Purpose: The purpose of this project was to conduct an educational workshop among ICU nurses working in rural areas, to reduce risk of compassion fatigue. Background: Compassion fatigue is a job-related hazard unique to professionals in caring professions such as nursing. Rural ICU nurses represent a population that may encounter unique triggers for the risk of compassion fatigue due to professional isolation, less resources and more risk of knowing the patient as a community member. A review of literature reveals limited research related to compassion fatigue development in rural ICU nurses. Method: Two educational workshops were conducted among rural ICU nurses (N=3). Workshop content included discussion about symptoms, triggers, and outcomes of compassion fatigue, as well as positive coping strategies. Participants journaled physical and emotional responses to situations such as ethical or moral dilemmas, boundary issues, and aspects of self-care. Each workshop included time to discuss the educational content and participant experiences; the resulting narratives were analyzed for commonalities. Findings: Universally, burnout was viewed as inherent to the profession. All participants recounted past traumatic patient encounters that preoccupies their thinking when in similar situations. Symptoms identified as compassion fatigue included chronic, constant, generalized pain, symptoms of depression, isolation, withdrawal and lack of interest in enjoyable activities. Triggers were prolonged patient hospitalizations due to lack of resources, lack of supporting services, lack of leadership support, unexpected patient loss, witnessing patient trauma and grief, caring for patients who did not seem to really need ICU, social situations surrounding patients 10 and floating to different departments. Increased alcohol intake, sarcasm, and venting were the most reported mitigation strategies among participants. Implications: Compassion fatigue negatively impacts the lives of rural ICU nurses on many dimensions, although it is perceived as inherent to the profession. These participants desired support from nursing leadership and a supportive work environment. Participants expressed they continued to feel compassion, despite experiencing the phenomenon described as compassion fatigue. A less stigmatizing term might better capture the phenomenon now labeled as compassion fatigue.

Non-suicidal self-injury (NSSI) is the intentional destruction of bodily tissue in the absence of suicidal motives. NSSI is strongly associated with self-criticism (Gilbert et al., 2010) and individuals who self-injure often report doing so to punish themselves. Conversely, self-compassion, or the tendency to be caring with oneself, is associated with psychological well-being (Neff et al., 2007). The aim of the present study was to determine whether experimentally inducing self-criticism or self-compassion would lead to changes in implicit identification with NSSI. The Self-Injury Implicit Association Test (SI-IAT; Nock & Banaji, 2007) is an assessment of the strength of the automatic associations that a person holds between themselves and NSSI. Participants were randomly assigned to a self-criticism induction, a self-compassion induction, or a neutral condition and completed the SI-IAT before and after the induction. Results showed that participants in the self-criticism induction experienced an increase in their implicit associations with NSSI while implicit associations in the self-compassion and control conditions generally did not change. Results were not significantly different for those with or without a history of NSSI and highlight the importance of self-criticism in NSSI. Future research should examine increases in self-criticism as a potential precursor of NSSI in longitudinal samples.

Objectives. Mindfulness and acceptance-based therapies are becoming increasingly popular in practise and meta-analyses have been conducted to evaluate their effects on a range of mental health difficulties. The purpose of this review was to evaluate the evidence base for mindfulness and acceptance-based therapies in the treatment of distressing auditory hallucinations. Method. Five electronic databases were searched in addition to an internet search engine. Authors of included studies were contacted and reference lists were reviewed. Quality criteria were developed and studies were rated independently by three raters. Results. Nine studies met the inclusion criteria; four controlled studies and five case studies. There was substantial variation in study design and outcomes. Overall, the quality of the studies was poor. Reductions in hallucination-related distress, belief conviction, cognitive appraisals and hallucination proneness were noted. Participants’ ability to respond mindfully to hallucinations increased. Conclusion. Although the results of this review suggest that mindfulness and acceptance-based therapies may result in several beneficial effects, the quality of these studies was poor and the results are likely to have been subject to considerable bias. More research is needed before such therapies can be considered evidence-based treatments for distressing hallucinations. Suggestions for future research are made.

