Energieffektivisering och energisnålare byggnader är idag viktiga faktorer inom byggbranschen. Det som ofta glöms bort, och där forskning saknas, är hur byggfukt påverkar energiförbrukningen. Examensarbetet avser att öka kunskaperna om byggfuktens konsekvenser genom att undersöka hur stort energibehovet är för uttorkning av byggfukt i betongkonstruktioner och undersöka om miljöcertifieringssystemen borde ta hänsyn till energiförbrukningen under produktionen då byggnader certifieras. Alla material och medium strävar efter att befinna sig i fuktmässig jämvikt med sin omgivning. För att byggmaterial ska torka ut till jämvikt krävs en förångning av byggfukt. Då ångbildning gör att materialet blir kallare ökar energibehovet för uppvärmning. I examensarbetet används fuktberäkningsprogrammen KFX03 och WUFI Pro 5.3 för att beräkna uttorkningsmängd och när den sker i betongkonstruktioner. För energiberäkningar programmerades en lathund i Excel för att snabbt och enkelt få fram energibehovet för uttorkning av en byggnad. Tre olika nyproducerade byggnader undersöktes för att uppskatta hur stor uppvärmd betongmängd nya byggnader har. Resultatet visar att energin från uttorkningen i byggnaderna gav en ökning på cirka 5 % relativt till värmeförsörjningen för 50 år, motsvarande drygt 2,5 års förbrukning. Arbetet tyder på att energiförbrukningen för uttorkning av byggfukt utgör en stor påverkan på en byggnads uppvärmningsbehov om också hänsyn tas till de olika uttorkningsförhållandena under produktion och förvaltning. Framförallt energiförluster under produktionen påverkar resultatet och kan förhöja det beräknade energibehovet. Miljö- och energicertifieringssystem borde därför i större utsträckning fokusera på energiförbrukningen under produktion än vad som görs idag. För att bättre kunna svara på i vilken utsträckning uttorkning av byggfukt påverkar energiförbrukningen bör jämförelser mellan olika vct-tal för betong genomföras samt energiberäkningar för att uppskatta energiförluster under produktion. Detta för att kunna svara på hur stor påverkan en byggnads produktionsskede har på miljön och därmed hur stor vikt skedet rimligen bör ha vid en miljöcertifiering. / Energy efficiency and low energy houses are today important factors within the building sector. What’s often forgotten, and with little or no research available, is how building moisture affect energy consumption.  The intention of the thesis is to increase the knowledge of building moistures consequence’s by investigating how large the energy is to dehydrate concrete structures and also to investigate if it should be taken in account by environmental certification when buildings are certified. All material and medium strives to be in moisture equilibrium with its environment. For building materials to dehydrate into equilibrium with its environment evaporation is required. Because evaporation makes the ambient temperature lower the energy consumption for heating increases. In the thesis the moisture calculation software’s KFX03 and WUFI Pro 5.3 are used to calculate the water quantity of dehydration and when it occurs in concrete structures. A fact sheet was programmed, in Excel, for fast and simple energy calculations of dehydration in a building. To estimate the quantity of heated concrete in new buildings three newly produced buildings where studied. The result shows that the energy for dehydrations increased a buildings heating by approximately 5 %, correspondent to roughly 2.5 years of consumption. The work indicates that building moisture has a relatively high impact on a buildings heating, when taking the different condition during construction and living in consideration. Therefore the current environment and energy certification systems should in greater regards focus on energy consumption during construction. To be able to better answer in which extent the drying of building moisture affects energy consumption comparisons should be done in concrete with different water-cement ratio and energy calculation to estimate energy losses during construction. Thus to answer how big effect a buildings construction phase has on the environment and thereby how big significance this phase should have on environment certifications.

