Biodiesel is a renewable and biodegradable fuel that has the possibility to replace conventional diesel fuel and reduce the environmental pollution. Despite its environmental benefits, it has been shown to cause damage to the vehicle engines, due to its oxidative properties. Different metals, such as copper, zinc and aluminium are present in the vehicle fuel system and have been shown to catalyse the oxidation of biodiesel. Several studies have been performed to investigate the interaction between these metals and fuel. However, some reports concluded contradicting results when it comes to the oxidation of biodiesel in contact with aluminium alloys. This project aimed therefore to investigate and create a simple method for comparing the catalytic effect on oxidation for metals, and use this method to evaluate the degradation rate of biodiesel in contact with aluminium alloys. Different heating methods and coating materials were tested using the biodiesel RME to develop the testing procedure. When a test procedure was established, three filter houses made from cast aluminium alloy and three aluminium ingots with different amount of copper were immersed in RME and the stability was evaluated. The results showed that using an oven at 80 °C to investigate the stability provided the most repeatable results, and the spray paint Auto K billack spray Universal appeared to be compatible to use with RME. The inner untreated surface of the fuel filter houses did not seem to increase the oxidation rate of biodiesel. Aluminium alloys with higher copper content degraded RME more than aluminium alloys with little/no copper, if the surface had been treated mechanically, but not to a large extent. This concludes that aluminium alloys may reduce the stability of biodiesel if it contains much copper and if the surface of the alloy has been treated. However, the detected reduction on oxidation stability could depend on other factors, and therefore it is recommended to conduct further experiments on test the aluminium alloys. / Biodiesel är ett förnybart och biologiskt nedbrytbart bränsle som har möjligheten att ersätta konventionell diesel och minska föroreningen av miljön. Trots dess fördelar så har det visats att bränslet skadar motorerna i fordon, vilket beror på dess oxidativa egenskaper. Olika metaller, såsom koppar, zink och aluminium förekommer i fordons bränslesystem, och dessa har påvisats katalysera oxidationen av biodiesel. Flera studier har genomförts där interaktionen mellan de tidigare nämnda metallerna och biodiesel har undersökts. En del av dessa studier har fått motsägelsefulla resultat när det kommer till interaktionen mellan aluminium legeringar ochbiodiesel. Detta projekt har därför haft som syfte att ta fram en enkelt metod att jämföra metallers katalystiska effekt på biodieslets oxidations stabilitet, samt använda denna metod för att bedöma nedbrytningen av biodiesel i kontakt med aluminium legeringar. Olika uppvärmningsmetoder och täckningsmaterial undersöktes med hjälp av biodiesel gjord på rapsolja, RME, för att ta fram mätmetoden. När ett tillvägagångssätt hade fastlagts, så sänktes bitar av tre olika bränslefilterhus tillverkade av aluminium legeringar, och tre olika aluminium tackor med olika kopparhalter i RME och bränslets stabilitet mättes. Användning av ugn vid 80 °C för att testa biodieslets oxidations stabilitet gav de mest upprepbara resultaten, och sprejfärgen Auto K billack spray Universal var mest kompatibel att använda som täckningsmaterial. Den inre, obehandlade ytan av bränslefilterhusen visade sig inte påverka oxidations stabiliteten på biodieslet. Aluminijm legeringar med en högre koppar halt bröt ned RME lite mer än aluminium legeringar med lite/ingen koppas, men endast om ytan hade blivit mekaniskt behandlad. Detta ger slutsatsen att aluminium legeringar kan minska biodieslets stabilitet om det innehåller mycket koppar och om legeringens yta har blivit behandlad. Däremot så kan den reduktionen av oxidations stabiliteten bero på andra faktorer och det rekommenderas därför att genomföra fler experiment med aluminum legeringar och biodiesel.

