Från slutet på 1800-talet till runt 1970-talet gjordes tennisracket i trä och då tekniken inte var så avancerad var de tunga och böjliga. På 1970-talet började dock andra material som exempelvis kolfiber användas som var styvare och gav ett lättare racket. Över tid har metoderna för tillverkningen i trä fallit i glömska vilket gör att undersökningar som denna är intressanta att utföra. Då kolfiber framställs av råolja kan materialet bli mindre attraktivt både ur ett miljö- och ekonomiskt perspektiv då oljepriserna stiger. På grund av detta har företaget Epok Tennis, som arbetet har utförts ihop med, valt att experimentera och prova sig fram i tillverkningen av racket i trä i jakt efter den mest optimala uppsättningen och konstruktionen. Kunskapsläget är dåligt inom området då studie av denna typen generellt görs på större element för användning i exempelvis bostäder och dessa består då framför allt av gran och furu. Därför är det intressant för Epok Tennis att se inverkan av olika träslag som inte vanligtvis används i balkar av i små dimensioner som är jämförbara med tennisracket.Epok Tennis har undersökt hur träracketen byggdes förr och försökt implementera tekniken moderna racket byggs, detta för att skapa en träprodukt som kan fungera lika bra som en modern racket. De viktigaste parametrarna att ta hänsyn till i arbetet var produkternas vikt, styvhet och hållfasthet. I arbetet undersöktes 21 kors- och parallellimmade balkar bestående av totalt sex nordiska träslag. Träslagen i fråga var ask, björk, bok, ek, lönn och valnöt. Sju av balkarna var korslimmade och 14 parallellimade. De korslimmade elementen varierade mellan ett och två tvärgående skikt. Två av balkarna innehöll även produkter som kolfiberduk och linnetyg vilka inte beaktades i beräkningarna men vars resultat var av intresse att analysera. Syftet med arbetet var att undersöka hur olika kombinationer av olika träfanérskivor påverkarböjstyvheten och hållfastheten för en tennisrackets konstruktion. Målet var sedermera att fastställa vilken av balkarna som har högst böjstyvhetoch hållfasthet samt ge förslag om optimal komposituppsättning. Teoretiska beräkningar samt experiment av fyrpunktsböjning utfördes på balkarna där resultaten jämfördes och analyserades. Experimenten utfördes både i balkarnas flat- och kantvisa riktning. Även densiteterna noterades för elementen då konstruktionens totala vikt i slutändan är av stor betydelse.Resultaten av studien visade att de homogena parallellimmade balkarna av björk, lönn och valnöt hade högst böjstyvhet. Vid analys av resultaten noterades att korslimning av elementen generellt försvagade dem i både flat- och kantvis riktning. Till detta ändamål kan det därför vara klokt att endast använda parallellimmade element. I resultatet redovisas även balkarnas knäcklast i kantvisa riktningen.Förekomsten av kvistar i lamellerna ansågs ha en stor inverkan på balkarnas hållfasthet. Därför bör lameller med kvistar försöka undvikas vid framställningen av ramarna till tennisracketen. I förslaget om optimal komposituppsättning har en kombination av lönn och valnöt angetts då dessa visade högst böjstyvhet med avsevärt lägre densitet än björk som dock liknande värde på böjstyvheten.Enligt resultaten av studien är slutsatserna som dragits kortfattat att korslimning generellt försvagar elementen gentemot parallellimning och att bästa komposituppsättning består av lönn och valnöt, i kombination med varandra eller var för sig. / The knowledge of creating wooden tennis rackets has been lost since the emergence of materials like carbon fibre. In this study 21 cross- and parallel laminated beams have been examined, seven of which are cross laminated and 14 parallel laminated. The wood species used were ash, beech, birch, maple, oak and walnut.The purpose of the study was to determine how different combinations of wood lamellas affect strength and stiffness of the beams in terms of bending.The goal was to determine which of the 21 beams had the highest bending stiffness and to give a recommendation of what would be the optimal composite set.Calculations and experiments of four point bending were done in the flat- and edgewise directions, the results of which were compared and analyzed.The results of the study showed that the homogenous parallel laminated beams consisting of birch, maple and walnut had the highest bending stiffness. When analyzing the results, it was found that the parallel laminated beams were generally stronger and stiffer than the cross laminated specimens, for both flat- and edgewise bending.In the recommendation of optimal construction, a combination of maple and walnut has been suggested due to them having similar bending stiffness to birch but significantly lower density.

