The main focus for this thesis was cross-modal attention capture by sudden and unexpected sounds and vibrations, known as deviants, presented in a stream the same to-be-ignored stimulus. More specifically, the thesis takes a multisensory perspective and examines the possible similarities and differences in how deviant vibrations and sounds affect visual task performance (Study I), and whether the deviant and standard stimuli have to be presented within the same modality to capture attention away from visual tasks (Study II). Furthermore, by presenting spatial deviants (changing the source of the stimuli from one side of the body to the other) in audiotactile (bimodal), tactile, and auditory to-be-ignored, it explores whether bimodal stimuli are more salient compared to unimodal (Study III). In addition, Study III tested the claims that short-term memory is domain-specific. In line with previous research, Study I found that both auditory and tactile deviants captured attention away from the visual task. However, the temporal dynamics between the two modalities seem to differ. That is, it seems like practice causes the effect of vibratory deviants to reduce, whereas this is not the case for auditory deviants. This suggests that there are central mechanisms (detection of the change) and sensory-specific mechanisms. Study II found that the deviant and standard stimuli must be presented within the same modality. If attention capture by deviants is produced by a mismatch within a neural model predicting upcoming stimuli, the neural model is likely built on stimuli within each modality separately. The results of Study III revealed that spatial and verbal short-term memory are negatively affected by a spatial change in to-be-ignored sequences, but only when the change is within a bimodal sequence. These results can be taken as evidence for a unitary account of short-term memory (verbal and spatial information stored in the same storage) and that bimodal stimuli may be integrated into a unitary percept that make any change in the stream more salient.

Inledning: Psykoterapeuter har genom lång utbildning och kliniskt arbete övat upp en analytisk förmåga. Den förmågan består av dels förmågan till uppmärksamhet och iakttagelse, dels förmågan av analys av det som uppmärksammats. Detta är själva navet i det kliniska arbetet att kunna fånga upp både medvetna och omedvetna processer hos patienten för att terapi ska kunna bedrivas. Förmågan till iakttagelse och analys innefattar även den egna personen. Det innebär att terapeuten i arbetet inte bara är medveten om den andres inre processer utan även de egna inre procceserna. Frågeställningar: Denna studie syftar till att uppmärksamma hur terapeuten upplever den analytiska förmågan i sitt personliga liv för att undersöka om utbildning och arbete faktiskt har en djupare inverkan på privatlivet. Hur upplever terapeuterna att det är att leva med den kunskap och den medvetenhet som den psykoterapeutiska utbildningen och det fortsatt kliniska arbetet bidragit till? Vilka möjligheter och svårigheter bidrar det till? Kommer den analytiska förmågan att få konsekvenser även i terapeutens personliga liv och relationer? Hur hanteras dessa konsekvenser? Metod: Studien bygger på en kvalitativ metod med fenomenologisk och deskriptiv ansats. Fem legitimerade psykoterapeuter har intervjuats med kvalitativa intervjuer om de upplever att deras analytiska förmåga påverkar deras personliga liv. Intervjuerna transkriberades och analyserades med den kvalitativ metoden innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att den analytiska förmågan upplevdes i hög grad påverka terapeutens personliga liv. Detta resultat presenteras i form av fem kategorier och 14 underkategorier. De fyra kategorierna omfattar 1. hur fungerar den analytiska förmågan, 2. hur upplevs den, 3. hur används den, 4. hur kopplar psykoterapeuterna av från den och 5. hur påverkas identiteten. Ett övergripande tema som framträddeoch som fanns som en röd tråd genom alla intervjuer var att den analytiska förmågan upplevdes både som en gåva och en förbannelse. Diskussion: Det som framkommer i denna studie av hur psykoterapeuter upplever den analytiska förmågan i sina personliga liv överensstämmer med den tidigare forskning som gått att få fram. Terapeuterna upplever att deras yrkesfärdighet i allra högsta grad påverkar deras personliga liv, men upplever det framför allt som något positivt. Nackdelar framgår men fördelarna överväger.