Biodiesel is a renewable and biodegradable fuel that has the possibility to replace conventional diesel fuel and reduce the environmental pollution. Despite its environmental benefits, it has been shown to cause damage to the vehicle engines, due to its oxidative properties. Different metals, such as copper, zinc and aluminium are present in the vehicle fuel system and have been shown to catalyse the oxidation of biodiesel. Several studies have been performed to investigate the interaction between these metals and fuel. However, some reports concluded contradicting results when it comes to the oxidation of biodiesel in contact with aluminium alloys. This project aimed therefore to investigate and create a simple method for comparing the catalytic effect on oxidation for metals, and use this method to evaluate the degradation rate of biodiesel in contact with aluminium alloys. Different heating methods and coating materials were tested using the biodiesel RME to develop the testing procedure. When a test procedure was established, three filter houses made from cast aluminium alloy and three aluminium ingots with different amount of copper were immersed in RME and the stability was evaluated. The results showed that using an oven at 80 °C to investigate the stability provided the most repeatable results, and the spray paint Auto K billack spray Universal appeared to be compatible to use with RME. The inner untreated surface of the fuel filter houses did not seem to increase the oxidation rate of biodiesel. Aluminium alloys with higher copper content degraded RME more than aluminium alloys with little/no copper, if the surface had been treated mechanically, but not to a large extent. This concludes that aluminium alloys may reduce the stability of biodiesel if it contains much copper and if the surface of the alloy has been treated. However, the detected reduction on oxidation stability could depend on other factors, and therefore it is recommended to conduct further experiments on test the aluminium alloys. / Biodiesel är ett förnybart och biologiskt nedbrytbart bränsle som har möjligheten att ersätta konventionell diesel och minska föroreningen av miljön. Trots dess fördelar så har det visats att bränslet skadar motorerna i fordon, vilket beror på dess oxidativa egenskaper. Olika metaller, såsom koppar, zink och aluminium förekommer i fordons bränslesystem, och dessa har påvisats katalysera oxidationen av biodiesel. Flera studier har genomförts där interaktionen mellan de tidigare nämnda metallerna och biodiesel har undersökts. En del av dessa studier har fått motsägelsefulla resultat när det kommer till interaktionen mellan aluminium legeringar ochbiodiesel. Detta projekt har därför haft som syfte att ta fram en enkelt metod att jämföra metallers katalystiska effekt på biodieslets oxidations stabilitet, samt använda denna metod för att bedöma nedbrytningen av biodiesel i kontakt med aluminium legeringar. Olika uppvärmningsmetoder och täckningsmaterial undersöktes med hjälp av biodiesel gjord på rapsolja, RME, för att ta fram mätmetoden. När ett tillvägagångssätt hade fastlagts, så sänktes bitar av tre olika bränslefilterhus tillverkade av aluminium legeringar, och tre olika aluminium tackor med olika kopparhalter i RME och bränslets stabilitet mättes. Användning av ugn vid 80 °C för att testa biodieslets oxidations stabilitet gav de mest upprepbara resultaten, och sprejfärgen Auto K billack spray Universal var mest kompatibel att använda som täckningsmaterial. Den inre, obehandlade ytan av bränslefilterhusen visade sig inte påverka oxidations stabiliteten på biodieslet. Aluminijm legeringar med en högre koppar halt bröt ned RME lite mer än aluminium legeringar med lite/ingen koppas, men endast om ytan hade blivit mekaniskt behandlad. Detta ger slutsatsen att aluminium legeringar kan minska biodieslets stabilitet om det innehåller mycket koppar och om legeringens yta har blivit behandlad. Däremot så kan den reduktionen av oxidations stabiliteten bero på andra faktorer och det rekommenderas därför att genomföra fler experiment med aluminum legeringar och biodiesel.

