Bakgrund: Sick Building Syndrome, SBS, är fortfarande 2015 ett tillstånd som vållar mycket diskussion. Symtomen kan grupperas i slemhinnesymtom, hudsymtom och allmänna symtom. I definitionen ingår att personen/ personerna som fått symtom har exponerats för dålig inomhusluft i en speciell byggnad. När personen inte är i byggnaden så förbättras eller försvinner symtomen. Många olika faktorer kan orsaka eller medverka till uppkomst eller försämringar av SBS-symtom, som t.ex. luftens innehåll av olika ämnen, luftflöden, temperatur, buller, fukt och mögel. Utbredd enighet finns om att fukt och mögel i byggnaderna påverkar eller ger upphov till symtom hos vissa personer som exponeras där. Psykosociala faktorer som arbetets organisation och krav och individuella faktorer som kön och personlighet påverkar också. Syfte: Hypotesen är att faktorer som tidigare hälsa, åtgärder på arbetet, tid, behandling, personlighet och copingresurser alla kan påverka prognosen för SBS-patienterna. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur symtomen påverkar arbetsförmågan och om patienterna återhämtar sig från SBS-symtomen. Ett annat syfte är att undersöka bemötande och de erfarenheter som SBS-symtomen gett en grupp av informanter med SBS. För att förstå om personlighet mätt med självbild och coping hade någon betydelse för progressionen av SBS-symtom och arbetsförmåga gjordes jämförelser av personlighet mellan en patientgrupp med SBS, en patientgrupp med handeksem, en patientgrupp med elkänslighet och en normalpopulation. Metod:  En uppföljningsenkät skickades till 239 patienter med SBS-symtom som under åren 1986–1998 blivit undersökta och bedömda på Universitets-sjukhuset i Umeå, Sverige. Frågorna innehöll social och medicinsk status, nuvarande symtom, behandlingar, åtgärder på arbetsplatsen, coping och självbild och svarsfrekvensen var 79,1%. Prognos och riskfaktorer för prognos beräknades för SBS-patienterna. Mätningar av personlighetsfaktorer gjordes med instrumentet Structural analysis of Social Behaviour, SASB, och coping mättes med Coping Resources Inventory, CRI. Likadana uppföljningsenkäter skickades till en grupp patienter med handeksem och patienter med upplevd elkänslighet. Svarsfrekvensen var 68% respektive 73% och enkätsvaren har sedan analyserats och jämförts genom beräknngar av prognos med fokus på självbild och coping för SBS-patienterna och handeksempatienterna. Jämförelser gjordes också mellan de tre olika grupperna och en kontrollgrupp vad gäller självbild och coping. För att undersöka erfarenheterna av SBS-symtomen och bemötandet genomfördes kvalitativa intervjuer med 10 informanter som hade eller hade haft SBS-symtom. Fem av dem hade diagnostiserats en längre tid tillbaka medan de andra fem hade haft SBS-symtomen en kortare period. Semi-strukturerade intervjuformulär användes vid intervjuerna och anlyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Graden och svårigheten av SBS-symtomen minskade över tid trots att nästan hälften av SBS-patienterna beskrev att symtomen var mer eller mindre oförändrade efter 7 år eller mer. Risken att ha symtom vid uppföljningen var större för de patienter som remitterats sent efter symtomdebut men även för de som hade kort uppföljningstid. Risken att inte ha någon arbetsförmåga vid uppföljningen var signifikant ökad om det var mer än ett års skillnad mellan symtomdebut och första läkarbesöket p.g.a. SBS-symtomen eller om patienten vid första undersökningen hade fler än 5 SBS-symtom. Dagliga aktiviteter som t.ex. bussåkning förvärrade också symtomen för patienterna. Informanternas upplevelser av SBS-symtomen från början visar en influensaliknande bild med rinnande näsa och ögon, heshet, hosta och huvudvärk. Informanterna agerar för att klara av situationen när symtomen förvärras. Genom hela processen upplever de en brist på bekräftelse och stöd från arbetsgivare, primärvård, företagshälsovård och fastighetsförvaltare. Alla tre patientgrupperna hade högre värden i spontan och positiv självbild i jämförelse med en kontrollgrupp. De hade också alla lägre värden i kontroll medan patienterna med handeksem och de med elkänslighet hade högre värden i sin negativa självbild. När det gäller coping skilde sig inte patientgrupperna från kontrollgruppen utom i CRI kognitiv där SBS-patienterna hade hög poäng i motsats till handeksempatienterna som hade låg poäng i samma domän. De elkänsliga patienterna hade i stället höga poäng i domänen andlig/filosofisk. Självbild eller copingförmåga var inte associerade med SBS-symtom eller symtom av handeksem vid uppföljningen och deras personlighet påverkade inte arbetsförmågan. Tidigare atopisk dermatit var en signifikant risk för kvarvarande symtom men inte för arbetsförmågan hos handeksempatienterna. Slutsats: En grupp av patienter som tidigare diagnostiserats för symtom från inomhusmiljön har kroniska symtom och påverkan på sitt sociala liv. Över tid minskar symtomen. Resultaten pekar på att