Syftet med denna undersökning var att öka kunskapen om hur förskolepersonal på två olika förskolor på två olika kommuner resonerar kring anmälningsplikten. Genom att utgå ifrån en kvalitativ metod har vi valt att använda oss av fokusgruppsintervjuer på två olika förskolor. I undersökningen framkom det att arbetet kring anmälningsplikten varierar beroende på förskolepersonalens tolkning av anmälningsplikten. Resultatet visar att kunskapen brister kring ämnet hos förskolepersonalen, samt att de resonerar olika beroende hur självklara misstankarna är när omsorgen sviktar.

<p>Revisorernas anmälningsskyldighet för centrala ekonomiska brott började gälla den första januari 1999. Enligt ett uttalande från Ekobrottsmyndigheten (EBM) finns det ett intresse att utöka anmälningsplikten till att även omfatta redovisningskonsulter. Detta för att konsulterna arbetar nära företagen och har kontakt med företag av samtliga bolagsformer till skillnad från revisorerna. Syftet med uppsatsen valdes därför till att undersöka i vilka fall anmälningsskyldighet går att införa för redovisningskonsulter, där redovisningskonsulternas inställning till ämnet används som indikator. Undersökningen har huvudsakligen baserats på fyra intervjuer med revisorer och redovisningskonsulter. Dessutom har en kompletterande nätbaserad enkätundersökning gjorts för att ge en bild av inställningen hos landets redovisningskonsulter. Resultatet av detta har visat sig vara en allmänt negativ bild av ett utökande av anmälningsplikten då de flesta anser att det skulle skada förtroendet mellan konsult och företag samt att det är en uppgift som ligger utanför konsulternas yrkesroll. Däremot skulle en anmälningsplikt bli aktuell om de så kallade mikrobolagen slapp skyldigheten att ha revisor.</p>

<p>Problemformulering: Ekonomisk brottslighet och bolagsskandaler är något som har uppmärksammats allt mer under de senaste åren. Den ekonomiska brottsligheten är ett växande och allvarligt samhällsproblem och den blir allt mer och mer avancerad och internationaliserad. För att kunna få kontroll över den ekonomiska brottsligheten i Sverige infördes det den 1 januari år 1999 därför en ny lag som föreskrev en skyldighet för revisorer att anmäla misstanke om brott till åklagare eller polis, den så kallade anmälningsskyldigheten eller anmälningsplikten. Problemen med anmälningsskyldigheten är bland annat hur olika centrala begrepp ska tolkas och hur revisorn ska kunna bibehålla sin oberoende ställning gentemot klienten.</p><p>Syfte: Huvudsyftet med studien är att undersöka hur revisorers anmälningsskyldighet vid misstanke om brott upplevs och hur centrala delar av lagtexten tolkas av revisorerna. Studiens delsyften är att redogöra för om det finns ett glapp mellan lagstiftarens och revisorernas tolkning av lagstiftningen, undersöka om anmälningsplikten har påverkat revisorns val av klienter samt att undersöka om det föreligger någon skillnad mellan små, medelstor och stora revisionsbyråer.</p><p>Avgränsningar: Studien är avgränsad till auktoriserade och godkända revisorer i Stockholmsregionen för enkätundersökningen och till intervjuer med en chefsåklagare på EBM.</p><p>Metod: En elektronisk enkät skickades ut till totalt 70 revisorer, efter att vi kontaktat revisionsbyråerna via telefon. Intervjuer med insatta i vårt ämnesområde har kompletterat studien, genom att de fick ge sina åsikter på studiens enkätsvar och även ge möjliga orsaker till varför utfallet blev som det blev.</p><p>Slutsatser: Det har framkommit att nästan hälften (49 %) av respondenterna är ganska negativa till anmälningsplikten och 27 % anser att anmälningsplikten inte alls bör innefattas i revisorns uppdrag. Utifrån våra enkätresultat framgår det tydligt att revisorer anmäler först på en mycket högre nivå än vad EBM har tänkt sig, dvs ca 10-20 % bevisgrad. Majoriteten (89 %) av respondenterna säger att de kräver en högre bevisgrad innan de anmäler ett brott. Totalt 60 % av respondenterna upplever att det finns ett glapp mellan lagstiftarens avsikt med anmälningsplikten och deras egen tolkning av den. De flesta respondenter från de små revisionsbyråerna anser att valet av klienter absolut har påverkats av anmälningsplikten och respondenter från de medelstora revisionsbyråerna tycker att anmälningsplikten till stor del har påverkat deras val av klienter, medan de från de stora revisionsbyråerna anger att anmälningsplikten har haft en liten påverkan på deras val av klienter.</p>