Bio-oil generated from biomass is becoming one of the most promising alternatives as potential energy sources to replace fossil fuels in the transportation sector. Fast pyrolysis of biomass is one of the most economically feasible ways to produce bio-oil according to recent research on thermochemical conversion of biomass. Upgrading of oils derived from to hydrocarbon fuels requires oxygen removal and molecular weight reduction.  Catalytic cracking and hydrotreating are two efficient processes to upgrade bio-oil. Hydrotreating requires that hydrogen is added in the process to increase the H/C ratio of the product. Normally, catalytic fast pyrolysis and hydrotreating are two separated processes. In order to increase the energy efficiency of the process, exploring the fast pyrolysis of biomass with in-situ catalyst under the hydrogen atmosphere, i.e. catalytic hydropyrolysis shall be very interesting, and this is the objective of this work. In this work, biomass pyrolysis experiments using softwood have been performed in hydrogen and nitrogen atmospheres with/without catalyst. It was found that in the case of the H2 atmosphere, a higher yield on oil phase and a reduced water production is found. More oxygen was removed as CO and CO2. The catalytic fast pyrolysis (CFP) under H2 atmosphere also produce relatively more PAH (polymer aromatic hydrocarbon) and less MAH (monomer aromatic hydrocarbon) than under N2 atmosphere.

This study has been carried out within the framework of the Minor Field Studies ScholarshipProgramme (MFS), which is funded by the Swedish International Development Cooperation Agency,Sida. The field study was conducted in Grenada in the spring of 2023. Grenada, along with severalcountries in the Caribbean, has under the last couple of years experienced an increasing influx ofSargassum seaweed. The seaweed accumulates on beaches and causes complications relating tohealth, recreation, economy and the ecosystems by the coast. Moreover, Grenada is dependent onimported fossil fuels which causes the country to have a relatively high ecological footprint as well asmaking the country sensitive to volatile oil prices. To produce biogas with Sargassum, and morespecifically for generating electricity, is one possible solution to the aforementioned issues. However,there is a need to investigate the prerequisites for such a solution. This was done by conducting anexperiment and a market analysis. The experiment aimed to investigate how the methane content inthe biogas is affected by mechanical pretreatment of the seaweed. The market analysis delved into thepossibilities of using biogas to generate electricity in Grenada. For the experiment, a small-scale biogas digester was used, which was located at the True Blue BayBoutique Resort. Feeding of the digester was divided into three batches with two differentcompositions of food waste and Sargassum; untreated and mechanically pretreated Sargassum. Thedigester was fed for 42 days in total while the measurements were conducted for 28 days. In terms ofthe market analysis, a literature study and 4 interviews with relevant actors were conducted. Theinterviewees were approached based on local suggestions. For the analysis, four different areas ofinterest were selected: Electricity system in Grenada, Policy and regulation, Infrastructure andAvailability of organic waste for co-digestion. The experiment revealed a weak yet positive trend in the methane yield over the measured period,indicating that mechanical pretreatment of the Sargassum could potentially increase methane yields.Specifically, the average methane concentration by volume was 57% for the untreated batch and 63%for the mechanically pretreated batch. However, it is important to note that the project's duration wasinsufficient to draw definitive conclusions. Furthermore, there might be other factors that contributedto the unusually high methane yield observed in this experiment. Firstly, the storage method of theseaweed in fresh saltwater may have played a role. Secondly, uncertainties related to gas fluxmeasurements and estimated thermal efficiency have a significant impact on the calculated final valueof the methane concentration. In terms of the market analysis, the results indicate that electricity generation through large-scalebiogas production will face challenges. The structure of the electricity system in Grenada allows forgeneration from biogas and Sargassum to exist. Moreover, such operations can play a significant rolein realizing the goals set forth by Grenada’s main policies in terms of sustainability and energy.However, the challenges that need to be dealt with include establishing regulations and policiesspecifically targeting biogas and Sargassum. Supporting infrastructure and a reliable source ofbiodegradable waste also needs to be established before electricity generation fromSargassum-derived biogas can be carried out. The