Varaktig vattenavvisning från engelskans Durable Water Repellents (DWR) är en kemi som appliceras på textil för att göra den motståndskraftig mot vätska. En DWR-kemi som visat sig vara till stor belastning för miljön och därför genomgått en utfasning inom industrin är fluorkarboner. Detta har lett till fluorfria alternativ och även modifierade fluorkarboner vilka det finns bristande information kring gällande risker för miljö och hälsa. I och med övergången från fluorerade DWR till de fluorfria alternativen aktualiserades frågan kring hur ”durable”, alltså motståndskraftiga mot tvätt och användning, dessa verkligen är. Detta har resulterat i ett stort utbud av konsumentprodukter för återupplivning av vattenavvisning på beklädnad i hemmamiljö. Dessa konsumentprodukter har benämnts som återimpregneringar i denna studie. Återimpregneringar kan göra att användaren förblir nöjd med beklädnaden och detta minskar i sin tur det textila avfallet. Området är outforskat och industrin vill veta mer om dessa konsumentprodukter inklusive hur det textila materialet påverkas av dem. Studien har utgått från ett kundperspektiv vid val av relevanta parametrar och på ett kreativt sätt översatt dessa till laborativa testmetoder. De parametrar som funnits med i studien har varit vattenavvisning, färgförändring, luftgenomsläpplighet samt känsla vilka har använts för analys och jämförelse mellan åtta stycken fluorfria återimpregneringar. Två etablerade appliceringstekniker, wash-in och spray-on, har undersökts på fyra olika textilier som skulle kunna representera frilufts- samt arbetskläder. Två av textilierna var av polyester och två var av polyamid. Samtliga återimpregneringar gav en ökad vattenavvisande effekt. Resultatet varierade beroende på vilket textilt material och vilken återimpregnering som användes. De övriga testmetoderna, färgförändring, luftgenomsläpplighet och böjstyvhet, visade även de liknande variationer i resultaten. Wash-in och spray-on teknikerna kunde generellt visa på statistiska skillnader. Även produkter med samma varumärke applicerade med wash-in och spray-on teknik visade skilda resultat. De laborativa testmetoderna som valts ut visade sig vara användbara verktyg för utvärdering av återimpregneringar vid textilapplicering.  Utifrån litteraturens rön och denna studies resultat har slutsatsen dragits att konsumentprodukter för återimpregnering av textil har betydande skillnader beroende av vilken DWR-kemi de består av samt textiliens konstruktion och fibersort. Det säkraste fluorfria alternativet ur miljösynpunkt tros av rapportförfattarna vara vax som klassas som en kolväteskemi, men det finns mycket kvar att utforska innan en sådan slutsats kan dras med säkerhet. Denna studie har varit ett inledande steg mot att undersöka återimpregneringar som förhoppningsvis i framtiden kan leda till ett minskat textilt avfall med minsta möjliga miljöbelastning. / The textile industry uses durable water repellents (DWR) to achieve water repellency on textiles. One of these DWR chemistries, fluorocarbons, is an environmental issue and has therefore been phased-out in the industry. This has resulted in a market where both modified fluorocarbons and fluorine-free alternatives are available and there is a lack of information about these DWR regarding health and environmental aspects. Due to the changeover from the fluorinated DWR to the non-fluorinated options, the question was raised about how durable these really are. This resulted in a wide range of do-it-yourself consumer products for the water repellency revival. These consumer products have been referred to as reimpregnations in this study. The purpose of reimpregnations is to give clothing a longer life cycle. The customer remains satisfied with the garment and this in turn reduces the textile waste. The industry wants to know more about these unexplored consumer products, including how the textile material is affected by them. A customer perspective has been the basis for selecting relevant parameters in this study, which has been creatively translated into laboratory test methods. Parameters in this study have been water repellency, color change, air permeability and fabric hand. These have been used for analysis and comparison of eight fluorine-free reimpregnations. The techniques used were wash-in and spray-on and have been investigated on four different textiles representing outdoor clothing and workwear, two made of polyester and two of polyamide. All the reimpregnations showed an increased effect in water repellency. The result varied depending on which textile material and what kind of reimpregnation that was used. The other test methods also showed variation according to these factors. Over all the wash-in and spray-on techniques showed a statistical significance. Products from the same brand applied with wash-in and spray-on techniques also showed different results. The selected laboratory test methods proved to be useful tools for evaluation of reimpregnations in textile applications. Based on the literature combined with the results from this study the conclusion has been made that reimpregnation, of textile materials, has a significant difference between DWR chemistries as well as the construction and fibre type of the textile. The safest fluorine-free option, from an environmental point of view, is believed to be wax, which is classified as a hydrocarbon chemistry, however there is much left to explore before such a conclusion can be made with certainty. This study has been an initial step towards the investigation of reimpregnations, which hopefully in the future can lead to reduced textile waste with as little environmental impact as possible.

