Bakgrund: Självmord är ett globalt hälsoproblem. Enligt WHO tar årligen 800 000 människor i världen sitt liv och suicidförsöken är långt flera. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av att, på intensivvårdsavdelningen, vårda patienter som har utfört ett suicidförsök. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats användes. Tio intensivvårdssjuksköterskor inkluderades. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier framkom; Att möta patienter som utfört suicidförsök är komplext, Att möta närstående till patienter som utfört suicidförsök, Att psykiatrin har betydelse för patienter som utfört suicidförsök, Att vårda patienter som utfört suicidförsök väcker flera olika känslor samt Att uppleva begränsningar och möjligheter vid omvårdnaden av patienter som utfört suicidförsök. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att det var utmanande att vårda, kommunicera och bemöta patienter som utfört ett suicidförsök. Dessa patienter beskrevs som en återkommande patientgrupp som ofta hade en tidigare kontakt med psykiatrin. Närstående reagerade olika vid suicidförsök och behövde stöd enligt intensivvårdssjuksköterskornas beskrivningar. De upplevde lång väntan på psykiatrikonsulten vilket bidrog till fördröjd planering av patientens fortsatta vård. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev självmord som tragiskt och att det väckte olika känslor hos dem. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev vidare att de upplevde skillnader av suicidförsökets allvarlighetsgrad, utifrån metoden patienten använt, samt att fördomar förekom mot denna patientkategori bland deras kollegor. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att de saknade kunskap om psykisk ohälsa samt önskade ett bättre samarbete med psykiatrin. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev upplevelsen av komplexiteten att vårda, kommunicera och bemöta denna patientgrupp, då de saknar kunskap samt att samarbetet med psykiatrin kan utvecklas. / Background: Suicide is a global health problem, according to WHO 800 000 people worldwide commit suicide every year and the suicide attempts are far more. Aim: To describe intensive care nurses’ (ICU nurse) experiences of taking care of patients, at an intensive care unit, who has committed a suicide attempt. Method: A descriptive design with a qualitative approach was used. Semi structured interviews with ten ICU nurses were conducted and analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories were found; To meet patients who has committed a suicide attempt is complicated, To meet relatives of patients who has committed a suicide attempt, To patients who has committed a suicide attempt, psychiatry has meaning, To care for patients who has committed a suicide attempt brings up a lot of emotions, and To experience limitations and possibilities when taking care of patients who has committed a suicide attempt. ICU nurses described the complexity of nursing, communicating and treating patients who have committed a suicide attempt. These patients were described as a recurrent group, who often had an earlier experience of psychiatric care. They described a variety of reactions from relatives and the relatives need for support. ICU nurses experienced a long wait for the psychiatric consultation which contributed to slowing down the planning of the patients’ continued care. ICU nurses referred to suicide as tragic and that it brings up a lot of emotions among them. They also described that they experienced differences in severity of the suicide attempt depending on the use of suicide method and that prejudices existed among colleagues. ICU nurses described they lacked knowledge about mental illness and wished for better cooperation with psychiatric care. Conclusion: ICU nurses described the complexity of nursing, communicating and treating this group of patients due to lack of knowledge and that cooperation with psychiatric care could be improved.

