Bakgrund: Smärtpatienters föreställningar kring sin smärta kan inverka på kontakten medvårdgivare, prognos samt utfallet av interventioner. Kvalitativa studier gällandeföreställningar om smärtan, hos patienter med nacksmärta, och hur det påverkar kontaktenmed sjukvården saknas i nuläget. Syfte: Att utforska och beskriva patienters upplevelse av att leva med subakut eller långvarignacksmärta med beaktande av vad det innebär, föreställningar om besvärens orsak samtförväntningar på sjukvården i allmänhet och sjukgymnasten i synnerhet. Metod: Deskriptiv kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistruktureradeintervjuer genomfördes med fem informanter och materialet analyserades med manifestkvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier framkom i analysen. Den första kategorin, Att leva mednacksmärta, innefattande underkategorierna En ständig följeslagare, Ett begränsat ochförändrat liv samt Att inte Veta. Den andra kategorin Att vårdas för nacksmärta omfattadeunderkategorierna Förväntningar på sjukvården, Information och förklaringar samtFörväntningar på åtgärder. Konklusion: I många av de föreställningar och förväntningar som framkom sågs ett tydligtbehov av att patienter med subakut eller långvarig nacksmärta får mer information och ökadkunskap kring sin smärta. Smärtupplevelsens komplexitet samt dess konsekvenser talar fören biopsykosocial syn på smärtproblematiken och att sjukgymnastisk bedömning ochbehandling med fördel sker utifrån ett beteendemedicinskt perspektiv.

SAMMANFATTNING Bakgrund: I det sjukgymnastiska yrket ingår det viktiga arbetet med att formulera relevanta mål för rehabilitering. Målsättningen ger en riktning för sjukgymnast och patient att sträva efter och kan enligt forskning leda till bättre rehabiliteringsresultat. Tillvägagångssättet för att ta fram mål och målsättningar varierar och det finns flera faktorer att ta hänsyn till i målsättningsprocessen. Sjukgymnastprogrammet på Mälardalens högskola (MDH) utformar mål utifrån ett beteendemedicinskt perspektiv där målen operationaliseras. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur sjukgymnaster på en universitetsansluten klinik i Bangkok tillämpar och resonerar kring mål och målsättning i patientarbetet. Metod: Studien var en kvalitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design som utfördes genom semistrukturerade intervjuer med åtta informanter. Meningskoncentrering och meningstolkning användes för att analysera intervjuerna. Resultat och slutsats: Sjukgymnasterna arbetar med mål och målsättningar på den universitetsanslutna kliniken i Bangkok. Olika arbetsätt tillämpades och flera faktorer påverkade målsättningen. Målsättningsarbetet tog hänsyn till patienten delaktighet och ansågs betydelsefullt. Vanligtvis sattes kortsiktiga mål för att minska smärta eller förbättra funktion. Utvärderingen utfördes med valida och reliabla instrument eller genom observation. Målen operationaliserades inte och dokumenterades sällan vilket försvårade dess utvärdering. Flera aspekter kunde tolkas och analyseras till beteendemedicinska teorier, tolkningar gjordes framför allt till den social kognitiva teorin (SCT). Nyckelord: Beteendemedicin, Målsättning, Sjukgymnastik, Utvärdering / ABSTRACT Background: In the physiotherapy profession includes the important work of formulating appropriate goals for rehabilitation. The goal provides a direction for the physical therapist and patient and lead according to research to better rehabilitation outcomes. The approach to develop goals and goal-settings vary and there are several factors to take into account during the process. The physical therapy program at Mälardalen University (MDH) formulating goals based on a behavioral medicine perspective where goals are operationalized. Objective: The purpose of this study was to describe how physical therapists at a university-affiliated clinic in Bangkok, implement and reasoning about goals and goal-setting in rehabilitation. Method: The study was a qualitative cross-sectional study with descriptive design, which was conducted through semi-structured interviews. Sentence shortening and sentence interpretation was used to analyze the interviews. Results and Conclusion: Physical therapists work with goals and goal-settings at the university affiliated clinic in Bangkok. Different working methods were applied and several factors affected the goal. The goal-setting took account of patient participation and was considered important. Usually short-term goals for reducing pain or improving body functions were used. The evaluation was carried out with valid and reliable instrument or by observation. The goals were not operationalized and rarely documented which obstruct the evaluation of goals. Several aspects could be interpreted and analyzed to behavior medicine theories, interpretations were made primarily to the Social Cognitive Theory (SCT). Keywords: Behavioral medicine, Evaluation, Goal setting, Physical therapy