Inledning: Syftet med denna studie är att undersöka likheter och olikheter mellan psykodynamisk psykoterapi och andlig vägledning utifrån upplevelsen hos de som har erfarenhet av att möta människor i både psykoterapi och andlig vägledning. Förhoppningen är att studien kan bidra till ökad förståelse för såväl likheter som olikheter de olika samtalsmetoderna, med psykologiskt perspektiv och med andligt perspektiv, emellan.Frågeställningar: Hur upplevs likheter och olikheter mellan psykoterapi och andlig vägledning, hur upplevs mötet med den hjälpsökande i psykoterapi och andlig vägledning, av dem som är utbildade till och erbjuder både psykodynamisk psykoterapi och andlig vägledning?Hur upplevs eventuella fördelar och svårigheter med de dubbla yrkesrollerna, som psykoterapeut och andlig vägledare?Metod: Fem kvalitativa intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys med induktiv ansats i kodning, tematisering och analys av insamlat data.Resultat: Deltagarna beskrev att båda metoderna är samtalskurer, att kvalitén i mötet är viktig och att den hjälpsökande kommer till insikter om sig själv. Deltagarnas svar visade att gränsdragningen mellan psykoterapi och andlig vägledning ibland är enkel, ibland inte. Möjligheten att helt skilja andlig vägledning och psykoterapi åt beskrevs av deltagare ligga i synen på andlighet och gudstro. En önskan om dialog mellan professionella med såväl psykologiskt som andligt perspektiv, framkom.Diskussion: Deltagarna gav inte entydiga svar angående likhet och olikhet mellan psykoterapi och andlig vägledning. Deltagarnas syn på människan som bärare av både psykologiska och andliga erfarenheter kan medföra att de med dubbel kompetens befinner sig i ett gränsland mellan sekulär psykoterapi och konfessionell andlig vägledning. Medmänsklighet och empati framträder tydligt som de viktigaste komponenterna i samtalet med den hjälpsökande. / Introduction: The purpose of this study is to investigate the similarities and differences between psychodynamic psychotherapy and spiritual direction based on the experience of those who meet people both in psychotherapy and in spiritual direction, and to increase the understanding of both similarities and differences between the methods.Questions: How are similarities and differences between psychotherapy and spiritual direction experienced, how is the encounter with those seeking psychotherapy and spiritual direction experienced by those educated for and offering psychodynamic psychotherapy and spiritual direction?How are possible benefits and difficulties experienced with the dual roles, as psychotherapist and spiritual director?Method: Five qualitative interviews were conducted. The interviews were analyzed using thematic analysis with inductive approach in coding, thematization and analysis of collected data.Results: Study participants described that both methods are talking cures, that the quality of the interpersonal meeting is important and that the applicant seeks to gain insight about himself. Study participants described that the distinction between psychotherapy and spiritual direction was not always easy. The ability to differentiate spiritual direction and psychotherapy was described by participants lay in the view of spirituality. Study participants talked about the importance of dialogue between professionals with psychological and spiritual perspective.Discussion: Study participants did not provide unambiguous answers regarding similarity and dissimilarity between psychotherapy and spiritual direction. As the study participants hold the view of human beings as carrying both psychological and spiritual needs they risk ending up in a no man’s land between secular psychotherapy and confessional spiritual direction. Interpersonal warmth and empathy was described as the most important components of the meeting with the help seeking applicant.

Dual coding theory implies that engaging multiple modalities (e.g., visual, auditory) in instruction enhances learning. Presenting information via 3D images and 3D animations appears to improve student performance but the results are inconsistent across multiple studies. The present study investigated the effect of the Sensavis visual learning tool, a 3D educational software, on performance in chemistry among students in a Swedish elementary school. Thirty-seven students from grades 7 and 9 received training involving a 3D animation on chemical bonds while nineteen students in grade 8 had traditional instruction. ANCOVA results controlling for age and average chemistry grade revealed a statistically significant difference in the posttest performance with the control group outperforming both experimental groups. These results indicate that the Sensavis tool did not have a positive effect on learning chemistry compared to traditional instruction. Interpretation of the results is presented in discussion. / Enligt “dual coding theory” hjälper det att kombinera flera sätt att inta information (t.ex. visuellt, verbalt) inom lärandet. Presentation av information genom 3D-bilder och 3D-animationer verkar förbättra prestation bland elever, men resultaten är inkonsekventa i flera studier. Denna studie undersökte effekten av ett visuellt verktyg från Sensavis, en  pedagogisk programvara med 3D-animationer, på prestation inom kemi bland elever i en svensk grundskola. Trettiosju elever från årskurs 7 och 9 använde en 3D-animering om kemisk bindning förutom föreläsningar, medan nitton elever i årskurs 8 fick traditionell undervisning. ANCOVA-resultat som kontrollerade för ålder och kemibetyg visade att kontrollgruppen presterade bättre än bägge experimentgrupperna. Dessa resultat tyder på att Sensavis-verktyget inte hade en positiv effekt på lärande i kemi jämfört med traditionell undervisning. Tolkningen av resultaten presenteras i diskussion.

