Mikrokredit har fått en stor utbredning bland världens utvecklingsländer. Huvudsyftet med mikrokredit är att människor som lever i fattigdomen ska få ta ett lån, låntagarna ska sedan investera pengarna i en verksamhet som ska ge långsiktig inkomst. På detta sätt ska låntagarna kunna försörja sig själva och få en förbättrat levnadsstandard. Men resultatet för mikrokrediten har varit olika i olika länder. Effekten av mikrokredit har inte varit lika framgångsrik i Bangladesh som Nigeria, detta beror på institutionella skillnader som påverkat mikrokredits effekt. I uppsatsen jämförs sex olika institutionerna i Bangladesh och Nigeria. Dessa institutioner är microfinance organisation (MFI), räntenivå, investering, ekonomisk frihet, könsroller och lån. Dessa institutioner påverkar mikrokrediten genom hela processen, från när en lånetagare beslutar sig att ta ett lån tills lånet är helt återbetalt. En fördjupande analys av dessa institutioner i Bangladesh och Nigeria visar sig att de avgörande institutioner till olika resultat på mikrokreditens effekt beror på MFI och investering. I Nigeria har regeringen hjälpt låntagarna att investera i investeringar som ger hållbart inkomst. Men i Bangladesh har lånetagare varit tvungen att lita på sina egna omdömen. MFI i Nigeria är betydligt mindre än i Bangladesh vilket gör att det är lättare att samordna MFI i Nigeria, medan MFI har ett kaosartat tillstånd i Bangladesh. En annan del som Nigerias MFI har lyckats med är att anpassa sina produkter efter låntagares behov.

Denna uppsats studerar utvecklingen av mikrolån och dess påverkan på sysselsättningen i Bolivia. Landet har en gedigen historia inom mikrofinans, vilket gör det till ett intressant område att undersöka. Tidigare forskning rörande mikrofinans i utvecklingsländer har kunnat utpeka ett positivt samband med ökad sysselsättning, ett antagande som ligger till grund för denna uppsats. Frågeställningen som söks svar på är ”Hur har utvecklingen av mikrolån påverkat sysselsättningen i Bolivia?”. Detta undersöks genom en ekonometrisk analys som studerar åren 2002 till och med 2014 med resultatet det går att identifiera ett positivt samband mellan mikrolån och sysselsättningsgraden i Bolivia, men att den reella effekten är svår att fastställa då resultatet av regressionen inte kunnat uppvisa statistisk signifikans.

Social work as an traditional aid is an area that provides welfare services financed from public funds, which is one of the methods of microloans. Microloans have since the mid-1970s has become an increasingly common tool in the fight against poverty. Instead of purely assistance is now offered microloans from more banks and other institutions, as well as NGOs (non governmental organization). This paper aims to study whether and how microcredit can contribute to the empowerment of women in Bangladesh and India. This study is based on a qualitative text analysis, and has hence been based on a number of reports and articles. The paper examines, from a radical feminist perspective how microcredit can fight and eliminate poverty, and how empowerment can help women in developing countries to become independent and liberated. The introduction of micro-loan is considered to have positive effects on women's empowerment in the short term. But it is, however, the longer term effects that are considered to have the greatest positive impact on society's unequal structures. The study shows, however, that in order to achieve the desired result, education is of utmost importance. Future research should focus on how to break down the patriarchal structures of society where this is considered a prerequisite for obtaining a long-lasting and stable change in the status of women in the countries concerned.

