Master of Music / Department of Music / David A. Littrell / This document contains an overview of the music performed in my graduate cello recital. Included is biographical information about the composers, historical background, theoretical analysis, stylistic and technical considerations. The recital was given at 5:45 p.m., April 28, 2008, in All Faiths Chapel, Kansas State University with pianist William Wingfield. Program: Sonata in F Major for Piano and Violoncello, Op. 5, No. 1, by Ludwig van Beethoven, Concerto in B-flat Major for Cello and Piano, by Luigi Boccherini, ed. by Friedrich Grützmacher, and Suite No. 3 for Unaccompanied Cello in C major by Johann Sebastian Bach. Also included is an in-depth look at the Suite for Unaccompanied Cello in C-sharp Minor, which was performed by David Littrell at a recital given at 5:45 p.m., May 6, 2008 in All Faiths Chapel, Kansas State University. This recital featured works by Michael V. Inman. Program: Short Pieces for Trumpet, Bass and Percussion, Elegie for Anyone, Matrix I, and Suite for Unaccompanied Cello in C-sharp Minor.

J.S. Bach (1685 – 1750) is celebrated for his exemplary musical compositions, but less known is Bach the inveterate transcriber. He not only transcribed at least nine concertos by Antonio Vivaldi (1678 – 1741), but he also arranged and adapted his own works, recasting them for other instruments. Among Bach's arrangements, are those for the lute, which were originally written for solo violin and cello. These two arrangements form a significant portion of J.S. Bach’s oeuvre for the lute, an instrument Bach would have been familiar with through his encounters with the finest lutenists of the age. Bach's lute arrangements provide valuable insight into the editorial decisions that were made when transcribing from solo strings to the lute, an instrument most similar to the guitar in sonority, structure and technique. This study examines J.S. Bach's process of arranging for the lute by comparing three extant versions of the same work: Bach’s Suite in C Minor BWV 1011 for cello, his Suite in G Minor BWV 995 for lute and an unsigned version in lute tablature dating back to Bach's time in Leipzig (Sammlung Becker. MS. III. 11. 3, housed at the Stadtbibliothek of Leipzig). The three extant versions of the Suite in G Minor form a unique trifecta among Bach's body of works that can be compared to reveal unique features in Bach's lute arrangements. By comparing the three sources, this study will demonstrate that J.S. Bach displayed a propensity towards musical elaboration when arranging from violoncello to the lute. In particular, Bach had a tendency to elaborate the following musical elements: melody, harmony, polyphony and rhythm. This study will show that these elaborations may be applied in a new guitar arrangement of Bach’s Suite in D Major BWV 1012. Finally, this author hopes that this study may be used as a guide or starting point for other arrangers in their attempt to create a stylistically cogent guitar arrangement of Bach’s unaccompanied works for violin or cello.

Orientador : Ubiratan D'Ambrosio / Tese (doutorado) - Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Artes / Made available in DSpace on 2018-07-16T06:07:50Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Jank_Helena_D.pdf: 5322088 bytes, checksum: c52e699aa7b30c81f97e4e9944a10c30 (MD5) Previous issue date: 1988 / Resumo: Dentre muitas formas possíveis de abordagem para esta obra monumental de J. S. Bach, o presente trabalho traz um enfoque eminentemente humanístico, através do qual transparece a intenção do compositor de estruturar, na forma de tema e variações um ?guia para a formação do homem completo? Esta intenção se manifesta na organização geral da obra, com uma clara divisão em três grupos de variações, nos quais são explorados aspectos técnicos, composicionais e de interpretação. Com base na visão antroposófica de Rudolf Steiner, e encontrando apoio em autores como Ingrid e Helmut Kaussler, e Hermann Pfrogner, estabelece-se uma relação entre o trabalho de preparação da obra e o desenvolvimento interno do intérprete, ao estudar a música, ou do ouvinte, ao se expor a ela o homem se vê refletido na obra de arte, tornando-se parte dela, e ao mesmo tempo contemplando-a à distância. . No exercício de reconhecer as mensagens contidas na obra de arte, toma-se sensível à sua própria dinâmica interna, e percebe-se renovado pela ordem e harmonia do universo / Abstract: Not informed. / Doutorado / Doutor em Artes

Denna uppsats söker svar på frågan: Hur kan arbete med analys av ett stycke påverka den musikaliska tolkningen av musiken? Detta har jag valt att undersöka på första satsen ur solo sonat no 2 i a moll BWV 1003 av J.S Bach. Jag använder mig av traditionella analysmetoder och undersöker främst form, motiv, baslinje och harmonik. I uppsatsen redovisar jag för praktiska tillämpningar av analyserna. Resultatet diskuteras sedan och en diskussion av ämnet förs. / <p>Den klingande delen av arbetet utgörs av följande inspelning: (Ljudfil Gabriel Coxner). Coronavirussituationen vt 2020 har medfört begränsningar i inspelningsmöjligheterna. Inspelningen är arkiverad och kan komma att kompletteras</p>

