No description available.

Bilderböcker kan ibland uppfattas som skrämmande och inte lämpliga för barn enligt den vuxne högläsaren. Med kunskap hos pedagoger om berättelsers dubbla tilltal och olika tolkningsnivåer skulle dessa skildringar kunna te sig mindre skrämmande och i stället stimulera till givande samtal med barngrupper. Uppsatsen är en narratologisk studie av tre valda bilderböcker av Pija Lindenbaum. Syftet med studien är att studera hur Lindenbaum skildrar barns inre tankar och handlingar. Vilka grepp använder Lindenbaum för att beskriva barns inre värld? Hur skildras barn och vuxna i böckerna? På vilket sätt får böckerna ett barnperspektiv? Analysen beskriver hur Lindenbaum skildrar barnets inre värld genom att huvudpersonen i berättelsen bearbetar känslor och tankar i en fantasivärld, lekvärld, och i en realistisk värld. Med studier av modaliteten, berättarperspektivet och karaktärer i berättelserna har analysen visat på flera tolkningsmöjligheter som ger texterna en djupare innebörd. Studien förtydligar påståendet att berättelser består av flera nivåer där barn och vuxna uppfattar innehållet utifrån sina egna kognitiva förmågor.

Syftet med studien är att belysa barns åsikter och tankar kring kamratstödjarrollen. I studien har intervjuer med kamratstödjare i årskurs 1-6 genomförts och elever från årskurs 6 har besvarat en enkät. Materialet har sammanställts och utifrån litteratur och tidigare forskning analyserats. För att beskriva det sociala klimatet på skolan används socialpsykologi som en viktig hörnsten. Det som lyfts fram är barnens perspektiv vilket genomsyrar hela studien. Kamratstödjare och elever har liknande förväntningar på rollen och använder ofta samma adjektiv för att beskriva önskvärda egenskaper. Styrdokumentens och skolans värdegrundspedagogik är implementerad i barnens tankesätt men det svåra är hur detta ska gestalta sig i handling. Kamratstödjarna och eleverna ställer sig positiva till kamratstödjare och tycker de har en viktig funktion i skolan.

Tidigare forskning i bland annat barndomssociologi har hävdat att barn är en grupp som måste lyftas fram och synliggöras, kanske framförallt i de länder där risken för utsatthet är hög (Wyness 2006). Även i utvecklingsekologin så nämns att barnet bör ses utifrån omgivningen och dess sammanhang (Andersson 2002). Indien är ett av dessa länder som är under utveckling men som fortfarande behöver omvärldens stöd. Syftet med vår studie är att synliggöra barnens roll i familjen i en kontext som i flera avseenden skiljer sig från det västerländska. Detta har vi undersökt i Hathi Tiba som ligger i Rajasthan, norra Indien. Vi har efterfrågat mödrars perspektiv på barns ansvarstagande i familjen och därigenom även undersökt hur mödrarna framställer sina barn i relation till barnens ansvarstagande. Studiens fokus har varit på familjen, då det oftast är familjen som ligger närmast barnet och som påverkar barnens tillvaro och vardagsliv (Andersson 2002). Vi har undersökt detta genom att vi har genomfört fem intervjuer med mödrar vars barn går i den skola där vi volontärarbetade under tre veckors tid. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ innehållsanalys för att analysera vårt insamlade material. De teorier som har använts i denna studie är barndomssociologin samt utvecklingsekologin. I denna undersökning har vi kommit fram till att barnen tar ett väldigt stort ansvar i yngre åldrar och att mödrarnas krav på ansvarstagande i familjen skiljer sig åt beroende på om barnet är en flicka eller pojke. Vi har även sett att dessa barns ansvarskrav i familjen skiljer sig åt i jämförelse med västerländska barns ansvarskrav i familjen. Resultatet visar på att barns ansvar skiljer sig åt beroende på vilka kulturella och ekonomiska skillnader som barnet har och beroende på olika förutsättningar och uppväxtvillkor som barnen lever under. Alla respondenterna framställde sina barn som medlemmar och resurser i familjen vilket, till skillnad från hur barnets roll i familjen oftast betraktas i en västerländsk kontext, inbegriper flera och omfattande aspekter av ansvarstagande. Barnen framställs således främst som en del i familjekonstruktionen och inte en egen individ.