ett tidigt omhändertagande är av vikt. SBS-symtomen är från början svåra att upptäcka för alla inblandade och kunskap om hur symtomen kan uppstå i dagligt liv kan bidra till bredare förståelse. Erfarenheterna från personer med SBS visar på avsaknad av bekräftelse och stöd från vården, företagshälsan, arbetsgivare och fastighetsförvaltare. Sambandet mellan symtom och inomhusmiljö får inte glömmas bort. Stöd och bekräftelse innebär också kunskap om skyldigheter för arbetsgivare och fastighetsförvaltare. Skillnad i självbild i jämförelse med en kontrollgrupp ses hos patientgrupperna med symtom som är delvis oförklarade men också hos handeksempatienter med ett väletablerat tillstånd. Det kan innebära att patienter med kroniska tillstånd överlag kan avvika från den allmänna populationen. Patienterna visar som grupp en hög positiv och hög spontan självbild som kan leda till svårigheter att sätta gränser. Detta kan leda till en mental stress och i förlängningen också ge en ökad känslighet/sårbarhet för miljöfaktorer. / Background: Sick Building Syndrome (SBS) is still in 2015 a controversial condition. The set of non-specific symptoms occurring in a particular building and not caused by specific illness such as allergy or infection are questioned. The variousSBS symptoms can be grouped as dermal, mucosal and general and there is no universally accepted clinical definition of SBS. Symptoms normally improve or disappear when people are not exposed in a particular building. SBS is a multifactorial disease and described as a syndrome caused or aggravated by many factors related to indoor environment such as dampness and mould, insufficiency of fresh air, but also psychosocial and individual factors like female gender and personality. Objectives: The hypothesis is that personal factors such as previous health, actions taken, time, treatment, personality and coping resources are factors important in influencing the prognosis for SBS patients. The main purpose of this thesis is to explore more about how the symptoms affect work-capability and if SBS patients recover from their symptoms. Another important aim is to explore the experience of the emergence of symptoms and encounters in a group of people with SBS. To find out more about personality and coping resources and their importance for the progress of SBS symptoms comparisons were made with a selection from the general population, a group of patients having hand eczema and a group of patients with perceived sensitivity to electricity. Methods: A follow-up questionnaire focusing on current medical and social status, care, treatment, other measures taken, coping and personality traits was sent to 239 patients with non-specific building-related symptoms, assessed during the period between 1986-1998 at the University Hospital in Umeå, Sweden, response rate 79,1%. Prognosis and risk factors for prognosis were calculated for the SBS patients.  Measurement of personality traits like self-image was done using Structural analysis of Social Behaviour, SASB, and coping ability was measured with Coping Resources Inventory, CRI. Similar follow-up questionnaires for patient groups with hand eczema and perceived electrical sensitivity were used and response rates were 68% respectively 73%. Risk factors for prognosis with focus on self-image and coping were calculated for the SBS patients and the group of patients having hand eczema. Comparisons were made between self-image and coping among SBS patients, patients with electrical hypersensitivity, patients with hand eczema and a selection from the general population. To explore the experience of SBS symptoms and encounters a semi-structured interview was performed with 10 informants with symptoms of SBS. Five of them were previously diagnosed and had participated in the earlier follow-up study. The remaining five had had SBS symptoms for a shorter period. The interviews were analysed using qualitative content analysis.    Results: The degree and severity of SBS symptoms decreased over time, although nearly half of the SBS patients claimed that symptoms were more or less unchanged after 7 years or more. The risk of having no work capabilities was significantly increased at follow-up if the time from debut to first visit at the hospital clinic was more than one year and this risk was also significantly higher if the patient at the first visit had 5 or more symptoms. Common daily activities, like going by bus, also aggravated the SBS symptoms according to answers in the questionnaires. The informants’ experiences of the emerging SBS symptoms are that when they first appear they are often similar to those of flu like runny nose and eyes, hoarseness, cough, and headache. Many of the informants act to change the way they manage the situation as a result of increased symptoms. During this whole process the informants/patients perceived a lack of confirmation and support from e.g. employers, primary