Bakgrund: Få barn föds varje år med dövblindhet som varierar i grader av syn- samt hörselnedsättning. Information om kommunikationsstrategier till pedagoger och närstående krävs och audionomen bör vara inläst på hur interaktion skapas mellan barnet, pedagogerna och närstående. Audionomen bör veta vilken roll pedagoger och närstående spelar i samverkan med barnet. Syfte: Att utifrån litteraturen belysa interaktionen mellan pedagoger och närstående och barnet med dövblindhet samt se på de karaktäristiska kommunikationssätten för barnet med dövblindhet. Metod: Litteraturstudie där kvalitativa och kvantitativa studier använts.                                Resultat: Två olika utbildningsmodeller hittades. En återkom i flera studier och byggde på lämpliga samt olämpliga beteenden, en beskrev tillvägagångssätten i interaktionen. Ett varierat resultat påvisades hos pedagogerna/närstående, mestadels positivt och ett fåtal mindre optimala resultat. En fallstudie beskrev interaktionen mellan 6 barn och deras föräldrar. Studien visar fungerande, om än i varierande grad, interaktion mellan samtliga barn och föräldrar. En studie behandlade mor- och farföräldrars roll i kommunikationen med barnen där oro inför umgänge med, och framtiden för, barnbarnen utrycktes. Två studier studerade interaktion mellan barnen och lärare. Den visade att interaktion fanns mellan parterna, med få initiativ från eleverna. Slutsatser: Pedagoger och närstående bör få kontinuerlig utbildning för utveckling av interaktion med barnet med dövblindhet

No description available.

Bakgrund: Hörselskador är ofta förkommande hos personer med utvecklingsstörning, autism och inom autismliknande tillstånd, både medfödda och åldersrelaterade hörselskador. Ofta förblir de oupptäckta då dessa personer kan ha flera funktionsnedsättningar eller svårigheter att uttrycka sig. Dessa personer kan bo på en bostad med särskild service, och personal på dessa boenden behöver ha kunskap i hörselrelaterade ämnen för att de boendes behov ska tillgodoses. Syfte: Att belysa praktisk och teoretisk kunskap i ämnen som hörsel, hörselnedsättning, vissa hörhjälpmedel och kommunikation hos personal som arbetar på bostad med särskild service. Metod: För att belysa kunskapen hos personal i Karlskoga och Lindesbergs kommun användes en postenkät som mätinstrument i denna kvantitativa undersökning. Resultat: Personalen hade störst kunskap inom området kommunikation och vilken påverkan hörselnedsättningar kan ge. Sämre kunskap fanns att se inom området hörseltekniska hjälpmedel och hörapparater och om hur vanligt förekommande hörselnedsättningar är. Slutsats: Resultatet tyder på att det finns vissa brister i personalens kunskap, främst inom de områden som handlar om hörsel, hörselnedsättning och vissa hörhjälpmedel. Även om majoriteten av personalen hade bättre kunskap om kommunikation fanns det vissa brister även där. Utifrån detta resultat kan slutsatsen dras att personalen kan vara i behov av information och utbildning inom hörselrelaterade ämnen.

<p>Studien riktar sig främst till audionomer, och andra med intresse av hörselrehabilitering.</p><p>Auditiv deprivering kan visa sig som en med tiden försämrad taluppfattning i örat som inte fått adekvat stimulering. Vad som karaktäriserar dem som drabbas är inte klarlagt. Inte heller vet man exakt orsak eller tidsförlopp. Genom att hörapparatanpassa det drabbade örat har effekten kunnat reduceras och i vissa fall har fullständig återhämtning konstaterats.</p><p>Litteraturstudiens syfte var att belysa fenomenet och aspekter som bör beaktas i audionomens arbete med insatser av både förebyggande och rehabiliterande karaktär. Metoden var att granska artiklar framtagna genom systematisk och manuell sökning, i databaser tillgängliga genom Örebro universi¬tet.</p><p>Resultatet visar att personer med hörselnedsättning av såväl sensorineural som konduktiv art drabbas. Hörselnedsättningens grad kan troligen påverka, liksom symmetrin mellan öronen. Den initiala taluppfattningen i örat som drabbas kan variera. Detta arbete visar också att en sensitiv metod för att konstatera effekten är den som i Sverige heter maximal taluppfattning, men objektiva mätmetoder välkomnas. Audionomens ställningstagande i val av en eller två hörapparater berörs, med utgångspunkt av auditiv deprivering och binaural interference. Resultat och diskussion lyfter viktiga aspekter att beakta för audionomen i det rehabiliterande arbetet.</p>