Glas är ett styvt material som används bland annat inom byggbranschen och fordonsindustrin. Glas har hög styvhet och hög hållfasthet men är ett sprött material. När en spricka uppstår i en laminerad glasbalk minskas dess bärförmåga och styvhet och säkerhetsrisken ökar. För att garantera en hög säkerhet används laminerat glas där tunna plastfilmer limmar ihop flera skikt av glas (som även kallas för lameller). När glaset lamineras fungerar det som ett paket där spänningarna kan överföras mellan de olika lamellerna. Användningsområden inom byggbranschen kan vara plana element, till exempel för fönster eller balkonräcken, dessutom finns både liggande balkar (böjning i den tunna riktningen) samt stående balkar. Även i balkar av laminerat glas kan sprickor i en av lamellerna uppstå. Dessa fångas dock upp av de andra lamellerna så att hela balken förblir intakt och hålls på plats. En sprucken balk tappar då en del av bärförmågan och styvheten jämfört med en osprucken balk. Spruckna balkar kan alltså inte bära samma last. Syftet med arbetet är att öka kunskapen om beteendet hos laminerat glas som är sprucket och få bättre förståelse för hur laminerat glas beter sig när det går till brott. Målet är att verifiera den numeriska beräkningsmodellen av Abdul Khader, Basim & Reshid (2020) genom experimentella försök. Modellen beskriver liggande balkar av laminerat glas, både spruckna och ospruckna balkar. I detta examenarbete användes olika metoder: litteraturundersökning, tillämpning av en beräkningsmodell samt experiment. Litteratundersökningen gav ett fördjupande förståelse dels om ämnet glas exempelvis om olika typer av glas och glasets generella egenskaper, dels om laminerat glas, hur det är uppbyggt, tillverkat och egenskaper förbättras genom lamineringen. Beräkningsmodellen som detta arbete bygger på är från en tidigare studie, där en beräkningsmetod för spruckna glasbalkar beskrevs med hjälp av den så kallade effektiva tjockleksmetoden för böjstyvhet av laminerat glas. Experiment genomfördes för att studera hur laminerade glasbalkar med och utan spricka i mitten beter sig när de utsätts för belastning. Resultaten visar skillnaden mellan ospruckna och spruckna balkar av laminerat glas med två skikt när det gäller böjstyvheten och bärförmågan. Experimenten visar att nedböjningen för spruckna balkar är dubbelt så stor som för ospruckna balkar. Skillnaden beror på att böjstyvheten hos spruckna balkar är lägre än hos ospruckna balkar. På grund av sprickan i mitten överförs lasterna endast i en skiva, och dessutom minskas böjstyvheten i den ospruckna delen. Beräkningsmodellen överensstämde väl med resultaten från de utförda experimenten. Detta bekräftar att modellen kan tillämpas för laminerade glasbalkar. Mer omfattande studier bör dock genomföras där de ingående parametrarna varieras, till exempel genom längre balkar, sprickor på andra ställen än i mitten, samt att olika material för mellansiktet används.

