Syfte: Att beskriva om och hur undersköterskor och vårdbiträden arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden av äldre personer med demenssjukdom. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer med deltagare som arbetade på boenden för personer med demenssjukdom. Intervjuerna spelades in och dataanalysen bearbetades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att på de demensboenden som ingick i studien arbetade omvårdnadspersonalen utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. De hade kunskap, erfarenhet och strategier då det gällde bemötande och omvårdnad av personer med demenssjukdom. Det största hindret för att kunna arbeta personcentrerat upplevdes vara besparingar som leder till neddragningar i personalgrupperna. Samtliga deltagare hade en önskan om regelbunden handledning och kompetensutveckling. I stöd och handledning var det kommunens demensvårdsutvecklare som de hade mest hjälp av, sjuksköterskan och chefen upplevdes inte ha den tiden i samma utsträckning. Slutsats: Resultatet visar hur viktigt det är att kommunens organisation och ledning ger verktyg till personalen så att de kan fortsätta att arbeta personcentrerat. vilket i den här patientgruppen är nödvändigt för att känna trygghet. En tillåtande organisation där personalen har rätt till handledning och kompetensutveckling obeeroende av budgetläge.

Denna studie syftar till att undersöka hur individer som lider av samsjuklighet, då definierat som att ha både missbruksproblematik och en eller flera psykiatriska diagnoser, upplever sin vård inom den kommunala missbruksvården och psykiatrin. Detta görs genom kvalitativa intervjuer med ovan nämnda grupp och resultatet tolkas utifrån Goffmans teori om stigma samt Scheffs teori om mentalsjukdom. Resultatet pekar på att socialtjänsten upplevs som bättre än psykiatrin på att ta hänsyn till den komplexa sjukdomsbilden hos informanterna. Detta visar sig genom hur informanterna upplevde bemötande från personalen på respektive enhet samt hur dialogen förs under eventuella samarbeten mellan enheterna.

Vårdande kan handla om att skapa tillit till patienten för att på så sätt kunna stödja i hälsoprocessen. Patienten behöver mötas av en vårdare som förstår och tar hon eller han på allvar. Detta gör att en vårdande relation får möjlighet att skapas. De flesta vårdare som utsatts för en hotfull patient känner att den vårdande relationen kan påverkas oavsett vem hotet kommer ifrån. Hot och våld är ett ständigt växande problem som ökat de senaste åren, vilket utgör en stor risk för hälso- och sjukvårdspersonalen. Ambulanspersonalens förhållningssätt kan antas ha stor påverkan på patientens upplevelse av sin livssituation och sin sjukdom.  Hotfullhet kan orsaka skada och lidande för patienten, närstående och personal, vilket kan hämma ambulanspersonalen. Att få förståelse för hur situationerna upplevs kan bidra med kunskap för att underlätta kommande vårdtillfällen. Syftet med studien är att beskriva ambulanspersonalens upplevelser av vårdandet i samband med hot från patient eller anhörig. En kvalitativ intervjustudie genomfördes för att få fram ambulanspersonalens upplevelser av fenomenet. Åtta deltagares berättelser skapade datamaterialet som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ambulanspersonalen upplever att de påverkas i sitt vårdande av patienten i hotfulla situationer där de bland annat undviker att göra vissa delar i vårdandet då de upplever rädsla. Bemötandet var också en punkt som belystes på som viktigt i samband med vården av patienten och hur mötet med patienten genomfördes kunde i sin tur påverka vårdandet. Om man som vårdare inte kan känna trygghet under sitt arbete kan det var nästintill omöjligt att utföra vårdandet. Hur man som vårdare bemöter patienten upplevs kunna förändra hur patienten bemöter en tillbaka och därmed hur en hotfull situation utvecklar sig.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar ca 10 procent av alla kvinnor. Symtomen varierar från person till person och påverkar alla delar av patientens livsvärld. Vårdandet är av stor betydelse när patienten befinner sig i ett lidande. Sjuksköterskans roll att lindra lidande, stötta och samarbeta med patienten är av stor vikt för att skapa och bevara en vårdande relation. Syftet med den här studien var att undersöka hur kvinnor med endometrios upplever bemötandet de får av vårdpersonal. Metod: Den metod som använts är en litteraturstudie som grundar sig i 11 vetenskapliga artiklar. Resultat: Som teman till resultatet kom författarna fram till: Upplevelse av misstro hos vårdpersonalen, vårdpersonalens attityd och inställning, upplevelse av bristande kommunikation och information och negativ påverkan på den mentala hälsan. I resultatet visar det sig att kvinnor ofta upplever att vårdpersonalen har bristande förståelse och saknar empati, vilket leder till att vårdrelationen påverkas negativt. De upplever även hur vårdpersonalen med bristande kunskap inte kan ge tillräckligt med information, vilket de uttryckt skulle vara en stödjande faktor. Diskussion: I diskussionen diskuteras bristen av kommunikation och information, vårdpersonalens attityd och misstro och vårdlidande. Slutsats: Vårdpersonalen behöver mer kunskap om sjukdomen samt få ökad förståelse för patienternas situation, för att bemötandet ska kunna förbättras. För att få en större inblick i bemötandet som kvinnor med endometrios upplever behövs mer forskning inom området.