<p>Uppsatsen kartlägger forskning kring psykosociala konsekvenser av plötslig idiopatisk hörselnedsättning och en studie beskrivs närmare. Definitionen av plötslig idiopatisk hörselnedsättning är vanligen en sensorineural hörselnedsättning som uppkommit inom 3 dagar på 3 frekvenser i följd och är mer än 30 dB HL. Vid en hörselskada måste uppmärksamhet riktas mot de psykosociala konsekvenserna som kan uppkomma i arbetslivet och äktenskapet samt leda till isolering. Det finns skillnader i den psykologiska anpassningen till en hörselskada beroende på vilken sorts skada det är, samt individuella skillnader i upplevelsen av de konsekvenser en hörselskada ger. Syftet med uppsatsen var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga den forskning som finns kring de psykosociala konsekvenser som plötslig hörselnedsättning kan medföra. Litteratursökning har skett via databaser och manuellt. En studie kunde inkluderas i den djupare analysen. Resultatet visade att personer med unilateral plötslig idiopatisk hörselnedsättning upplevde psykologiska och sociala konsekvenser på grund av symtomen tinnitus och hörselnedsättning. Några slutsatser kunde inte dras då underlaget var för litet. Men det kan tänkas att plötslig idiopatisk hörselnedsättning faktiskt leder till psykosociala konsekvenser. Den slutsats som kunde dras är att det finns få studier gjorda och därmed lite kunskap kring området, och att mer forskning behövs.</p>

<p> </p><p>I denna studie har jämförelse gjorts mellan Interacoustics Eclipse och GSI Audera i samband med Auditory Steady-State Respons (ASSR) mätningar.</p><p>Syftet med studien var att undersöka ASSR som metod, att utvärdera dess tillförlitlighet i jämfö­relse med tonaudiometri för personer med normal hörsel och personer med hörsel­nedsätt­ning. Avsikten var dessutom att undersöka om elektrod­placering­ på örsnibb eller på mastoid påverkade mät­resultatet, försökspersonens upplevelse av instrumen­­t­ens ljudstimuli, om de estimerade ASSR-värdena påverkades av att mättillfället påbörjades eller avslutades med Interacoustics Eclipse samt undersöka tiden för mätningarna.</p><p>En experimentell studie genomfördes. Mätningarna som utfördes var tonaudiometri och ASSR, den senare uppmättes med Interacoustics Eclipse och GSI Audera på (n=20) vuxna med normal hörsel och (n=4) vuxna med hörselnedsättning.</p><p>För personer med normal hörsel påvisades en god överensstämmelse mellan estimerade ASSR-värden och tonaudiometri för Interacoustics Eclipse, något sämre överensstämmelse för GSI Audera. Genomsnittlig mättid för båda instrumenten var ca 40 min. Resultaten visade att elektrodplaceringen inte har någon påverkan på ASSR-värden för Interacoustics Eclipse. Hälften av försökspersonerna upplevde att Interacoustics Eclipse hade ett behagligare ljudstimuli att slappna av till och den andra hälften upplevde GSI Audera som behagligast. De estimerade ASSR-värdena påverkades minimalt beroende på om mättillfället påbörjades eller avslutades med Interacoustics Eclipse.</p><p> </p>

Studien riktar sig främst till audionomer, och andra med intresse av hörselrehabilitering. Auditiv deprivering kan visa sig som en med tiden försämrad taluppfattning i örat som inte fått adekvat stimulering. Vad som karaktäriserar dem som drabbas är inte klarlagt. Inte heller vet man exakt orsak eller tidsförlopp. Genom att hörapparatanpassa det drabbade örat har effekten kunnat reduceras och i vissa fall har fullständig återhämtning konstaterats. Litteraturstudiens syfte var att belysa fenomenet och aspekter som bör beaktas i audionomens arbete med insatser av både förebyggande och rehabiliterande karaktär. Metoden var att granska artiklar framtagna genom systematisk och manuell sökning, i databaser tillgängliga genom Örebro universi¬tet. Resultatet visar att personer med hörselnedsättning av såväl sensorineural som konduktiv art drabbas. Hörselnedsättningens grad kan troligen påverka, liksom symmetrin mellan öronen. Den initiala taluppfattningen i örat som drabbas kan variera. Detta arbete visar också att en sensitiv metod för att konstatera effekten är den som i Sverige heter maximal taluppfattning, men objektiva mätmetoder välkomnas. Audionomens ställningstagande i val av en eller två hörapparater berörs, med utgångspunkt av auditiv deprivering och binaural interference. Resultat och diskussion lyfter viktiga aspekter att beakta för audionomen i det rehabiliterande arbetet.