Parkinson’s disease (PD) is one of the most common neurodegenerative disorders and it is caused by a loss of dopamine (DA) producing neurons in the basal ganglia in the brain. The PD patient suffers from motor symptoms such as tremor, bradykinesia and rigidity and treatment with levodopa (LD), the precursor of DA, has positive effects on these symptoms. Several factors affect the availability of orally given LD. Gastric emptying (GE) is one factor and it has been shown to be delayed in PD patients resulting in impaired levodopa uptake. Different enzymes metabolize LD on its way from the gut to the brain resulting in less LD available in the brain and more side effects from the metabolites. By adding dopa decarboxylase inhibitors (carbidopa or benserazide) or COMT-inhibitors (e.g. entacapone) the bioavailability of LD increases significantly and more LD can pass the blood-brain-barrier and be converted to DA in the brain. It has been considered of importance to avoid high levodopa peaks in the brain because this seems to induce changes in postsynaptic dopaminergic neurons causing disabling motor complications in PD patients. More continuously given LD, e.g. duodenal or intravenous (IV) infusions, has been shown to improve these motor complications. Deep brain stimulation of the subthalamic nucleus (STN DBS) has also been proven to improve motor complications and to make it possible to reduce the LD dosage in PD patients. In this doctoral thesis the main purpose is to study the pharmacokinetics of LD in patients with PD and motor complications; in blood and subcutaneous tissue and study the effect of GE and PD stage on LD uptake and the effect of continuously given LD (CDS) on LD uptake and GE; in blood and cerebrospinal fluid (CSF) when adding the peripheral enzyme inhibitors entacapone and carbidopa to LD infusion IV; in brain during STN DBSand during oral or IV LD treatment. To conclude, LD uptake is more favorable in PD patients with less severe disease and GE is delayed in PD patients. No obvious relation between LD uptake and GE or between GE and PD stage is seen and CDS decreases the LD levels. Entacapone increases the maximal concentration of LD in blood and CSF. This is more evident with additional carbidopa and important to consider in avoiding high LD peaks in brain during PD treatment. LD in brain increases during both oral and IV LD treatment and the DA levels follows LD well indicating that PD patients still have capacity to metabolize LD to DA despite probable pronounced nigral degeneration. STN DBS seems to increase putaminal DA levels and together with IV LD treatment also increases LD in brain possibly explaining why it is possible to decrease LD medication after STN DBS surgery. / Parkinsons sjukdom (PS) är en av de vanligaste s.k. neurodegenerativasjukdomarna och orsakas av förlust av dopamin(DA)producerande nervceller i hjärnan. Detta orsakar motoriska symptom såsom skakningar, stelhet och förlångsammade rörelser. Levodopa (LD) är ett ämne, som kan omvandlas till DA i hjärnan och ge symptomlindring och det är oftast förstahandsval vid behandling av patienter med PS. Flera faktorer påverkar tillgängligheten av LD, bl.a. den hastighet som magsäcken tömmer sig med och denna verkar förlångsammad hos personer med PS vilket ger sämre tillgänglighet av LD i blodet och därmed i hjärnan. LD bryts även ner i hög grad av olika enzym ute i kroppen vilket leder till mindre mängd LD som hamnar i hjärnan och till fler nedbrytningsprodukter som orsakar biverkningar. Tillägg av enzymhämmare leder till ökad mängd LD som kan nå hjärnan och omvandlas till DA. Det anses viktigt att undvika höga toppar av LD i hjärnan då dessa verkar bidra till utvecklandet av besvärliga motoriska komplikationer hos patienter med PS. Om LD ges mer kontinuerligt, exempelvis som en kontinuerlig infusion in i tarmen eller i blodet, så minskar dessa motoriska komplikationer. Inopererande av stimulatorer i vissa delar av hjärnan (DBS) har också visat sig minska dessa motoriska komplikationer och även resultera i att man kan minska LD-dosen. Huvudsyftet med den här avhandlingen är att studera LD hos patienter med PS; i blod och fettvävnad då LD ges i tablettform och se om det finns något samband med LD-upptag och hastigheten