Undersökningen gick ut på att komma fram till en produkt eller upplevelse för barn som upplever nedsövning av anestesi som obehagligt eller skrämmande. Rädslan orsakades av det finns mycket som är nytt och främmande, men även på grund av att alla sjukhus har olika rutiner när det gäller preoperativa förberedelser för barn. Mitt förslag ska alltså med hjälp av lekfullhet, nyfikenhet och utforskande hjälpa barnet att få en större förståelse för vad en sövning kan innebära, innan operationen har börjat.

Bakgrund: WHO:s checklista för säker kirurgi har använts i Sverige sedan 2009 som en del i att öka patientsäkerheten i samband med kirurgi. God kommunikation inom teamet, utbildning i användandet samt stöd från chefer och ledning har i tidigare forskning varit markörer för en god följsamhet till checklistan. Användandet av checklistan registreras i SPOR. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors egenskattade följsamhet av WHO:s checklista för säker kirurgi samt överensstämmelse med data inrapporterad i Svenskt perioperativt register. Metod: Induktiv kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in via digitala enkäter.Analys Data presenteras med deskriptiv och analytisk statistik. Mann-Whitney U-test användes till analytisk statistik. Resultat: Sign in är den del av WHO:s checklista för säker kirurgi med högst egenskattad följsamhet enligt deltagarna. Statistisk analys visar att det finns en signifikant skillnad i följsamhet relaterat till antalet yrkesverksamma år som anestesisjuksköterska. Skillnader finns gentemot inrapporterad data i SPOR. Slutsats: Anestesisjuksköterskors egenskattade följsamhet av WHO:s checklista för säker kirurgi överensstämmer med tidigare forskning inom området. Behov av ytterligare forskning föreligger för att undersöka vad som kan förbättra följsamheten samt hur följsamheten påverkar patientsäkerheten. Nyckelord operationsteam, WHO:s checklista för säker kirurgi, följsamhet, enkät, tvärsnittsstudie

Bakgrund: Anestesi skapar oro hos patienter oavsett tillvägagångssätt. Patienter upplever att anestesisjuksköterskor är avgörande för hur deras upplevelse kommer bli. Dock känner patienter sig inte alltid sedda i en tidspressad miljö. Problem: Anestesisjuksköterskor har ett ansvar att stödja patienter utifrån individuella behov och skapa trygghet under en begränsad tidsram.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors strategier för ett gott möte med patienter i det perioperativa vårdandet. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes där 20 vårdvetenskapliga artiklar analyserats i resultatet. Resultat: Två teman kunde urskiljas. Dessa benämndes att axla ansvar för säkerhet och trygghet och att värna om den unika patienten. Utifrån dessa skapades 5 subteman vilka benämndes; Att ha ett professionellt förhållningssätt, att vårda i dialogen, att lotsa i en komplex miljö, att individanpassa vårdandet och att värna om patientens integritet och värdighet. Resultatet visade att anestesisjuksköterskor använder olika strategier i mötet med patienter som är komplext med flera aspekter att beakta. Utmaningen för mötet med patienter i den perioperativa vården ligger i det korta vårdmötet inför operationen. Slutsats: Anestesisjuksköterskor försöker anpassa vården efter individen men organisatoriska faktorer kan hindra det.

