<p>Ekonomiskt bistånd även kallat socialbidrag, är det sista säkerhetsnätet för personer som behöver ekonomiskt stöd. Dessa biståndsberoende är i stor utsträckning bundna av sociala myndigheters regelverk, vilka förändras ständigt i takt med samhällsförändringen såsom konjunkturläget och antalet hjälpsökande. Det ekonomiska stödet är tänkt att vara en tillfällig lösning till dess att individen kan uppnå en självförsörjning. Vår studie som bygger på kvalitativa intervjuer syftar till att synliggöra hur ekonomisk biståndstagare upplever sina möjligheter att komma ifrån ett biståndsberoende till en självförsörjning. Detta måste förstås i förhållande till samhällskontexten som i dagsläget är en rådande lågkonjunktur. Men också visa hur biståndstagarnas möjligheter och hinder förstås utifrån ett samhällsperspektiv. För att kunna tydliggöra detta använder vi oss av Bourdieus kapitalteori, Cosers sociala nätverksbegrepp och Weber handlingstypologi. Slutliga resultatet visar hur våra informanter upplever arbete vara den enda möjligheten att ta sig från biståndsberoende men vägarna till arbete är dock få och smala. Vi menar att deras möjlighetsrum kan vidgas genom att även se utbildning som en möjlighet, något som utökar deras totala kapitaltillgång. Andra aspekter som kan utöka deras kapitaltillgångar är ökning av socialt nätverk men också motivation som i vidare led vidgar informanternas möjlighetsrum.</p>

Det svenska biståndet inriktat mot demokratisering uppgick 2008 till ca 4 miljarder kr. Det civila samhällets roll i demokratiseringsprocesser har fått ökad uppmärksamhet de senaste 15 åren och är numera ett av de vanligaste fokusområdena inom demokratibistånd. Syftet med denna uppsats är att undersöka det svenska demokratibiståndet inriktat på det civila samhället och dess effekter och dess möjligheter att påverka demokratiseringsprocesser Genom att undersöka utvärderingar av olika projekt, vars syfte varit att stärka det civila samhället, har biståndets egentliga effekter kunnat redovisas. De länder som undersöks i denna uppsats är Moldavien, Etiopien, Zimbabwe och fyra län-der i Latinamerika; Bolivia, Guatemala, Peru, Nicaragua. De resultat som redovisas i upp-satsen ligger först och främst i attityd- och beteendeförändringar på individnivå hos de som varit inblandade i organisationer, men även bland vanliga medborgare. Människor har blivit mer medvetna om deras politiska och civila rättigheter. I vissa fall har även förändringar skett främst på lokalnivå, där kommunalpolitiker blivit mindre rädda för det civila samhäl-let, och dialoger kunnat föras och där organisationer och vanliga medborgare vågat ställa krav på vissa av deras rättigheter. På detta plan har biståndet alltså kunnat påverka det civila samhället.Vad som dock utgör ett hinder för det civila samhällets möjligheter att påverka på nationell nivå är den bristande respekt som de statliga institutionerna visar. För att det civila samhäl-let ska kunna påverka beslut och öka demokratin i de länder som undersöks behöver en ömsedig respekt utvecklas mellan staten och det civila samhället. / The Swedish aid focused on democratization amounted to approximately 4 billion SEK in 2008. The role of civil society in democratization processes have received increased atten-tion in the last 15 years and is now one of the most common focus areas of democracy as-sistance. The aim of this thesis is to examine the Swedish democracy assistance focused on civil society and its effects and its ability to influence the processes of democratization. By examining evaluations of different projects, which aim was to strengthen civil society, the actual effects have been possible to show.The countries examined in this thesis is Moldova, Ethiopia, Zimbabwe and four countries in Latin America, Bolivia, Guatemala, Peru, Nicaragua. The results shown in the thesis is primarily in attitude and behavior change at the individual level among those who have been involved in organizations, but also among ordinary citizens. People have become more aware of their political and civil rights. In some cases, even changes primarily at the local level, where local politicians have become less fearful of civil society, and dialogue, and where organizations and ordinary citizens dared to make demands on some of their rights. On this level, the aid has been able to influence civil society.What, however, is an obstacle to civil society's ability to influence at the national level is the lack of respect which the state institutions show. For civil society to be able to influence decisions and increase democracy in the countries under study there need to be a reciprocal respect developed between the state and civil society.