Inledning: Olika terapimetoder erbjuder olika sätt att hjälpa patienterna. ISTDP utmärker sig genom att vara offensiv och som i alla metoder tillskrivs alliansen en viktig roll. Det är terapeuter som ska jobba med alliansen men hur de upplever den, vilka likheter och olikheter de ser i de metoderna de jobbar med har knappast uppmärksammats. Studiens syfte är att belysa psykodynamiska psykoterapeuters syn på alliansen i både ISTDP och klassisk psykodynamisk psykoterapi. Frågeställningar: Hur ser kliniskt verksamma psykodynamiska psykoterapeuter på den terapeutiska alliansen i både klassisk psykodynamisk psykoterapi och ISTDP ser? Vilka är de skillnader och likheter i hur de skapar och upprätthåller den? Metod: Sex legitimerade psykodynamisk utbildade psykoterapeuter som är utbildade i ISTDP har intervjuats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Grundad teori användes som metod för bearbetning och analys och materialet. Resultat: Skillnaderna finns i behovet av ram och kontrakt samt metodiken. En könsskillnad finns i synen på möjligheten att engagera sig, i tillskrivning av interventionernas betydelse för alliansskapandet och hur begrepp allians, anknytning och emotionell kontakt används. Likheter gäller betydelsen av terapeutens engagemang, kompetens och patientens problematik. Diskussion: Resultatet diskuterats utifrån terapeutens syn på alliansen. Terapeutens engagemang och patientens problematik samt hur metodiken påverkar alliansutvecklingen har diskuterats. Upplevelsen av att kunna skapa och upprätthålla alliansen har diskuterats utifrån tydlighet och ett könsperspektiv. / Introduction: Different therapy methods provide different help. ISTDP is distinguished by being more intensive and, as in all methods, also here alliance is important. Therapists are the one who are working with the alliance but how they experienced it, what similarities and differences there are in the different methods they work with, has rarely been investigated. The goal with the study is to illustrate psychodynamic psychotherapists view on alliance in both ISTDP and classic psychodynamic psychotherapy. Questions: How do clinically effective psychodynamic psychotherapists see the therapeutic alliance in both classic psychotherapy and ISTDP? What are the differences and similarities in how they create and maintain it? Method: Six licensed psychodynamic psychotherapists who also are educated in ISTDP have been interviewed. The research is based on grounded theory. Result: Differences that are found are the need for contract and frame and how the method is applied. A gender difference is in the therapist's view of the possibility of engagement, in ascribing signification to the interventions that bring about alliance and in the way alliance, attachment and emotional contact has been used. Similarities are regarding the importance of therapist's engagement, competence and patient's problems. Discussion: The result was discussed on base of the therapist's view upon alliance. Therapist's engagement and patient's problems as well as how the method has an impact on creating the alliance has been discussed. Therapist's experience of being able to create and maintain the alliance has been discussed from a gender perspective and legibility.

Forskning har visat att kognitiv belastning påverkar stereotyper och fördomar och hur människan agerar på dem. Då mobiltelefoni är en variant av kognitiv belastning som ökar undersöktes huruvida kognitiv belastning i form av mobiltelefonliknande input påverkar implicita fördomar samt om effekten skiljer sig beroende på kön och ålder. Deltagare var 162 studenter (94 kvinnor) i åldrarna 19–59 år (Md = 24) från en medelstor mellansvensk stad. Under studiens första del läste deltagarna, med eller utan mobiltelefonliknande störning, en vinjettext om en arbetslös man från antingen Västmanland eller Somalia och skattade därefter sin uppfattning om mannen i syfte att exponera implicita fördomar. Studiens andra del mätte explicita fördomar genom Modern Racial Prejudice scale. Resultatet bekräftade inte hypotesen att mobilstörning medför ökade implicita fördomar. En tendens att uppfatta invandraren mindre och svensken mer som belastning vid mobilstörning erhölls. Resultatets indikationer för stereotypbilden av invandraren och förändrade fördomar i samhället diskuterades.