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Det är betydelsefullt i dagens samhälle att rehabilitera långtidssjukskrivna, eftersom långtidssjukskrivning </strong><strong>medför ett stort lidande för enskilda individer och höga samhällskostnader. </strong><strong>Forskning visar att beteendeinriktade rehabiliteringsprojekt med fokusering på </strong><strong>beteendeförändring, kan få sjukskrivna att snabbare återgå till arbete. Syftet med den här </strong><strong>studien är att undersöka långtidssjukskrivnas erfarenheter av, uppfattningar av och engagemang </strong><strong>i ett 10 veckors beteendeinriktat rehabiliteringsprojekt. Dessutom undersöks </strong><strong>vilka följder projektet haft på deltagarna och deltagarnas tidigare erfarenheter av rehabilitering. </strong><strong>Intervjuer har genomförts med fem av sju deltagare. Resultatet visar att deltagarna </strong><strong>överlag hade positiva erfarenheter av innehåll och upplägg samt av att träffa </strong><strong>andra i samma situation. Negativt var att den fysiska träningen inte var individanpassad </strong><strong>och att det ej varit uppföljningar av hemuppgifter. Ingen av deltagarna har haft en prioriterad </strong><strong>aktivitet att arbeta emot. Genom projektet har deltagarna fått ändrade kostvanor, </strong><strong>förändrade tankesätt och ökade kunskaper. De flesta av deltagarna upplever att projektet </strong><strong>ej främjat återgång till arbete, men varit ett steg i rätt riktning. Deltagandet i projektet har </strong><strong>varit högt och deltagarna har blandade erfarenheter av tidigare rehabilitering. Slutsatser är </strong><strong>att beteendeinriktad rehabilitering är bra eftersom det främjar individer att öka sin självkännedom </strong><strong>och förändra beteenden. Då deltagarna inte haft konkreta prioriterade aktiviteter </strong><strong>att arbete emot och att inte hemuppgifter följts upp, har inte individernas selfefficacy </strong><strong>främjats till fullo.</strong></p><p><strong> </strong><p><strong> </strong></p></p><p> </p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong> </p><p> </p>

SAMMANFATTNING Det är betydelsefullt i dagens samhälle att rehabilitera långtidssjukskrivna, eftersom långtidssjukskrivning medför ett stort lidande för enskilda individer och höga samhällskostnader. Forskning visar att beteendeinriktade rehabiliteringsprojekt med fokusering på beteendeförändring, kan få sjukskrivna att snabbare återgå till arbete. Syftet med den här studien är att undersöka långtidssjukskrivnas erfarenheter av, uppfattningar av och engagemang i ett 10 veckors beteendeinriktat rehabiliteringsprojekt. Dessutom undersöks vilka följder projektet haft på deltagarna och deltagarnas tidigare erfarenheter av rehabilitering. Intervjuer har genomförts med fem av sju deltagare. Resultatet visar att deltagarna överlag hade positiva erfarenheter av innehåll och upplägg samt av att träffa andra i samma situation. Negativt var att den fysiska träningen inte var individanpassad och att det ej varit uppföljningar av hemuppgifter. Ingen av deltagarna har haft en prioriterad aktivitet att arbeta emot. Genom projektet har deltagarna fått ändrade kostvanor, förändrade tankesätt och ökade kunskaper. De flesta av deltagarna upplever att projektet ej främjat återgång till arbete, men varit ett steg i rätt riktning. Deltagandet i projektet har varit högt och deltagarna har blandade erfarenheter av tidigare rehabilitering. Slutsatser är att beteendeinriktad rehabilitering är bra eftersom det främjar individer att öka sin självkännedom och förändra beteenden. Då deltagarna inte haft konkreta prioriterade aktiviteter att arbete emot och att inte hemuppgifter följts upp, har inte individernas selfefficacy främjats till fullo.