på magsäckstömningen (MT) och om kontinuerligt given LD påverkar LD-upptaget eller MT; i blod och i ryggmärgsvätska då enzymhämmarna entakapon och karbidopa tillsätts LD; i hjärna vid behandling med DBS och då LD ges både som tablett och som infusion i blodet. Sammanfattningsvis kan vi se att LD-upptaget är mer gynnsamt hos patienter med PS i tidigare skede av sjukdomens komplikationsfas. MT är förlångsammad hos patienter med PS och det är inget tydligt samband mellan LD-upptag och MT eller mellan MT och sjukdomsgrad. Kontinuerligt given LD minskar LDnivåerna. Enzymhämmaren entakapon ökar den maximala koncentrationen av LD i blod och ryggmärgsvätska och effekten är mer tydlig vid tillägg av karbidopa vilket är viktigt att ta i beaktande vid behandling av PS för att undvika höga toppar av LD i hjärnan. LD ökar i hjärnan då man behandlar med LD i tablettform och som infusion i blodet och DA-nivåerna i hjärnan följer LD väl vilket visar på att patienter med PS fortfarande kan omvandla LD till DA trots trolig uttalad brist av de DA-producerande nervcellerna i hjärnan. DBS verkar öka DA i vissa områden i hjärnan och tillsammans med LD-infusion i blodet verkar det även öka LD i hjärnan och det kan förklara varför man kan sänka LDdosen efter DBS-operation.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på en förändring inom intensivvården och att fler patienter vårdas lättsederade i mekanisk ventilation. Sederingsnivån ska vara tillräcklig för att patienter ska tolerera endotrakealtuben och fortsatt behandling trots obehaget det ger. Detta leder till att patienter blir mer delaktiga i sin egen vård men ställer även högre krav på intensivvårdssjuksköterskor som ska vårda dessa patienter. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vara lättsederad och vårdas vaken med mekanisk ventilation. Metod: För att besvara examensarbetets syfte användes en allmän litteraturöversikt. Tjugo vetenskapliga artiklar som bestod av både kvalitativ, kvantitativ och mixed method design användes. Analysen skedde genom att identifiera likheter och skillnader i syfte, metod och resultat. Resultat: I resultatet framkom det både fördelar och nackdelar med att vårdas lättsederad i mekanisk ventilation. Tre teman framkom i analysarbetet: upplevelser av sitt tillstånd, upplevelsen av att bli sedd och hörd samt upplevelsen av samspel och delaktighet. Slutsats: Patientupplevelsen visade på både psykiskt och fysisk påfrestning. Patienter uttrycker hinder gällande kommunikation, existentiella faktorer och relationer med anhöriga och sjuksköterskor. Trots detta uttrycks önskemål om att få vårdas lättsederade i mekanisk ventilation under ett vårdtillfälle på intensivvårdsavdelningen.

Bakgrund: I slutet av år 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2 och sedan dess har det spridit sig över världen och lett till COVID-19 pandemin. Detta har ställt höga krav på intensivvården och dess organisation, oerfaren personal har fått arbeta inom intensivvården för att möta upp det ökade patientflödet. Tidigare studier visar hur teamarbetet skall fungera och vad som krävs för att det ska fungera optimalt för att uppnå god patientsäkerhet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av teamarbete under COVID-19 pandemi. Metod: Designen som valdes var en kvalitativ intervjustudie, Urvalet som användes var ett ändamålsenligt urval och åtta intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; En extraordinär och svår utmaning, Genom utmaningar utvecklas man som team och individ, Alla bidrar med sin kompetens för patientens bästa samt Nya relationer, funktioner och personer i teamet. I resultatet framkom det att intensivvårdssjuksköterskorna upplevt utmaningar och utvecklingar inom teamarbetet,o erfarna har fått en mer etablerad plats och nya rutiner har förbättrat teamarbetet. Första tiden var mycket påfrestande men utveckling har skett. Diskussion: Tidigare forskning visar på att teamarbetet har mycket utmaningar att övervinna för att fungera optimalt, men det finns tillvägagångssätt för att underlätta när läget väl är skarpt. Slutsats: Det finns möjligheter för att öka beredskapen genom utbildning, men ytterligare forskning om pandemins effekter på teamarbete är något som författarna anser vara av stor vikt.