Detta är en rapport där arbetsprocessen för utformandet av en tredelad arbetsmodell beskrivs, vars syfte är att möjliggöra en utvecklad samverkan mellan förskola och hemmet. Barnperspektiv och samverkan ska ligga som grund för de tre delarna som är: temaarbete, IKT – hemsida och dialogcafé. De tre delarna bildar tillsammans en helhet. Vi ville skapa arbetsmodellen, då samverkan mellan förskola och hemmet enligt förskolans styrdokument, är en del av förskollärares uppdrag. Vi anser att vi i vår utbildning inte erhållit verktyg för hur detta uppdrag konkret kan utföras i praktiken. Utifrån en inledande målgruppsundersökning vi genomfört uttrycktes också ett behov av detta. Vi ser det sociokulturella perspektivet på lärande som ett teoretiskt paraply över den tredelade arbetsmodellen. Ytterligare två teoretiska utgångspunkter som ska genomsyra arbetsmodellen är barnperspektiv samt hemsidan som verktyg för kommunikation.Arbetsprocessen har skett genom ett parallellt arbete, där tidsramarna vi satte upp möjliggjorde denna process. För att sammanbinda arbetsmodellens olika delar har en kreativ process skett, där vi ritat och skissat för att visualisera helheten och göra den synlig för oss. I arbetsprocessen har vi gått från idé till slutprodukt – via bland annat målgruppsundersökning, prövande med barn och vårdnadshavare samt utvärdering med vårdnadshavare, förskollärare och förskolechefer. I utvärderingen ser vi att införande av nya idéer kan mötas av ett visst motstånd från förskollärare. Vårdnadshavare och förskolechefer tenderar vara mer mottagliga och öppna för förändring relaterat till den produkt vi skapat.Vi anser att vår tredelade arbetsmodell kan möliggöra en interaktion och tvåvägskommunikation mellan förskola och hemmet. Detta ser vi som något nytt och således något vår tredelade arbetsmodell skulle kunna tillföra förskolors arbete med samverkan. Vi anser att det blir av vikt att framtidens förskollärare vågar synliggöra och förändra förskolans traditioner, samt att de vågar vara öppna och nyfikna för nya tankar och idéer.

Forskningsintresset i denna studie fokuserar på hur det systematiska kvalitetsarbetet tar sin form på förskolorna. Centrala aspekter i studien är hur det sker utifrån barnens perspektiv och hur förskollärarna ser på arbetet med det systematiska kvalitetsarbetet. För att undersöka detta intervjuade vi åtta förskollärare på två olika förskolor. Vi använde oss av en kvalitativ undersökningsmetod, i form av intervjuer, för att få reda på vad respondenterna verkligen anser. Detta för att få en tydligare bild över hur det systematiska kvalitetsarbetet fungerar i förskolans värld och för att ta reda på om det är, eller kan bli en naturlig del av arbetet inom förskolan. Vi har också använt oss av litteratur för att förtydliga resonemanget i arbetet. För att få svar på studiens frågeställning har vi valt att använda oss av Bruners (1996) teorier om kognitiv kultur, hermeneutisk cirkel och sociala interaktioner i vår undersökning. Resultatet visar att förskollärarna har en god inblick i att det är barnens inflytande och delaktighet som ska stå i fokus. Vi ser tecken på en medvetenhet om att det systematiska kvalitetsarbetet är en ständigt pågående process. Att det ofta är problemområden som lyfts som utvecklingsområden och att det är verksamhetens tillkortakommanden som ska förändras och utvecklas. Ett annat problem som vi i vår studie utläser är hur barnens perspektiv och delaktighet tas till vara, förskollärarna vet inte hur de ska göra för att få med barnen och deras möjlighet till inflytande och delaktighet i det systematiska kvalitetsarbetet.