Utvecklingen av framtidens flerbostadshus ställer höga krav på en bjälklagslösnings tekniska egenskaper. Plattbärlagsbjälklaget som idag utgör det vanligaste förekommande bjälklagsvalet vid uppförandet av flerbostadshus kan ses som en lösning som kombinerar en god bärförmåga med stora möjligheter ur teknisk synpunkt. Målet med denna undersökning har varit att jämföra det traditionella plattbärlaget med en nyutvecklad bjälklagslösning baserad på produkten förspänt håldäcksbjälklag (HD/F). Jämförelsen har utgått från de aktuella kraven som enligt Boverkets byggregler (BBR) idag ställs på bjälklag och fokuserat på aspekter ur ljud, brand och fuktsynpunkt. Dessutom har jämförelsen beaktat de maximala spännvidder som respektive lösning kan dimensioneras för. Resultatet av de genomförda undersökningarna visade på att den nyutvecklade bjälklagslösningen är tillräckligt konkurrenskraftig för att i framtiden få ett större användande inom flerbostadshus. Medan plattbärlagets fördelar utmärker sig ur ljudsynpunkt möjliggör dock användandet av den nyutvecklade lösningen längre spännvidder och kortare torktider. / The development of apartment buildings puts high demands on the technical characteristics of floor systems. The lattice girder system which today represents the most commonly utilized floor system when building apartment buildings, is characterized by a good load-bearing ability along with great opportunities from a technical point of view. The aim of this analysis was to compare the traditional lattice girder system with a newly developed floor system based on hollow core slabs. The comparison is based on the current technical requirements set by Boverkets byggregler (BBR) and has its main focus on subjects related to sound, fire and moisture matters. The comparison has also accounted for the maximum spans which can be used for each solution respectively. The results of the investigation show that the newly developed floor system is competitive enough to be used in future apartment buildings. While the advantages of the lattice girder system are distinctive from a sound point of view, the utilization of the newly developed floor solution enables longer spans and shorter curing time.

Skador och slitage på brokonstruktioner av betong beror på tösalter, armeringskorrosion och frostcykler i kombination med ökande trafiklaster. Den i särklass vanligaste reparationsåtgärden för dessa typer av skador är att göra en pågjutning. Metoden går ut på att först avlägsna det skadade eller dåliga betongskiktet innan en ny betong pågjuts. För att bedöma hur bra ett pågjutningsarbete är behöver vidhäftningen mellan den nya pågjutningen och gamla betongen fastställas. Den mest använda metoden för detta syfte är s.k. dragprovning som bestämmer draghållfastheten i vidhäftningen. I praktiken är dock vidhäftningens skjuvhållfasthet av större intresse och approximeras därför utifrån draghållfastheten, men med en vridprovning kan fogens skjuvhållfasthet direkt bestämmas. Syftet med examensarbetet är att undersöka vridprovningens reliabilitet för att i framtiden eventuellt kunna bestämma skjuvhållfastheten på ett mer direkt och korrekt sätt. I examensarbetet undersöks vridprovningens reliabilitet för att bestämma skjuvhållfastheten i fogen mellan pågjutning och gammal betong med dragprovningen som referens. Studien omfattar åtta parallellprovningar av drag- och vridprovningar där den lägst uppmätta skjuvhållfastheten jämförs med fogens dimensioneringsvärde enligt EK2. Examensarbetet görs i samband med Spårväg city-projektet vid Sergels torg, Stockholm, i uppdrag från Trafikkontoret i Stockholm och CBI Betonginstitutet. Resultaten från provningarna visade att fogbrott, som är av intresse, var vanligare för dragprovning än vridprovning. Den stora spridningen av mätvärdena var en konsekvens av det låga antalet fogbrott för vridprovningen. Medelvärdet för fogens draghållfasthet på 1,43 MPa tyder på god vidhäftning, men fogens skjuvhållfasthet bestämd med vridprovning visar ett medelvärde på endast 1,61 MPa och understiger det förväntade värdet på ca dubbla draghållfastheten d.v.s. 2,9 MPa. Intressant är att det lägst uppmätta värdet på skjuvhållfastheten på 0,83 MPa var ovanligt lågt, men fortfarande större än dimensioneringsvärdet enligt EK2 på 0,59 MPa. Studien har visat att vridprovningen är en svårtydlig metod för att bestämma skjuvhållfastheten i fogen mellan pågjutning och gammal betong. Anledningen till detta beror främst av tre faktorer, för få antal provningar, den stora spridningen av mätvärden samt de svårtolkade brottmoderna från vridprovningen. Trots detta tros vridprovningen vara en framtida metod för konstruktörer och beställare eftersom metoden är ett bra mätverktyg för att