Syftet med denna studie är att undersöka lärares undervisning och elevers berättande texter i årskurs 3. Frågeställningarna omfattar undervisning, elevers berättelsers innehåll, textuell struktur samt multimodalitet och kopplingar mellan dessa. Forskningsbakgrund och teori innefattar sociokulturell teori, skrivdiskurser, undervisning och multimodalitet. För att undersöka frågeställningarna genomfördes intervjuer av lärare samt textanalyser av elevers berättelser. Resultatet visar både att det är stora skillnader mellan hur lärarna undervisar men också mellan elevernas berättande texter, även om de flesta innehåller korrekt berättelsestruktur och en röd tråd. Utifrån ett multimodalt perspektiv är det också stora skillnader mellan skolorna, men en likhet är att den vanligaste relationen mellan skrift och bild i elevtexterna är samspelsrelation. Resultatet visar även att det finns kopplingar mellan undervisningen och hur eleverna skriver sina berättelser.

Sammandrag  Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur den berättelseskrivande undervisningen i ämnet svenska kan se ut, samt hur drama används i berättelseskrivandet. Jag ville undersöka om och på vilket sätt drama används i undervisningen i ämnet svenska. Arbetet fokuserar på den berättelseskrivande undervisningen och hur drama kan stärka elevers utveckling och fantasi i skrivprocessen. För att ta reda på detta intervjuades fyra lärare och fem elever som alla är hemmahörande i årskurs 4–6. Det teoretiska ramverket och tidigare forskning i studien grundar sig på det sociokulturella synsättet med fokus på att elever lär i en gemenskap med andra, samt  på meningsskapande undervisning och multimodal teori. Utifrån resultatet kan det konstateras att det gynnar alla elevers utveckling att använda sig av en varierad undervisning samt att det är positivt när elever får till sig kunskap med alla sina sinnen. Det framkommer också att meningsskapande undervisning utgörs bland annat av ett tydliggjort syfte, en förutbestämd mottagare och tydliga strukturer. Det finns skilda uppfattningar kring vad drama är bland informanterna. Samtliga informanter ger exempel på när drama används i svenskundervisningen, däremot identifieras det inte som drama av alla. Avslutningsvis diskuteras resultatet samt förslag till vidare forskning presenteras.

The aim of the study at hand is to generate knowledge about what pupils aged nine to ten years old need to discern in order to develop the ability to write stories with a well-developed, exciting and coherent plot, and how teaching can make it possible for the pupils to develop this ability. The theoretical framework has been Variation Theory. It is a theory of learning that focuses on how discernment of aspects affects the way we perceive our world and how variation can be used to promote learning. A basic assumption is that we learn by seeing differences, not by seeing sameness. Learning Study was used to answer the research questions. It is an interventionist approach, where the focus is on an object of learning, in this case the ability to write stories with a well-developed, exciting and coherent plot. In the research process the aim was to find out which aspects were critical for the pupils to discern in order to develop the ability, and how these could be made visible in the teaching. Together with a group of teachers, lessons were planned, implemented, evaluated and refined in an iterative process. Interview data, pupils’ texts written before and after the lessons and video recordings from the lessons were the basis of the analysis. It was found that in order for these learners to handle the object of learning, they needed to discern eight critical aspects that can be related to two different areas: (a) discerning the perspective of a reader and (b) seeing that a plot consists of several problems and solutions. The aspects were made discernible by using contrast as a pedagogical tool. The result of the study contributes to previous research by identifying and specifying what the pupils need to discern, what it means in a classroom setting and how it can be taught in a powerful way.

The aim of the study at hand is to generate knowledge about what pupils aged nine to ten years old need to discern in order to develop the ability to write stories with a well-developed, exciting and coherent plot, and how teaching can make it possible for the pupils to develop this ability. The theoretical framework has been Variation Theory. It is a theory of learning that focuses on how discernment of aspects affects the way we perceive our world and how variation can be used to promote learning. A basic assumption is that we learn by seeing differences, not by seeing sameness. Learning Study was used to answer the research questions. It is an interventionist approach, where the focus is on an object of learning, in this case the ability to write stories with a well-developed, exciting and coherent plot. In the research process the aim was to find out which aspects were critical for the pupils to discern in order to develop the ability, and how these could be made visible in the teaching. Together with a group of teachers, lessons were planned, implemented, evaluated and refined in an iterative process. Interview data, pupils’ texts written before and after the lessons and video recordings from the lessons were the basis of the analysis. It was found that in order for these learners to handle the object of learning, they needed to discern eight critical aspects that can be related to two different areas: (a) discerning the perspective of a reader and (b) seeing that a plot consists of several problems and solutions. The aspects were made discernible by using contrast as a pedagogical tool. The result of the study contributes to previous research by identifying and specifying what the pupils need to discern, what it means in a classroom setting and how it can be taught in a powerful way.

Studiens syfte är att undersöka vilka resurser som erbjuds i undervisningen inför och under textskapandet av berättande texter. Vidare syftar studien att undersöka vad som karaktäriserar de berättande elevtexter som skapas i undervisningspraktiken samt vilka samband som synliggörs mellan elevtexterna och lärarens undervisning. Det empiriska materialet i studien utgörs av observationer, fältanteckningar och elevtexter. Studien bygger på socialsemiotisk teori, där språket beskrivs som ett sätt att i ”sociala sammanhang skapa betydelser och kommunicera” (Holmberg & Karlsson 2019:201). I elevtexterna har ord och bilder analyserats med hjälp av verktyg från systemisk-funktionell lingvistik, en språkmodell som beskriver hur språket fungerar i kommunikativa sammanhang (Holmberg, Karlsson & Nord 2011:10). Studien visar att det finns en del tydliga samband mellan lärarens undervisning och elevernas texter. Det kunde även iakttas ett generellt mönster i elevtexterna utifrån innehållet och uppbyggnaden av texterna. Vidare visar resultaten att bilderna ofta uttrycker samma som orden i texten och att läraren verkar lägga störst fokus på den verbala texten.