Studiens syfte var att belysa barns (3-5år) och förskollärares reflektioner kring barns inflytande och delaktighet, gällande reglers roll i förskolan. Frågeställningarna undersökte hur barns delaktighet och inflytande i medbestämmandet och användandet av regler såg ut på förskolan samt hur förskollärares och barns reflektioner kring reglers syfte överensstämde med varandra.  De undersökningsinstrument som användes i studien var kvalitativa intervjuer till barnen och enkäter till lärarna. Sammanlagt intervjuades 32 barn och 16 lärare besvarade enkäter, på fyra olika förskolor. Datamaterialet analyserades och kategoriserades utefter studiens frågeställningar.                                                                                      Det framkom det både skillnader och likheter i barnens och förskollärarnas reflektioner kring ämnet. En stor skillnad som uppmärksammades var att lärarna många gånger påpekade reglerna som ett sätt att skapa ordning och struktur, medan barnen menade att regler var något som lärarna bestämde eller att reglerna fanns för att barnen inte skulle skada sig själva eller andra.  Lärarnas intentioner var att närma sig barnens perspektiv och låta barnen vara mer delaktiga och få mer inflytande i verksamheten, men det famkom att både lärarna och barnen hindrades av reglerna. Trots lärarnas goda vilja verkade det vara svårt att skapa reellt inflytande och delaktighet för barnen.

Denna studie har haft som syfte att synliggöra två arbetslags tankar och uppfattningar om fysisk lärmiljö. Samt att ta reda på vad tidigare forskning kommit fram till avseende fysiska lärmiljöer. Tillvägagångssättet har bestått av två datainsamlingsmetoder; intervjuer med pedagoger och observationer av pedagogernas respektive småbarnsavdelningar på förskolan. Resultatet visade på en barncentrerad verksamhet där pedagoger och arbetslag aktivt och medvetet arbetar med den fysiska lärmiljön på förskolan. Detta pågående arbete sker i arbetslaget där pedagogerna tillsammans tar tillvara på barnens intressen. Dessa intressen ligger sedan till grund för planering, utvärdering, utveckling och utförande av den fysiska lärmiljön på förskolan.

Syftet med denna studie var att belysa varför förskollärare väljer att avbryta barns fria lek inomhus. Genom att observera och intervjua förskollärare kunde vi upptäcka anledningen till avbrott i barns fria lek. Vi använde oss av det sociokulturella perspektivet med Vygotskijs tankar i fokus, eftersom det perspektivet överensstämmer med mycket av det som finns skrivet i Läroplan för förskolan (Skolverket, 2010). Vi kunde utifrån vår insamlade data, urskilja fem huvudsakliga anledningar till avbrott. Dessa fem var tidsbegränsning, regler, konflikter, rutiner och normer. Tidsbegränsning var den centrala anledningen när barn använde lärplattan och under konflikter handlade det mycket om att de vuxna på ett vertikalt sätt löste konflikter åt barn i stället för att på ett horisontellt sätt lösa konflikter tillsammans med barn. Rutiner var något som styrde hela verksamheten och inte gick att rucka på. Detta medförde att barns fria lek respektlöst bröts vid flertalet tillfällen. Att förskollärares medvetenhet kring normer är en avgörande faktor för barns fria lek, var också något som framkom när förskollärare avbröt fri lek för att barn frångick de osynliga normer som fanns. Det framkom även en avsaknad av barnperspektiv och horisontell kommunikation. Slutsatsen vi drog av detta arbete var att vår förståelse av förskollärares avbrott i barns fria lek blev nyanserad, men inte på ett sådant sätt som vi hade hoppats på. Detta då denna nya förståelse grundades i att de vuxna går in med ett vuxenperspektiv i barns fria lek och är vertikala i sitt sätt att avbryta den.

Barn och unga som kommer i kontakt med socialtjänsten har rätt att få information som är anpassad så att de förstår den. Detta är en förutsättning för att barn och unga på bästa sätt ska kunna vara delaktiga i frågor som rör dem. Trots att lagstiftningen uppdateras kontinuerligt för att stärka barnens rätt brister socialtjänsten ofta med att uppnå ett barnperspektiv i frågor som rör barn. Syftet med studien var att undersöka ungdomars upplevelser i kontakten med socialtjänsten, med fokus på bemötande och delaktighet. Studien är kvalitativ där den empiriska grunden utgjorts av semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar i åldern 15-18 år, som alla varit föremål för en så kallad barnavårdsutredning samt att de tagit emot insats av socialtjänsten. Som analysmetod användes en kvalitativ analys där materialet bröts ned i koder och kategorier för att sedan analyseras mot tidigare forskning på området. Ur empirin går att utläsa att ungdomarna överlag var kritiska mot utredningsprocessen medan de var positiva till insatsen. Detta visar sig bland annat grunda sig i ungdomarnas upplevda delaktighet, som skiljt sig väsentligt mellan utredning och insats. Utifrån detta gick det att identifiera ett bristande barnperspektiv i kontakten med utredande socialarbetare.