The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire. An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance. The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed. / Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård. Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät. Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse. Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.

Bakgrund: Antalet kejsarsnitt ökar såväl globalt som i Sverige. Kejsarsnitt är ett kirurgiskt ingrepp som innebär risker för såväl kvinna som barn. Trots risker önskar förstföderskor att genomgå ingreppet istället för en vaginal förlossning. Barnmorskors professionella stöd är av stor vikt för förstföderskors upplevelse inför, under samt efter sin förlossning. Studien utfördes för att förstå orsakerna till att förstföderskor önskar elektivt kejsarsnitt. Syfte: Var att fördjupa förståelsen kring förstföderskors önskan om elektivt kejsarsnitt. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Datainsamlingen resulterade i 14 bloggar från sökmotorn Google.se som analyserades. Resultat: Analysen resulterade i tre teman: Sökandet efter trygghet inför sin förlossning, Tankar på en vaginal förlossning väcker varierande känslor och Val av förlossningsmetod - en rättighet samt sju subteman. Mest framträdande var känsla av brist på kontroll och otrygghet inför en vaginal förlossning. Möjligheten att få välja förlossningsmetod ansågs vara en mänsklig rättighet. Konklusion: Förstföderskor som önskar elektivt kejsarsnitt sökte trygghet inför sin förlossning. Elektivt kejsarsnitt ingav trygghet då det uppfattades som en mer kontrollerad och säker förlossningsmetod både för kvinnan och barnet. Föreställningen av att genomgå en vaginal förlossning skapade rädsla och obehag. / Background: The number of caesarean sections increases both globally and in Sweden. Although caesarean section is a surgical procedure that involves risks for both women and child, first-time mothers wish to undergo the procedure instead of a vaginal delivery. The midwife's professional support is important for first-time mothers before, during and after childbirth. This study was conducted to understand the reasons why first-time mothers want elective caesarean section. Aim: To deepen the understanding of first-time mothers wish for elective caesarean section. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was used. Google.se was used for data collection, the collection resulted in 14 blogs. Result: The analysis resulted in three themes: The wish for security during childbirth, Thoughts on a vaginal delivery raises a variety of emotions and Choice of birthing method - a right and seven sub-themes. Most prominent was the feeling of lack of control and insecurity for a vaginal delivery. Choice of birthing method was considered a human right. Conclusion: First-time mothers strive for security during childbirth. Elective caesarean section was described as a safe and controlled birthing method. Thoughts on a vaginal delivery raises fear and discomfort for first-time mothers.

Bakgrund: I det nya yrket som barnmorska i en ny arbetsmiljö med nya kollegor och arbetsuppgifter är behovet av stöd från kollegor en betydande del i upplevelsen av övergången från barnmorskestudent till legitimerad barnmorska. Forskning visar att de nyutexaminerade barnmorskorna är i behov av ett strukturerat stöd men ett utarbetat mentorsprogram finns inte. Syfte: Syftet med studien var att belysa nyutexaminerade barnmorskors upplevelser av stöd från barnmorskekollegor på olika förlossningskliniker i södra Sverige. Metod: Enskilda intervjuer utfördes med åtta nyutexaminerade barnmorskor som arbetade på olika förlossningskliniker. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Creswell och Creswell (2018), vilket resulterade i fyra teman. Resultat: Nyutexaminerade barnmorskorna är i behov av stöd och feedback för att känna sig trygga i den nya yrkesrollen, vilket de inte alltid får i den utsträckning de önskar. Tillgången till en mentor under det första året var en positiv aspekt för att kunna reflektera och få feedback. Ett öppet arbetsklimat och att få bekräftelse var viktigt, där mer organisation och feedback behövs. Ett strukturerat mentorskap var önskvärt. Slutsats: Stöd finns men kan förbättras genom mer bekräftelse och feedback, där ett organiserat mentorsprogram skulle kunna vara till hjälp. Det sociala stödet är en del av arbetsmiljön men då det finns brister i stödet finns risk att den nyutexaminerade barnmorskan inte känner trygghet i sitt nya yrke. / Background: In the new profession as a midwife in a new work environment with new colleagues and work tasks, the need of support from colleagues is an important aspect in the transition from a midwife student to a licensed midwife. Research shows that newly graduated midwives need a structured support but there is no such thing as a mentor program. Aim: The aim of the study was to illustrate the newly graduated midwives experience of support from midwives in different delivery wards in south Sweden. Method: Individual interviews were conducted with eight newly graduated midwives working in different delivery wards. The method of choice was a qualitative analysis with an inductive approach (Creswell & Creswell, 2018), which resulted in four themes. Results: The newly graduated midwives are in the need of support and feedback to feel comfortable in the new role as a midwife, which they do not get in the extent they wish for. The access to a mentor during the first year was a positive aspect to reflect and to get feedback from. An open work environment and to be acknowledged was important, were more organization and feedback was needed. A structured mentorship was wished for. Conclusion: Support do exist but can be improved with more acknowledgement and feedback, where a structured mentor program could be an asset. The social support is a part of the work environment but since there are deficiencies in the support there is a risk that the newly graduated midwife does not feel confident in his or her new profession.

