Disputats, Uppsala 2008.

No description available.

Background: To achieve control of a vaccine preventable communicable disease, it is of importance to establish high enough coverage to reach the threshold for herd immunity.  Preventive public health interventions, such as vaccination programmes, create dilemmas between societal versus individual benefits of the programme. Vaccine providers handle this dilemma when motivating hesitant parents and vaccine providers´ own perceptions of vaccine benefits will possibly influence the parental decision. The motivating strategies need to support parental autonomy, the best interest of the child and societal benefits. By using the bioethical principles autonomy, beneficence and justice, strategies can be analyzed regarding what agents are most benefitted by the strategy. Purpose: To gain insight in how vaccine providers balance between individual, societal, parental and internal values when promoting vaccine towards vaccine hesitant parents. Method:  Explorative qualitative interview study. Results: The respondents´ strategies are more or less influencing and adjusted according to the underlying reason the parents have for hesitation. An underlying strategy is to use means of social interaction to build trustful relationships. Respondents perceived reasons to vaccinate are ranging from individual to societal and are reflected in the strategies and the respondents aim to aid parents to a well informed decision. Some strategies are more persuasive than others and in rare occasions infringe on parental autonomy in a less plausible manner. Conclusions: The findings from this study reflect that the public health dilemma is indeed present in the clinical context when motivating vaccine hesitant parents. Respondents do their utmost to aid the parents to a well informed decision, regardless if the child will be vaccinated or not, or whatever reason parents have for hesitance. Since vaccination  is a voluntary action that is required from many to reach herd immunity, vaccine providers need to consider the ethics surrounding motivating hesitant parents to reach best possible outcome regardless if  this is benefitting the child, society or parental autonomy / Bakgrund: För att kunna kontrollera vaccinerbara smittsamma sjukdomar är det av högsta vikt att etablera hög vaccintäckning och uppnå nivån för flockimmunitet. Preventiva folkhälsointerventioner, såsom vaccinationsprogram, skapar dilemman mellan samhällelig och individnytta. Yrkespersoner som erbjuder vaccin måste hantera detta dilemma när de motiverar föräldrar som är tveksamma till att vaccinera sina barn. Yrkespersonernas uppfattningar om nyttan med vacciner och motivationsstrategierna kan tänkas påverka föräldrarnas beslut. Strategierna behöver stödja såväl föräldrarnas autonomi, barnets rätt och samhällets bästa. Genom användande av de bioetiska principerna autonomi, godhet och rättvisa kan strategierna analyseras utifrån vilka agenter som gagnas mest. Syfte: Att få inblick i hur yrkespersoners balanserar mellan individuella, samhälleliga, föräldrarelaterade och interna värden när de promotar vaccin till föräldrar som är tveksamma till vaccin. Metod: Explorativ kvalitativ intervjustudie. Resultat: Respondenternas strategier anpassas efter föräldrarnas bakomliggande skäl till att inte vaccinera sina barn och är mer eller mindre influerande. En underliggande strategi är att använda social interaktion för att bygga förtroende hos föräldrarna. Respondenterna uppfattade nyttan med vacciner som både individuell och samhällelig och speglades i strategierna. Respondenterna siktade på att föräldrarnas beslut ska vara välgrundat. Några strategier är mer övertalande än andra och i sällsynta fall inkräktande på föräldrarnas autonomi på ett mindre lämpligt sätt. Slutsats: Fynden speglar att folkhälsodilemmat mellan individ och samhälle är närvarande i den kliniska situationen när tveksamma föräldrar ska motiveras till att vaccinera sina barn. Respondenterna gör sitt yttersta för att guida föräldrarna till ett välgrundat beslut, oavsett om barnet blir vaccinerat eller inte, oavsett vilket skäl föräldrarna har till tveksamheten. Eftersom att vaccination är en frivillig handling som krävs av många för att uppnå flockimmunitet så behöver yrkespersoner ta hänsyn till etiken kring när föräldrar motiveras till att vaccinera sina barn. Detta för att uppnå bästa möjliga resultat oavsett om det gagnar barnet, samhället eller föräldrarnas autonomi.

This essay explores the understanding of suffering from an ethical stand point. The issue of defining suffering is not an easy task albeit an important one, depending on the definition different consequences ensues. This essay examines how suffering is defined in the field of bioethics, and how these definitions become apparent through the argument of certain biomedical ethicists. To pinpoint the moral arguments and dilemmas a preexisting case, the case of Baby (or Infant) Doe is examined from each biomedical ethicist’s perspective. From the conclusions gathered from the studies, this essay will then attempt to answer the question of defining and understanding suffering.