Bakgrund: Patienter som skrivs ut från intensivvårdsavdelningar står inför en stor psykisk påfrestning, där fragmenterade minnen, minnesluckor och mardrömmar gör det svårt att urskilja vad som verkligen hänt och inte. Dagböcker är en billig intervention och har visat på potentiellt terapeutiska fördelar, för en population som annars löper signifikant risk för psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva patienters upplevelser av en dagbok skriven under deras vårdtid på en intensivvårdsavdelning. Metod: En beskrivande litteraturöversikt med systematisk ansats. Resultat: Fem huvudkategorier identifierades: Att läsa om sig själv i en kritisk situation, Att pussla ihop sin egen berättelse, Vikten av kontinuitet, Skapa insikt för att gå vidare, & Tacksamhet till vården och närstående. Det var påfrestande att läsa dagboken i början, och många uttryckte en overklighetskänsla över innehållet. Dagboken hjälpte deltagarna att koppla ihop minnesfragment med verkliga händelser, och den var ett viktigt verktyg i att rekonstruera sin egen berättelse, däremot kunde brister i kontinuiteten sätta hinder för detta och vikten av kontinuerliga anteckningar betonades. Dagboken gav insikt i hur sjuk deltagarna varit, och gjorde det lättare att förstå varför återhämtningen var långsam. Genom att läsa sjuksköterskans och närståendes anteckningar fick deltagarna en ny förståelse och tacksamhet gentemot det stöd de haft under vårdtiden, och dagboken stod som bevis för att de alltid haft någon vid sin sida, även om de inte kommer ihåg det själva.  Slutsats: Dagboken upplevdes hjälpa den psykologiska återhämtningen och gjorde tiden på intensivvårdsavdelningen mer hanterbar, vilket gjorde det möjligt att gå vidare. / Background: Discharge from the intensive care unit comes with significant psychological strain, with fragmented memories, memory gaps, and nightmares makes it hard differentiating between actual and false memories. Diaries is a cheep intervention with potential therapeutic advantages, for a population which otherwise is at great risk of mental illness. Aim: The aim of this study was to describe patients’ experience of a diary written during their stay at the intensive care unit. Method: A descriptive literature review with a systematic approach. Results: Five main categories emerged: To read about oneself in a critical situation, To piece together ones own story, The importance of continuity, Creating insight to move on, & Gratitude towards care giver and relatives. It was hard reading the diary at first, and many described a feeling of unreality. The diary aided participants in connecting fragmented memories to events, and it was seen as a crucial tool in reconstructing ones story. Lack of continuity was a hindrance, and the importance of continuous notes was stressed. The diary gave insight into how ill the participants had been, which made it easier to understand why the recovery was slow. By reading notes by nurses and relatives, the participants gained understanding and gratitude towards the support they hade received, and the diary was evidence that they always hade someone bedside, even if they can’t remember it. Conclusion: The diary was perceived to aid the psychological recovery and made the intensive care experience more manageable, which made it possible to move on.

BakgrundPostoperativt illamående (PONV) och smärta är vanligt förekommande efter operation igenerell anestesi. Sedan en lång tid tillbaka används opioider i samband med anestesi och kirurgiska ingrepp som smärtlindring. Detta trots att opioider har många biverkningar, som kan orsaka lidande för patienten samt medföra längre sjukhusvistelse.Opioidfri anestesi är en framväxande metod baserad på idén att undvika opioider för bättre postoperativ återhämtning.Syfte Syftet med systematiska litteraturstudien var att beskriva vilken effekt opioidfri anestesi har på PONV och postoperativ smärta hos patienter som genomgår operation undergenerell anestesi.Metod En systematisk litteraturstudie med deskriptiv design valdes för att systematiskt sammanställa publicerade forskningsresultat från tidigare studier inom området. Sökningarna av artiklar gjordes i Medline via PubMed. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat och kvalitetsgranskades utifrån Joanna Briggs Checklist for Randomized Control Trials.ResultatFlera av de inkluderade artiklarna visade att opioidfri anestesi hade signifikanta effekter på både PONV och postoperativ smärta. I de opioidfria grupperna var både PONV och postoperativ smärta mindre förekommande, och de krävde mindre mängd analgetika och antiemetika.SlutsatserResultatet i denna studie visar att opiodfri anestesi har positiva effekter på PONV och postoperativ smärta. Artikelsökningen för denna studie visar på begränsad forskning inom området, men ett flertal större studier pågår vilket visar på ett intresse för att utvärdera och utveckla opioidfri anestesi. Med ökad kunskap och medvetenhet kan onödigt lidande undvikas, speciellt där en ökad risk för PONV och smärta föreligger.