Bakgrund: Mjuka ryggortoser har länge använts som behandling för personer med ländryggssmärta. Det finns viss forskning som påvisar ortosens positiva effekt på både de fysiska och de psykologiska besvären. Det saknas dock studier på hur personerna själva upplever ortosbärandet vid fysisk aktivitet. Syfte: Att utifrån ett socialkognitivt perspektiv undersöka upplevelsen av användningen av mjuka ryggortoser vid fysisk aktivitet hos personer med ländryggssmärta. Metod: Studien har en kvalitativ design med en induktiv ansats. Data samlades in via sex individuella intervjuer baserade på en semistrukturerad intervjuguide. Sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fem kategorier som sedan skapade ett tema: Inre och yttre faktorer av användandet förändrar kvalitet och kvantitet på fysiska aktiviteter. Slutsats: Intervjupersonerna upplever inre faktorer och yttre faktorer av användandet av den mjuka ryggortosen vid fysisk aktivitet. Dessa faktorer påverkar kvaliteten och kvantiteten på fysiska aktiviteter enligt intervjupersonerna. De utför aktivitet på ett bättre sätt, under längre tid eller vid fler tillfällen än tidigare. Studiens resultatkan användas till att öka förståelsen för användandet av mjuka ryggortoser vid fysisk aktivitet hos personer med ländryggssmärta. Vidare bör fler studier göras för att öka förståelsen för användningen av mjuka ryggortoser. / Background: Soft lumbar orthosis have been used as a treatment for people with low back pain for many years. Some research has been positive for both physical and psychological effects of soft lumbar orthosis. However there is a lack of studies focusing on peoples’ own experience of using soft lumbar orthosis during physical activity. Aim: To, from a social cognitive theory perspective, investigate the experiences of soft lumbar orthosis during physical activity in persons with low back pain. Method: The study was made with a qualitative design with an inductive approach. The data was collected during six individual interviews based on a semi-structured guideline. A qualitative content analysis was then conducted. Result: The qualitative content analysis produced five categories which were made into one theme: Internal and external factors of the use has an impact on the quality and quantity of physical activities. Conclusions: The interviewed persons experience internal and external factors from the use of the soft lumbar orthosis during physical activity. These factors have an impact on the quality and quantity of physical activities. The activities are performed in a better way, during a longer period of time or in a more frequent way than before. The result of the study can help increase the understanding of the use of soft lumbar orthosis during physical activity for people with low back pain. Furthermore, it is suggested that future studies are made to provide more knowledge about the use of soft lumbar orthosis.

Bakgrund: I sjukgymnastik med ett beteendemedicinskt perspektiv beaktas bland annat sociala omgivningsfaktorers betydelse för patientens rörelsebeteende. Till social omgivning hör exempelvis människor i ens närhet, samhällsstrukturer, normer och attityder. Sociala omgivningsfaktorer ingår i Socialkognitiv teori (SCT) som beskriver interaktionen mellan individ, beteende och omgivning.   Syfte: Att undersöka hur sjukgymnaster på en klinik i Bangkok, Thailand, uppfattade och beaktade sociala omgivningsfaktorer vid undersökning, analys och behandling av patienters problem.   Metod: Studien var en kvalitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Ett bekvämlighetsurval om fem informanter och semistrukturerade intervjuer användes. Databearbetningen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Utifrån transkriberingarna togs meningsbärande enheter fram som utvecklades till koder och delades in i kategorier.   Resultat: Under intervjuerna berättade informanterna hur de använde sig av kunskapen om sociala omgivningsfaktorer i undersökning, analys och behandling av patienters problem. De faktorer som främst togs upp var familjens, arbetets och ekonomins betydelse. Informanterna visade en osäkerhet gällande begreppet sociala omgivningsfaktorer, men det framkom att de hade en uppfattning kring vad begreppet kunde innebära.   Slutsats: Resultatet visade på att informanterna tog viss hänsyn till sociala omgivningsfaktorers betydelse i det sjukgymnastiska arbetet med patienter. Informanternas uppfattning av betydelsen av sociala omgivningsfaktorer kunde kopplas till begrepp inom SCT.