Background: Mechanical ventilation and sedation are common in intensive care and can be stressful for the patient as many experience physical and mental complications such as delirium. Nurses in intensive care play an important role in assessing the need for pain relief and sedation. The care environment and communication opportunities are also factors that affect patients' experiences. Aim: The aim of the study was to make patients' experiences of having been mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit visible. Method: A literature study was chosen to get a picture of the current state of knowledge. Based on a thematic analysis method 15 articles were analyzed. Results: The analysis resulted in the following themes: physical and mental reactions with the subtheme fear/anxiety and pain, the importance of the environment with the subtheme security and communication and memories with the subtheme confusion and dreams. Conclusion: It is a difficult experience to be mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit. Communication difficulties were a prominent experience that affected many patients. Continued research: Continued research is necessary in the subject matter of the study. There is also a need for research on the care environment and communication aids for intensive care patients. / Bakgrund: Mekanisk ventilation och sedering är vanligt förekommande inom intensivvården och kan vara påfrestande för patienten då många upplever fysiska och psykiska komplikationer som till exempel delirium. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll vid bedömning av behov av smärtlindring och sedering. Även vårdmiljö och kommunikationsmöjligheter är faktorer som påverkar patienters upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att synliggöra patienters upplevelser av att ha varit mekaniskt ventilerade och/eller sederade på en intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie valdes för att få en bild av det aktuella kunskapsläget. Utifrån tematisk analysmetod analyserades 15 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i följande teman: fysiska och psykiska reaktioner med subtema rädsla/ångest och smärta, omgivningens betydelse med subtema trygghet och kommunikation samt minnen med subtema förvirring och drömmar. Slutsats: Det är en svår upplevelse att vara mekaniskt ventilerad och/eller sederad på en intensivvårdsavdelning. Kommunikationssvårigheter var en framträdande upplevelse som påverkade många patienter. Fortsatt forskning: Fortsatt forskning är nödvändig inom ämnet som studien berör. Det finns även behov av forskning kring vårdmiljön samt kommunikationshjälpmedel för intensivvårdspatienter.

Abstrakt Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskor möter i sin yrkesroll många individer och en vård som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet skall erbjudas till såväl patienter som anhöriga. Upplevelsen av vården bygger på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att utveckla en trygg och pålitlig relation. Studier visar att när intensivvårdssjuksköterskor konfronteras med etiska dilemman, leder de inre konflikterna till osäkerhet i hur situationen ska hanteras vilket i sin tur påverkar vården och upplevelsen av mötet med patienter och anhöriga. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda eller möta patienter eller anhöriga som de har en relation till. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Ändamålsenligt urval användes där inklusionskriterierna var sjuksköterskor med en specialistutbildning inom intensivvård, att de i sin roll som intensivvårdssjuksköterskor mött eller vårdat en patient eller anhörig som de hade en relation till samt att de hade en nuvarande anställning på en intensivvårdsavdelning. Datainsamlingen genomfördes med ostrukturerade intervjuer, dessa transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras med fem huvudkategorier och elva subkategorier. Resultatet visar att intensivvårdssjuksköterskorna vill undvika att vårda någon de har en relation till, men under vissa omständigheter kan de känna sig tvungna att vårda även fast de inte vill. Intensivvårdssjuksköterskorna poängterar vikten av att värna om patientens integritet i vården och mötet. Att möta eller vårda någon de har en relation till skapar starka känslor oavsett hur nära relationen är, ett bra stöd på arbetsplatsen underlättar i dessa situationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att de upplever press för att vården ska bli bra och anstränger sig därför mer i situationer som involverar någon de har en relation till. Det kan vara en positiv upplevelse för anhöriga att den som vårdar är någon de har en relation till, då de upplever mer tillit och trygghet i situationen. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever också en inre konflikt mellan att vara vän eller personal och de beskriver ett behov av att distansera sig fysiskt och känslomässigt för att klara av situationen. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplever det svårt och påfrestande att vårda eller möta någon de har en relation till men relationens karaktär påverkar upplevelsen. Det finns en stark oro och ovilja över att behöva ställas emot detta, men när det inträffar så underlättas situationen av ett bra stöd på arbetsplatsen. Det är därför viktigt med bra och utförliga rutiner för hanteringen av dessa situationer.