Inledning: Psykoterapi och psykoanalys är påfallande frånvarande i studier när det gäller palliativ vård och död. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur psykoterapeuter arbetar i terapi med döende patienter. Frågeställning: Hur arbetar psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med döden i terapirummet? Metod: Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med erfarenhet av terapi med döende patienter. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet beskriver psykoterapeuters arbete med döende patienter. Fyra teman framträder. Det första belyser att döden är ramen i terapin. Det andra visar på den livsviktiga alliansen. Det tredje beskriver närmare den terapeutiska praktiken och innehållet i terapin. Det fjärde beskriver de särskilda utmaningar som terapeuten möter i terapi med döende patienter. Diskussion: I studien framkommer att döden återverkar på hela terapiförloppet. Döden blir ramen i terapi med döende patienter. När det gäller alliansen ser den ut att komma snabbare i terapier med döende patienter. Själva innehållet i terapin blir också något annorlunda, det blir ett annat fokus. Livsfrågor får ett stort utrymme. Många starka känslor väcks i terapin, såväl hos patient som hos terapeut. Teoribildningens betydelse betonas för att kunna förstå dessa känslor i termer av överföring/motöverföring och projektion/identifikation. Bland det mest utmanande i terapier med döende patienter är de starka känslor som väcks hos terapeuten. Studiens resultat är i linje med tidigare forskning som främst består av kliniska rapporter. / Introduction: Psychotherapy and psychoanalysis are strikingly absent in studies of palliative care and death. The purpose of this study is to explore how psychotherapists work in therapy with dying patients. Research question: How do psychotherapists with psychodynamic orientation work with death in the therapy room? Method: The study is based on semi-structured interviews with five licensed psychotherapists with psychodynamic orientation and with experience of therapy with dying patients. The material was analyzed using thematic analysis. Results: The result describes psychotherapists' work with dying patients. Four themes emerge. The first theme is that death becomes the framework of the therapy. The second theme shows the vital alliance. The third theme describes the therapeutic practice and the content of the therapy. The fourth theme describes the specific challenges that the therapist faces in therapy with dying patients. Discussion: The study reveals that death affects the entire therapy. Death becomes the framework in therapy with dying patients. Alliance seems to come faster in therapies with dying patients. The content of the therapy will have a different focus. Life issues are given a lot of space. Many strong feelings are aroused in the therapy, both in the patient and in the therapist. The importance of theory formation is emphasized in order to understand these feelings in terms of transference/countertransference and projection/identification. The strong feelings aroused by the therapist is among the most challenging issues in therapies with dying patients. The results of the study are in line with previous research, which mainly consists of clinical reports.

Inledning: Funktionella anfall, anfall som inte är epilepsi utan tros ha en psykologisk orsak, kan mötas av oförståelse också inom sjukvården. För att förstå detta tillstånd behöver man en processinriktad biopsykosocial sjukdomsmodell där patientens egen sjukdomsförståelse är en viktig del. Frågeställningar: Hur upplever patienter med funktionella anfall sin sjukdom?Hur förstår patienter med funktionella anfall sin sjukdom? Metod: Fem fenomenologiska halvstrukturerade intervjuer har genomförts och med hjälp av tematisk analys kondenserats till fyra teman. Resultat: De fyra temana är upplevelsen av anfallen, egen förståelse av anfallen, konsekvenser av anfallen och vad hjälper mot anfallen. Stora skillnader framkommer i intervjupersonernas upplevelse och förståelse av sina anfall. Anfallen upplevs som en känsla av förändrad kontakt eller ingen kontakt mellan kropp och hjärna och de beskrivs både begränsa och berika livet. Sjukdomsförståelsen uttrycks i fysiologiska termer, i mer vaga psykologiska termer eller att det inte går att förstå. Det framkommer tveksamhet till om psykologisk behandling hjälper. Diskussion: Det diskuteras att de funktionella anfallen faktiskt går att förstå, ibland medvetet och ibland omedvetet som en försvarsmekanism enligt psykodynamisk modell. Korttids psykodynamisk terapi såsom ISTDP kan därför vara ett behandlingsalternativ när psykoedukation och KBT inte har varit tillräckligt. / Introduction: Functional seizures, seizures that are believed to have a psychological cause, may face misunderstanding also in health care. To understand this condition, one needs a process-oriented biopsychosocial model in which the patient's own experience of illness is an important part. Questions: How do patients with functional seizures experience their illness?How do patients with functional seizures understand their illness? Method: Five phenomenological semi-structured interviews have been conducted and condensed into four themes using thematic analysis. Results: The four themes are experience of the seizures, understanding of the seizures, consequences of the seizures and what helps against the seizures. Large differences emerge in the interviewees' experience and understanding of their seizures. The seizures are experienced as a feeling of altered contact or no contact between body and brain and they are described to both limit and enrich life. Understanding of illness is expressed in physiological terms, in more vague psychological terms or cannot be understood. There is some doubt as to whether psychological treatment will help. Discussion: It is discussed that the functional seizures can actually be understood, sometimes consciously and sometimes unconsciously as a defense mechanism according to the psychodynamic model. Therefore, short-term psychodynamic therapy such as ISTDP may be a treatment alternative when psychoeducation and CBT have not been sufficient.