Denna uppsats undersöker samtalet om de mikrolån som dykt upp som fenomen under de senaste åren. Kan dessa på ett bättre sätt bekämpa fattigdom än det traditionella biståndet? Detta utreds genom en litteraturstudie, där material används från statlig utredning, nyhetsmedia (tidningar) och organisationers egna publikationer. Uppsatsen visar att den generella meningen i de texter som undersöks är att mikrolån kan bekämpa fattigdom på ett annat sätt än vad traditionellt bistånd har kunnat. Traditionellt bistånd visar upp ett antal problem såsom risk för korruption, att det kan skapa passivitet och att det inte verkar bekämpa fattigdom på ett effektivt sätt. I de texter som uppsatsen undersöker beskrivs mikrolån som ett nytt och möjligen bättre sätt än traditionellt bistånd. Uppsatsen synliggör också hur fattigdom och migration hänger ihop. Då människor får möjlighet att skapa möjligheter till försörjning kan det också bli möjligt för dem att stanna kvar, istället för att tvingas flytta för att öka sin levnadsstandard. Kanske kan mikrolån därmed också minska påtvingad migration?De texter som undersöks i uppsatsen visar också att mikrolån har en mörk baksida i form av ett socialt tryck som uppstår när lånen ska betalas tillbaka. Det är heller inte entydigt att mikrolån verkligen bidrar till ekonomiskt välstånd. Mikrolån är inte den ultimata lösningen för att bekämpa fattigdom men ett viktigt verktyg bland flera för att skapa möjligheter för människor att skapa sig ett bra liv. / This paper looks at the debate around microcredit, a new phenomenon that has emerged during the last couple of years. Could microcredit be a better way of fighting poverty than traditional aid? The paper is a literature review, and the texts that are analyzed are authority publications, news media (newspapers) and publications from relevant organizations. The texts that are analyzed give the impression of microcredit as a better way to combat poverty than traditional development aid. Traditional development aid is connected to a number of problems such as risk of corruption and dependency. It does not seem to fight poverty as effectively as microcredit. Texts describe microcredit as a new and possibly better way than traditional aid. The essay also reveals how poverty and migration are linked. Thus, migration may also be reduced with the help of microcredit. People will be able to stay rather than have to move, in order to build a better standard of life. The texts examined in the paper also show that microcredit can lead to social pressure that occurs when the loan is to be repaid. It is also not clear that microcredit really contribute to economic prosperity. Microcredit is not the ultimate solution to combat poverty but one among several important tools for creating opportunities for people to create a good life.

This Bachelor thesis is a systematic review of studies from India and Bangladesh regarding the effect microcredit has on women’s empowerment. The review is based on Naila Kabeer’s definition of empowerment and the effect institutions have on women’s behaviour.  The results from the review showed that microcredit institutions mostly had a positive effect in poverty reduction but could seldom aid the women in gaining more independence.  The microcredit loans often went through the hands of the women into their husband’s hands instead.  The most positive result for women’s empowerment was that the women via microcredit organizations received a platform where they could discuss women’s issues and form relationships outside the home.  The women participating in microcredit activities experienced a positive feeling of empowerment, but seldom real empowerment in Kabeer’s definition.  Microcredit organizations do not in a significant way change the norms and cultural practices that limit women from being empowered. These practices are common in rural Bangladesh and India and include not letting women leave the house, men being the superior authority in the family and forcing women to do the house labour.

<p><p>I denna undersökning behandlas kreditprövning vid svensk mirkrolångivning. Undersökningen är om ALMI:s mikrolångivning som är statsfinansierad och vissa av Nordeas krediter, exempelvis krediter till nystart av företag, som per definition är jämförbar med svensk mikrolångivning. Syftet är att undersöka och förstå eventuella skillnader och likheter i de nämnda kreditgivarnas kreditprövning vid mikrolångivning.</p><p>Empirin baserades på material från Nordeas och ALMI:s Webbsidor samt de intervjuer som genomfördes med respondenterna på respektive företag. Sedan sammanställdes materialet som tillsammans med teorier om kreditprövning, lade grunden för en undersökningsmodell som fungerat som stöd i analysen.</p><p>Det finns många likheter i Nordeas och ALMI:s hantering av kreditansökan. Det kan förklaras av att kreditgivning innebär risktagande och för att minimera riskerna följer båda kreditgivarna vissa principer som är grundläggande för kreditprövning. Den tydligaste skillnaden är att ALMI inte behöver ställa krav på säkerheter och därför inte behöver ta hänsyn till det vid kreditprövning. Nordea måste däremot ta säkerheter i beaktande då lagen kräver det. Dessutom har ALMI större riskbenägenhet än Nordea som kan förklaras av att de har krav på sig att lyckas med ett visst antal företagsstarter medan Nordea främst har lönsamhetskrav.</p><p>Slutsatsen från studien är att Nordea och ALMI har snarlikt tillvägagångssätt vid kreditprövning med den skillnaden att ALMI inte ställer krav på reala säkerheter samt att kunderna får mer hjälp för utformningen av affärsidé och finansiering.</p></p>

<p>When a country faces a decline in business activity, companies have to struggle to gain external capital. It is even more important for small enterprises to get capital, as they normally do not have enough collateral to receive traditional bank loans. In Bangladesh, Grameen Bank started with micro credit programs in the early 90’s, that included small capital loans and leasing of machines. Nowadays these micro credit programs have developed to function even in industrialized countries. In Sweden ALMI företagspartner, wich is a public utility, has started to give small loans (up to 250 000 SEK) to companies that does not qualify for traditional bank loan terms.  With reference to the above presented issues, we will in this paper discus show the Swedish view on microloans have developed over the years and what terms and conditions companies need to fulfill to receive this type of loan. Furthermore the paper will display other sources of funding for small enterprises that are in need of capital. The study showed that there are several elements that affect a company's credit rating when applying for external capital. However there are many different sources of funding, with advantages and disadvantages that a small enterprise can turn to. The result of this paper is firstly that a recession affects small enterprises in many ways, especially when it comes to bank loans. Secondly it shows that the number of loan applications to ALMI företagspartner has increased drastically. To sum up; Small enterprises always struggle to obtain external capital when they faces economic problems or just wants to expand its operations.</p>