Ekonomiskt bistånd även kallat socialbidrag, är det sista säkerhetsnätet för personer som behöver ekonomiskt stöd. Dessa biståndsberoende är i stor utsträckning bundna av sociala myndigheters regelverk, vilka förändras ständigt i takt med samhällsförändringen såsom konjunkturläget och antalet hjälpsökande. Det ekonomiska stödet är tänkt att vara en tillfällig lösning till dess att individen kan uppnå en självförsörjning. Vår studie som bygger på kvalitativa intervjuer syftar till att synliggöra hur ekonomisk biståndstagare upplever sina möjligheter att komma ifrån ett biståndsberoende till en självförsörjning. Detta måste förstås i förhållande till samhällskontexten som i dagsläget är en rådande lågkonjunktur. Men också visa hur biståndstagarnas möjligheter och hinder förstås utifrån ett samhällsperspektiv. För att kunna tydliggöra detta använder vi oss av Bourdieus kapitalteori, Cosers sociala nätverksbegrepp och Weber handlingstypologi. Slutliga resultatet visar hur våra informanter upplever arbete vara den enda möjligheten att ta sig från biståndsberoende men vägarna till arbete är dock få och smala. Vi menar att deras möjlighetsrum kan vidgas genom att även se utbildning som en möjlighet, något som utökar deras totala kapitaltillgång. Andra aspekter som kan utöka deras kapitaltillgångar är ökning av socialt nätverk men också motivation som i vidare led vidgar informanternas möjlighetsrum.

Denna uppsats syftar till att undersöka om EU:s bistånd till Afrika tar hänsyn till om de afrikanska länderna har välutvecklade institutioner eller ej. Mycket forskning tyder på att givare av bistånd bör fokusera sitt bistånd till stater som har relativt hög institutionaliseringsgrad för att pengarna ska generera en positiv effekt. Jag undersöker detta genom att använda mig av en kvantitativ metod och regressionsanalyser för att få statistiskt material att tolka. Mina resultat tyder på att EU inte verkar utforma sitt bistånd genom att studera mottagarländernas institutionaliseringsgrad. Detta kan ses som en, av många, förklaringar till varför den afrikanska kontintenten inte uppvisar önskade resultat när det gäller fattigdomsbekämpning och demokratisk utveckling.

The objective of the study is to identify and evaluate possibilities for aligning a small company’s strategy with the needs of a market consisting of NGOs. By doing so enabling further development of products and services to achieve a high fit to the market needs.

Bachelor essay in political science by Marie Åberg, autumn 2011. “Harm or benefit? A critical view of the theoretical grounds of the international development aid”. Supervisor: Professor Mats Lindberg. The first of the dual purpose of this essay is to present international aid policy ideas and the theoretical grounds of international development aid. Then the essay presents the international critical view of development aid in order to analyse if the theoretical grounds of international development aid are valid.The main question of this essay is therefore: How has development aid policy ideas emerged internationally and what is the theoretical foundation of international development aid and is it a valid theoretical basis as seen in the light of international critical discussion?This study is divided in two parts, a descriptive presentation and a critical assessment. The method used is qualitative theoretical analysis and I have based my studies on literature from the two critics chosen to represent the international critical view. Regarding the presentation of international development aid policy ideas and theoretical grounds I have chosen well known standard literature on the subject. The conclusions I have made is that international development aid was born with the Marshallplan USA presented after world war two. Since then the ideas of development aid has been shaped by dominant political actors in western countries. Today development aid is built up on the strategy of “governance”. The presumptions behind “governance” is that democracy and human rights will lead development countries to economic development. But in the light of international critical discourse this theory is in need of reconsideration. The criticism points to some important factors. For example, history shows no proof of democracy being the foremost factor for economic development and the “governance”-strategy is a western concept to dominate the third world. According to the critics aid creates dependents, not development. In the light of the critical discourse development aid theory appears inadequate.   Key words: Development aid, development theory, development practice, governance, political conditionality.

Vi har gjort en kvalitativ studie kring ekonomihandläggarens arbete med personer med missbruksproblematik. Anledningen till att vi valde att studera detta var att vi i litteraturen inte hittade någon tydlig arbetsrutin för den här gruppen av försörjningsstödstagare. Våra frågeställningar är: Vad fokuserar respondenterna på i sin bedömning av rätten till försörjningsstöd för en person med missbruksproblem? Vilket eller vilka arbetsmönster kan vi identifiera i respondenternas arbete med personer med missbruksproblem? Vi har utgått från tidigare forskning kring ekonomiskt bistånd och även forskning kring missbruk och missbruksvård. Teoretiska utgångspunkter är Prochaskas och DiClementes teori om förändringsprocessen samt Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten. Vi har intervjuat nio olika handläggare för ekonomiskt bistånd från tre kommuner. Intervjuerna har kretsat kring en vinjett som beskriver en man med missbruksproblem som ansöker om försörjningsstöd. De slutsatser vi kan dra av studien är att respondenterna i sina bedömningar fokuserar på vad mannen gör för att förändra sin situation, några respondenter ställer krav på att mannen skall vara i kontakt med missbrukshandläggare eller delta i missbruksbehandling, några respondenter fokuserar på mannens motivation till att förändras. Respondenterna är oense i huruvida det skulle leda till ett avslag eller ej om mannen inte deltar i behandling enligt plan. Det arbetsmönster som vi kan identifiera är att respondenterna utgår från att klienten står till arbetsmarknadens förfogande för att sedan revidiera planen om det visar sig att klienten har något arbetshinder. Om klienten visar sig ha missbruksproblem utgår ekonomihandläggaren från det och förmedlar kontakt med missbrukshandläggare. Vidare ser vi att respondenterna har en kontinuerlig kontakt med missbruksenheten gällande gemensamma klienter.