Tidigare forskning visar att interpersonella arbetsrelaterade konflikter kan få negativa följer på arbetsplatsen, för såväl anställda som organisationen i sig. Konflikter tar stor plats och uppmärksamhet från arbetet, vilket kan leda till både minskad effektivitet och produktivitet. Konflikter kan ha en inverkan på de anställdas psykiska välmående och är en bidragande faktor till stress. Hur vi tolkar, uppfattar och agerar i konflikter beror delvis på individuella skillnader. Denna studie undersöker därav sambandet mellan personlighet och involvering i interpersonella arbetsrelaterade konflikter. Kvantitativ metod användes för studien och datainsamlingen skedde genom en enkätundersökning online. Frågeformuläret bestod av två instrument, BFI-44 som mätte de fem personlighetsdragen utifrån femfaktormodellen samt Interpersonal Conflict At Work Scale (ICAWS) för att mäta interpersonella arbetsrelaterade konflikter. Totalt deltog 41 personer (M = 47, SD = 10) i studien som alla, vid tidpunkt för enkätundersökningen, var anställda tjänstemän på en svensk industri som producerar livsmedel. Det personlighetsdrag som visade sig ha starkast samband med hur ofta en individ är involverad i interpersonella arbetsrelaterade konflikter var neuroticism. Korrelationen visade sig vara medelstark och positiv (r = .26), och är det resultat som är mest betydande för studien. Resultatet visar att en individ med höga värden av neuroticism oftare tenderar att uppleva sig vara involverad i interpersonella arbetsrelaterade konflikter. / Previous research shows that interpersonal work-related conflicts can have negative consequences in the workplace, for both employees and the organization itself. Conflicts take great place and attention from work, which can lead to both reduced efficiency and productivity. Conflicts can have an impact on employees' psychological well-being and are a contributing factor to stress. How we interpret, perceive and act in conflicts partly depends on individual differences. This study investigates the relationship between personality and involvement in interpersonal work-related conflicts. Quantitative method was used for the study and the data collection was done through an online survey. The questionnaire consisted of two instruments, the BFI-44 as the five personality traits based on the Five-Factor Model and the Interpersonal Conflict At Work Scale (ICAWS) for interpersonal work-related conflicts. A total of 41 people (M = 47, SD = 10) participated in the study, all of whom at the time of the survey, were employed as officials in a Swedish industry that produces food. The personality traits that has been found to be the most related to how often an individual is involved in interpersonal work-related conflicts is neuroticism. The relationship turned out to be a moderately positive relationship (r = .26). This was the strongest correlation of the personality traits along with the outcome variable and the most important result of this study. The results show that the higher the values of neuroticism an individual has, the more often this person tend to feel involved in interpersonal work-related conflicts.

Syftet med denna studie var att undersöka om samband fanns mellan respondenters känsla av sammanhang (mätt genom KASAM-13) och psykiska välbefinnande (mätt genom General Health Questionnaire) beroende på om individerna upplevt att de utsatts för mobbning eller inte under grundskoleåren. En kvantitativ studie utfördes med hjälp av en enkät där de 121 deltagarna besvarade frågor gällande KASAM och psykiskt välbefinnande. 74 respondenter rapporterade att de utsatts för mobbning och 47 respondenter att de inte upplevt sig utsatt för mobbning under grundskoleåren. Resultatet visade att KASAM kunde predicera psykiskt välbefinnande, vilket innebar att individer med högre KASAM även hade högre psykiskt välbefinnande. Medelvärdet för KASAM i gruppen med mobbade individer var signifikant lägre än medelvärdet i gruppen med respondenter som inte upplevt sig bli mobbade. Gällande psykiskt välbefinnande var medelvärdet något lägre för mobbad-gruppen än vad det var för icke mobbad-gruppen, men inte signifikant skild från icke mobbad-gruppen. / The purpose of this study was to investigate whether there was a relationship between respondent’s Sense of Coherence (measured by SOC-13), and psychological well-being (measured by the General Health Questionnaire) depending on whether the individuals were bullied during the years they spent in elementary school or not. A quantitative study was conducted with the help of a questionnaire in which 121 participants answered questions about Sense of Coherence and psychological well-being. 74 respondents reported being bullied and 47 responded not being bullied during the elementary school years. The result showed that Sense of Coherence can predict psychological well-being which means that individuals with higher Sense of Coherence also had higher psychological well-being. The mean value of Sense of Coherence in the group of bullied individuals was significantly lower than the mean value in the group of respondents who did not have the same experience. Regarding psychological well-being, the mean was slightly lower for the bullied group than it was for the non-bullied group, but not significantly different from the non-bullied group.