aforementioned challenges relate to electricityproduction for distribution and may not be as significant for power generation for self-consumption. / Denna studie är genomförd inom ramen för stipendieprogrammet Minor Field Studies (MFS) somfinansieras av Sida och fältstudien genomfördes i Grenada våren 2023. Grenada, tillsammans medflera länder i Karibien, har under de senaste åren upplevt ett ökande inflöde av Sargassotång. Tångensamlas på stränderna och skapar problem kopplade till hälsa, rekreation, ekonomi och ekosystemenvid kusten. Vidare är Grenada beroende av importerade fossila bränslen, vilket gör att landet har ettrelativt högt ekologiskt fotavtryck, samtidigt som det är känsligt för volatila oljepriser. Att producerabiogas med sargassotång, och mer specifikt för att generera el, är en möjlig lösning till de ovannämnda problemen. Emellertid finns det ett behov att undersöka förutsättningarna för en sådanlösning. Detta gjordes genom att genomföra ett experiment och en marknadsanalys. Experimentetsyftade till att undersöka hur metaninnehållet påverkas av att mekaniskt förbehandla sargassotången.Marknadsanalysen undersökte förutsättningarna för att använda biogasen för att generera el påGrenada. För experimenten användes en småskalig biogasanläggning på True Blue Bay Boutique Resort påGrenada. Matningen delades upp i tre delar med två olika sammansättningar av matavfall ochsargassotång; obehandlade och mekaniskt förbehandlade alger. Totalt matades anläggningen i 42dagar medan experimentet med vattenkokning genomfördes 28 dagar. För marknadsanalysengenomfördes en litteraturstudie och 4 intervjuer med relevanta aktörer. Intervjupersonerna valdesutifrån lokala förslag. För analysen valdes sedan fyra områden: Elsystemet på Grenada, Policy ochreglering, Infrastruktur och Tillgänglighet av biologiskt nedbrytbart avfall. Experimentet visade en svag men positiv trend i metanhalten under den uppmätta perioden, vilkettyder på att mekanisk förbehandling av Sargassum potentiellt kan öka metanhalten. Mer specifikt varden genomsnittliga koncentrationen av metan per volym 57% för den obehandlade delen och 63% förden mekaniskt förbehandlade delen. Det är dock viktigt att notera att projektets varaktighet varotillräcklig för att dra definitiva slutsatser. Dessutom kan det finnas andra faktorer som bidrog till detovanligt höga metanhalten som observerades i detta experiment. För det första kan lagringsmetodenav sjögräset i färskt saltvatten ha spelat en roll. För det andra har osäkerheter relaterade tillgasflödesmätningar och uppskattad verkningsgrad en betydande påverkan på den beräknade slutligametankoncentrationen. Vad gäller marknadsanalysen så indikerar resultaten att elproduktion genom storskaligbiogasproduktion kommer att möta utmaningar. Utformningen av Grenadas elsystem tillåtergeneration av el från biogas och Sargassum. Vidare kan en sådan verksamhet spela en viktig roll i attuppfylla de mål som presenteras i Grenadas huvudsakliga strategier kring hållbarhet och energi.Emellertid behövs regler och policy som är specifikt inriktade på biogas och Sargassum. Därtillbehövs stödjande infrastruktur och en tillförlitlig ström av biologiskt nedbrytbart avfall. De nämndautmaningarna gäller främst för elproduktion för distribution och behöver inte vara lika signifikanta förkraftproduktion för egenkonsumtion.

Syntrophic relationships between fatty acid degrading bacteria and hydrogenotrophic methanogens are important for a well-functioning anaerobic degradation process during biogas production from organic waste material. This is particularly important in biogas processes fed protein-rich material as their degradation gives rise to high levels of ammonia, which inhibits many microorganisms. A common problem arising in the high-ammonia biogas process is the accumulation of volatile fatty acids, such as acetate, propionate or butyrate, which negatively affects the methane production. The aim of this study was to isolate and identify the syntrophic butyrate-oxidizing bacteria present in the enriched syntrophic communities originating from thermophilic continuously fed laboratory-scale reactors. Butyrate was added to batch assays containing the enrichment cultures. Sequencing of a 464 bp region within the 16S rRNA gene was conducted to study the change in microbial community structure over time during the butyrate degradation. The enrichment culture was also used as an inoculum source during the isolation attempts using agar cultivation, colony transfer and 16S rRNA gene sequencing of the obtained isolates. From the Illumina sequencing data, it could be concluded that the novel species of interest belonged to the genus Syntrophothermus. Two species were isolated, however neither appeared to be the butyrate-degrading bacterium. One of the species was Defluviitoga tunisiensis and the other was a novel species related to the mesophilic bacterium Schnuerera ultunensis.