The main aim of this study is to examine the development policies of Sweden and the European Union from a postcolonial perspective. Sweden and the European Union are increasingly coming to be viewed as normative powers rather than military powers. So how does the colonial past of the western societies affect the policies of today? Are there any signs of the power structures of the past, and if so, how are these power structures manifested in the development policies of today? Since both Sweden and the European Union have come to be viewed as normative powers they are compared with each other to highlight their similarities and differences. The results of the study shows that both Sweden and the European Union can be seen as carriers of western values and interests. These values and interests are manifested in their development policies. The analysis also shows that a lot of the colonial power structures exist today though often in other shapes or forms. A postcolonial take on development policy enables us to critically examine the underlying intentions of both actors. Further more it enables us to identify and examine power structures in effect in the international politics.

Rätten till självbestämmande är en central del i det svenska välfärdssystemet och det är biståndshandläggarnas ansvar att rätten till självbestämmande inte kränks när de handlägger ärenden om bistånd för personer med demenssjukdom. Utredningsprocessen kan dock vara komplex och ofta bjuds närstående in för att vara stöd och underlätta kommunikationen. Denna studie syftar till att genom en kartläggande litteraturöversikt, undersöka hur nationell forskning, publicerad under perioden år 2001–2021, beskriver förutsättningar för personer med demenssjukdoms att utöva självbestämmande samt hur de och deras närståendes deltar i biståndsprocessen. Vidare avser studien undersöka och analysera eventuella konflikter som kan uppstå under biståndsprocessen.  Resultatet av denna studie antyder att personer med demenssjukdom har olika förutsättningar att utöva självbestämmande och att det till stor del tycks bero på andra deltagares syn och bemötande. Genom aktivt deltagande kan personer med demenssjukdom tillgodose sina lagliga rättigheter, men de kan även bli bemötta utifrån antaganden som begränsar deras delaktighet. Även närståendes deltagande kan både vara ett stöd och utgöra ett hinder. Slutligen framkommer två typer av konflikter i biståndsprocessen. Intressekonflikter som tycks bero på skilda uppfattningar och inre konflikter som utgörs av deltagarnas känslor. Studiens resultat antyder att biståndshandläggare står inför utmaningen att särskilja olika viljor i biståndsprocessen samtidigt som de ska tillgodose rättigheter för personer med demenssjukdom.

Denna uppsats undersöker samtalet om de mikrolån som dykt upp som fenomen under de senaste åren. Kan dessa på ett bättre sätt bekämpa fattigdom än det traditionella biståndet? Detta utreds genom en litteraturstudie, där material används från statlig utredning, nyhetsmedia (tidningar) och organisationers egna publikationer. Uppsatsen visar att den generella meningen i de texter som undersöks är att mikrolån kan bekämpa fattigdom på ett annat sätt än vad traditionellt bistånd har kunnat. Traditionellt bistånd visar upp ett antal problem såsom risk för korruption, att det kan skapa passivitet och att det inte verkar bekämpa fattigdom på ett effektivt sätt. I de texter som uppsatsen undersöker beskrivs mikrolån som ett nytt och möjligen bättre sätt än traditionellt bistånd. Uppsatsen synliggör också hur fattigdom och migration hänger ihop. Då människor får möjlighet att skapa möjligheter till försörjning kan det också bli möjligt för dem att stanna kvar, istället för att tvingas flytta för att öka sin levnadsstandard. Kanske kan mikrolån därmed också minska påtvingad migration?De texter som undersöks i uppsatsen visar också att mikrolån har en mörk baksida i form av ett socialt tryck som uppstår när lånen ska betalas tillbaka. Det är heller inte entydigt att mikrolån verkligen bidrar till ekonomiskt välstånd. Mikrolån är inte den ultimata lösningen för att bekämpa fattigdom men ett viktigt verktyg bland flera för att skapa möjligheter för människor att skapa sig ett bra liv. / This paper looks at the debate around microcredit, a new phenomenon that has emerged during the last couple of years. Could microcredit be a better way of fighting poverty than traditional aid? The paper is a literature review, and the texts that are analyzed are authority publications, news media (newspapers) and publications from relevant organizations. The texts that are analyzed give the impression of microcredit as a better way to combat poverty than traditional development aid. Traditional development aid is connected to a number of problems such as risk of corruption and dependency. It does not seem to fight poverty as effectively as microcredit. Texts describe microcredit as a new and possibly better way than traditional aid. The essay also reveals how poverty and migration are linked. Thus, migration may also be reduced with the help of microcredit. People will be able to stay rather than have to move, in order to build a better standard of life. The texts examined in the paper also show that microcredit can lead to social pressure that occurs when the loan is to be repaid. It is also not clear that microcredit really contribute to economic prosperity. Microcredit is not the ultimate solution to combat poverty but one among several important tools for creating opportunities for people to create a good life.