No description available.

Sammanfattning                                 Bakgrund:Tiden efter förlossning benämns som den mest kritiska men också mest försummade perioden i en nybliven moders liv. Det är barnmorskans uppgift att bl. a. handlägga postnatal period samt bedöma behov av uppföljning. Det har framkommit att det finns brister och behov av utveckling i eftervården. Det finns få eller inga studier som visar styrkorna som finns i eftervården i Sverige. Syfte:Att undersöka hur mödrar och barnmorskor erfar eftervården.  Metod:Kvalitativa intervjuer med induktiv ansats har utförts. Analysen av insamlat datamaterial är genomförd med kvalitativ innehållsanalys. Fyra nyförlösta mödrar och fyra barnmorskor i en region i södra Sverige har intervjuats.  Resultat:Mödrarna var överlag nöjda med eftervården men det fanns en önskan om tidigare uppföljning och bättre amningsstöd. Barnmorskorna beskrev hur de flesta mödrar är välmående och att de inte anser att det finns några större brister i dagens eftervård. De har dock önskemål om tidigare uppföljning för möjligheten att kunna utforma en individuell plan för varje familj, mer utbildning och bättre samarbete mellan olika instanser. Konklusion: Eftervården har länge sett likadan ut och är i dagsläget icke flexibel med begränsade resurser. Det finns behov av förbättring och utveckling samt en önskan om en mer individanpassad vård. / Background:The time after childbirth is known as the most critical but also the most neglected time in every new mothers life. It is part of the midwifes’ task to care for the mother during the postnatal period and assess the need for follow-up. It has been shown that there are shortcomings and a need for development in the postpartum care. There are few or no studies which examines the strengths of the Swedish postpartum care. Purpose:To examine the experiences of postpartum care among midwifes and mothers. Method:Qualitative interviews with an inductive approach, which were analyzed with a qualitative content analysis. Four new mothers and four midwifes in a region in the south of Sweden were interviewed. Results:The mothers were mostly satisfied with the postpartum care but there was a wish for an earlier follow-up after birth and better breastfeeding support. The midwifes described that most mothers are feeling well and that there are no serious shortcomings with the postpartum care today. They do however wish for an earlier follow-up after birth in order to establish an individual plan of care for every family, more education and a better cooperation between different instances. Conclusion:The postpartum care has been designed in the same way for a long time and is inflexible with few resources. There is a need for improvement and development as well as a wish for more individualized care.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka uppfattningar om risk inom mödrahälsovården. Den behandlar hur barnmorskor och deras patienter uppfattar risk i samband med och runt en graviditet och hur de hanterar denna. En av metoderna för att hantera risk är fosterdiagnostik, vilket syftar till att finna riskgraviditeter. Fokus har främst varit på barnmorskor med frågeställningar kring hur de informerar om risk och fosterdiagnostik, hur de ger råd och hur de uppfattar den inverkan detta har på deras patienter och hur dessa reagerar.</p> / <p>The purpose of this thesis is to explore perceptions of risk within the maternal health care. It deals with how midwives and their patients understand risks associated with and around a pregnancy and how they handle it. One of the methods to manage risk is to use prenatal diagnosis, which aim is to identify risk pregnancies. The focus has been primarily on midwives regarding how they transfer their knowledge about risk and prenatal diagnosis to their patients, how they give advice and how they perceive the impact it has on their patients and their reactions.</p>

<p>The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire.</p><p>An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance.</p><p>The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed.</p> / <p>Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård.</p><p>Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät.</p><p>Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse.</p><p>Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka uppfattningar om risk inom mödrahälsovården. Den behandlar hur barnmorskor och deras patienter uppfattar risk i samband med och runt en graviditet och hur de hanterar denna. En av metoderna för att hantera risk är fosterdiagnostik, vilket syftar till att finna riskgraviditeter. Fokus har främst varit på barnmorskor med frågeställningar kring hur de informerar om risk och fosterdiagnostik, hur de ger råd och hur de uppfattar den inverkan detta har på deras patienter och hur dessa reagerar. / The purpose of this thesis is to explore perceptions of risk within the maternal health care. It deals with how midwives and their patients understand risks associated with and around a pregnancy and how they handle it. One of the methods to manage risk is to use prenatal diagnosis, which aim is to identify risk pregnancies. The focus has been primarily on midwives regarding how they transfer their knowledge about risk and prenatal diagnosis to their patients, how they give advice and how they perceive the impact it has on their patients and their reactions.