Bakgrund: Vården som helhet fick ändras om under våren 2020 när COVID-19 pandemin drabbade hela världen. Intensivvårdssjuksköterskor runt om i världen fick ändrade arbetsförhållanden och de ställdes inför stora utmaningar. Många patienter blev svårt sjuka och krävde intensivvård. Det nya viruset gick inte att behandla vilket ledde till stora dödssiffror.  Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med COVID-19 under pandemins första våg. Metod: Kvalitativ systematisk metod med induktiv ansats utifrån Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016). Resultat: Analysen resulterade i en huvudkategori och fem kategorier. Den övergripande huvudkategorin som framkom var “Att som IVA-sjuksköterska stå öga mot öga med COVID-19” där varierande erfarenheter hos IVA-sjuksköterskorna tydliggjordes. Under huvudkategorin framkom i sin tur fem kategorier “Rädsla för hotet mot den egna hälsan”, “Känslomässigt kaos när det okända blir verklighet”, “Att hantera en främmande situation”, “Hinder i vårdandet under första vågen” och “Att kunna upprätthålla god vård trots svåra omständigheter”. Slutsats:  Genom att beskriva Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter under första vågen av COVID-19 kan det bidra till en ökad förståelse och fördjupa kunskapen kring den komplexa situation som pandemin innebar.

Volumetric CO2 data from patients in anaesthesia delivery systems are sought after by physicians. The CO2 data obtained with the commonly used sidestream sampling technique are not considered adequate for volumetric CO2 estimation due to distortion and desynchrony with patient flow. The purpose of this thesis was to explore the possibility of using signal enhancing methods to the sidestream data to accurately estimate CO2 flow using a Flow-i anaesthesia delivery system. To evaluate sidestream performance, experimental data was acquired using a mainstream and a sidestream capnograph connected in series to a FRC test lung with known CO2 content, ventilated by a Flow-i anaesthesia machine. The data was then enhanced and analysed using signal processing methods including sigmoid modelling and neural networks. A Feed Forward Neural Network achieved results closest resembling the mainstream capnogram of the evaluated signal processing methods. The mainstream capnogram, considered the benchmark, produced large internal scattering and approximately 25 % offset from actual CO2 flow while using the inherent patient flow data produced by the Flow-i anaesthesia system. When using patient flow data from a Servo-i ventilator, the resulting CO2 flow estimates were drastically improved, producing estimates within 10 % error. This thesis concludes that there are several potential processing methods of the sidestream data to approximate the mainstream signal, however the patient flow of the Flow-i system are a suspected source of error in the CO2 flow estimation.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans huvudområde är luftvägen och för att kunna hantera luftvägen tryggt och säkert behöver preoperativa bedömningar utföras inför varje generell anestesi. Patienten kan känna ångest och oro inför en operation. Om patienten är välinformerad inför anestesin kan de känna sig förberedda och trygga i situationen. En svår luftväg kan inte elimineras, vilket gör att anestesisjuksköterskan har ett ansvar att vara förberedd för att kunna hantera den genom att använda luftvägsalgoritmen och olika hjälpmedel.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys genomfördes.  Totalt tolv anestesisjuksköterskor från fyra olika sjukhus i Region Stockholm intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. Den första huvudkategorien var Att vara i ett känslohav med subkategorierna Svårigheter vid en svår luftväg, Trygghet vid en svår luftväg samt Känslor kopplat till sin prestation. Den andra huvudkategorien var Copingstrategier med subkategorierna Reflektion över situation, Stöd samt Fysisk/psykisk återhämtning. Resultatet visade att upplevelser vid en svår luftväg kan orsaka positiva eller negativa känslor beroende på olika faktorer. Dessa faktorer kunde vara samarbete i teamet, anestesisjuksköterskans kompetens och förberedelser för att hantera en svår luftväg. För att kunna hantera dessa känslor använde anestesisjuksköterskan olika strategier, såsom reflektion, stöd och individuell återhämtning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskan att vara väl förberedd vid luftvägshantering. Även arbetsplatsen har ett stort ansvar att utbilda sina anestesisjuksköterskor för att upprätthålla färdigheter. / Background: Nurse anesthetist's main area is the airway and in order to manage theairway safely and securely preoperative assessments need to be carried out beforeeach general anesthesia. The patient can feel anxiety and worry before surgery. Ifthe patient is well informed before the anesthesia, they can feel prepared and securein the situation. A difficult airway cannot be eliminated, which means that the nurseanesthetist has a responsibility to be prepared to manage it by using the airwayalgorithm and various aids. Aim: To describe a nurse anesthetist's experience of managing a difficult airwayduring general anesthesia. Method: A qualitative interview study with inductive content analysis wasconducted. A total of twelve nurse anesthetists from four different hospitals inRegion Stockholm were interviewed using a semi-structured interview guide. Results: The content analysis participates in two main categories and sixsubcategories. The first main category was To be in a sea of emotions withsubcategories Difficulties with a difficult airway, Safety with a difficult airway andEmotions connected to their performance. The second main category was Copingstrategies with subcategories Reflection on situation, Support andPhysically/mentally recovery. The results showed that the experience of a difficultairway can cause positive or negative feelings depending on various factors. These factors could be collaboration with the team, the competence of the nurse anesthetistand preparation for managing a difficult airway. In order to manage these feelings,the nurse anesthetist used different strategies, such as reflection, support andindividual recovery. Conclusion: This study shows that there is a huge responsibility on the nurseanesthetist to be well prepared for airway management. The workplace also has abig responsibility to train all the nurse anesthetists to maintain skills.

