<p>Sammanfattning:</p><p>Ljudlokalisering är en viktig hörselfunktion och fungerar bäst med en god binaural</p><p>hörsel. För att kunna lokalisera ljud använder hörselsystemet ett antal faktorer. Vid</p><p>en sensorineural hörselskada påverkas förmågan att uppfatta de här faktorerna. Syftet</p><p>med studien var att förklara de faktorer som inverkar vid ljudlokalisering och hur</p><p>riktningshörseln påverkas vid en sensorineural hörselskada. Det här utfördes genom</p><p>att granska och sammanställa aktuell forskning i en forskningsöversikt. Resultatet</p><p>visar att de viktigaste faktorerna vid ljudlokalisering i det horisontella och vertikala</p><p>planet är interaural tidsskillnad, interaural styrkeskillnad och olika spektrala faktorer.</p><p>Andra faktorer av vikt vid ljudlokalisering är ljudets amplitud, konkurrerande ljud,</p><p>ljudkällans placering och avståndet till ljudkällan. Vid avståndsbedömning är den</p><p>viktigaste akustiska faktorn ljudets amplitud, men de spektrala faktorerna har en viss</p><p>inverkan även här. Resultatet visar att sensorineuralt hörselskadade personer överlag</p><p>har en sämre förmåga att tillgodogöra sig de akustiska faktorer som påverkar</p><p>lokalisering av ljud jämfört med normalhörande personer.</p>

<p>Syftet med denna litteraturstudie var att sammanfatta vetenskapligt dokumenterade resultat kring vilka psykologiska, sociala och psykosociala konsekvenser som</p><p>tinnitus kan orsaka. Elva artiklar, tre kvalitativa och åtta kvantitativa, valdes ut vid litteratursökningen och analyserades. Analysen resulterade i tre resultatdelar, primära konsekvenser där psykologiska konsekvenser sorterades in, sekundära konsekvenser där sociala konsekvenser sorterades in och en för psykosociala konsekvenser. Den primära resultatdelen visade att personer med svår tinnitus ofta led av koncentrationsproblem,</p><p>sömnproblem och psykologiska problem som exempelvis depressioner. Den sekundära resultatdelen visade att personer med svår tinnitus fungerade sämre i det sociala livet och undvek aktiviteter, jämfört med en population som inte har tinnitus. De psykosociala konsekvenserna som fanns dokumenterade var få. En artikel avvek från de övriga och visade liten påverkan på alla områden. Detta togs upp i diskussionen då artikelns författare ansåg att demografiska och kulturella faktorer kunde ha en positiv inverkan. Detta befanns vara intressanta faktorer som liksom hela det psykosociala området kräver ytterligare forskning. I</p><p>diskussionen påpekades även att man inte kan fastställa om de psykologiska problemen har kommit som en biverkan av tinnitus eller var närvarande innan.</p>

Bakgrund: Buller är benämningen på icke önskvärda ljud och blir skadliga när ljudnivåerna blir tillräckligt höga. Effekterna av bullerexponering är många. Höga ljudnivåer förekommer bl.a. inom förskolor. Trots att detta är allmänt känt saknas det en del forskning kring hur just förskolepersonal upplever och påverkas av den höga ljudnivån på arbetet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka ljudnivån på en förskola samt hur förskolepersonalen upplever och påverkas av ljudmiljön på arbetet. Metod: En egen tillverkad enkätundersökning riktad till förskolepersonal samt dosmätning genomfördes på en småbarnsavdelning och en äldrebarnsavdelning. Enkäten berörde frågor gällande ljudnivån på förskolan samt förskolepersonalens upplevelse och påverkan. Resultat: De ekvivalenta ljudnivåerna på småbarnsavdelningen låg mellan 73,2 – 78,5 dB(A) och på äldrebarnsavdelningen 71,7 – 78,1 dB(A). Impulstoppvärdena på småbarnsavdelningen låg mellan 110,6 – 135,7 dB(C) och på äldrebarnsavdelningen 116,5 – 143,4 dB(C). Majoriteten av förskolepersonalen upplever hög ljudnivå på arbetet dagligen. Slutsatser: Resultatet visar att förskolepersonalen inte utsätts för högre ekvivalenta ljudnivåer än tillåtet. Trots detta upplever majoriteten av förskolepersonalen att de dagligen utsätts för höga ljudnivåer på arbetet. En orsak till detta kan vara att impulstoppvärdena i vissa fall överskrider insatsvärdena. Denna studie är dock inte representativ för populationen, utan är enbart en deskriptiv studie för denna specifika förskola.