health care and occupational health care centres. Regarding self-image, all three patient groups scored higher on spontaneous and positive self-image than a comparison group. They were all less controlled. The patients with hand-eczema together with the patients with perceived electrical sensitivity also had a high score on negative self-image. CRI- domains did not differ between patients and comparison group except on CRI cognitive, were the hand eczema patients had a lower score than the comparison group contrary to SBS patients who had a higher score than the comparison group. The patients with perceived electrical sensitivity had a higher score on CRI spiritual. Self-image or coping ability was not associated with SBS symptoms or persistent hand eczema symptoms at follow-up and their personality did not affect their work capability. Previous atopic dermatitis was the only consistent predictor of hand eczema at follow-up. Conclusion: Within this group of SBS patients there are long lasting symptoms aggravated by environmental factors. The results support that early and comprehensive measures for rehabilitation are essential for these patients. In the beginning the symptoms of SBS are diffuse and difficult to recognise for all involved. Patients with SBS symptoms experience a lack of confirmation and support. It is important that healthcare personnel confirm the patient and are aware of the possible connection between symptoms and the indoor environment. For employers and facility managers knowledge of their obligations in terms of working environment is important. Differences in personality traits were seen in a well-established condition and not only in patients with medically unexplained symptoms. This can imply that patients with general chronic symptoms can deviate from the general population with respect to self-image and coping ability. Certain personality traits may be potential risk factors that increase the probability of encountering and experiencing stressful work situations.

Tidigare synsätt på självrapporterad kemisk irritation har utmanats. Definitioner har växt fram för att beskriva det tillstånd som upplevs vid patologisk gräns, dessa är bland annat:byggnadsrelaterad ohälsa (BRO) och kemisk intolerans (CI). Elektrodermala mätningar (EDA)är metoder varav man förväntas se de ändringar i svettning som sker i respons till olika stimuli. Syftet med denna uppsats är att undersöka ifall det går att predicera en ökning av självrapporterad sensorisk irritation med hjälp av EDA, som beror på exponering för akrolein.Vidare, är målet att granska ifall de som reagerar på akrolein skiljer sig från de som inte reagerar. Data från 74 individer har sammanställts från två tidigare exponeringsstudier som ärutförda i luktlabbet på Umeå Universitet och rådata från EDA har använts. Studierna hade en inom-individsdesign med en aktiv maskerad betingelse och en inaktiv betingelse. Resultatet visade en icke-statistiskt signifikant skillnad i EDA-respons mellan de som klassades som responders och icke-responders. Gruppen responders, de som skattade sensorisk irritation högre på akrolein, hade signifikant fler som hade självrapporterad CI än gruppen icke-responders. Framtida forskning bör ha högre urvalsstorlek, inkludera andra mått på förändringar i autonoma nervsystemet och möjligtvis fokusera på potentiella interaktioner mellan akrolein och heptan. / Previously held perspectives on self-reported chemical irritation have been challenged. Definitions have been put forward as to describe the condition experienced when it reaches pathological levels, some of these definitions are: building-related illness (BRO) and chemical intolerance (CI). Electrodermal measurements are methods on which it is expected to see changes in sweating in response to different stimuli. The purpose of this essay is to explore if it is possible to predict an increase in self-reported sensory irritation with the aid of EDA, dependent upon acrolein exposure. Furthermore, the aim is to analyze if individuals who react to acrolein is different from those who do not react. Data from 74 individuals has been compiled from two earlier exposure-studies which were performed in the smell-laboratory at Umeå University and furthermore, the raw data regarding EDA from these studies has been used. The studies were conducted as within-subject designs with one masked active condition and one inactive condition. The results showed a non-statistically significant difference in the EDA response, between the subjects classified as responders and non-responders. The responder group, those who reported higher sensory irritation during the acrolein exposure, had significantly more self-reported CI cases than the non-responder group. Future research should include a larger sample size, include other methods as to measure autonomic nervous systemactivity and perhaps focus on potential interactions between acrolein and heptane.

