Bakgrund: Antalet äldre i dagens befolkning ökar kraftigt. Flera biopsykosociala faktorer anses påverka äldres fysiska aktivitetsnivå. Fysioterapeuten arbetar hälsofrämjande med äldre främst genom att befrämja fysisk aktivitet. Syfte: Att ur ett biopsykosocialt perspektiv beskriva hemmaboende äldres upplevelse av vilka faktorer som har betydelse för deras fysiska aktivitetsnivå. Vidare är syftet att beskriva hur äldre upplever att en fysioterapeut kan understödja deras fysiska aktivitet. Metod: En kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats användes. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval gav fem deltagare ≥80 år. Materialet tolkades med en kvalitativ innehållsanalys och sorterades i kategorier och underkategorier. Resultat: Sju kategorier framkom gällande faktorer av betydelse för deltagarnas fysiska aktivitetsnivå: tankar och känslor, trötthet/orkeslöshet, kroppslig begränsning, åldrande, fysisk omgivning, vardagskrav och social omgivning. Fyra kategorier beskrev hur fysioterapeuten kan understödja deltagarnas fysiska aktivitet: Motivera till fysisk aktivitet, utföra fysisk aktivitet hos fysioterapeut, ge förslag på fysisk aktivitet samt hjälpa till att förbättra den fysiska funktionsförmågan. Slutsatser: Deltagarnas berättelser om faktorer som påverkar deras fysiska aktivitetsnivå kan kopplas till det biopsykosociala paradigmet. Deltagarna hade viss svårighet att beskriva hur de upplevde att en fysioterapeut kan understödja deras fysiska aktivitet, men flertalet förslag framkom. Framtida forskning bör främst fokusera på äldres upplevelser av hur fysioterapeuter kan understödja fysisk aktivitet. / Background: The older population is increasing in numbers. Several biopsychosocial factors are assumed to impact the older population’s physical activity level. The physiotherapist works with health promotion for older people primarily by promoting physical activity. Aim: From a biopsychosocial perspective describe factors that the older population living at home perceive as relevant to their physical activity level. Further to describe how the older population perceive that a physiotherapist can support their physical activity. Method: A qualitative, semi-structured interview study with an inductive approach was used. A purposive, convenience sampling resulted in five participants ≥80 years. The material was interpreted with qualitative content analysis and sorted into categories and subcategories. Result: Seven categories emerged for factors influencing the participant’s physical activity level: thoughts and feelings, tiredness/ weakness, bodily limitation, aging, physical environment, everyday demands and social environment. Four categories described how a physiotherapist can support the physical activity of the participants: motivate to physical activity, perform physical activity with a physiotherapist, give suggestions on physical activity and help to improve the physical functional capacity. Conclusion: The participant’s stories about factors influencing their physical activity level can be linked to the biopsychosocial paradigm. The participants had some difficulties describing how they perceived that a physiotherapist can support their physical activity, but several suggestions emerged. Future research should mainly focus on older people’s perception of how a physiotherapist can support physical activity.

Bakgrund: Evidens styrker att teamrehabilitering är en lämplig rehabiliteringsform för patienter med reumatiska sjukdomar. Gruppträning har i tidigare studier visat goda resultat för personer med reumatisk sjukdom. Dock är forskning om den subjektiva upplevelsen av gruppträningen bristfällig. Syfte: Syftet med studien är att ur ett socialkognitivt perspektiv undersöka vilka upplevelser och erfarenheter deltagare med reumatisk sjukdom fått av den gruppträning som ingår i teamrehabiliteringen. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes. Fem deltagare inkluderades och det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom att deltagarna hade en positiv uppfattning om teamrehabiliteringen och att de tog med sig många erfarenheter därifrån. Samhörigheten i gruppen framhölls särskilt av deltagarna. Resultatet visar också att deltagarna fick ökad förståelse om träningens effekt i relation till välmående och smärthantering. Slutsats: Gruppträning skapar en samhörighet som skapar förutsättningar för en ökad förståelse för sin situation. Erfarenheten att leva med en reumatisk sjukdom kan sammanföra personer och bidrar till att ett erfarenhets- och kunskapsutbyte sker. Många av upplevelserna och erfarenheterna som framkom kunde kopplas till begrepp inom den socialkognitiva teorin. Större och kvantitativa studier inom ämnet gör det möjligt överföra studiens resultat till en större population. / Background: Evidence proving the team rehabilitation is an appropriate rehabilitation for patients with rheumatic diseases. Group training has previously shown good result for people with rheumatic disease. Research on the subjective experience of group training is deficient. Objective: The purpose of this study is that from a social cognitive perspective investigate the perceptions and experiences of participants with rheumatic disease received by the group exercise as part of the rehabilitation. Method: The study has a qualitative design with inductive approach. Semi-structured interviews were conducted. Five participants were included and the collected material was analyzed by qualitative content analysis. Result: It was revealed that the participants had a positive perception of the team rehabilitation and they brought with them many experiences from there. The connection within the group was particularly emphasized by the participants. The result also shows that the participants had increased understanding of the benefits of exercise in relation to well-being and pain management. Conclusion: The experience of living with a rheumatic disease can bring together people and contributes to the experience and knowledge exchange takes place. Many of the experiences and the experiences that emerged could be linked to concepts in the social cognitive theory.