Byggbranschens utsläpp av växthusgaser utgör en stor andel av Sveriges totala utsläpp. För att minska de byggrelaterade utsläppen är det på många fronter som byggbranschen behöver förändras och effektiviseras. De senaste åren har en succesiv ökning av byggandet i trä skett vilket är gynnsamt då trä alternativet är mer klimatvänligt än stål och betong. De tuffa klimatmålen vi nu står framför innebär dock att mer behöver göras än att endast öka andelen träbyggnader. Pappersmassaindustrin är lätt att bortse ifrån, då den hittills inte varit relevant för byggbranschen och för att återanvändning är relativt framträdande inom den branschen. Ifrån sågverken som sönderdelar trästockar till virke fraktas flis som blir över till pappersbruk. Av flisen görs sedan bland annat diverse pappförpackningar som går att återvinna. Problemet är att dessa förpackningar endast går att återvinna ett visst antal gånger innan fibrerna blir obrukbara och istället används som biobränsle. Om byggmaterial skulle gå att producera baserat på dessa fibrer, skulle detta innebära en mer långlivad användning av dem. Ett byggmaterial som uppfunnits, gjort på fibrer från pappersmassabruk är core-materialet ”Greenwood”. Eftersom materialet är nytt och egenskaperna till stor del är okända krävs det att diverse studier görs som undersöker materialets olika egenskaper som är relevanta för en eventuell tillämpning inom byggbranschen. Denna studie avser att undersöka skjuvstyvhet, böjstyvhet och bärförmåga hos sandwichelement uppbyggda av core-materialet Greenwood och ytskikt av papp. Detta genom att först  dynamiskt och statiskt testa de ingående materialens egenskaper, följt av böjprovning av nio sandwichbalkar med varierande tjocklek på ytskikten. Samtliga balkar testades även dynamiskt. Core-materialet Greenwood som ingick i sandwichelementen var endast den begränsande faktorn en gång av tio böjprov. När core-materialets skjuvstyvhet togs fram både dynamiskt och statiskt och när den omvandlades till en skjuvmodul visade det sig att Greenwood har en mer än dubbelt så stor styvhet som EPS-cellplast vid liknande densitet. Detta är intressant då denna cellplast ofta agerar som ett core-material i sandwichelement ute i byggbranschen. Testerna visar även på att balkarna har en relativt liten spridning vilket innebär att resultaten har god tillförlitlighet. Slutligen, kan det konstateras att dessa sandwichelement uppvisar sega egenskaper med en viss kvarvarande lastkapacitet även efter brott. Samtliga nämnda egenskaper ovan talar för en viss potential för tillämpning av dessa sandwichelement inom byggbranschen. Fortsatta studier av fukt- och krypegenskaper vid långtidsbelastning rekommenderas, vilket är viktigt för användning inom byggandet. De omfattande resultaten från föreliggande studie utgör dock ett bra underlag för fortsatta undersökningar och värdering av möjliga tillämpningar. / The construction industry`s greenhouse emissions, makes up for a large portion of Sweden’s total emissions. In order to reduce construction related emissions, a fair amount of fronts within the construction industry needs to be changed and streamlined. In the last couple of years, there has been a successive increase in the number of structures that are built from wood amongst other things, which is beneficial because the wood alternative is more climate friendly than steel and concrete. The current tough climate goals entails that more has to be done than just increasing the amount of wood constructions. The pulp industry is easy to write off because so far, it has not been relevant to the construction industry and because recycling is relatively prominent within that industry. From the sawmills that dismember wooden logs to lumber, leftover wood chips are transported to paper mills. Among other things, different cardboard packages that can be recycled are then made from those wood chips. The problem with these packages is that they can only be recycled a certain number of times before the fibers become unusable and instead, are used as biofuel. If building materials were to be able to be produced with these fibers, that would be a more long-lived use of them. A building material, recently invented, made of fiber from paper mills is the core-material “Greenwood”. Because the material is new and its properties for the most part are unknown, this requires that various studies are conducted that examines the different properties the material possesses that are relevant for a contingent enforcement within the construction industry. This study intends to examine the shear rigidity, flexural rigidity and maximum capacity for sandwich panels made from the core-material Greenwood and faces of paperboard. This was achieved by first dynamically and statically test the properties of the two different materials, followed by flexure testing nine sandwich beams with varying face thicknesses. Every beam was also tested dynamically. The core-material Greenwood which was a part of the sandwich panels, was only the limiting factor 1 time out of 10 flexure tests. When the shear rigidity of the core-material was calculated both statically and dynamically and when it was converted to a shear modulus it was shown that Greenwood has a rigidity of more than double that of EPS cellular plastic at similar density. This is interesting because this type of cellular plastic often acts as a core-material in sandwich structures found in the construction industry. The tests also show that the beams have a relatively small spread which means that the results have good reliability. Finally, it can be concluded that these  sandwich panels exhibit ductile properties with a certain lasting load capacity even after ultimate load has been reached. Every property mentioned above indicates that there is a certain potential for applicability of these sandwich panels within the construction industry. Continued studies of moisture properties and creep properties during long-term loading is recommended, which is important for a possible use within construction. The extensive results from this study constitutes a good basis for continued research and assessment of possible applications.