J.S. Bachs Chaconne är den sista satsen från Partita nr. 2 i d-moll för Soloviolin och är med sina 257 takter längre än svitens alla andra satser tillsammans. Den är idag betraktad som ett av de mest tekniskt och musikaliskt utmanande stycken som någonsin har skrivits för violin, och innehåller samtliga för tiden kända aspekter av violinteknik. Föreliggande studie behandlar först en musikteoretisk analys av Chaconne, följt av en kartläggning av styckets underliggande koraler och avslutningsvis en undersökning av anknytningen till Bachs hustru Maria Barbara Bachs plötsliga frånfälle. Studiens resultat påvisar att det inte bara förekommer totalt elva av Bachs egna koraler inkorporerade i stycket, utan även en numerologisk och musikvetenskaplig anknytning till M.B. Bach. Dessa upptäckter åskådliggör att närmare analys berikar framförarens interpretation av Chaconne i synnerhet, och övrig musik i allmänhet.

Das Bach-Archiv Leipzig hat im September mit der Digitalisierung der Sammlung Gorke begonnen. Die Leipziger Forschungseinrichtung versteht sich als musikalisches Kompetenzzentrum am Hauptwirkungsort Johann Sebastian Bachs. Sein Zweck ist, Leben, Werk und Wirkungsgeschichte des Komponisten und der weit verzweigten Musikerfamilie Bach zu erforschen, sein Erbe zu bewahren und als Bildungsgut zu vermitteln. Im Bewusstsein der Bedeutung Bachs erfüllt es im historischen Bosehaus am Thomaskirchhof einen umfassenden und vielfältigen Auftrag für eine breite internationale Öffentlichkeit.

This thesis explores how the harmonic structures of J.S. Bach's triple fugues interact with their formal, contrapuntal designs. It attempts to explain how each of these elaborate fugues is supported by a single, uninterrupted structure that holds the entire work together. In Bach's fugues one generally encounters large-scale goal-directed motion towards the concluding tonic; this continuous harmonic motion towards the final tonic is consistent with the aesthetics of the Baroque style, which valorizes constant motion or dynamism.

I detta konstnärliga examensarbete beskrivs arbetet kring att spela och interpretera musik av Johann Sebastian Bach på marimba. Till studien användes Bachs Chaconne, vilket är den sista satsen i hans andra partitia för soloviolin. Syftet med studien var att arbeta fram en personlig interpretation av stycket samt undersöka sätt att spela polyfon musik på marimba. För att få till en personlig version användes egna idéer och tankar för att göra små ändringar i notationen. Även klubbval var en viktig del av arbetet för att sätta en personlig prägel på stycket. Genom en analys av styckets uppbyggnad och tonspråk skapades först en klar bild av musiken och dess struktur. Olika klubbor användes för att försöka finna den rätta karaktären till stycket och hjälpa lyssnaren att urskilja de olika stämmorna i de polyfona passagerna. Studiens resultat visar att det är fullt möjligt att på ett tydligt sätt spela polyfont på en marimba. Detta genom att använda sig av olika hårdheter på klubborna för att kunna skilja en basstämma mot en överstämma trots att de spelar samtidigt. Violinmusik är ofta förekommande i slagverksrepertoaren och skivor med violinmusik på marimba har spelats in av solister som Leigh Howard Stevens och Jean Geoffroy. Denna studie ansågs därför lämplig eftersom en slagverkare förr eller senare mycket troligt kommer att spela musik av Johann Sebastian Bach. Att ha med sig verktyg från denna typ av studie kan hjälpa musikern att interpretera musik av Bach, och såklart även annan musik.

After examining biographical and stylistic influences on the work of J. C. Bach and C. P. E. Bach, this study analyzes and compares the two sonatas under discussion. Each sonata is placed in historical perspective by relating its outstanding formal and stylistic features with conservative Baroque or more progressive Classical tendencies. In addition to the recorded performance of the Sonata in E-Major, Op. 5, by Johann Christian Bach, and the Sonata in G-Major from Fur Kenner und Liebhaber, Vol. 1, by Carl Philipp Emanuel Bach, this dissertation includes three tape recordings of selected piano works of D. Scarlatti, F. Haydn, W. A. Mozart, L. V. Beethoven, F. Schubert, F. Mendelssohn, F. Liszt, S. Rachmaninoff, and C. Debussy.

Ein heutiger Rückblick auf die Musikgeschichte lässt ein Phänomen besonders markant hervortreten: die tiefgreifende Nachwirkung Johann Sebastian Bachs auf die Musik des 20. Jahrhunderts.