Barn som far illa är ett begrepp med många betydelser. Barn kan fara illa såväl psykiskt som fysiskt på flera olika sätt, varav misshandel, försummelse och sexuella övergrepp bara är några. Det har förekommit i alla tider att barn far illa, men i takt med att det har uppmärksammats och ifrågasatts har det tillkommit lagar för att skydda barnen från att behandlas illa. En av dessa är anmälningsplikten i Socialtjänstlagen (14 kap. 1 § SoL), vilken bland annat innebär att alla som arbetar inom förskolan (oavsett befattning) är skyldiga att anmäla varje misstanke om att ett barn far illa till socialtjänsten. Det här arbetet syftar till att undersöka hur personal i förskolan förhåller sig till sin anmälningsplikt, hur de uppfattar begreppet ”barn som far illa” samt hur de agerar då misstanke väcks om att barn far illa. Genom semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare har en bild vuxit fram av en anmälningsplikt som är självklar och obestridlig i lagtexten, men som i verkligheten inte alltid är okomplicerad. Trots att lagtexten är tydlig med att varje misstanke om att barn far illa ska anmälas, är det inte alltid detta sker. Orsakerna till detta varierar och i intervjuerna framkommer hur förskolepersonal resonerar kring frågan och vilka aspekter de själva anser påverkar beslutet om att göra, eller inte göra, en orosanmälan sedan misstanke väckts om att ett barn far illa.

Den 1 januari 1999 infördes lagen om anmälningsplikt som ålade revisorn skyldighet att vidtaåtgärder vid misstanke om brott och att under vissa förutsättningar göra anmälan till åklagareeller polis. Tidigare begränsades revisorn av den lagstadgade tystnadsplikten. Fleraremissinstanser däribland FAR och SRS motsatte sig förslaget då man ansåg att det var alltförlångtgående. De befarade att revisorns förtroende gentemot klienten kunde försämras och attde därmed inte skulle få tillgång till den information som är nödvändig för en fullgodrevision. Syftet med införandet av anmälningsplikten var att ekonomisk brottslighet skulleupptäckas samt förebyggas.Vår huvudfråga i denna uppsats är enligt följande: Kan en revisor rimligen hålla perfektbalans mellan att vara agent för myndigheternas brottsbekämpning, och att vara en hjälpredai hanteringen av företagens ekonomiska informationsflöde? Syftet med uppsatsen är attundersöka hur revisorn hanterar sin skyldighet att anmäla vid misstanke om brott och vilkakonsekvenser den har medfört för revisorn.I uppsatsen används kvalitativ metod då vi vill skapa oss djupare förståelse för vårfrågeställning. Intervjuer har genomförts med fyra revisorer från olika revisionsbyråer. Detempiriska materialet har analyserats samt tolkats utifrån den teoretiska referensramen ochslutligen resulterat i vår slutsats.Vår slutsats av denna studie är att en revisor kan hålla ovan nämnda balans och att dennabalans är hållbar ur ett framtidsperspektiv. / Uppsatsnivå: C

<p>Syftet med följande arbete är att undersöka hur förskolan bemöter de barn som lever i familjer medalkoholmissbruk. Huvudorsaken till att vi valt att skriva om detta är för vi som blivande förskollärare börha kunskap om hur man bemöter alla barn och kunna ge stöd och hjälp till barn som far illa. För att få svarpå frågan använde vi oss utav intervjuer som ger data av kvalitativ art. Arbetet ger en översikt övertidigare forskning om hur barn påverkas av att leva i alkoholmissbruksförhållanden. Med hjälp avintervjuer ville vi se hur förskolan förhåller sig till barn som lever i alkoholmissbruksförhållanden, vadförskolan gör för att hjälpa barn som lever under dessa omständigheter samt om förskolan har någrariktlinjer som till exempel krisplaner eller handlingsplan att utgå ifrån. I undersökningen utfördes 14intervjuer med förskollärare i tre olika kommuner i Skåne. Efter genomförda intervjuer bearbetades dataoch de olika svaren ifrån intervjuerna var väldigt intressanta. Sammanfattningsvis pekar resultaten på attsamtliga informanter anmäler till socialtjänsten vid misstanke om ett barn far illa. Dock visar det sig attförskolan ser en svårighet att bemöta barnet efter en anmälan på grund utav att förskolan inte får någoninformation om fallet från socialtjänsten. De olika riktlinjerna som större delen av informanterna användersig utav är handlingsplan eller krisplan. Ett annat resultat i studien visar att de flesta förskollärarna läggerfokus på att ge barnet kärlek och trygghet i fall detta brister i hemmet. Därefter är det socialtjänstensskyldighet att utreda familjen.</p>

Revisorernas anmälningsskyldighet för centrala ekonomiska brott började gälla den första januari 1999. Enligt ett uttalande från Ekobrottsmyndigheten (EBM) finns det ett intresse att utöka anmälningsplikten till att även omfatta redovisningskonsulter. Detta för att konsulterna arbetar nära företagen och har kontakt med företag av samtliga bolagsformer till skillnad från revisorerna. Syftet med uppsatsen valdes därför till att undersöka i vilka fall anmälningsskyldighet går att införa för redovisningskonsulter, där redovisningskonsulternas inställning till ämnet används som indikator. Undersökningen har huvudsakligen baserats på fyra intervjuer med revisorer och redovisningskonsulter. Dessutom har en kompletterande nätbaserad enkätundersökning gjorts för att ge en bild av inställningen hos landets redovisningskonsulter. Resultatet av detta har visat sig vara en allmänt negativ bild av ett utökande av anmälningsplikten då de flesta anser att det skulle skada förtroendet mellan konsult och företag samt att det är en uppgift som ligger utanför konsulternas yrkesroll. Däremot skulle en anmälningsplikt bli aktuell om de så kallade mikrobolagen slapp skyldigheten att ha revisor.

