<p>In this paper, I have examined if and how Saul Bass adapts his title sequences to the respective film in the matter of genre, plot, milieu, feeling and appearance. Saul Bass was really a graphic artist who has made himself a long career in film production, foremost as a creator of title sequences. Of all the films Bass has created title sequences to, I’ve chosen six films, whose title sequences I analyse more thoroughly. I do this to point out the differences between them and thus also show how Bass adapt them to the individual work. To do this I’ve used an auteuristic perspective. The analysis I’ve made of the six films points to that Bass adapts his title sequences to the respective films. I have for instance found that certain title sequences is an integrated part of the film itself, others work as a prologue to the plot of the movie, and others present the genre, the plot or a specific theme. Most of the title sequences also introduce a fundamental feeling, that follows the viewer throughout the whole film. However, it has also come forth certain likenesses in his work, certain images and themes. Despite this, I believe that Saul Bass designs his title sequences according to the specific work and not according to his personal style.</p> / <p>I denna uppsats har jag undersökt om och hur Saul Bass anpassar sina förtexter till respektive film ifråga om genre, handling, miljö, känsla eller utseende. Saul Bass var i grunden en grafisk designer som har gjort sig en lång karriär inom filmproduktionen, och då främst som skapare av förtexter. Av alla filmer som Bass har gjort förtexter till har jag valt ut sex filmer, vars förtexter jag analyserar mer ingående. Detta gör jag för att belysa olikheterna dem emellan och därmed också hur Bass anpassar dem efter det individuella verket. Till detta använder jag mig av ett auteuristiskt perspektiv. De analyser jag har gjort av de sex filmerna pekar på att Bass verkligen anpassar sina förtexter till respektive film. Jag har till exempel funnit att vissa förtexter är en integrerad del av själva filmen, vissa fungerar som prologer till filmens handling och vissa presenterar genren, handlingen eller ett specifikt tema. De allra flesta av förtexterna introducerar även en grundläggande känsla, som sedan följer med åskådaren genom hela filmen. Dock har det även dykt upp vissa likheter i hans arbeten, vissa bilder och teman. Detta till trots anser jag att Saul Bass utformar sina förtexter med tanke på det specifika verket och inte med tanke på hans personliga stil.</p>

In this paper, I have examined if and how Saul Bass adapts his title sequences to the respective film in the matter of genre, plot, milieu, feeling and appearance. Saul Bass was really a graphic artist who has made himself a long career in film production, foremost as a creator of title sequences. Of all the films Bass has created title sequences to, I’ve chosen six films, whose title sequences I analyse more thoroughly. I do this to point out the differences between them and thus also show how Bass adapt them to the individual work. To do this I’ve used an auteuristic perspective. The analysis I’ve made of the six films points to that Bass adapts his title sequences to the respective films. I have for instance found that certain title sequences is an integrated part of the film itself, others work as a prologue to the plot of the movie, and others present the genre, the plot or a specific theme. Most of the title sequences also introduce a fundamental feeling, that follows the viewer throughout the whole film. However, it has also come forth certain likenesses in his work, certain images and themes. Despite this, I believe that Saul Bass designs his title sequences according to the specific work and not according to his personal style. / I denna uppsats har jag undersökt om och hur Saul Bass anpassar sina förtexter till respektive film ifråga om genre, handling, miljö, känsla eller utseende. Saul Bass var i grunden en grafisk designer som har gjort sig en lång karriär inom filmproduktionen, och då främst som skapare av förtexter. Av alla filmer som Bass har gjort förtexter till har jag valt ut sex filmer, vars förtexter jag analyserar mer ingående. Detta gör jag för att belysa olikheterna dem emellan och därmed också hur Bass anpassar dem efter det individuella verket. Till detta använder jag mig av ett auteuristiskt perspektiv. De analyser jag har gjort av de sex filmerna pekar på att Bass verkligen anpassar sina förtexter till respektive film. Jag har till exempel funnit att vissa förtexter är en integrerad del av själva filmen, vissa fungerar som prologer till filmens handling och vissa presenterar genren, handlingen eller ett specifikt tema. De allra flesta av förtexterna introducerar även en grundläggande känsla, som sedan följer med åskådaren genom hela filmen. Dock har det även dykt upp vissa likheter i hans arbeten, vissa bilder och teman. Detta till trots anser jag att Saul Bass utformar sina förtexter med tanke på det specifika verket och inte med tanke på hans personliga stil.

