Bakgrund: 6-minuters gångtest (engelska: 6 minute walk test, 6MWT) är ett test som används vid mätning av fysisk kapacitet hos patienter med nedsatt lungfunktion och hjärtsjukdom. Testet är studerat vad gäller inlärningseffekt, dock saknas kunskap om målsättningars betydelse vid 6MWT. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur målsättningar påverkar gångsträcka vid upprepade 6MWT. Metod: Studien hade en experimentell design med kontrollerad intervention och randomiserad fördelning till interventions- och kontrollgrupp. Trettio deltagare (20-38 år) rekryterades via ett bekvämlighetsurval. Studiens testdata i form av gångsträcka, målsättning, self-efficacy samt utfallsförväntningar samlades in vid två testtillfällen per deltagare genom utföranden av standardiserade 6MWT. Resultat: En signifikant skillnad (p>0,05) förelåg både inom och mellan grupperna. Korrelationsanalyser visade på en signifikant korrelation mellan self-efficacy och ökad gångsträcka, men ingen korrelation mellan målsättningar eller utfallsförväntningar och ökad gångsträcka. Slutsats: Det sammanställda resultatet indikerar att interventionen har en påverkan på gångsträcka vid 6MWT, med det är fortfarande oklart vilka andra oberoende variabler eller externa faktorer som kan ha påverkat. Ytterligare studier krävs för att kunna generalisera resultatet till vald population.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Att vårdgivaren ska gör patienten delaktig är något som är lagstadgat ochefterfrågas från patienten. För fysioterapeuten är det till stor vinst om patienten kanengageras i sin behandling.Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett beteendemedicinskt perspektiv, med densocialkognitiva teorin som referensram, beskriva patienters upplevelse av delaktighet imötet med fysioterapeut vid nybesök inom primärvård. Metod: Sex patienter rekryterades som varit på nybesök hos fysioterapeut.Semistrukturella intervjuer genomfördes och materialet analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Resultat: De deltagande patienterna hade olika syn på begreppet delaktighet och vadsom påverkade deras upplevelse. Fysioterapeutens förmåga att få patienten delaktigbetonades men även patientens egen roll, tidigare erfarenheter och samspelet mellanpatient och fysioterapeut. Diskussion: Resultatet tolkades utifrån social kognitiv teori. Patientens delaktighetbetraktades som ett beteende och patientens upplevelse av sin delaktighet som enkonsekvens av detta beteende. Patientens upplevelse av delaktighet påverkades avomgivningen och individfaktorer. Slutsats: Fysioterapeuten var central i deltagarnas upplevelse av delaktighet men äventidsaspekter var avgörande. Deltagarna använde sina tidigare erfarenheter och förväntningarinför besöket som referenspunkt för hur de bedömde besöket.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

No description available.

Bakgrund: Single-leg hop test, handdynamometertest och heel-rise test är vanligt förekommande test för att mäta muskelstyrka i fysioterapeutisk klinik. Målsättningar kan förändra hur människor presterar genom att påverka inre och yttre beteenden vilket observerats i tidigare forskning.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilken effekt målsättning har på testresultat vid test av muskeleffekt, maxstyrka och muskeluthållighet vid två separata tillfällen samt till vilken grad det föreligger ett samband mellan testresultatet och skattad self-efficacy samt testresultatet och skattad utfallsförväntning. Metod: Experimentell, enkelblindad RCT med kontrollgrupp samt för- och eftermätning. Tjugosex deltagare i åldrarna 18-30år rekryterades genom bekvämlighetsurval. Datainsamling bestod av testresultat, målsättning, skattad self-efficacy och utfallsförväntning. Resultat: Signifikanta skillnader mellan grupperna förelåg vid testtillfälle 2 för single-leg hop test men inte för övriga test. Signifikant skillnad inom interventionsgruppens testtillfällen fanns vid single-leg hop test samt handdynamometertest men inte vid heel-rise test. Signifikant skillnad inom kontrollgruppens testtillfällen fanns endast vid single-leg hop test. Slutsats: Målsättningen har troligtvis haft effekt på testresultaten i interventionsgruppen. Däremot kan metodologiska brister haft en påverkan på resultaten. Vidare forskning bör tillämpa större urval och bättre kontroll av externa variabler samt rekrytera ur andra populationer för att kunna generalisera till mer kliniskt relevant kontext.