Bakgrund: En del av arbetet som fysioterapeut inom pediatrik består av att genomföra behandling av spädbarn som lider av motoriska avvikelser. Arbetet syftar till att förebygga, upprätthålla och utveckla barnet utifrån bedömda förutsättningar. Det krävs att fysioterapeuten har bred kunskap om motorisk utveckling samt en förmåga att samspela med barnet och föräldrarna. Med ett beteendemedicinskt perspektiv inkluderas åtgärderna: initiering, genomförande och bibehållande av föräldrars och spädbarns beteenden. Behandlingen av spädbarnen kan ses med socialkognitiv teori där individen, omgivningen och beteendet påverkar varandra vid en hälsofrämjande beteendeförändring. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fysioterapeuters upplevelser av faktorer som påverkar behandling vid motoriska avvikelser hos spädbarn. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats valdes. Sex fysioterapeuter från habilitering och barnkliniker intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: 19 underkategorier fördelades i fem kategorier. Fysioterapeutens samarbete och kommunikation med föräldrar, vardagsträning, hämmande faktorer i barnets närhet, individanpassning av träning samt resurser i fysioterapeutens arbetsmiljö. Slutsats: Pediatrisk fysioterapi är ett komplext område där ett gott samarbete med spädbarnets föräldrar och en bred kompetens ses som några av de viktigaste komponenterna. Komplexiteten avspeglas i interaktionen mellan individ-, omgivnings- och beteendefaktorer från Socialkognitiv teori. Nyckelord: Behandling, Beteendemedicin, Motoriska avvikelser, Spädbarn / Background: Physiotherapists in pediatrics aims to prevent, maintain and develop the infant based on assessed conditions. Physiotherapists require a broad knowledge of motor development and an ability to interact with the infant and parents. A behavioral medical perspective on physiotherapy includes initiation, implementation and maintenance of behavior. The treatment can be seen within the Social Cognitive Theory, which explains an interaction between the individual, environment and behavior. Aim: The purpose of this study was to investigate physiotherapist’s experiences of factors that influence the treatment of motor impairment in infants. Method: A semi-structured interview guide was used for interviews with six physiotherapists from pediatric care. A qualitative content analysis was used. Results: 19 subcategories were divided into five categories. The physiotherapist's cooperation and communication with parents, training as part of the daily life, deficiencies in the child's network, personalization of training and resources in the physiotherapist's work environment. Conclusions: Pediatric physiotherapy is a complex area where many factors affect the treatment. Good cooperation with the infant's parents and broad skills are some of the most important components. The complexity is reflected in the interaction between individual, environmental and behavioral factors from Social Cognitive Theory. Keywords: Behavior medicine, Infant, Motor deviation, Treatment

No description available.