bestämma skjuvhållfastheten för pågjutna betongkonstruktioner som helhet och inte bara i fogen mellan pågjutning och befintlig betong. / Damages and wear on concrete bridges are due to de-icing salt or salt water, reinforcement corrosion and repeated freeze-thaw cycles in combination with increasing traffic loads. The most common repair operation for these types of damages is to remove the deteriorated concrete and replace it with a new concrete overlay. To evaluate how well a bonded concrete overlay is, the bond strength between the new and old concrete has to be determined. The most widely used method for this purpose is the so-called pull off test to determine the tensile bond strength. In practice however the shear bond strength is of greater interest and is therefore approximated on the basis of tensile bond strength, but with a torsion test the shear bond strength can be directly determined. The purpose of this study is to investigate the reliability of the torsion test to determine the shear bond strength in a more direct and accurate manner. The thesis examines the reliability of the torsion test to determine the shear bond strength with the pull off test as a reference. The study includes eight parallel tests of pull off and torsion tests where the lowest measured shear bond strength is compared with the calculated design value of shear bond strength according to EC2. The work is done in connection with the Spårväg city project at Sergels torg, Stockholm, in collaboration with the Traffic Administration Office in Stockholm and CBI, the Swedish Cement and Concrete Research Institute. The results of the tests showed that the failures in the interface between new and old concrete, which are of interest, were more common for pull off tests than torsion tests where only two of the eight test samples showed failure in the interface. The wide scatter of the measured values is a consequence of the low number of failures in the interface. The mean value of the tensile bond strength was 1,43 MPa, which indicates good bond strength. The shear bond strength however made with torsion tests show a mean value of only 1,61 MPa. Lower than the expected value of about twice the tensile bond strength of 2,86 MPa. Interestingly, the lowest measured value of the shear bond strength of 0,83 MPa was unusually low, but still higher than the calculated design value of shear bond strength of 0.59 MPa according to EC2. The study has shown that torsion test is a difficult method for determining the shear strength of the bond between the new and old concrete. The reason for this is mainly due to three factors, the low number of tests, the large scatter of values, and the difficulty to interpret failures of the test samples. Despite this the torsion test seems to be a future method for structural engineers and contractors as a tool to determine shear strength for repaired concrete structures in general and not only the shear bond strength.

Användandet av betong som ersättare för stål vid produktionen av vindkraftverkstorn har ökat den senaste tiden. Betongtorn är betydligt billigare än ståltorn men problem som sprickbildningar, frostsprängningar och följaktligen armeringskorrosion har uppstått bl a på grund av vibrationer från rotorn. I fundamentet i vindkraftverk kan ovan nämnda problem också uppstå och det uppfyller således inte alltid funktionskraven. Det här examensarbetet undersöker möjligheten att eliminera dessa problem genom att använda en sorts högpresterande betong kallad UHPC 2.2 med syntetfiberarmeringen, STRUX. Jämförelser mellan tidigare empiri om högpresterande betong och laborativa tester på UHPC 2.2 visar att den senare är beständigare och ger möjligheter till en större sprickfrihet. Sammanfattningsvis har den högpresterande betongen med fiberarmeringen STRUX visat sig vara en konkurrenskraftig möjlighet på marknaden. / The use of concrete has recently increased as a replacement to steel for the construction of towers for wind power plants. However there are problems such as cracking or frost scaling and finally corrosion of reinforcement, partly due to vibrations caused by the power plants' blades. In the foundation of power plants, the above problems also occur and do not always fulfill the functional requirements. This thesis investigates the possibility to eliminate these problems by using a special kind of high-performance concrete called UHPC 2.2 with synthetic fiber reinforcement, STRUX. When comparing previous empirics about regular concrete with laboratory tests on this high-performance concrete, we find that the later is more durable. In summary, the high-performance concrete with fiber reinforcement STRUX is shown to be a competitive market opportunity.