Syftet med följande arbete är att undersöka hur förskolan bemöter de barn som lever i familjer medalkoholmissbruk. Huvudorsaken till att vi valt att skriva om detta är för vi som blivande förskollärare börha kunskap om hur man bemöter alla barn och kunna ge stöd och hjälp till barn som far illa. För att få svarpå frågan använde vi oss utav intervjuer som ger data av kvalitativ art. Arbetet ger en översikt övertidigare forskning om hur barn påverkas av att leva i alkoholmissbruksförhållanden. Med hjälp avintervjuer ville vi se hur förskolan förhåller sig till barn som lever i alkoholmissbruksförhållanden, vadförskolan gör för att hjälpa barn som lever under dessa omständigheter samt om förskolan har någrariktlinjer som till exempel krisplaner eller handlingsplan att utgå ifrån. I undersökningen utfördes 14intervjuer med förskollärare i tre olika kommuner i Skåne. Efter genomförda intervjuer bearbetades dataoch de olika svaren ifrån intervjuerna var väldigt intressanta. Sammanfattningsvis pekar resultaten på attsamtliga informanter anmäler till socialtjänsten vid misstanke om ett barn far illa. Dock visar det sig attförskolan ser en svårighet att bemöta barnet efter en anmälan på grund utav att förskolan inte får någoninformation om fallet från socialtjänsten. De olika riktlinjerna som större delen av informanterna användersig utav är handlingsplan eller krisplan. Ett annat resultat i studien visar att de flesta förskollärarna läggerfokus på att ge barnet kärlek och trygghet i fall detta brister i hemmet. Därefter är det socialtjänstensskyldighet att utreda familjen.

Problemformulering: Ekonomisk brottslighet och bolagsskandaler är något som har uppmärksammats allt mer under de senaste åren. Den ekonomiska brottsligheten är ett växande och allvarligt samhällsproblem och den blir allt mer och mer avancerad och internationaliserad. För att kunna få kontroll över den ekonomiska brottsligheten i Sverige infördes det den 1 januari år 1999 därför en ny lag som föreskrev en skyldighet för revisorer att anmäla misstanke om brott till åklagare eller polis, den så kallade anmälningsskyldigheten eller anmälningsplikten. Problemen med anmälningsskyldigheten är bland annat hur olika centrala begrepp ska tolkas och hur revisorn ska kunna bibehålla sin oberoende ställning gentemot klienten. Syfte: Huvudsyftet med studien är att undersöka hur revisorers anmälningsskyldighet vid misstanke om brott upplevs och hur centrala delar av lagtexten tolkas av revisorerna. Studiens delsyften är att redogöra för om det finns ett glapp mellan lagstiftarens och revisorernas tolkning av lagstiftningen, undersöka om anmälningsplikten har påverkat revisorns val av klienter samt att undersöka om det föreligger någon skillnad mellan små, medelstor och stora revisionsbyråer. Avgränsningar: Studien är avgränsad till auktoriserade och godkända revisorer i Stockholmsregionen för enkätundersökningen och till intervjuer med en chefsåklagare på EBM. Metod: En elektronisk enkät skickades ut till totalt 70 revisorer, efter att vi kontaktat revisionsbyråerna via telefon. Intervjuer med insatta i vårt ämnesområde har kompletterat studien, genom att de fick ge sina åsikter på studiens enkätsvar och även ge möjliga orsaker till varför utfallet blev som det blev. Slutsatser: Det har framkommit att nästan hälften (49 %) av respondenterna är ganska negativa till anmälningsplikten och 27 % anser att anmälningsplikten inte alls bör innefattas i revisorns uppdrag. Utifrån våra enkätresultat framgår det tydligt att revisorer anmäler först på en mycket högre nivå än vad EBM har tänkt sig, dvs ca 10-20 % bevisgrad. Majoriteten (89 %) av respondenterna säger att de kräver en högre bevisgrad innan de anmäler ett brott. Totalt 60 % av respondenterna upplever att det finns ett glapp mellan lagstiftarens avsikt med anmälningsplikten och deras egen tolkning av den. De flesta respondenter från de små revisionsbyråerna anser att valet av klienter absolut har påverkats av anmälningsplikten och respondenter från de medelstora revisionsbyråerna tycker att anmälningsplikten till stor del har påverkat deras val av klienter, medan de från de stora revisionsbyråerna anger att anmälningsplikten har haft en liten påverkan på deras val av klienter.

No description available.