Bakgrund: Långvarig smärta antas drabba var femte person i Sverige och bland dem är rörelserädsla vanligt. Rörelserädsla är komplext och kan påverka en person biomedicinskt, psykologiskt och socialt, varför fysioterapeuten bör använda ett beteendemedicinskt arbetssätt. Forskning har visat att fysioterapeuter har svårt att identifiera psykosociala faktorer kopplade till rörelserädsla. Syfte: Att studera hur fysioterapeuter beskriver sitt arbete med patienter med rörelserädsla relaterat till långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sju fysioterapeuter från olika typer av verksamheter rekryterades genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval. Data analyserades manifest med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier med tre till fem underkategorier vardera: “Uppfattning om utmärkande drag och beteenden hos patienter med rörelserädsla”, “Grundförutsättningar för ett framgångsrikt arbete”, “Identifiera och skapa förståelse för patientens rörelserädsla”, “Strategier för att förändra tankar och känslor i samband med rörelse” och “Omständigheter som kan göra arbetet utmanande eller svårt”. Slutsats: Ett biopsykosocialt och beteendemedicinskt arbetssätt beskrevs användas vid arbetet med dessa patienter. Arbetet beskrevs som komplext och utmanande för en fysioterapeut att hantera ensam. Teamarbete, tydliga målsättningar och en god relation mellan parterna uttrycktes vara viktigt för att lyckas. / Background: Chronic pain is assumed to affect every fifth person in Sweden and fear of movement is common. Fear of movement is complex and affects a person biomedically, psychologically and socially, why physiotherapist's should use a behavioral medicine approach. Research has shown that physiotherapist's have difficulty identifying psychosocial factors involved in fear of movement. Aim: To study how physiotherapist's describe their work with patients with fear of movement related to chronic pain. Method: A qualitative interview study was conducted. Seven physiotherapist's were recruited through a purposive convenience sample. Data was analyzed manifestly with an inductive approach. Result: The analysis resulted in five main categories: “Perception of distinguishing features and behaviors in patients with fear of movement”, “Essential prerequisites for successful work”, “Identify and create understanding of the patient's fear of movement”, “Strategies for changing thoughts and emotions related to movement” and “Circumstances that can make the work challenging or difficult”. Conclusion: A biopsychosocial and behavioral medicine approach was described to be used when working with these patients. The work was described as challenging for physiotherapist's to handle alone. Teamwork, clear goal setting and a good patient-therapist relationship were expressed to be important.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är den största folksjukdomen i Sverige. Patienter som har drabbats av hjärt- och kärlsjukdom erbjuds att delta i hjärtrehabilitering där träning ingår, vilket fysioterapeuter ansvarar för. Hjärtrehabiliteringen syftar till en beteendeförändring gällande främst fysisk aktivitet. I dagsläget finns begränsad forskning som ger en djupare förståelse för hur patienter upplever denna beteendeförändring. Syfte: Att studera hur patienter med hjärt- och kärlsjukdomar upplever en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet i samband med genomförd hjärtrehabilitering. Metod: Studien hade en kvalitativ design med induktiv ansats. En semi-strukturerad guide användes vid intervjuer med nio patienter som deltagit i och slutfört hjärtrehabilitering. Materialet analyserades i en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen utmynnade i sju kategorier. Kategorierna blev: Förhoppningar om vad hjärtrehabiliteringen skulle ge, gruppens betydelse, personalens betydelse, träningens påverkan på mående, hinder för träning under hjärtrehabilitering, ökad självsäkerhet för träning under hjärtrehabilitering och övergång till egenträning. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att informanternas upplevelse av en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet i samband med hjärtrehabilitering till största del omfattar en förändring av tankar och känslor så som minskad osäkerhet och rädsla inför fysisk aktivitet. Denna förändring har bidragit till att informanterna vågar anstränga sig efter en hjärthändelse. Nyckelord: Beteendemedicin, fysioterapi, hjärtrehabilitering, fysisk aktivitet, upplevelse.