Idag, inte bara i Sverige, bygger man mer och mer i betong. Betongkonstruktioner ses inte längre som något kallt, grått och tråkigt då man kan uppföra byggnadsverk som inte bara är starka och tåliga utan även med originella former och färger. För att få betongen stark, inte bara i tryck måste så gott som alla konstruktioner dock armeras på ett eller annat sätt. Dessa nya och ofta komplicerade former på konstruktionen ställer nya krav på armeringsmetoden som används, trots detta har sättet att armera i stort sätt sett likadant ut i många, många år. I den här rapporten kommer man att utreda möjligheterna för en ny typ av armering att etablera sig på en mycket konservativ marknad där utrymmet för utveckling och nytänkande är till synes mycket litet. Jämförelser mellan traditionell armering och denna nya cellarmering har gjorts, framförallt med avseende på projekterings- och utförandenivå. Detta har gjorts genom intervjuer med sakkunniga, både ute på byggarbetsplatsen och i armeringsverkstad. Ett nära samarbete med företaget CELLFAB som tagit fram cellarmeringen har bidragit med goda förutsättningar för kontakt med stora aktörer inom branschen. En introducering av cellarmering med dess unika egenskaper skulle innebära mindre materialåtgång vid armeringsarbeten, snabbare montering samt minskad skaderisk för arbetarna. / Today, not only in Sweden, concrete is becoming more and more common in construction. Concrete is no longer seen as something cold, gray and boring. You can construct buildings that are not only strong and durable but also with original shapes and colors. To obtain strong concrete, not only in compression, almost all the constructs need to be reinforced in one way or another. These new and often complex forms of construction places new demands on the reinforcement method used, never the less, the way to reinforce has looked the same for many, many years. This report will explore the potentials for a new type of reinforcement to establish on a very conservative market where the possibilities for development and innovation are seemingly very small. Comparisons between traditional reinforcement and this new cell reinforcement have been made, particularly with regard to the planning and execution level. This was done through interviews with experts, both at the construction site and the reinforcement workshop. A close collaboration with the company CELLFAB that developed cell reinforcement has provided good opportunities for contact with the major players in the industry. The introduction of cell reinforcement with its unique features would mean less reinforcement material, faster installation and reduced risk of injury to workers on site.

Under de så kallade rekordåren mellan 1961-1975 byggdes det totalt 920,000 lägenheter i flerbostadshus i Sverige, och idag finns omkring 850,000 av dessa kvar. Den vanligaste byggnadstekniken under perioden var med byggande av förtillverkade våningshöga fasadelement tillsammans med en platsbyggd bokhyllestomme med tvärgående bärande innerväggar och gavlar. Syftet med arbetet är att kontrollera om en våningspåbyggnad på ett referenshus från miljonprogrammet med bokhyllestomme är möjlig för att skapa nya lägenheter som medför ökade hyresintäkter för fastighetsägaren, och kan medverka till ökad variation i området arkitektonisk och öka lägenhetsutbudet. Arbetet ger information om vad som behöver kontrolleras och utredas vid uppstarten av ett påbyggnadsprojekt. Arbetet jämför och beskriver tre olika stomförslag på en våningspåbyggnad. Alternativen som tas upp är massivträstomme med bärande flerskiktskiva, prefabricerad betong – och stålstomme bestående av HD/F-plattor och VKR-pelare, och ett alternativ bestående av volymelement. Inventering av konstruktionen och bärförmågan hos den befintliga stommen visar att det finns bärförmåga kvar att utnyttja. Utförda kontroller undersöker bl.a. bärförmågan hos väggar, grundsulor, samt det befintliga vindsbjälklaget. Kontroller utförs även med hänsyn till stabilitet då byggnaden betraktas som en stel enhet med en fiktiv påbyggnad. Slutsatsen av detta arbete är att en våningspåbyggnad är fullt möjlig på referenshuset. Alternativet med massivträ klarar en fiktiv påbyggnad om tre våningar som valts som exempel i arbetet. Alternativet med en prefabricerad betong och-stålstomme kan maximalt byggas på med två extra våningar, sedan blir grundtrycket dimensionerande och begränsar antalet våningar för påbyggnaden till två. / During the so called ‘record years’ between 1961-1975 a total of 920,000 