The aim of this thesis is to study the films of the Coen brothers at the intersection of the auteur film and the genre film, by conducting a literature review of the current research on their films. By means of a hermeneutic approach, mainly focusing on the term of genre, four major themes have been established based on the literary review: genres and conventions, hybridization of genre, other art cinema features, and the spectator as auteur. The analysis of the previous research shows that all Coen films have strong genre affiliations, foremost pertaining to classic Hollywood genres such as film noir, screwball comedy, and western. Furthermore, the Coens use gamesome strategies such as hybridization and allusions, which can be regarded as art cinema features. The meaning making is thus to a large degree left to the audiences, allowing them to be placed in the position of the “auteur”. These gamelike strategies and the fact that audiences are given the role as sort of co-creator constitute key auteur features in the filmmaking of the Coen brothers, who could thus be defined as auteur filmmakers rather than mainstream genre filmmakers.

I denna uppsats undersöks den visuella gestaltningen av Gotham City i regissören Christopher Nolans The Dark Knight Trilogy med hjälp av en komparativ analysmetod. De berättelser som utspelat sig i Gotham och Batmans relation till staden har genom åren givit den en viss karaktär. Gotham har framförallt varit platsen där brott begås och Batman bekämpar dem. Dessa karaktärsdrag har i ett antal filmer gestaltats av en mängd olika personer inom i stort sätt alla visuella medier som existerar, alla med sin egen vision av hur staden ser ut. I tidiga filmtolkningar så var gestaltningen av staden återhållsam medan den i senare gestaltats som en dystopisk mardröm. När Nolan tog sig an Batmans värld valde han istället att förankra sin vision i realismen. Men när trilogin ses i sin helhet blir det tydligt att gestaltningen av staden skiljer sig åt mellan filmerna och att varje film visar upp en ny sida av den. Med en syn på Nolans konstnärskap som grundar sig i auteurteorin men med urban studies som huvudsakliga teoretiska perspektiv undersöks i denna uppsats hur gestaltningarna av staden skiljer sig åt mellan filmerna, hur dessa skillnader påverkar vår uppfattning av staden och filmernas narrativ samt i vilket utsträckning gestaltningarna är ett resultat av Nolans vision.

Detta är en receptionsstudie om mottagandet av ett urval av Colin Nutleys filmer och serier, om hur dessa filmer togs emot av svenska kritiker. Genom en närläsning av recensioner vill denna studie forska kring hur det offentliga samtalet ser ut, samt att ta reda på om man kan koppla kritiken till auteurteorin. Studien undersöker vilka återkommande stildrag och metoder Nutley använder sig av i sitt filmskapande, samt hur kritikerna kommenterar detta i sina recensioner. Slutsatsen i denna studie besvarade hur det offentliga samtalet ser ut samt hur det går att koppla till ett auteurperspektiv.

Syftet med denna uppsats har varit att göra en närläsning och undersöka Yorgos Lanthimos sex långfilmer; Kinetta, Dogtooth, Alps, The Lobster, The Killing of a Sacred Deer och The Favourite. Jag har analyserat dessa filmer utifrån auteurteorin där jag utgått från Jason M. Silvermans (2011) begreppsapparat. Det jag fann var att Lanthimos gillar att skildra verkligheten, i linje med representational view, men på ett annorlunda och nytt sätt, som i linje med creative or imaginative view. Han sätter sina rollfigurer i absurda omständigheter där våld och genant intimitet står ut, vilket har en stark koppling till provocative view. Lanthimos samarbetar gärna med personer flertalet gånger, både bakom och framför kameran. Detta återfinns i idealtypen collborative view. Angående idealtypen pastische view kan man hitta inspiration från tidigare verk, bland annat i grekiska mytologier och i användandet av klassisk musik. Färgpaletten som används i varje film är relativt ljus och kall, vilket tillsammans med de ofta sterila miljöerna kan skapa en känsla av obehag. Detta tillsammans med hur han frekvent använder sig av vidvinklar och avståndsbilder bidrar till en känsla av hopplöshet. Han använder många långa tagningar där kameran antingen är statisk och fungerar som en fluga på väggen, eller har en långsam zoom för att ge intrycket om voyeurism.

This essay deals with the idea of women as the ”the other sex” within the field of authorship, and aims to bring to together feminist, film and auteur theory with analysis of historic documentations of reception as well as context for academic treatments of Mai Zetterling as an auteur/director. This, in attempt to, through intertwined discussion, catch a glimpse of better understanding how gender specificity may have influenced and continue to influnce perceptions of auteurs of female gender and their works, yet keeping focus on the case of Mai Zetterling and hers in specific.