Background: Chronic low back pain (CLBP) is common in primary care worldwide. A patient-centered biopsychosocial approach has been shown to be effective for treatment of CLBP. Research has shown that strength training can reduce pain, increase function, increased self-confidence as well as counteract fear of movement. Purpose: To investigate physiotherapists' experiences of using strength training for individuals with CLBP.Method: A qualitative interview study with descriptive design was conducted. A purposive convenience sample was applied, resulting in six physiotherapists being interviewed. The collected material was analyzed by a manifest inductive content analysis. Result: The analysis resulted in five categories as well as 15 subcategories. The categories were "Patients need to be motivated to perform strength training", "Strength training needs to be individualized", "Pain and fear is an obstacle to strength training", "Strength training has beneficial effects" and "Strength training often combined with other treatment".  Conclusion: The conclusion was made that treating CLBP using strength training was complex. The physiotherapists' experiences emphasized the difficulties, benefits, and drawbacks of using strength training for CLBP, as well as emphasizing the benefits of using individualized training together with behavioral medicine and a holistic approach. / Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är vanligt förekommande inom primärvården världen över. Ett patientcentrerat förhållningssätt där biopsykosociala faktorer tas i beaktning har visats effektiv i behandlingen av patientgruppen. Styrketräning vid långvarig smärta kan ge en effekt av minskad smärta, ökad funktion, ökat självförtroende och kan användas för att motarbeta rörelserädsla.Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter vid användning av styrketräning som behandling av individer med långvarig ländryggssmärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design genomfördes. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval tillämpades vilket resulterade i att sex fysioterapeuter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Det insamlade materialet analyserades genom en manifest induktiv innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fem kategorier och 15 underkategorier, Kategoriernas namn var ”Patienterna behöver motiveras till att utföra styrketräning”, ”Styrketräningen behöver individanpassas”, ”Rädsla och smärtan utgör ett hinder för styrketräningen”, ”Styrketräning ger goda effekter” och ”Styrketräning ofta i kombination med annan behandling”.  Slutsats: Slutsatsen drogs att ordinering av styrketräning vid långvarig ländryggssmärta var komplext. Fysioterapeuternas erfarenheter belyser svårigheter med att nyttja styrketräning vid långvarig ländryggssmärta, styrketräningens styrkor och begräsningar samt att det är fördelaktigt att arbeta individanpassat med ett beteendemedicinskt helhetsperspektiv.

Sammanfattning Bakgrund: Ungdomsinnebandyn är förknippad med en hög skadeincidens och en stor del av skadorna anses möjliga att förebygga med skadeförebyggande åtgärder. Dock råder det en osäkerhet kring hur det skadeförebyggande arbetet fungerar i praktiken på Nationell Idrottsutbildning (NIU).   Syfte: Syftet med studien var att utforska NIU-instruktörers erfarenheter och tankar kring sin roll avseende skadeförebyggande arbete.    Metod: En kvalitativ intervjustudie med beteendemedicinsk inriktning genomfördes med innebandyinstruktörer verksamma inom NIU. Insamlad data analyserades med en manifest innehållsanalys och induktiv metodansats.    Resultat: 4 kategorier framkom som centrala i det skadeförebyggande arbetet: ”Valet av ledarskapsstil upplevs ha betydelse för spelarnas skaderisk”, ”Kommunikationen upplevs vara av betydelse för att styra spelarnas tränings-, och matchbelastning”, ”Det skadeförebyggande arbetet upplevs vara ett gemensamt ansvar mellan flera parter”, ”Implementering av skadeförebyggande åtgärder kopplat till träning och match upplevs vara nödvändiga för att minska spelarnas skaderisk”.   Slutsats: Instruktörerna upplevde att en sund träningsplanering, god kommunikation, öppet & inkluderande ledarskap, och regelbunden implementering av skadeförebyggande träning är nycklar i det skadeförebyggande arbetet. Svårigheter i samarbetet mellan NIU och klubblagsverksamheter framkom, och det finns ett utbildningsbehov av klubblagstränare och spelare inom skadeförebyggande arbete.    Nyckelord: Barn-, och ungdomsidrott, beteendemedicin, fysioterapi, idrottsmedicin, idrottsskador, primärprevention.

