Många samtidskonstnärer arbetar idag aktivt med berättelsens struktur, konstverken fungerar som en del i en mer omfattande process som fogar samman det visuella uttrycket med berättande och en övergripande dramaturgi. I detta examensarbete försöker jag synliggöra hur ett konstverks berättelsestruktur kan urskiljas dels genom att använda olika teoretiska perspektiv, där jag bland annat försöker svara på frågan, vad är en berättelse? Men även undersöka hur en berättelses struktur kan urskiljas visuellt, genom mitt gestaltande arbete. I både den teoretiska och gestaltande delen försöker jag visa att en berättelse är under ständig transformation, samt mottagarens roll i skapandet av en berättelse. Jag kommer röra mig mellan den strukturalistiska uppdelningen av ”den klassiska berättelsen” till en mer poststrukturalistisk utvidgad syn. Jag kommer även ha som utgångspunkt att berättelsen är en aktiv deltagare i skapandet av vår sociala praktik. Mitt examensarbete har utgått ifrån frågeställningen: Vilka berättarstrukturer kan urskiljas i samtidskonstnärers konstverk/projekt? Hur arbetar dessa konstnärer med berättelsens egenskaper och villkor? Hur påverkar berättarstrukturen i sin tur konstverket/projektet? Till mitt gestaltade arbete bad jag fem personer välja varsin filmscen, denna filmscen återberättades sedan muntligt för mig (utan att avslöja vilken film) utifrån berättelserna gjorde jag teckningar som sedan blev till fem animerade scener. Scenerna presenteras i en följd. / BI/Konst

Uppsatsens syfte är att studera hur det filmiska tv-spelet The Last of Us (Naughty Dog, 2013) har designats för att framkalla emotionella responser med hjälp av en normalitetsmodell. Det går ut på att objektivt identifiera intensiva ögonblick som avbryter/förändrar ett normalitetsläge. Detta leder till fokus på tre huvudpunkter för att förstå helhetsdesignen: produktion av emotion i filmsekvenser, produktion av emotion i spelsekvenser och deras samspel. Spelsekvenser visar sig framkalla emotion när fiendekonfrontationer avbryter spelarens trygga utforskande och skapar spänning genom att utsätta spelare för risker under intensiva sammandrabbningar. Filmsekvenser i sin tur använder realistiskt animerade scener för att uppmärksamma ansiktens betydelse under emotionella scener, samt för att etablera protagonistens normalitetssträvanden och den emotionella risk den medför. Avslutningsvis utgör samspel mellan film- och spelsekvenser en balanserad tonöverföring mellan varandra genom att både överraska spelaren i övergångar och genom att förhålla spelarens beteende med protagonistens splittrade normalitetssträvanden.

<p>Den här undersökningen handlar om hur flickor respektive pojkar i en årskurs fem använder värderande uttryck i sina narrativa texter. 22 elevtexter, 11 skrivna av flickor och 11 skrivna av pojkar, har analyserats enligt Appraisal framework. Jag har undersökt hur många och vilka typer av värderande uttryck eleverna använder och även hur de har fördelat uttrycken över texterna i förhållande till den narrativa berättelsestrukturen. Resultaten visar att flickorna använder värderande uttryck i större utsträckning än pojkarna. Fördelningen över de olika typerna av värderande uttryck liksom fördelningen av uttrycken över texten är dock ganska likartad för flickorna och pojkarna.</p><p>This study concerns the use of evaluation in narrative texts written by pupils in fifth grade. More specifically the focus is on the way that boys and girls use evaluative language in their texts. 22 texts, 11 written by boys and 11 written by girls, have been analysed according to the so-called Appraisal framework. I have examined what types of evaluations the pupils use and how they adopt the use according to the narrative text structure. The results indicated that the girls used a larger amount of evaluations than the boys did. On the other hand the boys spread their evaluations among the different types of evaluations in quite a similar way as the girls. Boys and girls also spread their evaluations over the text in quite the same way.</p>

Den här undersökningen handlar om hur flickor respektive pojkar i en årskurs fem använder värderande uttryck i sina narrativa texter. 22 elevtexter, 11 skrivna av flickor och 11 skrivna av pojkar, har analyserats enligt Appraisal framework. Jag har undersökt hur många och vilka typer av värderande uttryck eleverna använder och även hur de har fördelat uttrycken över texterna i förhållande till den narrativa berättelsestrukturen. Resultaten visar att flickorna använder värderande uttryck i större utsträckning än pojkarna. Fördelningen över de olika typerna av värderande uttryck liksom fördelningen av uttrycken över texten är dock ganska likartad för flickorna och pojkarna. This study concerns the use of evaluation in narrative texts written by pupils in fifth grade. More specifically the focus is on the way that boys and girls use evaluative language in their texts. 22 texts, 11 written by boys and 11 written by girls, have been analysed according to the so-called Appraisal framework. I have examined what types of evaluations the pupils use and how they adopt the use according to the narrative text structure. The results indicated that the girls used a larger amount of evaluations than the boys did. On the other hand the boys spread their evaluations among the different types of evaluations in quite a similar way as the girls. Boys and girls also spread their evaluations over the text in quite the same way.