apartments were built in apartment buildings in Sweden. Today about 850.000 of these are still in use. The most common method of building during this period was by using prefabricated one-storey high façade units together with load-bearing interior cross walls and gable walls which were built on site. The purpose of this degree project is to find out if a storey extension on a reference-building from the so called ‘Million Programme’ with load-bearing interior cross walls is possible in order to create new apartments. If this is possible it would give an increase of income of rents to the owner of the apartment building and it could also contribute to an increase of variation in the area as regards both architecture and supply of apartments. This degree project gives information about what has to be checked and investigated before a storey extension project begins. This degree project compares and describes three different suggestions of structural construction systems for storey extensions. The alternatives dealt with are solid timber structural construction consisting of cross-laminated boards, a prefabricated concrete – and steel structural construction consisting of HD/F-elements and tube steel framing, and finally an alternative consisting of prefabricated building modules. The study of the structural construction and the load-bearing capacity of the existing building show that there is enough load-bearing capacity left to make use of. Performed checks investigate for example the load-bearing capacity of load-bearing walls, strip foundations as well as the existing loft floor. Checks are also performed with regard to the stability as the building is considered a stiff unit with a fictitious storey extension. The conclusion from this degree project is that a storey extension is fully possible on the reference-building. The alternative with a solid timber structural construction allows a fictitious storey extension with three additional storeys, which has been chosen as an example in this degree project. The alternative with the prefabricated concrete – and steel structural construction allows a fictitious storey extension of maximum two additional storeys, and then the ground pressure was dimensioning and limited the amount of additional storeys for the storey extension.

Rapporten innehåller inledningsvis en faktadel med allmän information kring temperatursprickor i betong. Här presenteras bl a uppkomsten av fenomenet, vilka typer av sprickor som förekommer och vad ett tvång är. Tanken är att ge läsaren tillräcklig kunskap för att kunna förstå sig på de övriga delarna i rapporten. Resultatet och det huvudsakliga arbetet redovisas i form av tabeller med tillhörande illustrationer där det går att utläsa vilken sprickrisk som förekommer vid flera specifika fall och vilken åtgärd som bör vidtas för att eliminera sprickrisken. Som konstruktör kan du med din egen indata, dvs. dimensioner och temperaturer, följa tabellen och finna resultatet för ditt specifika fall. De konstruktionstyper som presenteras är bottenplatta, stödmur och plattrambro. En tillhörande databas i elektronisk form finns tillgänglig som en bilaga där varje beräknat fall är sparat. Filerna är enkla att modifiera för att göra det möjligt att genomföra ytterliggare beräkningar i de fall tabellerna är otillräckliga. Rapporten innehåller även ett avsnitt med förutsättningar till tabellerna där det går att utläsa arbetsgången och vilka parametrar som har använts. / The initial part of the report contains general information about thermal cracks. This section describes the origin to the cracks, what type of cracks that occurs and the force causing the problem. The major reason with this chapter is to give the reader enough knowledge to understand the rest of the report. The result and the main work are presented in tables with belonging illustrations. Each table contains the risk of cracking that occurs in several specific concrete structures and how to eliminate the risk. The report covers the following three types of structures: baseplate, retaining wall and integral bridge. The constructor can with his/her own dimensions and temperatures simply use the table to find the risk of cracking. A database including all the calculated files for each specific case is attached to the report. The files can easily be modified by the user in case the information in the tables is insufficient. All the precise circumstances and priority in the project are presented in the chapter “Förutsättningar och arbetsgång”.