I denna undersökning behandlas kreditprövning vid svensk mirkrolångivning. Undersökningen är om ALMI:s mikrolångivning som är statsfinansierad och vissa av Nordeas krediter, exempelvis krediter till nystart av företag, som per definition är jämförbar med svensk mikrolångivning. Syftet är att undersöka och förstå eventuella skillnader och likheter i de nämnda kreditgivarnas kreditprövning vid mikrolångivning. Empirin baserades på material från Nordeas och ALMI:s Webbsidor samt de intervjuer som genomfördes med respondenterna på respektive företag. Sedan sammanställdes materialet som tillsammans med teorier om kreditprövning, lade grunden för en undersökningsmodell som fungerat som stöd i analysen. Det finns många likheter i Nordeas och ALMI:s hantering av kreditansökan. Det kan förklaras av att kreditgivning innebär risktagande och för att minimera riskerna följer båda kreditgivarna vissa principer som är grundläggande för kreditprövning. Den tydligaste skillnaden är att ALMI inte behöver ställa krav på säkerheter och därför inte behöver ta hänsyn till det vid kreditprövning. Nordea måste däremot ta säkerheter i beaktande då lagen kräver det. Dessutom har ALMI större riskbenägenhet än Nordea som kan förklaras av att de har krav på sig att lyckas med ett visst antal företagsstarter medan Nordea främst har lönsamhetskrav. Slutsatsen från studien är att Nordea och ALMI har snarlikt tillvägagångssätt vid kreditprövning med den skillnaden att ALMI inte ställer krav på reala säkerheter samt att kunderna får mer hjälp för utformningen av affärsidé och finansiering.

When a country faces a decline in business activity, companies have to struggle to gain external capital. It is even more important for small enterprises to get capital, as they normally do not have enough collateral to receive traditional bank loans. In Bangladesh, Grameen Bank started with micro credit programs in the early 90’s, that included small capital loans and leasing of machines. Nowadays these micro credit programs have developed to function even in industrialized countries. In Sweden ALMI företagspartner, wich is a public utility, has started to give small loans (up to 250 000 SEK) to companies that does not qualify for traditional bank loan terms.  With reference to the above presented issues, we will in this paper discus show the Swedish view on microloans have developed over the years and what terms and conditions companies need to fulfill to receive this type of loan. Furthermore the paper will display other sources of funding for small enterprises that are in need of capital. The study showed that there are several elements that affect a company's credit rating when applying for external capital. However there are many different sources of funding, with advantages and disadvantages that a small enterprise can turn to. The result of this paper is firstly that a recession affects small enterprises in many ways, especially when it comes to bank loans. Secondly it shows that the number of loan applications to ALMI företagspartner has increased drastically. To sum up; Small enterprises always struggle to obtain external capital when they faces economic problems or just wants to expand its operations.