<p>Syftet var att undersöka och beskriva hur ljudmiljöer i våra svenska skolor kan se ut. Om problematiska faktorer som buller och höga ljudnivåer förekommer. Syftet var också att besvara frågan om ljudmiljön kan ge negativa effekter på elever och lärares hälsa samt på elevernas kognitiva och perceptuella förmågor. Resultaten baserades på 13 stycken vetenskapliga artiklar som visade på att ljudnivåerna i de svenska skolorna nästan aldrig översteg den lagstadgade gränsnivån 85dBA under en 8-timmars arbetsdag men generellt visades relativt höga ljudnivåer. Ljud inne i</p><p>klassrummet som egenljud, skrapljud från bord och stolar samt elevernas prat utgjorde de mest störande bullerkällorna. Elever som vistades i klassrum med mycket</p><p>lågfrekvent buller skattade dock inte störningseffekten högre än andra elever. Buller kunde påvisas orsaka stressymptom hos lärare som huvudvärk, trötthet och ökad daglig variation av kortisolutsöndring. Lärare drabbas ofta av röstproblem som en konsekvens av ljudmiljöns höga ljudnivåer och maskeringseffekt på talet. Påverkan på kognitiva och perceptuella förmågor visades vara bullers negativa störningseffekt på minnesfunktioner, koncentration och uppmärksamhet. Resultatet visade att eleverna presterar sämre i bullriga miljöer. Eleverna själva skattade dock bullrets</p><p>störeffekt och påverkan på arbetsprestationen relativt lågt. Slutsatserna som drogs var att ljudmiljön i skolan kan utgöra ett problem både för elever och för lärare trots att hörselskadliga ljudnivåer sällan uppmättes i studierna.</p>

<p>Barn med Down syndrom har ofta återkommande hörselproblem som exempelvis vaxpropp och sekretorisk mediaotit. Vanligt förekommande hörselnedsättning bland dessa barn är en fluktuerande konduktiv hörselnedsättning. Den utvecklingsstörning som syndromet orsakar kan leda till att barnen ej kan medverka aktivt vid konventionella hörselmätningar. Metoder för hörselutredning av små barn och barn som ej kan medverka adekvat är BRA, OAE och tympanometri. Syftet med arbetet är att belysa resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos barn med DS. Vidare syftar studien till att belysa tänkbara habiliterande insatser för att bibehålla eller förbättra hörseln hos barn med Down syndrom. Som metod används systematisk litteraturstudie. Resultatet från föreliggande studie visar att mätresultat skiljer sig mellan barn med Down syndrom och barn utan Down syndrom. Strukturella avvikelser i hörselsystemet hos barn med Down syndrom påverkar resultaten från dessa mätningar. Det är därför av vikt att resultaten tolkas utifrån kunskaper om hur olika faktorer i hörselsystemet orsakade av syndromet kan påverka resultaten. Barn med DS behöver regelbundna och återkommande hörselhabiliterande insatser för att förebygga konduktiva hörselnedsättningar.</p>

<p>CHARGE syndrom är ett syndrom där hörselnedsättning är ett av flera kännetecken. Varje bokstav i akronymen CHARGE står för, det engelska namnet på, en missbildning som är ofta förekommande vid syndromet. C står för kolobom (skada i ögat), H står för hjärtfel, A står för hinder i bakre näsöppningen, R står för tillväxthämning och utvecklingsstörning, G står för missbildade könsorgan och E står för öronmissbildningar. Syndromet är mycket ovanligt och drabbar cirka en per 5 000 - 12 000 nyfödda. De flesta med CHARGE, över 90 %, har en utvecklingsstörning. Uppemot 80 % har ögonmissbildningar och de flesta, 80- 100 % har någon form av öronmissbildning och hörselnedsättning. En systematisk litteraturstudie genomfördes för att beskriva hur kommunikationsförmågan påverkas hos personer med CHARGE syndrom samt hur hörselutredning och hörselhabilitering går till för dessa personer. Personer med CHARGE utvecklas olika eftersom deras funktionshinder ser olika ut. Deras kommunikation påverkas av i vilken utsträckning deras sinnen är påverkade. De har ofta ett beteende som påminner om autism, men beteendet ser inte exakt likadant ut. Hörselutredning och hörselhabilitering hos personer med CHARGE skiljer sig inte nämnvärt från hörselutredning och habilitering av personer utan syndromet. För att förbättra hörseln kan hörapparat eller cochleaimplantat vara alternativ.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Tinnitus är idag ett folkhälsoproblem i Sverige som drabbar allt fler. Det finns i dagsläget inget definitivt botemedel men det finns behandlingsmetoder som syftar till att på olika sätt lindra tinnitus. En av dessa metoder är Tinnitus Retraining Therapy (TRT) som grundar sig i den neurofysiologiska modellen. TRT består av två delar; rådgivning och ljudterapi. I ljudterapin tillämpas vanligtvis en ljudstimulator som tillför ett bredbandigt brus på svag nivå i patientens öra.</p><p>Syftet</p><p>Syftet med uppsatsen är att redogöra för effekten av behandlingsmetoden Tinnitus Retraining Therapy.</p><p>Metod</p><p>Metoden har omfattat granskning av artiklar som sökts via Örebro Universitets databaser samt via relevanta referenslistor i arbeten, böcker och artiklar. Urvalet har innefattat tre steg. Första steget var att välja ut artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter genom att granska artiklarnas titel. Andra steget var att granska de artiklar som valdes ut i steg ett genom att läsa deras sammanfattningssida för att se om innehållet var relevant för arbetets syfte. Tredje steget var att utförligt läsa de artiklar som valts ut i steg två.</p><p>Resultat och diskussion</p><p>Resultatet och diskussionen visar att det är svårt att säga huruvida TRT är effektivt. För detta skulle en mer omfattande liknande studie vara nödvändig.</p>