This study is a contribution to the bioethical debate about new and possibly emerging reproductive technologies. Its point of departure is the intuition, which many people seem to share, that using such technologies to select non-disease traits – like sex and emotional stability - in yet unborn children is morally problematic, at least more so than using the technologies to avoid giving birth to children with severe genetic diseases, or attempting to shape the non-disease traits of already existing children by environmental means, like education. The study employs philosophical analysis for the purpose of making this intuition intelligible and judging whether it is justified. Different ways in which the moral problems posed by reproductive technologies are often framed in bioethical debates are criticised as inadequate for this task. In particular, it is argued that the intuition cannot fully be made sense of in terms of harm to the children that such technologies help create. The study attempts to elaborate an alternative to that broadly consequentialist approach, by drawing on Martin Heidegger’s philosophy of technology, Hans Jonas’s ethics, and Aristotle’s practical philosophy, as it has been received and developed in the hermeneutical tradition. It is suggested that reproductive choices, unlike decisions for already born children, are characterised by a peculiar one-sidedness: the future child appears to the parents as something wholly theirs to decide about, not as a concrete other with whom they must interact in a responsive and attuned way. This is problematic because it means that such choices cannot call upon the particularised moral understanding only gained in interpersonal encounters. In particular, it makes them easily shaped by various tendencies, to which parents are always susceptible, to relate to children in instrumentalising ways, and at risk of reinforcing such tendencies. However, this does not mean that all uses of reproductive technologies are equally troubling. When selecting against severe disease the parents can rely on a widely shared illness experience to escape the dangers that one-sidedness involves. It is concluded that the intuition under discussion, thus explicated and in some ways qualified, makes sense morally. / Avhandlingen är ett bidrag till den bioetiska debatten om olika reproduktionstekniker som antingen nyligen blivit tillgängliga eller som kan komma att utvecklas i framtiden. Utgångspunkten är en intuition som många verkar dela, nämligen att användningen av sådana tekniker i syfte att välja icke-sjukdomsegenskaper – som kön och känslomässig stabilitet – hos framtida barn, är mer moraliskt problematiskt än både att forma sådana egenskaper hos redan existerande barn genom exempelvis utbildning och att använda teknikerna för att undvika att barn föds med svåra sjukdomar. Studien är ett försök att genom filosofisk analys begripliggöra denna intuition och avgöra om den är berättigad. Olika sätt på vilka man i den bioetiska debatten ofta gestaltar de moraliska problem som reproduktionstekniker ger upphov till kritiseras som otillräckliga för denna uppgift. I synnerhet framhålls att intuitionen inte helt kan förstås som en oro över att de barn som sådana tekniker sätter till världen kan komma till skada. Med avsikt att utveckla ett alternativ till detta konsekvensorienterade synsätt söker sig författaren till Martin Heideggers teknikfilosofi, Hans Jonas etik och Aristoteles praktiska filosofi, som den tolkats och utvecklats i den hermeneutiska traditionen. Med hjälp av dessa teorier betonas hur reproduktiva val, till skillnad från beslut gällande redan existerande barn, kännetecknas av en slags ensidighet. Det framtida barnet framstår för föräldrarna som föremål för beslut som är odelat deras, snarare än som en konkret andre som de måste interagera med på ett lyhört, noga avpassat sätt. Detta är problematiskt eftersom det innebär att sådana val inte kan ledsagas av det slags partikulära moraliska förståelse som bara uppnås i möten mellan människor. I synnerhet innebär det att valen lätt formas av, och i sin tur riskerar att underblåsa, olika för föräldraskapet karaktäristiska tendenser som ständigt riskerar förmå föräldrar att förhålla sig till sina barn på ett instrumentaliserande sätt. Men detta betyder inte att alla användningar av reproduktionstekniker är lika problematiska. Val som syftar till att undvika svåra sjukdomar kan undgå de faror som ensidigheten öppnar för genom att åberopa en gemensam mänsklig sjukdomserfarenhet. Avhandlingens slutsats är att intuitionen som diskuteras är berättigad, med vissa reservationer, om den förstås på detta sätt.

Det blir allt vanligare att föreslå att icke-transparant artificiell intelligens, s.k. black boxes, används inom akutmedicinen. I denna uppsats används etisk analys för att härleda sju riktlinjer för utveckling och användning av black boxes i akutmedicin. Analysen är grundad på sju variationer av ett tankeexperiment som involverar en läkare, en black box och en patient med bröstsmärta på en akutavdelning. Grundläggande begrepp, inklusive artificiell intelligens, black boxes, metoder för transparens, akutmedicin och etisk analys behandlas detaljerat. Tre viktiga områden av etisk vikt identifieras: samtycke; kultur, agentskap och privatliv; och skyldigheter. Dessa områden ger upphov till de sju variationerna. För varje variation urskiljs en viktig etisk fråga som identifieras och analyseras. En riktlinje formuleras och dess etiska rimlighet testas utifrån konsekventialistiska och deontologiska metoder. Tillämpningen av riktlinjerna på medicin i allmänhet, och angelägenheten av fortsatt etiska analys av black boxes och artificiell intelligens inom akutmedicin klargörs. / Artificially intelligent black boxes are increasingly being proposed for emergency medicine settings; this paper uses ethical analysis to develop seven practical guidelines for emergency medicine black box creation and use. The analysis is built around seven variations of a thought experiment involving a doctor, a black box, and a patient presenting chest pain in an emergency department. Foundational concepts, including artificial intelligence, black boxes, transparency methods, emergency medicine, and ethical analysis are expanded upon. Three major areas of ethical concern are identified, namely consent; culture, agency, and privacy; and fault. These areas give rise to the seven variations. For each, a key ethical question it illustrates is identified and analyzed. A practical guideline is then stated, and its ethical acceptability tested using consequentialist and deontological approaches. The applicability of the guidelines to medicine more generally, and the urgency of continued ethical analysis of black box artificial intelligence in emergency medicine, are clarified.