Bakgrund: KOL är en progressiv inflammatorisk sjukdom som påverkar lungvävnaden och luftvägarna. Ett karakteristiskt symtom är dyspné som kan leda till rädsla för ansträngning. De flesta uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet. Under 2020 ökade trycket på hälso-och sjukvården, insatser minskade och hos riskgrupper har fysisk och psykisk ohälsa ökat. Fysioterapeuter har en viktig roll att hitta strategier för att vidmakthålla fysisk aktivitet, vilket kan försvåras under en pandemi. Syfte: Att undersöka hur personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom upplever sina möjligheter till fysisk aktivitet under covid-19 pandemin och hur de upplever att detta påverkar deras livskvalité. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer hos deltagare med KOL genomfördes som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen gav tre kategorier. Resultatet visade upplevelser av minskad fysisk aktivitet, försämrat psykiskt välmående och minskat socialt stöd. Slutsats: Studien gav en möjlig förklaring till vad som påverkar möjligheterna till fysisk aktivitet under covid-19. Minskat socialt stöd och ökad oro/rädsla i relation till fysisk aktivitet påverkade vidmakthållandet av fysisk aktivitet och deltagarnas upplevda livskvalité.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke är en vanlig dödsorsak i Sverige. En stroke kan resultera i biologiska,psykologiska och sociala konsekvenser för individen. Rehabilitering efter stroke syftar till attåtervinna och bibehålla funktioner. Fysioterapeuter behöver ha hänsyn till delarna av denbio-psyko-sociala modellen vid rehabilitering. Coping är ett begrepp som används för attbeskriva hur en individ hanterar krav i stressfulla situationer. Copingstrategier vid strokevarierar mellan individer och hur det påverkar rehabilitering är outforskat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av hur patienterscopingstrategier påverkar rehabiliteringen efter stroke. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sex fysioterapeuter som rekryterats genombekvämlighetsurval. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och data analyserades medinnehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier med 16 underkategorier. “Lära nytt ochframåtanda gynnsamt”, “Uppgivenhet, nostalgi och överambition hämmar”,“Avståndstagande hämmar”, “Att vända sig till socialt stöd har två sidor”, “arbetsliv- ochträningserfarenhet har betydelse”, “Mental och psykologisk kapacitet en förutsättning föranpassning”. Slutsats: Studien har bidragit till en förståelse om hur emotionsfokuserad- ochproblemfokuserad coping kan påverka strokerehabilitering positivt och negativt enligtfysioterapeuter. Resultatet visar även hur rehabilitering kan påverkas av samtliga delar avden biopsykosociala modellen och vikten av att ta hänsyn till dessa underrehabiliteringsprocessen. Nyckelord: Beteendemedicin, Biopsykosocialt perspektiv, Cerebrovaskulär sjukdom,Fysioterapi, Psykologisk anpassning. / ABSTRACT Background: Stroke is a common cause of death in Sweden. Stroke can result in biological,psychological, and social consequences for the individual. Rehabilitation after a stroke aimsat recovering and maintaining functions. Physiotherapists should consider the elements ofthe bio-psycho-social model in rehabilitation. Coping is a term used to describe how anindividual handles demands in stressful situations. Coping strategies that stroke patients usevary between individuals and how it affects rehabilitation is unexplored. Aim: The aim of the study is to describe physiotherapists' experiences of how patients'coping strategies affect rehabilitation after stroke.Method: A qualitative interview study with six physiotherapists who were recruited througha choice of convenience. Semi-structured interviews have been applied and data have beenanalyzed with content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in six categories with 16 subcategories. "Learning new things andforward-thinking favorable", "Resignation, nostalgia and over-ambition inhibit", "Distancinginhibits", "Turning to social support has two sides", "Working life and training experiencematters", "Mental and psychological capacity a prerequisite for adaptation". Conclusion: The study has contributed to an understanding of how emotion- and problem-focused coping can affect stroke rehabilitation positively and negatively according tophysiotherapists. The results also show how rehabilitation can be affected by all elements in thebiopsychosocial model and the importance of taking these into account in rehabilitation. Key words: Behavioral medicine, Biopsychosocial perspective, Cerebrovascular disease,Physiotherapy, Psychological adaptation.