Secondary exposure to trauma has been found to be related to increased burnout and secondary traumatic stress among professionals who work with clients who have experienced trauma (Bride, 2007; Brady, 2008; Peltzer, Matseke, & Louw, 2014; Shoji et al., 2015). Interpersonal factors such as self-efficacy and empathy may support those who experience secondary exposure to trauma by reducing burnout and secondary traumatic stress, and increasing compassion satisfaction (Shakespeare-Finch, Rees, & Armstrong, 2015; Wagaman, Geiger, Shockley, & Segal, 2015). School counselors have not been included in previous studies related to secondary exposure to trauma; however, their professional role in providing support to students in schools places them in direct contact with children and adolescents who have experienced traumatic events. This study investigated the relationships among secondary exposure to trauma, self-efficacy, empathy, and professional quality of life (i.e. burnout, secondary traumatic stress, and compassion satisfaction) for school counselors. A correlation analysis indicated that self-efficacy and empathy were both significantly correlated with burnout and compassion satisfaction. Self-efficacy and secondary exposure to trauma were both significantly correlated with secondary traumatic stress. Hierarchical linear regression analyses revealed that self-efficacy and empathy were predictors of burnout and compassion satisfaction and self-efficacy and secondary exposure to trauma were predictors of secondary traumatic stress. Implications and recommendations for professional school counselors and school counselor educators are provided.

Bakgrund: Socialarbetare är en yrkesgrupp där höga sjuktal förekommer, och stress är en orsak. Att uppleva stress utifrån att hjälpa klienter som lider tros kunna leda till en sekundär traumatisk stress hos socialarbetare. I förlängningen kan detta leda till compassion fatigue, en form av emotionell utmattning av att arbeta med att hjälpa andra. Syfte: Syftet var att presentera compassion fatigue och dess relation till socialarbetare, med avseende på hur det påverkar socialarbetaren. Metod: En litteraturöversikt där resultatet är baserat på tretton kvalitativa samt kvantitativa vetenskapliga artiklar, vilka granskats och analyserats med inspiration från Innehållsanalys. Resultat: Att hjälpa klienter som lider efter traumatiska händelser kan leda till sekundär traumatisk stress för socialarbetare i direktkontakt med dessa klienter. I slutändan kan detta leda till att socialarbetaren slutar på sitt jobb. Kunskap om risk- och skyddsfaktorer kan skydda socialarbetaren från att drabbas. Slutsats: För att socialarbetare ska klara av att arbeta med denna klientgrupp bör utbildningsprogram informera framtida socialarbetare om compassion fatigue.

According to the American School Counseling Association (ASCA, 2010), school counselors are charged with meeting the academic, social/emotional and career needs of all students (2010). In addition, school counselors serve as the front line in dealing with trauma and crisis in their schools. Those counselors who understand the importance of their own wellness and practice healthy lifestyle behaviors are better equipped to meet these demands. Unfortunately, not all school counselors are practicing what they advocate for their students relative to promoting wellness in their own lives (O'Halloran & Linton, 2000). This lack of congruence, where school counselors are not modeling the positive lifestyle and self-care behaviors they expect of their students, may take a toll on counselors’ emotional health. Research has been conducted exploring counselor wellness through the lens of compassion fatigue and burnout, but there has been limited research from a strength-based perspective specifically with school counselors. This study aims to add to the literature and explore the experiences of individual school counselors who can prioritize and integrate wellness principles and self-compassion behaviors and have been able to persist in the profession for 10 years or more. Seven school counselors participated in semi-structured interviews that explored their experiences regarding wellness behaviors and the practice of self-compassion. Thematic analysis was used to analyze the qualitative data. Results indicated school counselors do integrate self-compassion and positive wellness behaviors. All participants shared several wellness practices such as, scheduling and modeling self-care, seeking out opportunities to increase their knowledge in the area of wellness as well as the practice of self-compassionate behavior.