Titel: Att leva med övervikt – Upplevelser av bemötande i vården. Bakgrund: Övervikt och fetma klassas idag som ett folkhälsoproblem som kan medföra många olika sorters sjukdomstillstånd. Personer som lever med övervikt eller fetma lever även med sociala konsekvenser som att de stigmatiseras och diskrimineras i samhället. Studier visar att vårdpersonal upplever övervikt och fetma som ett svårt område, samt att de har fördomsfulla tankar om dessa patienter. Personer med övervikt upplever sig vara utsatta och stigmatiserade, och dessa känslor återkommer även i bemötandet i vården. Syfte: Belysa personers upplevelser av att leva med övervikt eller fetma och hur de blir bemötta av vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie av åtta artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes systematiskt. Resultat: Personers upplevelser av att leva med övervikt eller fetma beskrivs med negativa erfarenheter inom både sociala sammanhang samtidigt som svårigheter märks inom vården. I vissa fall framkom positiva upplevelser av bemötande i vården och från vårdpersonal, samt positiva tankar om sin vikt. Konklusion: De fördomar som personer med övervikt möter i samhället återkommer även i vården och bygger på sociala strukturer. Nyckelord: Övervikt, fetma, patienters upplevelser, bemötande, sjukvård.

No description available.

<p>Syftet med studien är att visa på ett vidare perspektiv över hur pedagoger talar om bemötandet av de två kategorierna tigare och talare, samt hur pedagoger talar om användandet av gruppindelningar med hänsyn till tigare och talare. Vår studie tar sin utgångspunkt i socialkonstruktivistisk teori, och vi intresserar oss för hur pedagoger upplever tigare och talare i sociala interaktioner i klassrummet. Studien är inspirerad av diskursanalys med inriktning mot diskurspsykologi. Empirinsamlingen gjordes med en kvalitativ metod. Sex pedagoger intervjuades utifrån två olika intervjuguider.</p><p>Intervjusvaren visade att pedagogerna huvudsakligen strävade efter att få tigarna att bli talare. Pedagogerna ansåg att det finns två olika slags talare, varav den ena upplevdes som mer problematisk av pedagogerna. Pedagogerna menade att dessa elever måste styras upp på ett eller annat sätt. Den andra varianten av talare sågs som positiv på grund av att den skapar dynamik i klassrummet. Samtliga pedagogers åsikt var att tigarna kan göra sin röst hörd när de befinner sig i mindre grupper. Därmed funderade de inte nämnvärt över kategorierna tigare och talare vid gruppindelning.</p><p>Vår undersökning har visat på att det är en utmaning för pedagogen att få tigande och talande elever aktiva och engagerade i undervisningen.</p>

<p>Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur människor med missbruksproblem upplever vårdpersonalens bemötande, samt hur de vill bli bemötta. Metod: Författarna har genomfört en intervjustudie med deskriptiv design, där undersökningsgruppen samlades in genom bekvämlighetsurval. Undersökningsgruppen bestod av 7 personer, och semistrukturerade frågor användes vid intervjuerna. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest inriktning. Huvudresultat: Majoriteten av deltagarna berättade om bristande kunskap hos personal, som visade sig genom fördomar, diskriminering och misstänksamhet. Flera av deltagarna ansåg att läkemedel ges ut alldeles för ofta och lätt, och att personalen är lätt att manipulera. Majoriteten av deltagarna berättade även om positiva upplevelser av bemötande från vårdpersonal, vilket innebar att personalen visade förståelse och hänsyn till deras problematik, hjälpte till, och var lite tuffare och vågade ta upp deras problem. Slutsats: Bristande utbildning leder till oförståelse och inkompetens bland vårdpersonal, vilket påverkar bemötandet och vården av personer med missbruksproblematik. Detta visar sig genom fördomar och diskriminerande bemötande samt bristande läkemedelshantering som kan ge konsekvenser för patienterna. Studier har visat på att utbildning tillsammans med stöd i yrkesrollen förbättrar bemötandet och vården av denna patientgrupp, samt personalens attityder.</p>

No description available.

<p>The aim of this study was to describe the attitudes against abused women. A literature review was used in this study. Information was collected from the literature and articles written about the subject and brought together and then critical analysed. To help with the organisation structure we used Ida Jean Orlando's theory as a theoretical framework. Our findings indicate that the nurses had a lack of acknowledgment about the women's situations and needed education about their situations. Other findings indicate that the nurses also were afraid to humiliate the women, by asking them questions abut the abuse. But the results showed that the women wanted to be asked about domestic violence, even if it should raised unpleasant memories or feelings</p>