No description available.

Bakgrund: Fysisk inaktivitet är vanligt hos äldre (+65) och en anledning till det kan vara rörelserädsla som orsakas av smärta och fallrädsla. För att identifiera och behandla rörelserädsla behöver fysioterapeuten ta hänsyn till biologiska, psykologiska och sociala faktorer som påverkar beteendet och för att bryta mönstret och främja fysisk aktivitet. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att främja fysisk aktivitet hos äldre med rörelserädsla inom hemsjukvården. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Ett bekvämlighetsurval gjordes och sex fysioterapeuter deltog. Studiens material analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen gav tre kategorier med tillhörande underkategorier. Kategorierna var att skapa förutsättningar i mötet med patienten, viktigt att förändra patientens tankar, känslor och vanor samt att närma sig fysisk aktivitet på ett lugnt sätt. Slutsats: För att främja den fysiska aktiviteten upplevde deltagarna att det var viktigt att identifiera rörelserädsla, öka förståelsen för smärtan samt stärka självförtroendet för fysisk aktivitet och därmed self-efficacy för beteendet. Vidare var det viktigt att lugnt introducera aktiviteter som var viktiga för patienten.

Bakgrund: Skada på det mediala kollateralligamentet (MCL) är en av de vanligast förekommande knäskadorna och drabbar främst yngre idrottande personer. En av fysioterapeutens roller i rehabiliteringen är att se till människans helhet där biomedicinska, psykiska och sociala aspekter ingår, detta för att patienten ska få ett bra omhändertagande. Syfte: Att undersöka hur fysioterapeuter beskriver sitt arbete med rehabilitering av patienter med MCL-skador. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design utfördes. Data insamlad från sex intervjuer av fysioterapeuter bearbetades med hjälp av en induktiv ansats i en kvalitativ innehållsanalys. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval användes vid valet av intervjupersoner. Resultat/slutsats: Studiens resultat mynnade ut i fyra kategorier med två underkategorier inom varje. Kategoriernas namn var ”Identifierar behov av och arbetar med att ge patienterna stöd”, ”Anpassar rehabilitering efter patientens träningsmöjligheter och olika aktiviteter”, ”Arbetar med att minska rädsla, oro och öka tillit till knät hos patienterna” och ”Arbetar med patienternas motivation”. Det visade sig i studiens resultat att hänsyn togs av intervjupersonerna till såväl biomedicinska som psykosociala faktorer i sitt arbete med denna patientgrupp. / Background: Injury to the Medial Collateral Ligament (MCL) are one of the most common knee injuries and mainly affect younger athletes. One of the physiotherapists' roles in rehabilitation is to look at the whole of the human being, which includes biomedical, psychological and social aspects, in order to ensure a good medical care. Purpose: To investigate how physiotherapists describe their work with rehabilitation of patients with MCL injuries. Method: The design of the study was a qualitative interview study, with an inductive approach. Data collected from six interviews of physiotherapists was analysed using a qualitative content analysis. An appropriate convenience sample was used in the selection of interviewees. Result / conclusion: The study's results consisted of four categories with two subcategories within each. The names of the categories were "Identifying need of and work with supporting biopsychosocial factors", "Adapting rehabilitation to the patient's possibilities regarding training and various activities", "Working with reducing fear, worry and increasing the patient’s confidence regarding their knees" and "Working with the patients' motivation". It was shown in the results that consideration was taken by the interviewees regarding the patient’s biomedical and psychosocial factors.