Bakgrund: Medlidande beskrivs som en grundsten inom sjuksköterskeprofessionen. Compassion fatigue (CF), medkänslotrötthet, är ett tillstånd som är nära kopplat till vårdande yrken och omtalas som omvårdandens pris orsakat av sjuksköterskans empatiska engagemang. CF orsakar fysiska, psykiska och andliga symtom hos sjuksköterskan. Problem: CF förekommer inom vårdyrket, vilket kan påverka både sjuksköterskan och patienten negativt. För att motverka CF hos sjuksköterskor är det nödvändigt att identifiera uppkomsten av CF och förebyggande åtgärder. Syfte: Att skapa en översikt av sjuksköterskors erfarenheter av CF med fokus på dess uppkomst och förebyggande åtgärder. Metod: Allmän litteraturöversikt innehållande två kvalitativa artiklar, sju kvantitativa artiklar och tre artiklar av mixed method. Resultat: CF förekommer hos sjuksköterskor på olika typer av avdelningar. Risker för att utveckla CF är stress och tidsbrist, traumatiska upplevelser och brist på stöd på arbetsplatsen. Åtgärder för att minska risken för CF är att sjuksköterskor får stöd av familj och arbetskollegor. Tid för reflektion, fysisk aktivitet och att skilja på arbete och privatliv är också förebyggande åtgärder för att motverka CF. Slutsats: CF är en vanlig förekommande upplevelse hos sjuksköterskor. Därför blir utbildning om hur riskfaktorer kan identifieras och vilka åtgärder som finns för att förebygga CF är viktigt för sjuksköterskors hälsa.

Bakgrund: Compassion fatigue är ett nytt begrepp och är en respons på stress som kan påverka sjuksköterskors hälsa och skapa svårigheter att ge en god vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av compassion fatigue. Metod: Denna litteraturöversikt grundades på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes till ett nytt resultat och en ny helhet. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna involverade sig för mycket och kände stark ansvarskänsla för patienter. En påfrestande arbetsmiljö i kombination med svårigheter att hålla professionella gränser i patientkontakten, kan vara orsaken till att compassion fatigue uppstår. Compassion fatigue påverkade arbetslivet genom att sjuksköterskorna använde distansering till patienter och anhöriga för att undvika känslomässigt svåra situationer. Sjuksköterskor hade behov av organisatoriska förändringar för att inte drabbas av tillståndet. Compassion fatigue kan förebyggas och motverkas på individnivå genom att ha en hälsosam balans mellan yrkesliv och privatliv. För att minska risken att drabbas av compassion fatigue, är det viktigt med reflektion om sina tankar och känslor för att kunna bearbeta dem. Diskussion: Sjuksköterskor som känner stark ansvarskänsla och involverar sig för mycket i patientkontakten har en ökad risk att drabbas av tillståndet. Distansering är en osund strategi som sjuksköterskor använder för att bevara sin hälsa, men som sänker kvaliteten i omvårdnaden. Nyexaminerade sjuksköterskor löper större risk att drabbas av compassion fatigue. Genom att införa information och öka kunskapen om tillståndet redan på utbildningsnivå kan det skapa en medvetenhet och förbereda sjuksköterskestudenter inför det kommande arbetslivet.

Compassion fatigue är ett psykiskt och fysiskt tillstånd som utvecklas över tid när sjuksköterskan känner medkänsla och empati för sina patienter, då resultatet visar att stödjande insatser kan hjälpa att förebygga tillståndet hos sjuksköterskor borde detta fenomen lyftas fram. Compassion fatigue kan påverka sjuksköterskans koncentrations- och bedömningsförmåga och resultera i att olika misstag i arbetet begås. Compassion fatigue är ett problem för sjukvården i stort, eftersom tillståndet påverkar omvårdnaden, arbetssituationen samt den enskilda sjuksköterskan negativt. Syftet med litteraturstudien var att belysa compassion fatigue ur ett sjuksköterskeperspektiv, i vilken studiens teoretiska utgångspunkt var Joyce Travelbees interaktionsteori. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie, databassökning gjordes systematiskt med sökord som var relevanta för syftet. Litteraturstudien baserades på tre kvalitativa och åtta kvantitativa artiklar som analyserades och kvalitetsgranskades. Resultatet visade att Bidragande orsaker till compassion fatigue, Upplevelser relaterat till compassion fatigue och Att förebygga compassion fatigue. Med en insikt om att hög arbetsbelastning och en hög stressnivå hos sjuksköterskor kan leda till compassion fatigue går det att arbeta preventivt, vilket är det mest effektiva. Detta skulle bespara både vårdpersonal och patienter lidande och förbättra kvaliteten i omvårdnaden. Vidare forskning skulle kunna ligga till grund för fortsatt förbättringsarbete inom klinisk verksamhet. / Compassion fatigue is a mental and physical condition that develops over time when the nurse feels compassion and empathy for her patients, since the results show that supportive interventions can help prevent the condition, this phenomenon should be emphasized. Compassion fatigue can lead to changes in the nurse's ability to concentrate and judge and result in various mistakes in the work. Compassion fatigue is a major concern for healthcare as the condition adversely affects the nursing, the work situation and the individual nurse. The purpose of the literature study was to emphasize compassion fatigue from a nursing perspective, in which the theoretical starting point of the study was Joyce Travelbee's interaction theory. The study was conducted as a general literature study, database search was done systematically with keywords that were relevant to the aim. The literature study was based on three qualitative and eight quantitative articles that were analyzed and quality-reviewed. The results show Contributing causes of Compassion Fatigue, Experiences Related to Fatigue and Preventing Compassion Fatigue. With an insight that high workload and a high levels of stress in nurses can lead to compassion fatigue, one can work preventively, which is most effective. This would save both healthcare and patients suffering and improving the quality of nursing care. Further research could provide a basis for continued improvement work in clinical operations.