Background: Domestic violence is a major social problem both nationally and internationally. Around the world 35% of the women say that they have experienced physical and/or sexual violence. In most cases it is the woman's partner who subjected her to violence. Every year, 12,000 -14,000 women in Sweden seek medical help as a result of injury incurred of domestic violence. The healthcare in Sweden has a responsibility when it comes to detecting, treating and documenting, but also to prevent violence and its consequences. Aim: To examine the extent to which nurses and midwives asking women about domestic violence, barriers for asking the question and making visible steps to increase the ability to ask the question. Method: A literature review, were included articles reviewed and quality determined. Articles results were then analyzed and presented in three main themes and related sub-categories. Main results: The literature review is based on 13 pieces of scientific articles from Sweden, USA, England, Northern Ireland, Belgium, Turkey, Israel and Canada. Of the analyzed results three main themes were derived, "To question," "Obstacle" and "Opportunities". Both nurses and midwives underestimate the prevalence of domestic violence and only 50% of nurses and midwives routinely ask the question of domestic violence. However, it is common that the question is asked at times when suspicion of violence is at hand. Obstacles to not ask the question describe as lack of time, lack of knowledge and training, lack of privacy and present partners. Opportunities for routine screening of domestic violence are described to be further education and knowledge, clear policies and procedures from employers. Conclusion: The literature study results show that both nurses and midwives need to be better at routinely ask about domestic violence. This is due to more cases of violence against women coming to light and enable more people to have the opportunity to support and help. It also suggests that the greatest obstacles to ask the question are lack of knowledge, training, time and privacy. By giving healthcare professionals access to education and training in domestic violence and how to ask the question and handle the response, the authors believe that several of these obstacles can be rectified in the future. / Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem både nationellt och internationellt. Av kvinnorna runt om i världen så uppger 35 % att de någon gång har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld. I de flesta fall så är det kvinnans partner som utsatt henne för våldet. Varje år tvingas 12 000 -14 000 kvinnor i Sverige att uppsöka sjukvård till följd av skador som uppstått när de utsatts för våld i nära relation. Hälso- och sjukvården har ett ansvar vad det gäller att upptäcka, behandla och dokumentera, men även att förebygga våld och dess konsekvenser.   Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor och barnmorskor frågar kvinnor om våld i nära relation, hinder till att ställa frågan samt att synliggöra åtgärder för att öka möjligheten att ställa frågan. Metod: En litteraturstudie där inkluderade artiklar granskats och kvalitetsbestämts. Artiklarnas resultat har sedan analyserats och presenterats i 3 huvudteman med tillhörande underteman. Huvudresultat: Litteraturstudien grundar sig på 13 vetenskapliga artiklar från Sverige, USA, England, Nord Irland, Belgien, Turkiet, Israel och Kanada. Av resultatet analyserades tre huvudteman fram, “Att fråga”, “Hinder” och “Möjligheter”. Både sjuksköterskor och barnmorskor tenderar att underskatta förekomsten av våld i nära relation och cirka 50 % av sjuksköterskorna och barnmorskorna ställer rutinmässigt frågan om våld i nära relation. Det är dock vanligare att frågan ställs vid tillfällen då misstanke om våld finns. Hinder till att inte ställa frågan beskriv vara tidsbrist, bristande kunskap och utbildning, brist på avskildhet samt närvarande partner. Möjligheter till rutinmässig screening om våld i nära relation beskrivs vara vidare utbildning samt mer kunskap, tydliga riktlinjer och rutiner från arbetsgivarna. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar samstämmigt på att både sjuksköterskor och barnmorskor kan bli bättre på att rutinmässigt ställa frågan om våld i nära relation. Detta på grund av att fler fall av våld mot kvinnor ska uppdagas och att fler ska kunna ges möjlighet till stöd och hjälp. Det framkommer även att de största hindren till att ställa frågan är brist på kunskap, utbildning, tid och avskildhet. Genom att ge vårdpersonal möjlighet till utbildning och träning inom våld i nära relation samt hur man ställer frågan och hanterar svaret, tror författarna att flera av dessa hinder kan avhjälpas.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2002. / Härtill 5 uppsatser.