i Abstract The Nockeby Bridge, in the western part of Stockholm, is a prestressed concrete bridge with an openable swing span of steel. The bridge was built during 1970 and should now be widened with 0.5 meters on each side. The concrete bridge deck is supported by two main-beams and cross-beams are located at the position of all supports. Previous studies of the bridge show that the torsional resistance is too low and the bridge needs strengthening while widened. The aim of this master  thesis  was  to  study  and  compare  different  strengthening  methods  for  The  Nockeby Bridge.  Eight  different  bridges  in  Sweden  and  China  were  reviewed  to  find  possible  strengthening  methods  for  The  Nockeby  Bridge.  External  prestressing  tendons  and  additional  cross-beams between  the  two  main-beams  were  seen  to  have  good  influence  on  the  resistance.  The  effect from strengthening with carbon-fiber reinforced polymer was questioned during small loads and was not seen as a suitable strengthening method for The Nockeby Bridge.  Four different FE-models were generated to be able to compare two strengthening methods. The compared strengthening methods were a method with additional cross-beams between the main-beams and a method with external prestressing tendons. All FE-models were built up by solid- and  truss  elements  where  the  concrete  was  modelled  with  solid  elements  and  the  prestressed reinforcement was modelled with truss elements.  Only a few load-cases were included to limit the scope of the study. The included load-cases were deadweight,  prestressing  forces  and  vehicle  load  from  standard  vehicle  F,  G,  H  and  I.  Two influence lines were created to be able to place the vehicle loads in an unfavorable way. From the FE-models, shear  stresses were  extracted  along two  lines, one  on  each  side  of the main-beam. The torsional part of the shear stresses was calculated from these two results and compared with the torsional resistance of the bridge. While calculating the torsional resistance, the normal force in the cross-section from prestress was extracted with the function “free body cut”. The results showed that none of the tested strengthening methods were enough to  strengthen The  Nockeby  Bridge.  However, the  method  with additional  cross-beams  was  seen  as  a  better method than external prestressing tendons. A combination of the two methods might be suitable but  was  not  tested.  Adding  four  cross-beams  in  each  span  might  also  increase  the  resistance enough, but this was neither tested. It was also seen that a reduction of the torsional stiffness had a large influence on the result. Such a reduction is allowed in some cases and should be utilized if possible. Furthermore,  it  was  seen  that  solid-models  were  extremely  time  consuming  and  there  is  not  a  good alternative to design a bridge with only a solid model. / Nockebybron i västra Stockholm är en förspänd betongbro med ett öppningsbart svängspann av stål. Bron byggdes 1970 och ska nu breddas med 0.5 meter på varje sida. Betongplattan stöds upp av två huvudbalkar och tvärbalkar är placerade vid samtliga stöd. Tidigare studier av bron visar att brons vridstyvhet är låg och bron behöver förstärkas i samband med breddningen. Syftet med detta examensarbete är att undersöka och jämföra olika förstärkningsmetoder för Nockebybron. Åtta olika  broar  i  Sverige  och  Kina  undersöktes  för  att  hitta möjliga  förstärkningsåtgärder  för Nockebybron. Extern spännarmering och extra tvärbalkar mellan de två huvudbalkarna hade en bra inverkan på kapaciteten. Kapacitetsökningen fån förstärkning med kolfiberförstärkt plast är ifrågasatt vid låga laster och uppfattas inte som en bra metod för att förstärka Nockebybron.  Fyra     olika     FE-modeller     skapades     för     att     jämföra     två     förstärkningsmetoder. Förstärkningsmetoderna som jämfördes var metoden med extra tvärbalkar mellan huvudbalkarna samt   en   metod   extern   spännarmering.   Alla   FE-modeller   byggdes  upp   med  solid-  och stångelement  där  betongen  modellerades  med  solidelement  och  den  förspända  armeringen modellerades med stångelement.  