Traditional bioenergy practices in sub-Saharan Africa involve collecting natural forest wood and burning it in simple fireplaces for household cooking. This is actually still very common, especially in rural areas. The situation is unfortunately connected to health issues, inequality and natural forest degradation and deforestation. To alleviate these problems, agricultural residues and agroforestry trees can be used as feedstocks in more efficient and less polluting cooking solutions and local electricity production, via thermochemical conversion processes. However, the feedstock availability and suitability for such processes needs to be better mapped, evaluated and understood. With a focus on Rwanda, the aim of this study was therefore to investigate the potential feedstock for thermochemical energy utilization of agricultural residues and woody biomass produced in agroforestry settings.Interviews with 14 agro-processing companies were conducted, which provided data for the available amounts of a range of different potential biomass fuels based on agricultural residues, such as cassava peels, coffee husks, coffee pulps, maize cobs, maize screening, rice husk and sugarcane bagasse. This data was then applied to estimate the total residue quantities available in Rwanda. 23 biomass samples, both agricultural residues and woody biomass, were also collected and characterized in the laboratory by means of a so called proximate analysis, i.e. moisture, ash content, volatile matter and fixed carbon.Based on this study, it was clear that there are significant amounts of agricultural residues produced and handled in Rwanda. Cassava peels and maize cobs were estimatedly abundant, with sugarcane bagasse and rice husk also being available in large quantities. Depending on the application, moderate to strong seasonalities of some residues, such as maize cobs, can be challenging. Another circumstance of great relevance here is that a vast majority of the agricultural residues assessed in this work already seemed to be utilized for different purposes, such as fuel for heating or cooking.Regarding fuel properties and quality, related to ash, volatile matter and fixed carbon content, many of the feedstocks investigated indicated good suitability in some kind of thermochemical conversion process. However, high moisture contents may need to be addressed in some cases to avoid low process efficiencies, such as for maize cobs, sugarcane bagasse and fresh agroforestry trees.

Som följd av klimatförändringar ställs nya krav på producenter och konsumenter. För att tillmötesgå dessa krav behöver framtida omställningar vara ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Tidigare forskning visar att biokol, skapat via pyrolys, kan binda koldioxid från atmosfären. Denna rapport undersöker de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna vid omställning från värmeproduktion via förbränning, till värmeproduktion via pyrolys. I rapporten presenteras värmeproduktion genom pyrolys som samproduktion av biokol och bioolja från ett fjärrvärmeverk med kapacitet på 3 MW. Rapporten undersöker den teoretiska mängden alstrade pyrolysprodukter, värme, biokol och bioolja och den potentiella koldioxidssänkan som kan uppnås från biokol från tre olika scenarier. En tekno-ekonomisk analys har gjorts för undersökning avbetalningstid, avkastning på investering och en känslighetsanalys har utförts för att illustrera hur återbetalningstiden påverkas när faktorerna: försäljningspris för samtliga pyrolysprodukter och  investerings- samt underhållskostnader förändrades. Resultatet visar att vid räntorna 0-, 5- och 10 % blir avbetalningstiden mindre än 4 år samt med en potentiell avkastning på minst 600% efter 25 år. De faktorer som hade störst påverkan på återbetalningstiden var grundinvesteringen vars förändring direkt påverkade återbetalningstiden. Ifall grundinvesteringen ökade med 40% - förlängdes återbetalningstiden med 40%. Den andra faktorn som påverkade mest priset för fjärrvärme. Ifall priset minskade med 40% så förlängdes återbetalningstiden med minst 63%. Resultatet visar också att det finns potential att binda mellan 3560 och 8400 ton koldioxid per år. Denna rapport utgår från data och för framtida undersökningar vore nästa mål att uppnå en mer realistisk uppfattning om kostnader och verkningsgrader som mer exakt speglar verkligheten. / nej.