More individuals gets symptoms which relates to the indoor climate or the building at the workplace. Indoor climate investigations are often multifactorial, symptoms can come to existence from building-related problems as well from psychic- and social problems. To deal with the problem a working method called the Previa-model was manufactured. The Previa-model builds on working with both building-related symptoms (BRS) and nonspecific building-related symptoms (NBRS) side by side as far as it goes. Furthermore, chart the individuals symptoms, demands on management and a cooperation between psychologists, work environment engineers, company doctors and nurses. The focus is on helping individuals decrease their anxiety and stress as much as possible. The purpose of this study was to examine how the Previa-model have facilitated indoor climate investigations. Which components in the Previa-model could decrease anxiety and stress. Also, how psychologists could help individuals who have NBRS. The study builds on interviews with one work environment engineer and three psychologists. Data was collected from assignments based on the Previa-model, one ongoing and three finished and result from a survey. The result showed that the application of the Previa-model led to good results in the investigations and customers were in general very pleased with the outcome. Sixteen components that could decrease anxiety and stress were found. Furthermore, could psychologists support individuals by dealing with stress, anxiety and emotional impingement. Indoor climate problems are often very complex and difficult to solve, but working with several investigations and actions at the same time makes it possible to succeed.

No description available.

Abstrakt Denna undersökning handlar om hur individer påverkas psykosocialt av byggnadsrelaterad ohälsa. Även om problematikens ursprung kommer från byggnaden så är konsekvenserna av problemet inte enbart medicinska. De insatser som idag implementeras är av medicinsk eller teknisk bakgrund, vilket kommer problematiseras i undersökningen. Studien består av sex stycken intervjuer med individer som är eller har blivit drabbade av BRO och har analyserats med en hermeneutisk metod. Resultaten av undersökningen visar att individerna med BRO har en påverkad livssituation där de har svårigheter att delta i vanliga sociala sammanhang. De individer som har fått hjälp via sociala insatser uppger att de idag har bättre förutsättningar och förmåga att hantera problematiken än de som stått utan sådana insatser. Detta innebär att de behövs mer insatser av social karaktär för att hjälpa de som är och har blivit utsatta. Intervjupersonerna upplever att de inte fått något erkännande kring händelsen eller en ursäkt för det de utsatts för. Studien tyder på att det finns ett behov av socialt stöd där fokus ligger på att bearbeta problematiken och lära sig att hantera deras besvär.

Byggnadsrelaterad ohälsa (BRO) är ett tillstånd som utgörs av en intolerans för vissa byggnader eller delar av byggnader som yttrar sig genom besvärande ospecifika symtom. I tidigare studier har psykisk ohälsa visat sig vara en riskfaktor för BRO men det finns ännu få studier som undersöker detta. Syftet med den här studien var att undersöka hur utbrändhet, depression, ångest och stress, definierat som psykiskt lidande, ser ut hos personer med olika svårighetsgrader av BRO. Svårighetsgrad av BRO definieras på två sätt. Dels utifrån hur många symtomgrupper (fördelade i; slemhinne-, hud- och allmänsymtom) deltagarnas symtom ingår i. Dels utifrån hur stora besvär av BRO-symtomen deltagarna skattar att de har. Studien var en enkätstudie med 106 deltagare inklusive kontrollgrupp, rekryterade från sin företagshälsovård och arbetsplats. Deltagarna arbetade på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå eller Skellefteå lasarett. Resultatet visade att det var signifikant fler i gruppen med svår BRO som uppnådde gränsvärdet för svår utbrändhet (4.47). Gruppen med svår BRO skattade signifikant högre än samtliga andra grupper gällande utbrändhet och signifikant högre än kontrollgruppen gällande depression. Alla delar av psykiskt lidande hade signifikanta positiva korrelationer med intensitet av besvär av BRO-symtom. Resultaten indikerar att psykiskt lidande, i synnerhet utbrändhet och till viss del depression, är associerat till stigande svårighetsgrad av BRO. / Building related intolerance (BRI) is a condition with disturbing and unspecified symptoms attributed to certain buildings or parts of buildings. In previous research mental ill-health has been identified as a risk factor for BRI, but the studies investigating this are still few. The general aim of the current study was to investigate how burnout, depression, anxiety and stress, defined as psychological distress, is constituted among people with different levels of severity of BRI. Level of severity was defined in two different ways. As number of BRI-symptoms (distributed into three groups; mucosal, skin and general symptoms) and as intensity ratings of suffering from BRI-symptoms. The data was collected through a questionnaire answered by 106 participants including a control group. Participants were recruited from their occupational health care and their workplace. The participants worked at the university hospital of Umeå or the hospital in Skellefteå. The results showed that there were significantly more people that reached a cut-off for severe burnout (4.47), in the group with severe BRI. The group with severe BRI rated significantly higher than all other groups regarding burnout and significantly higher than a control group regarding depression. All parts of psychological distress had a significant positive correlation with measures of suffering from BRI-symptoms. The results indicates that psychological distress, burnout in particular and partially depression, is associated with increasing severity levels of BRI.