Bakgrund: Omläggning av brännskador är förenat med stort lidande för patienten i form av smärta och ångest. Det finns forskning som belyser enskilda strategier för att lindra detta lidande men det saknas forskning som sammanställer strategierna.    Syfte: Uppsatsens syfte var att sammanställa och värdera olika strategier, som kan användas av specialistsjuksköterskan inom intensivvård, för att lindra smärta och ångest hos brännskadade patienter vid såromläggning.  Metod: Uppsatsen var en deskriptiv litteraturöversikt som inkluderade 20 kvantitativa artiklar. Artikelgranskningen utfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Katie Erikssons teori om lidande var uppsatsens teoretiska utgångspunkt.    Resultat: I resultatet framkom olika kategorier för lindring av smärta, ångest och smärtrelaterad ångest vid omläggning av brännskador. Dessa var komplementära och medicinska strategier. Komplementära strategier var den kategori som visade på störst potential att minska smärta, ångest och smärtrelaterad ångest.   Slutsats: Komplementära och vissa medicinska strategier lindrar signifikant lidande i kombination med opioider och uppnår största möjliga lindring när den upprepas flera dagar i följd. För att lindra lidande vid omläggning av brännskador behöver specialistsjuksköterskan inom intensivvård anpassa vården efter patientens behov och önskemål. / Background: Burn wound dressing is associated with great suffering for the patient in the form of pain and anxiety. There is research that investigates strategies to alleviate this suffering, however there is a lack of research compiles these strategies.   Purpose: The purpose of the essay was to compile and evaluate different strategies, which can be used by specialist nurses in intensive care to relieve pain and anxiety in burn patients during wound dressing.   Method: The essay was a descriptive literature review that included 20 quantitative articles. Article review was performed using templates from SBU and GRADE. Katie Eriksson’s theory of suffering was the essay’s theoretical outset.   Results: Different categories for the relief of pain, anxiety and pain-related anxiety during dressing change of burn wounds emerged. These were complementary and medicinal strategies. Complementary strategies was the category that showed the greatest potential to reduce pain, anxiety and pain-related anxiety.   Conclusion: Complementary and certain medical strategies significantly alleviate suffering in combination with opioids and achieve the greatest possible relief when repeated over several consecutive days. In order to alleviate suffering when performing dressing changes of burn wounds, the specialist nurse in intensive care needs to adapt the care to the patient's needs and wishes.

Bakgrund: Vasoaktiva läkemedel är vanligt förekommande hjälpmedel inom intensivvården. Denna läkemedelskategori beskrivs som förstahandsval vid svår cirkulatorisk svikt. De har ett smalt terapeutiskt spektrum och utsätter patienter för potentiellt livshotande komplikationer samtidigt som de är nödvändiga för överlevnad. Att vara specialistsjuksköterska på en intensivvårdsavdelning innefattar avancerad vård och omvårdnad av kritiskt sjuka patienter. Här ställs höga krav gällande ansvar och kompetens inom en rad komplexa områden. I Sverige är det framför allt specialistsjuksköterskor som hanterar och administrerar vasoaktiva läkemedel efter ordination. Det kräver sakkunnighet inom det medicinska området gällande verkningsmekanism, interaktioner och biverkningar. Det erfordras även individuell skicklighet för att motsvara intensivvårdens kompetenskrav och inte riskera patientsäkerheten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som behandlas med vasoaktiva läkemedel. Metod: En kvalitativ intervjustudie har genomförts där data samlats in genom individuella, semistrukturerade intervjuer med 10 intensivvårdssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: att ha ett omvårdnadsperspektiv, att ha kliniskt handhavande, att ha en patientsäkerhetskultur och att upprätthålla klinisk kompetens. Det resulterade i ett gemensamt tema för samtliga kategorier: ett livslångt lärande. Lärande beskrivs som en dynamisk process vilket främst tillhandahålls genom klinisk praxis. Erfarenhet av att arbeta med cirkulatoriskt instabila patienter medför en trygghet och säkerhet i hanteringen av vasoaktiva läkemedel. Det leder också till att omvårdnaden och patientsäkerheten kan förbättras. Lärande beskrivs som ett eget och gemensamt ansvar för samtliga professioner. Slutsats: Det krävs att intensivvårdssjuksköterskan har teoretisk kunskap för att hantera vasoaktiva läkemedel. Det är dock genom kliniskt handhavande och praktisk erfarenhet som trygghet och skicklighet skapas.