Förorenat sediment är ett miljöproblem i Sverige. Detta sediment kan innehålla giftiga tungmetaller såsom Cu, Pb och Zn som kan skada människor och djur. Antropogena aktiviteter som industriutsläpp, jordbruk och felaktig hantering av avloppssystem är en betydande anledning till att detta förorenat sediment finns. Om förorenat sediment inte hanteras eller saneras på rätt sätt kan det leda till allvarliga miljöproblem och kan det dessutom maximera risken för spridning av föroreningar. Sanering av förorenat sediment kan utföras på många olika sätt, exempelvis uppgrävning, in situ behandling, kapsling, fysisk behandling eller fytoremediering. Fytoremediering är en hållbar miljöteknik som använder växter för att ta bort vissa föroreningar såsom tungmetaller från luft, vatten och mark och den är den metod som utforskas i den här studien med hjälp av energibioväxten Salix spp.   Syftet med den här studien är att bestämma möjligheten att använda bioenergiväxten Salix spp. i fytoremedieringstekniken för att utföra en hållbar sanering av förorenat muddrat sediment i Oskarshamn. I denna studie så användes 6 stycken proväxter Salix spp. varav 3 stycken provväxter i förorenade sediment och 3 stycken kontrollerade provväxter. Med hjälp av färsk-torrvikt, ”Net ackumuleringsfaktor”, ”Transferfaktor” och relevanta statistiska tester så har det visat sig att förorenat sediment kan spela en roll i en ökad biomassproduktion. Det har visat sig också att bioenergiväxten Salix spp. kan vara effektiv att sanera förorenat sediment som är muddrat från förorenade områden.

För att kunna möta framtida energibehov och samtidigt värna om miljön kommer det krävas att energisystemet och transportsektorn, som den ser ut idag, förändras i grunden. För att få till förändring läggs på Europeisk och nationell nivå direktiv respektive mål. Detta har lett till att man på regionala nivåer kollar över sina energibalanser och hur ens klimatpåverkan ser ut och kan minskas. En av dessa regioner är Kronobergs län i Småland som år 2050 vill bli ett Plusenergilän. Plusenergilän innebär att Kronoberg ska vara självförsörjande på sitt energibehov samt vara helt klimatneutrala. Energikontor Sydost har av regionen givits i uppdrag att följa upp de här målen, vilket sätter premisserna för det här projektet.För detta ändamål har en nutida energibalans i länet skapats för år 2019 för att utifrån denna ge en bild av de utmaningar Kronoberg kommer ställas inför, och på så sätt skapa ett framtida scenario med milstolpar för år 2030 och 2050.I rapporten skapas utifrån Energimyndighetens framtidsprognoser, ett elektrifieringsscenario där främst transport och industrisektorn i högre grad förväntas använda elenergi. Utifrån prognoserna och elektrifieringsscenariot fastslogs att Plusenergi inte uppnås år 2050 och därför föreslogs tre ytterligare åtgärder som innefattade mer vindkraft, egenproduktion av flytande biobränslen samt Bioenergy Carbon Capture and Storage. Med dessa åtgärder uppnås Plusenergilän år 2050 men som slutsats dras också att utifrån hur energibalansen såg ut år 2019, är det en lång väg för Kronobergs län att uppnå de fastställda målen till Plusenergi, och att det främst är energi inom transportsektorn och den totala tillförseln av el som är de stora parametrarna som behöver förändras i infrastrukturen. SCB, PHEV, BEV, BECC, Pyrolysolja, HDO, Plusenergilän, Scenario, Elektrifiering, Energibalans, Vindkraft, EnergyPLAN

Eutrophication is one of the most serious environmental problems in the Baltic Sea due to factors such as nutrient discharges from different sources and long residence time. Eutrophication gives rise to increased primary production, often followed by oxygen depletion and disruption of important ecosystems. An action plan has been created by the Helsinki Commission (HELCOM) in order to achieve good ecological status of the Baltic Sea in the year of 2021. According to the action plan, 21 000 tonnes of nitrogen and 290 tonnes of phosphorus shall be decreased of the annual discharge from Sweden. The aim of methods within ecological engineering is to solve environmental problems, and the applications ranging from the harvesting of existing