I oktober 2013 publicerade Vattenverksamhetsutredningen delbetänkandet SOU 2013:69 med förslag på förnyade vattenrättsliga regler. Förslaget är att genomföra en nyprövning av alla de vattenverksamheter som inte har tillstånd enligt miljöbalken för att på så sätt uppdatera miljökraven i deras äldre tillstånd till dagens nivå. Enligt utredningen är detta nödvändigt för att Sverige ska uppnå de miljömål som satts enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Enligt förslaget i delbetänkandet skulle ca 98 % av de svenska vattenkraftverken genomgå en nyprövning och det finns en oro över hur de nya miljökraven kan komma att minska den förnybara energiproduktionen. Syftet med detta examensarbete var att utreda vilka konsekvenser den småskaliga vattenkraften står inför om Vattenverksamhetsutredningens förslag skulle bli verklighet. Fokus har lagts på anläggningar med en installerad effekt under 1,5 MW, så kallad minkraft, och tre exempelfall har valts ut och utretts. Det har antagits att de nya miljökraven skulle innebära att anläggningarna ska anlägga fiskpassager, upp- och nedströms, och att de fall där det finns torrlagda åfåror skulle införa en minimitappning av vattendragets medellågvattenföring (MLQ). Inom de tre exempelfallen finns även de tre ägargrupperna privat, kommunal och elbolag representerade av en vardera. Kostnader har beräknats för flera olika åtgärdsalternativ som antingen innefattar en nyprövning och anläggandet av fiskvägar, en utrivning av anläggningen eller en effektivisering av befintlig anläggning i samband med en nyprövning. I och med bortledda flöden till fiskväg och minimitappning påverkas anläggningen av ett produktionsbortfall vilket har beräknats för vardera anläggning och berörda åtgärdsalternativ. Produktionsbortfallen som beräknats för exempelfallen är i storleksordningen 2-40 % av anläggningarnas årsproduktion och påverkas främst av om anläggningen har minimitappning eller inte. Vid en effektivisering av befintlig anläggning bör det vid dimensioneringen av turbinen tas hänsyn till volymen på det bortledda flödet till fiskväg och minimitappning för att minimera produktionsbortfallet från detta. Den tid som anläggningen tas ur drift på grund av för låga flöden ökar nämligen när ett flöde leds bort och denna tid kan minimeras. Resultaten visar även att de investeringskostnader som kan komma att krävas i samband med en nyprövning är höga sett till anläggningarnas årliga omsättning och risken är därför stor att verksamhetsägare inte kommer ha de ekonomiska förutsättningar som krävs. Detta särskilt i dagsläget då elpriset är lågt och flera av anläggningars elcertifikat nyligen gått ut, vilket innebär minskade marginaler och mindre utrymme för investeringar. Vidare visar fallstudien att en utrivning av anläggning ofta innebär en större kostnad än den för en nyprövning. Det finns alltså en stor risk att de verksamhetsägare som inte har möjlighet att genomföra en nyprövning inte heller kan bekosta den utrivning som de kommer åläggas om nyprövningen inte genomförs. I dessa fall kan en konkurs vara den enda utvägen och det är då oklart vad som sker med anläggningen vilket bör utredas vidare. / In October 2013 a proposition was made that all hydropower plants with permits made out before the incorporation of Miljöbalken (1999) should be forced to apply for a renewal of their permits and in this way give way to an update of their environmental standards. The aim of this report is to present the consequences that could be expected for small hydropower in Sweden as a result of the proposition and focus has been set on stations with an installed effect of less than 1.5 MW. It has been assumed that an update of environmental standards will include construction of fish ways and also a set minimum discharge in the dry riverbeds that exist as a result of the construction of the power plant. A case-study was made with three hydropower plants and costs as well as production losses were calculated. The results show that 2 to 40 % of the stations yearly production would be lost because of the spillage in fish ways and as minimum discharge. The cost of fish ways will amount to an average of 5 million SEK for each station which is high related to the stations’ turnover that varies between 350 thousand and 4 million SEK for the investigated cases. There is a risk that many owners will not have sufficient funds to apply for a new permit as well as constructing fish ways. If a new permit is not granted or sought the station will be declared illegal and a removal of it will be demanded by the environmental court (Mark- och miljödomstolen). However, the costs investigated for removal of station and dams tend to be higher than the ones connected to a renewal of permit and will therefore not prove a solution to owners who lacked sufficient funds for a renewal of permits. What to be done in these cases remains to be investigated and is suggested for further studies.