Enbart ett fåtal lastfall inkluderades i studien för att minska studiens omfattning. De inkluderade lastfallen  var  egenvikt,  förspänningskrafter  samt  trafiklast  från  typfordon  F,  G,  H  och  I.  Två influenslinjer  skapades  för  att  placera  trafiklasten  på  ett  ogynnsamt  sätt.  Från  FE-modellerna extraherades   skjuvspänningar   från   bägge   sidor   av   en   av   huduvbalkarna.   Från   dessa skjuvspänningar   beräknades   vrid-delen   av   skjuvspänningarna   som   jämfördes   med   brons vridkapacitet.  När  vridkapaciteten  beräknades  togs  tryckkraften  från  tvärsnittet  fram  genom funktionen ”free body cut”.  Resultatet visade att ingen av de testade förstärkningsmetoderna var tillräckliga för att  förstärka Nockebybron.  Hur  som  helst,  metoden  med  extra  tvärbalkar  ansågs  som  en  bättre  metod  än extern  spännarmering.  En  kombination  av  de  bägge  förstärkningsmetoderna  kan  vara  lämplig men detta testades inte. Att lägga in fyra tvärbalkar i varje spann kan också leda till en tillräcklig ökning av kapaciteten, men detta fall testades inte heller. En reduktion av vridstyvheten sågs ha en stor påverkan på resultatet. En sådan reduktion är tillåten i vissa fall och borde utnyttjas om möjligt. Vidare  upptäcktes  att  en  solidmodell  är  väldigt  tidskrävande  varför  det  inte  är  lämpligt  att  dimensionera en bro enbart med hjälp av en solidmodell.

Old concrete buttress dams are sensitive to cracking if exposed to large temperature variations. The cracks can make dams sensitive to failure, depending on the size and location of the cracks. These problems can be overcome by lowering the temperature variations and stabilizing the dams. Insulation walls can be built to lower the temperature variations, and the area inside the insulation wall can be climate controlled to ensure a constant temperature. Stabilizing measures could be installing tendons, anchoring monoliths to the foundation or to keep parts of the monolith together. However, the best way to make sure the dam is functioning as expected is to monitor the behavior of the dam through different sensors. The sensors should be connected to some kind of dam monitoring software, which can indicate whether the dam is going to fail in a near future. For this to work, some kind of alert and alarm values has to be determined. The main purpose for this project is to develop a finite element model that could be used to simulate the real behavior of a concrete buttress dam and predict the future behavior of the dam. This makes it possible to determine alert and alarm values for monitoring equipment installed on the dam. Some steps are necessary to be able to create a finite element model representing the real behavior and to predict the future behavior of a dam. A first step is calibration of the model against real measurements, and during the calibration process it is important to evaluate the predictions made. A second step is to determine the normal variation in the behavior of the dam. A last step is to define suitable alert and alarm values, where the alert values are based on the normal variation of the dam and the alarm values are based on failure analyses. The results show that it is possible to calibrate a finite element model with sufficient accuracy in order for it to be used for predictions of the dams behavior. The results show two failure modes of the concrete buttress dam which deviate from previous research, where post-tensioned tendons were not included. From the results, information is given about where to place sensors to be able to capture a failure, how well the finite element model is calibrated, and what the alarm values should be. Furthermore, the results show that the evaluation of predictions made in the calibration process is of utmost importance to achieve a model representing the real behavior. / Gamla betonglamelldammar är känsliga för sprickbildning om de utsätts för stora temperaturvariationer. Sprickor kan göra dammarna känsliga för brott, beroende på storlek och placering av sprickorna. Dessa problem kan övervinnas genom att sänka temperaturvariationerna och stabilisera dammarna. Isoleringsväggar kan byggas för att sänka temperaturvariationerna, och området innanför