärta och värme.   Slutsats: Litteraturstudiens resultat visade på patientens upplevelse av trygghet i prehospital miljö via huvudfynden mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. De mellanmänskliga faktorerna beskrivs i större omfattning med direkt påverkan på upplevelsen av trygghet genom ambulanspersonalens uppträdande. De yttre faktorerna beskrivs indirekt påverka upplevelsen av trygghet via frihet från lidande. Upplevelsen från ambulansen har påverkan på hur patienten upplever välbefinnande och livskvalitet efter vårdtidens slut. Hur patienten känner är en av de största informationskällorna för att kunna avgöra hur upplevelsen har varit i ambulansen. Hälso- och sjukvårdsbarometern ges ut årligen i Sverige för att inventera förtroendet för somatisk slutenvård, primärvård eller somatiska specialiserade mottagningar. Förtroende har i litteraturstudien identifierats som ett huvudfynd när det gäller upplevelse av trygghet. / Background: Safety can be described as a security that every person can rely on and that brings a protective feeling. The patient's experience from the ambulance has a major impact on well-being and quality of life after the end of the care period. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. Every care situation in the prehospital care environment is unique, the design of the care environment has a direct link to the patient's health.   Purpose: The purpose was to describe the patient's experience of safety in the prehospital environment.   Method: The method chosen was a general literature review with inductive approach where both qualitative and quantitative research was used. A structured search was performed in the PubMed and Cinahl databases. 15 scientific articles were included after being analyzed and subjected to quality review. The result is mainly based on qualitative research.   Results: The results of the study were synthesized into two main categories that described the patient's experience of safety; interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors include the subcategories of the ambulance staff's professional skills, their ability to provide information, create confidence and conduct a person-centered care. The external factors include the subcategories of the prehospital environment itself, the patient's exposure to pain and heat.   Conclusion: The results of the literature study showed the patient's experience of safety in the prehospital environment via the main findings of interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors are described to a greater extent with direct impact on the experience of security through the behaviour of ambulance personnel. The external factors are described indirectly affecting the experience of safety through freedom from suffering. The experience from the ambulance has an impact on how the patient experiences well-being and quality of life after the end of care. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. The health barometer is issued annually in Sweden to inventory confidence in somatic inpatient care, primary care or somatic specialized clinics. In the literature study, confidence has been identified as a key finding when it comes to experiencing safety.

Bakgrund: Sverige har genomgått en förändring i demografi där en allt större del av befolkningen inte har svenska som modersmål. Samtidigt går ambulanssjukvården från att vara en transportfunktion där destinationen alltid varit akutsjukhus till att vara patientens första möte i en obruten vårdkedja. I detta nya uppdrag ingår att inhämta information, bedöma, vid behov behandla och slutligen transportera eller hänvisa patienten till rätt vårdnivå. Grunden för detta är en korrekt anamnes, bedömning och triagering.Detta ställer krav på individanpassad och differentierad vård. Språkförbistring på sjukhus har visat sig resultera i ökad handläggningstid, en större mängd undersökningar och fler vårdskador. Prehospitalt har forskning på språkförbistring inriktat sig på larmsamtal. Syfte:Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelse att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring.Metod: Syftet besvarades genom en kvalitativ studie med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna utgjordes av sex ambulanssjuksköterskor och två ambulanssjukvårdare som alla hadeerfarenhet av att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring. Intervjudeltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval från ett mellansvenskt län. Data inhämtades med semistrukturerade enskilda intervjuer och analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorierframträdde. En mer fysisk bedömning beskrev hur ambulanspersonalen vid språkförbistring i större utsträckning nyttjade yttre, fysiska attribut för att göra en skattning av patientens kontaktorsak och allvarlighetsgrad. Att kommunicera annorlunda rörde hur vårdarna sökte kommunicera med patienten trots språkförbistring. Att handlägga utan information avhandlade information som ambulanspersonalen trots försök upplevde svår att klarlägga samt hur detta påverkade deras handläggning av patienten. Slutligen presenterades kategorin att skapa en relation vid språkförbistring som belyste hur intervjudeltagarna upplevde att deras mellanmänskliga vård påverkades vid språkförbistring. Slutsats:Studiens resultat påvisar att ambulanspersonals upplevelse av bedömning och vård vid språkförbistring karaktäriseradesav osäkerhet och en önskan om att kompensera för informationsluckor. Denna kompensation yttrade sig genom en noggrannare, bredare fysisk undersökning och bedömning samt en handläggning och vård som arbetar efter modellen ”hängslen och livrem”. Detta upplevdes också som begränsande då vårdarna avhöll sig från vissa åtgärder, såsom smärtstillning eller omstyrning till närakut, primärvård eller geriatriskt sjukhus. Då patienten var kritiskt sjuk upplevde inte personalen att omhändertagandet skiljde sig mot ett möte utan språkförbistring. Vid de tillfällen patienten inte var uppenbartakut sjuk upplevde personalen att de inte kunde ge samma möjligheter till en individanpassad vård och handläggning.En del av denna problematik skulle kunna adresseras genom ett utökat och anpassat besluts- och översättningsstöd för ambulanspersonalen. / Background: Sweden is going through a demographic change in which a larger part of the population no longer has swedish as its first language. At the same time the ambulance service is transforming from a purely transporting service to an integrated part of the patients overall healthcare. This new mission involves to gather information, to assess, when needed to treat and finally to transport or direct the patient to the most suited level of care. This process is based on a correct patient history, assesment and triage. Previous research has shown that language barriers in hospitals result in an increased risk of delays, costly examinations and injuries. Prehospital research on language barriers have traditionally focused on the emergency phone-call. Aim: The purpose of this study was to explore ambulance staffs experiences and perceptions of assessing and caring for patients where language was a barrier. Method: This was a qualitative study using a qualitative content analysis. Participants included six Swedish ambulance nurses and two ambulance nursing assistants who all had experience in assessing and caring for patients where language had been a barrier.Participants were recruited based on convenience. Data was collected through semi-structured interviews and analysed using inductive content analysis. Results:Four main categories emerged. A more physical evaluation encompassed how the providers increased the importance of outside physical attributes to assess the patients condition and level of urgency. To communicate differently comprised hos staff despite language barriers sought to communicate with the patient. To process without information described information that staff despite attempts were unable to map and how this affected their assessment and decision-making. The final category regarded to create a relationship through the language barrier and how participants perceived that their interpersonal carewas affected by language difficulties. Conclusion: The ambulance staff perceived and experienced the assesment and care where language was a barrieras characterised by a higher degree of uncertainty and a wish to compensate for alack of information. This compensation manifested itself through a more thorough, wider physical examination and an assessment based on the principle of ”belt and suspenders”. This was perceived as a limitation as staff abstained from certain actions, such as administering pain relief or directly admitting the patient to primary care or a geriatric ward. The assessment and care for the critically ill patient did not differentiate from that of the everyday case. The moderately ill patient however was perceived as not to be given thesameoptions to an individually adapted care and handling. Part of this problematique could be adressed through an expanded and adapted language- and decision making-tool for the crews.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.