No description available.

Utbyggnaden av spårvägen Linje 7 i Stockholm som ska utmynna i Spårväg City har tagit sin början. Vilka typer av spårvägskonstruktioner som ska användas på alla de ingående sträckorna är däremot inte bestämt. Grässpår är ett alternativ, men kunskapen om grässpår är inte stor i Stockholmsregionen på grund av att denna spårvägstyp tidigare inte projekterats i regionen. Denna rapport ska underlätta valet genom informationshämtning från intervjuer, möten, mejlkontakt, studiebesök och litteraturstudier. Grässpåret jämförs med gatuspår i asfalt som används i Spårväg City. Ballastspår på egen banvall är den enklaste spårvägskonstruktionen, och används i jämförelserna. Dock kommer den konstruktionen inte att användas på Spårväg City. De olika spårvägskonstruktionerna jämförs utifrån anläggningskostnader samt underhållskostnader för de olika konstruktionstyperna. En grundlig jämförelse har även gjorts byggtekniskt. Vid jämförelsen av de olika konstruktionerna så var gatuspår i asfalt den dyraste att anlägga, cirka 20 000kr/m. Det var mer än 3 gånger så dyrt som grässpåret med en kostnad på cirka 6000kr/m, som i sin tur var marginellt dyrare än ballastspåret på egen banvall med en kostnad på cirka 3000kr/m. Även underhållskostnaden var betydligt högre för gatuspåret i asfalt. Gatuspåret i asfalt var nästan dubbelt så dyrt som grässpåret att underhålla. Grässpåret i sin tur var lite mer än dubbelt så dyrt som ballastspåret på egen banvall att underhålla. Gatuspåret i asfalt fick en underhållskostnad på cirka 160 000 kr/km & år, grässpåret fick en underhållskostnad på cirka 85 000kr/km & år, och för ballastspår på egen banvall cirka 40 000kr/km & år. / The extension of the tramway line 7 in Stockholm, which will culminate in “Spårväg City”, has begun. Which types of tramway constructions to use on all the included distances has not been decided. Grass Track is an option, but there’s a lack of knowledge of the grass track in Stockholm because this type of tramway has not been projected before in the region. This report will simplify the selection, by information extraction from interviews, meetings, e-mail contact, field trips and literature studies.  The grass track will be compared with street track in asphalt which is used in “Spårväg City”. Ballast track on its own embankment is the simplest tramway construction, and is used in the comparisons. However, the design is not to be used on “Spårväg City”. The various tramway constructions are compared by the construction costs and the maintenance costs for the different construction types. A thorough comparison has also been made in the construction technical part.  When comparing the different constructions, it was the street track in asphalt that was the most expensive to construct about 20 000kr/m. It was more than 3 times as expensive as the grass track with a cost of about 6000kr/m, which in turn was marginally more expensive than the ballast track on its own embankment with a cost of about 3000kr/m. Even the maintenance cost was significantly higher for street track in asphalt. The street track in asphalt was almost twice as expensive as the grass track to maintain. The grass track in turn was a little more than twice as expensive as the ballast track on its own embankment to maintain. The street track in asphalt had a cost of about 160 000kr/km & year, the grass track had a cost of about 85 000kr/km & year, and the ballast track on its own embankment had a cost of about 40 000kr/km & year.