The purpose of the thesis is to study microcredit regulation in India, how it is designed, and how it affects the borrowers. Since microfinance institutes (MFIs) often claim that microcredit is a tool for empowering women, the impact on women has been studied in particular in the thesis. The success and the failures from using different models and legal structures for microcredit can be used to improve credit regulation in both developing and developed jurisdictions. The research questions that are studied are: What impact does microcredit regulation have on borrowers? How does microcredit impact women in particular? How can microcredit regulation improve the well-being of borrowers? In order to fulfil the aim of the thesis, a field study in India has been carried out to interview borrowers of microcredit, employees at a MFI and other experts on the field. To understand the impact that microcredit has had on the borrowers, the Capabilities Approach is applied on results from interviews with borrowers. Microcredit provides small loans to people in developing countries. It has become popular all over the world as a tool to alleviate poverty and empower women, especially in India. The sector was largely unregulated in India until the event of the Andhra Pradesh crisis in 2010. Leading up to the crisis, many microfinance institutes scaled up quickly and several entities shifted from not-for-profit into for-profit entities as financial institutions and commercial banks entered the sector. The methods used by the institutes, along with the non-existing legal support, led to borrowers defaulting and becoming over-indebted. Reports in the media emerged of some borrowers committing suicide as an effect of the crisis. The public reputation of microcredit was for the first time tarnished. After the crisis the sector begun to regulate the for-profit microfinance institutes that had caused the crisis. Today, they are fully regulated and supervised by the Reserve Bank of India (RBI). Other entities have remained unregulated, despite attempts to regulate them. The study has shown that microcredit has improved the well-being of most of the borrowers in terms of change in status, social participation, and increase in income. When using the Capabilities Approach microcredit can enhance one’s capabilities and freedom if the microcredit regulations aim is to improve the well-being. In terms of how microcredit impacts women specially, the interviews show that women are not always the primary user of the loan, she is often used as an instrument through which the husband gets the loan. Microcredit has the potential for positively impacting female well-being, but it does not presently live up to the notion of empowering women through entrepreneurship. To conclude, borrowers’ well-being has improved through the introduction of microcredit, but there is no clear correlation between microcredit and improvements in well-being. Well-being cannot be achieved if there is no regulation in place which aims to prevent exploitation of MFIs. The event of Andhra Pradesh crisis provides us with examples of how microcredit regulation can be an important tool in improving welfare and reducing harmful credit. / Syftet med uppsatsen är att studera regelverket gällande mikrolån i Indien, dels hur det är utformat och dels undersöka hur det påverkar mikrolånstagarna. Eftersom mikrolånsinstituten ofta hävdar att mikrolån kan användas som ett verktyg för att stärka kvinnor, har påverkan på kvinnorna studerats särskilt. Framgångarna och misslyckandena från att använda olika modeller och regelverk för mikrolån kan användas för att förbättra kreditreglering i både utvecklingsländer och utvecklade länder. Frågeställningarna som studeras är: Vilka effekter har regleringen för mikrolån på låntagarna? Hur påverkas kvinnor av mikrolån i synnerhet? Hur kan regleringen för mikrolån förbättra låntagarnas välbefinnande? För att uppfylla syftet med uppsatsen har en fältstudie i Indien genomförts där intervjuer har gjorts med framförallt låntagare, men även anställda vid ett mikrolånsinstitut och andra experter på området. För att förstå hur låntagarna påverkas av mikrolån har Capabilities Approach tillämpats på resultaten från intervjuerna med låntagarna. Mikrolån innebär små lån till människor i utvecklingsländer. Mikrolånen har blivit populära över hela världen som ett verktyg för att minska fattigdom och stärka kvinnor, särskilt i Indien. Under lång tid var sektorn nästan oreglerad i Indien fram till Andhra Pradesh-krisen 2010. Under tiden som ledde upp till krisen växte många mikrolånsinstitut snabbt och många institut skiftade från icke-vinstdrivande till vinstdrivande företag allteftersom finansinstitut och banker intog sektorn. De metoder som användes av instituten tillsammans med den näst intill obefintliga regleringen ledde till att låntagare inte kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning. De blev överskuldsatta och i rapporter i media framkom det att vissa låntagare hade begått självmord som en effekt av krisen. Mikrolånsinstitutens offentligt rykte blev för första gången förstört. Efter krisen började sektorn reglera de mikrolånsinstitut som var orsaken till krisen och idag är de helt och hållet reglerade och övervakade av the Reserve Bank of India (RBI). Övriga institut förblev i stort sett oreglerade trots försök att reglera dem. Studien har visat att mikrolån har förbättrat de flesta låntagarnas välbefinnande genom förbättringar i status, socialt deltagande, och ökad inkomst. Genom att använda Capabilities Approach kan mikrolån öka en persons förmågor och frihet om regelverket för mikrolån syftar till att förbättra låntagarnas välmående. När det gäller hur mikrokredit påverkat kvinnor specifikt visade intervjuerna att kvinnan inte alltid är den verkliga låntagaren, ofta används hon som ett instrument där mannen tar del av lånet. Mikrolån kan potentiellt ha en positiv påverkan på kvinnors välbefinnande, men det kan inte leva upp till föreställningen om att stärka kvinnor genom entreprenörskap. Sammanfattningsvis kan studien visa att låntagarnas välmående har förbättrats genom mikrolån, men det finns ingen automatisk koppling mellan mikrokrediter och förbättringar i låntagarnas välbefinnande. Ökat välbefinnande går inte att uppnå om det inte finns ett regelverk som syftar till att motverka exploatering av mikrolånsinstitut. Krisen i Andhra Pradesh kan ge ett exempel på hur regleringen för mikrolån kan användas som ett verktyg för att förbättra välfärd och minska skadlig kreditgivning.