Bakgrund: Graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta drabbar många kvinnor och ett stort antal har kvarstående besvär postpartum. Många kvinnor tenderar dessutom att bli fysiskt inaktiva under och efter graviditet. Fysioterapeutiska åtgärder som avser att minska besvär och optimera rörelseförmåga hos denna patientgrupp ges främst ur ett biomedicinskt perspektiv. Nya studier har dock indikerat att fysioterapeutiska åtgärder som beaktar bio-psyko-sociala faktorer är värdefullt. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta postpartum upplever att deras fysiska aktivitetsnivå påverkats av fysioterapeutiska åtgärder. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ, deskriptiv design och data samlades in under sju semistrukturerade intervjuer. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Åtgärder som minskar fysiska besvär ökar förmågan till aktivitet, Individanpassade åtgärder betydelsefullt för ökad aktivitet, Fysioterapeutens kompetens avgörande för aktivitet, Fysioterapeutens bemötande och attityd påverkar behandlingsupplevelsen samt Förståelse för hur aktivitet påverkar besvär främjar rörelse. Slutsats: Resultatet i studien indikerar att fysioterapeutiska åtgärder som integrerar ett bio-psyko-socialt förhållningssätt gynnar ökad fysisk aktivitet hos kvinnor med bäcken- och/eller ländryggssmärta postpartum. Kvinnorna uppgav vidare att fysioterapeutens kompetens samt bemötande och attityd påverkar aktivitetsnivå och huruvida besvären förbättras eller inte. / Background: Pregnancy-related pelvic and/or low back pain affects many women, and a significant number of women have persistent pain postpartum. A lot of women tend to become physically inactive during and after pregnancy. Physiotherapeutic interventions that aim to decrease discomfort and optimize mobility are given foremost from a biomedical approach for this patient group. However, recent studies have indicated that physical therapy interventions that consider a bio-psycho-social approach are valuable. Objective: The purpose of this study is to investigate how women with pregnancy-related pelvic and/or low back pain postpartum experience that their level of physical activity is affected by physiotherapeutic interventions. Method: The study was conducted with a qualitative, descriptive design and data was collected through seven semi-structured interviews. Data were analyzed through a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The analysis resulted in five categories: Interventions to decrease physical discomfort increase the ability to become more active, Individual constructed interventions important for increased activity, The physiotherapist competence is decisive for activity, The physiotherapist approach and attitude affects treatment experience and Understanding how activity affect discomfort promotes movement. Conclusion: This study indicates that physiotherapeutic interventions that integrate a biopsychosocial approach promote increased level of physical activity in women with pregnancy-related pelvic and/or low back pain postpartum. The women further stated that the physiotherapist's competence as well as approach and attitude affect the level of activity and if the discomfort improves or not.

Bakgrund: Personer med Parkinsons sjukdom är inte lika fysiskt aktiva som friska individer och uppnår således inte rekommendationerna för fysisk aktivitet. Fysioterapi och fysisk träning är således en viktig del i behandlingen av sjukdomen. Enligt författarnas kännedom saknas det svenska studier som undersöker beteendemedicinska faktorer av hur personer med Parkinsons sjukdom upplever fysisk träning i största allmänhet utan begränsningar till specifik träningsform eller program. Syfte: Att undersöka hur personer med Parkinsons sjukdom upplever fysisk träning. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval användes där sju informanter inkluderades. Datainsamling genom individuella intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och grupperades i kategorier och underkategorier.  Resultat: Dataanalysen resulterade i 16 underkategorier och fem kategorier; “Träningens påverkan på individens funktioner och förmågor”, “Tankar och erfarenheter kring begränsningar och behov”, “Vad som driver individen till utförande av träning”, “Socialt stöd i relation till träning” samt “Fysisk aktivitet som anses vara träning”. Slutsats: Resultatet beskriver att informanterna upplevde träningen som bra och viktig, och något som hade en positiv effekt på fysiska, psykiska och sociala faktorer. Vidare beskrev informanterna betydelsen av att träna i grupp med andra som också hade Parkinsons sjukdom. / Background: People with Parkin's disease are not as physically active as healthy people and thus do not achieve the recommendations for physical activity. Physiotherapy and physical training are an important part of the treatment of the disease. According to the authors' knowledge, there are no Swedish studies that investigate behavioral factors of how people with Parkinson's disease experience physical exercise in the general public, without restrictions to a specific form of exercise or program. Aim: To investigate how people with Parkinson's disease experience physical exercise. Method: A qualitative design with an inductive approach. A purposeful convenience sample was used where seven informants were included. Data collection through individual interviews with a semi-structured interview guide. The material was analyzed with a qualitative content analysis and grouped into categories and subcategories. Results: The data analysis resulted in 16 subcategories and five categories; "The impact of exercise on the individual's functions and abilities", "Thoughts and experiences regarding limitations and needs", "What drives the individual to exercise", "Social support in relation to exercise" and "Physical activity that is considered to be exercise". Conclusion: The result describes that informants experienced the training as good and important, and something that had a positive effect on physical, psychological and social factors. Furthermore, the informants described the importance of exercising in a group with others who also had Parkinson's disease.