BakgrundVentilatorbehandling är nödvändig för stabilisera patienter som exempelvis har akut hypoxi eller hyperkapni. För att tåla ventilatorbehandling med endotrakealtub behöver patienter ibland vara sederade. På en intensivvårdsavdelning är patienten uppkopplad till en monitor som ständigt visar patientens vitala parametrar. SyfteVar att beskriva patienters upplevelser av invasiv mekanisk ventilatorbehandling. MetodEn litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats, 10 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna analyserades utifrån en integrerad analysmetod.  ResultatUr analysen skapades fem kategorier till resultatet. Dessa var (1) kommunikation och information, (2) kontroll, (3) delaktighet och förtvivlan, (4) Psykiska och fysiska upplevelser samt (5) minnen och drömmar.  SlutsatPatienter upplevde kommunikationssvårigheter, bristande kontroll, fysiska och psykologiska besvär och drömmar samt andra vanföreställningar. Stöd och hjälp från anhöriga var av stor vikt. Det blir därför viktigt för sjukvårdspersonal att involvera familj mer för att kunna hjälpa patienterna att finna begriplighet i sin situation och underlätta vården avseende ömsesidig förståelse, informationsutbyte och kommunikation. Om sjukvårdspersonal försöker arbeta mer personcentrerat kan det bidra till att patienterna känner sig mer delaktiga i sin vård vilket också bidrar till snabbare återhämtning.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård kommer möta patienter med substansberoende i den perioperativa vården. Att smärtlindra patienter med substansberoende kan vara en utmaning då särskild farmakologisk hänsyn behöver tas till dessa patienter. Patienter med substansberoende får ofta otillräcklig perioperativ smärtlindring. Kliniska, evidensbaserade riktlinjer spelar en grundläggande roll för att förbättra vården för patienter med substansberoende genom att hjälpa specialistsjuksköterskor att fatta de bästa omvårdnadsbesluten för dessa patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken omfattning det förekommer riktlinjer för perioperativ smärtlindring till vuxna personer med substansberoende, samt att beskriva hur innehållet i olika riktlinjer inom området överensstämmer med varandra. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ studie med beskrivande design. Riktlinjerna har granskats med en manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Åtta regioner hade riktlinjer för perioperativ smärtlindring för patienter med substansberoende medan fem regioner saknade fastställda riktlinjer gällande patientgruppen. Tre huvudkategorier identifierades i granskningen: Preoperativ bedömning, Perioperativ smärtlindring och Perioperativt omhändertagande. Patienter med substansberoende bör identifieras och en individanpassad smärtplan bör göras i samråd med en smärtspecialist. Multimodal smärtlindring, inklusive regional anestesi och perifera blockader, är att föredra för patientgruppen. God omvårdnad, tydlig information och ett gott bemötande är viktigt för att smärtlindringen ska fungera. Slutsats: Det förekommer både regionala och lokala riktlinjer avseende den perioperativa smärtlindringen till patienter med substansberoende. Tydliga riktlinjer kan leda till bättre omvårdnad och ökad kvalitet på den perioperativa vården för dessa patienter. Multimodal smärtlindring är viktigt och leder till ökad komfort.