ecosystems to the construction of new ecosystems. This study evaluates if harvest of algae, reed, and mussels can help meeting the goals of the action plan considerably, in accordance with areas and biomass amounts that need to be harvested, and to assess the efficiency of the three biomasses with regards to nutrient reduction. The potential of harvested biomasses as substrates in biogas production and as fertilizers is investigated, and how much fossil CO2 that can be saved from being released to the atmosphere if net energy benefits, calculated from energy budgets in the biogas process, replaces fossil fuels. Life cycle inventories which extend from the harvest (i.e. from the Baltic coast of Sweden) to the production of biogas have been made in order to investigate the biogas potential of algal, reed, and mussel biomass. Suitability of the three biomasses as fertilizers has been assessed through comparison between nutrient sufficiency of crops and nutrient contents of the three biomasses (i.e. based on quotients of nitrogen). The quantity of biomass in the areas that can be harvested can help meeting the goals of the action plan drawn up by HELCOM, and mussels show to be most efficient with regards to nutrient reduction efficiency. Reed has the highest net energy benefit followed by algae, and both biomasses show potential of further investigation as substrates in the biogas production process. Mussels have low net energy benefit and thus are not a suitable substrate in biogas production. The three biomasses are suitable as fertilizers with respect to contents of nitrogen but the content of phosphorus occurs under the sufficiency levels for the crops (i.e. peas, grain, and sugar beets). For algae and reed, the potassium contents occur above the sufficiency level for peas and grain but under the level for sugar beets, mussels contain lower levels of potassium than the need of the investigated crops. / Eutrofiering är ett av de största miljöhoten i Östersjön och orsakas av faktorer som utsläpp av näringsämnen från olika källor samt lång uppehållstid. Eutrofiering ger upphov till ökad primärproduktion där syrebrist och störning av viktiga ekosystem är vanliga påföljder. En aktionsplan har utformats av HELCOM som fastställer att Sverige ska reducera 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor av de årliga utsläppen till Östersjön, med syftet att uppnå god ekologisk status år 2021. Metoder inom ecological engineering innefattar sund skörd av existerande ekosystem med syftet att lösa miljöproblem. I den här studien undersöks om skörd av alger, vass och musslor kan hjälpa till att möta miljömålen med påtaglig effekt, samt mängder och ytor som måste skördas av de tre biomassorna. Effektiviteten med avseende på näringsreducering hos de tre biomassorna jämförs. Potentialen för användning av de skördade biomassorna som substrat i biogasproduktion samt som gödningsmedel undersöks, samt hur mycket CO2 som kan besparas att släppas ut till atmosfären om nettoenergi från energibudgetar i biogasprocessen ersätter fossila bränslen. Energibudgetar som sträcker sig från skörd till biogasproduktion har utformats samt näringsinnehåll av de tre biomassorna jämfördes med näringsbehov hos vissa grödor för att ta reda på biomassornas eventuella potential som gödningsmedel. Beträffande biomassor och areor som finns att skörda visade det sig att metoderna kan möta miljömålen utformade av HELCOM. Musslor visade sig vara den mest effektiva biomassan att skörda med avseende på näringsämnesreducering. Vass erhöll högst nettoenergiutbyte (i.e. baserat på energibudgetarna) följt av alger, därmed finns potential för vidare undersökning av de båda biomassorna som substrat i biogasprocesser. Nettoenergiutbytet i biogasprocessen hos musslor var lågt vilket visar att musslorna inte är lämpligt som substrat. De tre biomassorna uppvisar lämplighet som gödningsmedel med avseende på kväveinnehåll men innehållet av fosfor ligger under näringsbehovet hos de grödor som undersöktes. Alger och vass uppfyller kaliumbehovet hos ärter och spannmål, men inte hos sockerbetor. Musslornas kaliuminnehåll är lägre än näringsbehovet hos samtliga grödor.