Psykisk ohälsa ökar för de flesta grupper i Sverige, men minoritetsgrupper är mer utsatta än andra. Syftet med vår studie var att ta reda på hur situationen ser ut för HBTQI-individer i Sverige och skapa underlag för att kunna underlätta för denna utsatta grupp. Utifrån Meyers minoritetsstressmodell och Neffs definition av självmedkänsla vill vi svara på frågan om det finns något samband mellan minoritetsstress och psykisk hälsa hos HBTQI-individer och om självmedkänsla i så fall medierar detta förhållande. Deltagarna bestod av svensktalande personer över 18 år som identifierar sig som HBTQI. Dessa rekryterades via Facebook och andra internetbaserade forum. Mätinstrumentet var en online-enkät där konstruktet psykisk hälsa definierades som grad av ångest- och nedstämdhetssymtomatologi och grad av livskvalitet. Enkäten mätte även konstrukten självmedkänsla och minoritetsstress. Resultaten visade att det finns ett signifikant positivt samband mellan graden av minoritetsstress och graden av ångest- och nedstämdhetssymtomatologi. Högre grader självmedkänsla var kopplat till lägre grader psykisk ohälsa och högre grader livskvalitet. Självmedkänsla var kopplat till proximal minoritetsstress men inte distal minoritetsstress. En mediationsanalys visade att självmedkänsla har en signifikant medierande effekt på förhållandet mellan minoritetsstress och psykisk ohälsa. Sammanfattningsvis visade sig självmedkänsla vara en viktig faktor för att förstå förhållandet mellan minoritetsstress och psykisk ohälsa och är därmed något som framtida interventioner mot psykisk ohälsa hos HBTQI-individer bör fokusera på. / Mental illness is increasing in Sweden, and minority groups are more at risk than others. The purpose of our study was to determine what the situation is for LGBTQ-individuals in Sweden and create a basis to aid this group. Based on Meyer's minority stress model and Neff’s definition of self-compassion, we want to answer the question regarding if there is a connection between minority stress and mental health in LGBTQ-individuals, and if self-compassion mediates this relationship. The participants consisted of Swedish-speaking people over the age of 18 that self-identify as LGBTQ. These were recruited via Facebook and other internet-based forums. The measurement was an online-survey where the construct mental health was defined as degree of anxiety- and depression symptomatology as well as quality of life. The survey also measured the constructs self-compassion and minority stress. The results showed a significant positive relationship between minority stress and degree of anxiety- and depression symptomatology. Higher degrees of self-compassion were related to lower degrees of mental illness and higher degrees of quality of life. Self-compassion was related to proximal minority stress but not distal minority stress. A mediation analysis showed that self-compassion has a significant mediating effect on the relationship between minority stress and mental illness. In conclusion, self-compassion was proven to be an important factor in understanding the relationship between minority stress and mental illness and is therefore something future interventions targeting mental health in the LGBTQ community should focus on.