Bakgrund: Många patienter kan uppleva låg self-efficacy (SE) och hög rädsla för fall efter en höftprotesoperation. För att öka patienters självständighet till trappgång behövs mer kunskap om dessa faktorer. Syfte: Att undersöka SE och rädsla för fall vid trappgång på sjukhuset och i hemmet hos äldre höftprotesopererade patienter samt undersöka om trappornas upplevda likhet påverkar variablerna. Metod: En korrelation och en komparation mellan SE och rädsla för fall, samt en komparation av variablerna utifrån upplevd likhet av trappor, har undersökts. Resultat: Ingen skillnad av SE eller rädsla för fall förelåg. Ingen skillnad av skattningarna förelåg utifrån hur deltagarna skattade trappornas upplevda likhet. Ett negativt samband mellan SE och rädsla för fall på sjukhus, p=0,002, och i hemmet, p=0,000, förelåg. Slutsats: Att ingen signifikant skillnad för SE eller rädsla för fall förelåg har tillfört kunskap som tidigare forskning inte visat på. Att det förelåg ett samband som visade på att de som skattat högt i den ena variabeln har skattat lågt i den andra variabeln bekräftar tidigare forskning inom andra områden. Att den upplevda likheten av trappor inte påverkade SE eller rädslan för fall har tillfört information inom ett outforskat område. Generalisering görs till äldre höftprotesopererade patienter från sjukhus i Mellansverige.

Bakgrund: Thorax- och bukoperationer utförs under generell anestesi. En minskning av FRC och utveckling av atelektaser kan ses som följd av anestesibehandlingen. Fysioterapeutisk andningsgymnastik är en del av den postoperativa vården för att förebygga och minska komplikationer. Vanligt förekommande metoder för att förbättra respirationen och minska komplikationsrisken är tidig mobilisering, djupandningsövningar och djupandningsträning mot motstånd på utandningen, PEP. Följsamhet till en ordinerad behandling är av högsta vikt för att det önskvärda resultatet ska uppnås. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av vad som påverkar deras följsamhet till postoperativ behandling med PEP. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Fem patienter som fått PEP ordinerat efter operationen inkluderades i studien. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Preoperativ information, Måendet efter operationen, Tankar om PEP, Stöd till att andningsträna och Effekter av PEP. Slutsats: Med ett beteendemedicinskt perspektiv går det att se hur utfallsförväntningar, self-efficacy, kompetens, autonomi och tillhörighet har påverkat deltagarnas följsamhet till andningsträning.

No description available.

Bakgrund: Långvarig muskuloskeletal smärta kan påverka flera aspekter av livet och däribland individens fysiska aktivitet. Majoriteten av de drabbade är kvinnor. Individfaktorer, beteende och omgivning påverkar varandra och har därmed betydelse för fysisk aktivitet.   Syfte: Att undersöka vad kvinnor med långvarig muskuloskeletal smärta upplever påverkar deras fysiska aktivitet. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuerna som utfördes var semistrukturerade. De fem informanterna rekryterades via primärvårdsmottagningens fysioterapi genom ett bekvämlighetsurval. Insamlad data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Meningsbärande enheter valdes ut, kondenserades och kodades därefter för att kunna kontrasteras mot övriga koder. Koder med liknande innehåll sammanfördes till en kategori och i flera fall skapades även underkategorier. Resultat: Det framkom sex kategorier avseende upplevelse av vad som påverkar fysisk aktivitet. Dessa var Anpassa fysisk aktivitet, Föreställningar om negativa konsekvenser av fysisk aktivitet, Stöd, Motiv för fysisk aktivitet, Vad andra tänker och säger, samt Låg energi. Slutsatser: Upplevelse av vad som påverkar fysisk aktivitet hos kvinnor med långvarig muskuloskeletal smärta kan vara faktorer som fungerar som antingen hinder eller facilitatorer för fysisk aktivitet.   Nyckelord: beteendemedicin, fysioterapi, långvarig muskuloskeletal smärta, fysisk aktivitet, kvinnor, upplevelse