<p>Antalet äldre personer med hörselnedsättning som lever inom äldreomsorgen i Sverige är stort. Av den anledningen är det viktigt att personalen inom äldreomsorgen innehar kunskap om hörsel och hörselrelaterade angelägenheter. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilken kännedom undersköterskor på vårdbostäder inom Örebro kommun har om hörsel och hörselnedsättning hos äldre samt deras kännedom om hörhjälpmedel och kommunikation med äldre personer som har hörselnedsättning. Studien avgränsades till att endast inkludera yrkesgruppen undersköterskor. Materialet i undersökningen bestod av en enkät som delades ut till 60 undersköterskor på sex olika vårdbostäder i kommunen. Studiens resultat visade att undersköterskorna hade viss bristande kännedom inom undersökningens tre huvudområden. Störst kännedom hade undersköterskorna om kommunikation, minst kännedom hade de om hörsel och hörselnedsättning. Trots att viss kännedom fanns bland undersköterskorna uppgav en betydande majoritet att de skulle ha nytta av ett skriftligt material som belyser de tre huvudområdena.</p>

<p><p>Denna experimentella studie syftar till att undersöka huruvida en eventuell träningseffekt i </p><p>frekvensdiskrimination kvarstår efter en tids träningsuppehåll. Tidigare forskning har visat </p><p>tydliga samband mellan frekvensdiskriminering och talutveckling, kortikal signalbehandling </p><p>och dyslexi. Det har klargjorts genom tidigare studier att förmågan att diskriminera frekvenser </p><p>är möjligt att träna upp. Därmed är träning i frekvensdiskrimination en lämplig del i en </p><p>behandlingsmetod med syfte att utveckla den auditiva perceptionen. Denna studie undersöker </p><p>de praktiska förutsättningarna till denna behandlingsmetod genom att utreda varaktigheten av </p><p>den eventuella träningseffekten 14 dagar efter träningen. 24 normalhörande personer deltog i </p><p>studien där försökspersonernas förmåga att frekvensdiskriminera undersöktes med hjälp av ett </p><p>egenutvecklat mjukvaruprogram. Först uppmättes försökspersonernas förmåga när de var </p><p>otränade (mätning 1). Sedan genomfördes ett träningspass som följdes av en mätning </p><p>(mätning 2). Efter 14 dagar genomfördes ytterligare en mätning för att undersöka den </p><p>bestående effekten (mätning 3). </p><p>Resultatet visade (när tre <em>outliers</em> exkluderats) en signifikant skillnad mellan mätning 1 och 2 </p><p>(p=0,034) vilket innebär att en omedelbar träningseffekt erhölls. Ingen signifikant skillnad </p><p>kunde påvisas mellan mätning 2 och 3 (p=0,952) men en signifikant skillnad erhölls mellan </p><p>mätning 1 och 3 (p=0,031) vilket påvisar att den omedelbara träningseffekten kvarstod efter </p><p>de gångna 14 dagarna. </p></p>

Denna experimentella studie syftar till att undersöka huruvida en eventuell träningseffekt i  frekvensdiskrimination kvarstår efter en tids träningsuppehåll. Tidigare forskning har visat  tydliga samband mellan frekvensdiskriminering och talutveckling, kortikal signalbehandling  och dyslexi. Det har klargjorts genom tidigare studier att förmågan att diskriminera frekvenser  är möjligt att träna upp. Därmed är träning i frekvensdiskrimination en lämplig del i en  behandlingsmetod med syfte att utveckla den auditiva perceptionen. Denna studie undersöker  de praktiska förutsättningarna till denna behandlingsmetod genom att utreda varaktigheten av  den eventuella träningseffekten 14 dagar efter träningen. 24 normalhörande personer deltog i  studien där försökspersonernas förmåga att frekvensdiskriminera undersöktes med hjälp av ett  egenutvecklat mjukvaruprogram. Först uppmättes försökspersonernas förmåga när de var  otränade (mätning 1). Sedan genomfördes ett träningspass som följdes av en mätning  (mätning 2). Efter 14 dagar genomfördes ytterligare en mätning för att undersöka den  bestående effekten (mätning 3).  Resultatet visade (när tre outliers exkluderats) en signifikant skillnad mellan mätning 1 och 2  (p=0,034) vilket innebär att en omedelbar träningseffekt erhölls. Ingen signifikant skillnad  kunde påvisas mellan mätning 2 och 3 (p=0,952) men en signifikant skillnad erhölls mellan  mätning 1 och 3 (p=0,031) vilket påvisar att den omedelbara träningseffekten kvarstod efter  de gångna 14 dagarna.