Sammanfattning Bakgrund Multiresistenta bakterier ökar över hela världen och är enligt WHO ett av de 10 största globala hoten för mänsklig överlevnad. Från att ha varit ett mindre förekommande problem i Sverige förekommer nu multiresistenta bakterier allt oftare inom vården. Ett viktigt arbete som intensivvårdssjuksköterskan har är att motverka smittspridning och förebygga vårdskador. Syfte Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med multiresistenta bakterier.  Metod I studien har kvalitativ ansats med deskriptiv design använts. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer, 10 intensivvårdssjuksköterskor deltog. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Huvudresultat Resultatet av intervjuerna med intensivvårdssjuksköterskorna och deras upplevelse av att vårda patienter med multiresistenta bakterier resulterade i tre olika kategorier: Eftertanke och noggrannhet, Upplevelsen av okunskap och Risken att sprida smitta. Två subkategorier identifierades, Utmaningar i att skydda patienterna vid samvård och Svårigheter att vårda patienter på grund av brister i vårdmiljön. Temat Osäkerhet bildades som var övergripande för kategorierna. Slutsats Intensivvårdssjuksköterskor behöver mer kunskap om multiresistenta bakterier för att känna sig säkra i vården av patienter som är bärare av multiresistenta bakterier. Intensivvårdssjuksköterskorna behöver få kunskap genom utbildning och förståelse över vad som väntar om bakterierna får fortsätta utveckla resistens mot antibiotika. Vårdmiljön har betydelse för upplevelsen av vården kring patienter med multiresistenta bakterier.

Introduktion: Intensivvårdsavdelningen är en högteknologisk miljö, vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som vårdar kritiskt sjuka patienter. Intensivvårdspatienter är i behov av att transporteras inom sjukhuset. Dessa transporter är riskfyllda och ställer krav på intensivvårdssjuksköterskan. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av patientsäkerheten vid intrahospitala transporter. Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie enligt Whittemore & Knafl (2005) med induktiv ansats. Totalt inkluderades tre kvalitativa studier, tre mixade metoder och tre kvantitativa studier samt en observationsstudie. Resultat: Baserades på 10 artiklar som berör intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av patientsäkerheten vid intrahospitala transporter. Utifrån studiernas resultat identifierades faktorer som hotar och främjar patientsäkerheten under intrahospitala transporter som presenteras i de tre teman: Att samarbeta i teamet, Att arbeta förebyggande och Ökad arbetsbelastning. Konklusion: Forskningsområdet inom intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av patientsäkerhet under intrahospitala transporter var begränsat. Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att intrahospitala transporter var riskfyllda och krävande, där patientsäkerheten var hotad. Intrahospitala transporter kräver kompetens och förberedelser för att kunna utföra intrahospitala transporterna på ett patientsäkert sätt. Där fungerande utrustning, samarbete inom teamet, patientens kliniska status och vårdmiljö hade en betydande roll för att kunna utföra säkra intrahospitala transporter. / Introduction: The intensive care unit is a high-tech environment, which places high demands on the intensive care nurse who cares for critically ill patients. Intensive care patients need to be transported within the hospital. These transports are fraught with risk and place demands on the intensive care nurse. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of patient safety during intrahospital transport. Method: The study was conducted as an integrative literature study according to Whittemore & Knafl (2005) with an inductive approach. In total, three qualitative studies, three mixed methods and three quantitative studies and one observational study were included. Results: Was based on 10 articles concerning the intensive care nurse's experiences of patient safety during intrahospital transport. Based on the results of the studies, factors that threaten and promote patient safety during intrahospital transport were identified, which are presented in the three themes: Working together in the team, Working preventively and Increased workload. Conclusion: The research area within intensive care nurses' experiences of patient safety during intrahospital transport was limited. Intensive care nurses felt that intrahospital transport was risky and demanding, where patient safety was threatened. Intrahospital transports require competence and preparation to be able to carry out the transports in a patient-safe way. Functioning equipment, collaboration within the team, the patient's clinical status and care environment played a significant role in being able to carry out safe transports.