I föreliggande studie undersöks berättelsestruktur och ledfamiljer i fyra nyhetsartiklar. Syftet är att bidra till den textlingvistiska traditionen med en studie av referensbindning och ledfamiljer i nyhetsrapporterande text. Den analysmodell som används för studiet av referensbindning och ledfamiljer är den som Nyström presenterar i Hur hänger det ihop? En bok om textbindning (2001). Analysen av texternas berättelsestruktur görs med utgångspunkt i Labovs schema för muntliga berättelser. Materialet utgörs av en artikel vardera om Anders Behring Breiviks attentat på Utöya ur de två kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen, och morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Resultatet visar ett samband mellan berättelsestruktur och ledfamiljer som bland annat yttrar sig på så vis att en mer komplex berättelsestruktur i morgontidningarna där ger upphov till en central ledfamilj tidpunkter vilken saknas i kvällstidningarna. Slutligen undersöks utifrån tidigare forskning olika innehållsliga stildrag i kvällstidningarna. Mest påfallande likheter upptäcktes mellan Expressen och en tidigare analyserad artikel ur samma tidning.

Studiens syfte är att undersöka vilka resurser som erbjuds i undervisningen inför och under textskapandet av berättande texter. Vidare syftar studien att undersöka vad som karaktäriserar de berättande elevtexter som skapas i undervisningspraktiken samt vilka samband som synliggörs mellan elevtexterna och lärarens undervisning. Det empiriska materialet i studien utgörs av observationer, fältanteckningar och elevtexter. Studien bygger på socialsemiotisk teori, där språket beskrivs som ett sätt att i ”sociala sammanhang skapa betydelser och kommunicera” (Holmberg &amp; Karlsson 2019:201). I elevtexterna har ord och bilder analyserats med hjälp av verktyg från systemisk-funktionell lingvistik, en språkmodell som beskriver hur språket fungerar i kommunikativa sammanhang (Holmberg, Karlsson &amp; Nord 2011:10). Studien visar att det finns en del tydliga samband mellan lärarens undervisning och elevernas texter. Det kunde även iakttas ett generellt mönster i elevtexterna utifrån innehållet och uppbyggnaden av texterna. Vidare visar resultaten att bilderna ofta uttrycker samma som orden i texten och att läraren verkar lägga störst fokus på den verbala texten.

Den här studien syftar till att undersöka hur och vad Disney kommunicerar till sin publik genom deras film Frost (2013). Eftersom Disney idag står för en dominerande part av filmunderhållningen för barn bär de också ett ansvar för de budskapen de förmedlar genom sina filmer, då barn kan komma att påverkas av dem. I den här studien har Frost (2013) studerats genom en kvalitativ textanalys med hjälp av Peter Dahlgrens metod för att analysera medietext, med fokus på textens uppbyggnad och den narrativa dynamiken i medietexten (filmen). Analysen har gjorts utifrån ett normkritiskt perspektiv. Analysen visade att Frost bryter sig loss från flera av Disneys tidigare mönster och strukturer och lyckas skapa en mindre förutsägbar saga. Analysen visade också framträdandet av en ny roll; den falska skurken, som användes just i syftet att skapa en mindre förutsägbar saga. Till skillnader från flera tidigare porträtteringar av Disney-prinsessor visar Frost två feminint starka och självständiga kvinnliga karaktärer, som agerar på eget bevåg. Frost ifrågasätter också Disneys tidigare attityd kring att kärlek kan uppstå vid första ögonkastet, samt att romantisk kärlek är det starkaste och mest värdefulla typen av kärlek. För första gången någonsin porträtterar Frost familjekärlek som starkare än romantisk kärlek. / This study aims to examine how and what Disney is communicating to its audience through its movie Frozen (2013). Since Disney currently is a dominant party of the movie entertainment for children they bear a great responsibility for the messages they convey through their movies, as children may be influenced by them. In this study, Frozen (2013) has been studied by a qualitative text analysis using Peter Dahlgren's approach for analyzing media text, with focus on the textual construction and the narrative dynamics of the media text (the movie). The analysis was made based on a norm-critical perspective. The analysis showed that Frozen breaks free from many of Disney's past patterns and structures and manages to create a less predictable tale. The analysis also showed the emergence of a new role; the fake villain, used precisely in order to create a less predictable tale. In differences from several earlier portrayals of the Disney Princess Frozen shows two feminine strong and independent female characters, who act on their own authority. Frozen also questions Disney's previous attitude concerning that love can arise at first sight, and that romantic love is the strongest and most valuable type of love. For the first time in forever in a Princess movie Frozen manages to portray love between family members as stronger than romantic love.