isoleringsväggen kan klimatkontrolleras för att säkerställa en konstant temperatur. Stabiliserande åtgärder skulle kunna vara att installera spännkablar, förankring av monoliten till berggrunden eller att hålla ihop delar av monoliten. Emellertid är det bästa sättet att se till dammen fungerar som förväntat för att övervaka beteendet hos dammen genom olika sensorer. Givarna borde anslutas till någon form av programvara för dammövervakning, som kan indikera om dammen kommer att gå till brott inom en snar framtid. För att detta ska fungera måste någon form av mjuka och hårda larmvärden bestämmas. Huvudsyftet för detta projekt är att skapa en finit elementmodell som kan användas för att simulera det verkliga beteendet hos en betonglamelldamm och förutsäga framtida beteende av dammen för att kunna bestämma mjuka och hårda larmvärden för vald övervakningutrustning på dammen. Några steg är nödvändiga för att kunna skapa en finit elementmodell som representerar det verkliga beteendet och göra det möjligt att förutsäga det framtida beteendet av en damm. Ett första steg är kalibrering av modellen mot riktiga mätningar och under kalibreringsprocessen är det viktigt att utvärdera predikterade värden. Ett andra steg är att bestämma den normala variationen av dammens beteende. Ett sista steg är att definiera lämpliga värden för mjuka och hårda larmvärden, där de mjuka värdena baseras på dammens normala variation och de hårda larmvärdena på brottsanalyser. Resultaten visar att det är möjligt att kalibrera en finit elementmodell med tillräckligt god noggrannhet att den kan användas för prediktering av dammens beteende. Resultaten visar två brottmoder av betonglamelldammen som skiljer sig från tidigare studier där spännkablar inte hade inkluderats. Från resultaten ges information om var sensorer ska placeras för att kunna fånga ett brott, hur väl finita elementmodellen kalibrerats, och vilka de mjuka och hårda larmvärdena bör vara. Dessutom visar resultaten att utvärderingen av predikteringar som gjorts i kalibreringsprocessen är av yttersta vikt för att uppnå en modell som representerar det verkliga beteendet.

Resandet försiggår i korridorer och fickor - mellanrum mellan här och där. Präglade av flyktighet och anonymitet utgör dessa rum en optimal plattform för introspektiv aktivitet. På bussen, tåget, flygplatsen, hotellet är vi ensamma tillsammans.  Projektet utgår ifrån en teoretisk undersökning av hotell och andra icke-platser som det globala kommunikationssamhället bidragit till.  De temporära rum som resande och hotellvistelser erbjuder ger utrymme för oss att ifrågasätta och utvärdera oss själva och vår identitet. Undersökningen fokuserar på individens påverkan av att befinna sig på avstånd från ”verkligheten”. Mariefred lämpar sig synnerligen bra att placera ett hotell marknadsfört som en plats man kan söka sig till för att vara ensam tillsammans med andra och fullt ut tillåta sig själv att befinna sig i mellanrummet, både fysiskt och psykist. Ambitionen har varit att utveckla ett hotellförslag där arkitekturen - såväl visuellt som rumsligt och konceptuellt - förstärker och uppmuntrar till asocial samvaro och introvert utforskning. / Travelling takes place in corridors and pockets - spaces inbetween here and there. Characterized by volatility and anonymity, these rooms provide an optimal platform for introspective activity. On the bus, the train, at the airport, the hotel - we are alone together. The project is based on a theoretical investigation of hotels and other non-places that the global society of communications has spawned. The temporary rooms that traveling and hotel stays provide, create a platform for us to question and evaluate our selves and our identity.The investigation focuses on how individuals who find themselves at a distance from "reality" react and are impacted.  Mariefred is a particularly well suited location for a hotel that markets itself as a place one can go to to be alone togehter with others and to fully allow oneself to be in the between - both physically and mentally. The ambition has been to develop a hotel where the architecture - both visually, spatially and conceptually - enhances and encourages antisocial togetherness and introverted exploration.