Bakgrund: Tinnitus och ljudkänslighet är symptom som tycks öka bland ungdomar. En förklaring kan vara att ungdomar tillbringar allt mer och längre tid i bullriga miljöer utan att använda hörselskydd. Syfte: Syftet med studien är att jämföra gymnasieungdomars attityder till stark musik i relation till olika självupplevda hörselsymptom samt med avseende på variablerna norm, risktagande och riskmedvetenhet. Metod: Enkätstudie på 281 gymnasieungdomar i åldrarna 15-19 år, om deras attityder till stark musik. Enkäten bygger bl.a. på frågor och påståenden från Youth Attitude to Noise Scale, Health Belief Model och Theory of Planned Behavior. Resultat: Personer med permanent tinnitus hade mer negativa attityder till stark musik än de som inte hade det. Även självupplevda hörselsymptom relaterade till ljudkänslighet hade ett signifikant samband med mer negativa attityder till stark musik. Tillsammans förklarar de oberoende variablerna permanent tinnitus och frågorna om ljudkänslighet 17,4% av variationen i attityder till stark musik. De psykologiska variablerna norm, riskmedvetenhet och risktagande förklarade 40,8% av variationen i attityder till stark musik. Tillsammans med hörselsymptomsvariablerna permanent tinnitus och ljudkänslighet förklarades 48,0% av variationen i attityder. Slutsatser: De psykologiska variablerna i vår undersökning förklarar mer av ungdomarnas attityder till stark musik än vad de självupplevda hörselsymptomen gör.

Modern sjukvård har blivit fragmenterad vilket medför nackdelar för patienter och personal. Teamarbete över professionsgränserna har identifierats som ett sätt att motverka fragmentering och erbjuda god heltäckande vård. Detta har relevans för hörselvården där många patienter behöver insatser från olika professioner. Arbetets syfte var att göra en kartläggning av teamarbete inom svensk offentlig hörselvård samt att undersöka hur teamarbetet ser ut. En totalundersökning har gjorts av Sveriges 21 landsting/regioner. Strukturerade intervjuer har genomförts med personer med kunskap om teamarbete inom varje landsting/region. Resultatet visar att teamarbete förekommer inom samtliga landsting/regioner men att både antalet team och deras arbetssätt varierar. De vanligaste är barnteam och team för hörselnedsättning och ytterligare funktionsnedsättning. De flesta team gör målsättning, planering och utvärdering gemensamt. I två av tre team uppges teammedlemmarna delvis kunna ersätta varandra. Olika professioner förekommer i hörselvårdens team. De som förekommer i störst utsträckning är audionomer, pedagoger och kuratorer. 69 % av teamen har en formell teamledare. Audionomer, läkare, kuratorer respektive chefer är teamledare i ungefär samma utsträckning. Interprofessionella aspekter dominerar men det går inte att kategorisera teamen som multi-, inter- eller tvärprofessionella då deras arbetssätt överlappar. Teamarbete upplevs som väsentligt i den offentliga hörselvården och anses fördelaktigt för både patienter och personal.

Idag finns få studier gällande könsskillnader inom hörselvården, däremot finns forskning inom andra vårdområden. Hörselvården består bland annat av rehabilitering, där den tekniska hörselrehabiliteringen är en stor del. Den innefattar främst utprovning av hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel.    Syftet med denna studie är att undersöka om det finns några skillnader mellan män och kvinnor gällande den tekniska hörselrehabiliteringen.    Metoden för studien är kvantitativ och deskriptiv. En journalgenomgång inom ett enskilt landsting genomfördes. Totalt ingick patientjournaler för 56 personer i undersökningen. Av dessa var 27 kvinnor och 29 män. Vid journalgenomgången användes ett protokoll där olika punkter gällande patientens förutsättningar och behov togs upp.    Resultatet visar inga tydliga skillnader avseende kön gällande den tekniska hörselrehabiliteringen. Det finns dock tendenser till att fler kvinnor får en unilateral hörapparatanpassning jämfört med män. Resultatet visar att få avancerade hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel förskrivits till patienter. Patienternas behov enligt rehabiliteringsplanen varierade mycket och ingen skillnad kunde ses gällande hörapparatsegment varken inom könen eller när könen jämfördes med varandra.    Inga märkbara skillnader i den tekniska hörselrehabiliteringen kunde hittas mellan könen. Mer forskning skulle behövas på området, både gällande hörapparatsegment samt vilka hörseltekniska hjälpmedel som förskrivs och varför. Även en liknande studie med ett större urval skulle behövas.