No description available.

Psykisk ohälsa ökar för de flesta grupper i Sverige, men minoritetsgrupper är mer utsatta än andra. Syftet med vår studie var att ta reda på hur situationen ser ut för HBTQI-individer i Sverige och skapa underlag för att kunna underlätta för denna utsatta grupp. Utifrån Meyers minoritetsstressmodell och Neffs definition av självmedkänsla vill vi svara på frågan om det finns något samband mellan minoritetsstress och psykisk hälsa hos HBTQI-individer och om självmedkänsla i så fall medierar detta förhållande. Deltagarna bestod av svensktalande personer över 18 år som identifierar sig som HBTQI. Dessa rekryterades via Facebook och andra internetbaserade forum. Mätinstrumentet var en online-enkät där konstruktet psykisk hälsa definierades som grad av ångest- och nedstämdhetssymtomatologi och grad av livskvalitet. Enkäten mätte även konstrukten självmedkänsla och minoritetsstress. Resultaten visade att det finns ett signifikant positivt samband mellan graden av minoritetsstress och graden av ångest- och nedstämdhetssymtomatologi. Högre grader självmedkänsla var kopplat till lägre grader psykisk ohälsa och högre grader livskvalitet. Självmedkänsla var kopplat till proximal minoritetsstress men inte distal minoritetsstress. En mediationsanalys visade att självmedkänsla har en signifikant medierande effekt på förhållandet mellan minoritetsstress och psykisk ohälsa. Sammanfattningsvis visade sig självmedkänsla vara en viktig faktor för att förstå förhållandet mellan minoritetsstress och psykisk ohälsa och är därmed något som framtida interventioner mot psykisk ohälsa hos HBTQI-individer bör fokusera på. / Mental illness is increasing in Sweden, and minority groups are more at risk than others. The purpose of our study was to determine what the situation is for LGBTQ-individuals in Sweden and create a basis to aid this group. Based on Meyer's minority stress model and Neff’s definition of self-compassion, we want to answer the question regarding if there is a connection between minority stress and mental health in LGBTQ-individuals, and if self-compassion mediates this relationship. The participants consisted of Swedish-speaking people over the age of 18 that self-identify as LGBTQ. These were recruited via Facebook and other internet-based forums. The measurement was an online-survey where the construct mental health was defined as degree of anxiety- and depression symptomatology as well as quality of life. The survey also measured the constructs self-compassion and minority stress. The results showed a significant positive relationship between minority stress and degree of anxiety- and depression symptomatology. Higher degrees of self-compassion were related to lower degrees of mental illness and higher degrees of quality of life. Self-compassion was related to proximal minority stress but not distal minority stress. A mediation analysis showed that self-compassion has a significant mediating effect on the relationship between minority stress and mental illness. In conclusion, self-compassion was proven to be an important factor in understanding the relationship between minority stress and mental illness and is therefore something future interventions targeting mental health in the LGBTQ community should focus on.

Människor formar kärleksrelationer på många olika sätt. I dagens samhälle är seriellmonogami normen och det ansedda idealet. Idealiseringen av monogama relationermedför en nedvärdering av icke-monogama relationer och de personer som praktiserar dessa,däribland polyamorösa. Trots detta finns många fördelar med polyamorösa relationerdokumenterade. Våra huvudsakliga syften med den här studien var att få en förståelse förpolyamorösas upplevelser av mononormen samt undersöka vilka relationsfrämjande aspektersom finns i polyamorösa relationer. Vi genomförde tio semistrukturerade telefonintervjuer medpersoner som identifierade sig som polyamorösa. Utifrån denna datainsamling genomförde vitematisk analys. Analysen resulterade i tre större huvudteman: ”minoritetsupplevelser”,”relationsfrämjande aspekter” och ”polypositiva upplevelser”, samt några mindre teman. Vidrog slutsatsen att polyamorösa kan mötas av fördomar och praktiska begränsningar och attmononormen kan bidra till minoritetsstress som hanteras med eller tar sig uttryck iinternaliserade fördomar, skyddsbeteenden och pro-aktiva polynormaliserande handlingar. Vikunde också konstatera att polyrelationer präglas av öppen kommunikation, aktiva uttryck avkärlek och omsorg, villighet till anpassning, polypositiva attityder och en syn på obehagligakänslor som hanterbara. Polyamorösa upplever sina relationer som allmänt positiva medhänsyn till personlig utveckling, livsbejakande och positiva upplevelser avparamourer. Samhället, och speciellt de som arbetar inom människovårdande yrken, bör ta tillsig denna kunskap för att kunna säkerställa ett inkluderande bemötande av polyamorösa. / People form romantic relationships in various ways. In today’s society, serialmonogamy is the norm and the considered ideal relational form. The idealization ofmonogamous relationships implies a disparagement of non-monogamous relationships andthose who practice these, for example polyamorous people. In spite of this, many benefits ofpolyamorous relationships have been documented. Our main aims of this study was to gaininsight of how polyamorous people experience the mononorm, and to examine relationshippromoting aspects of polyamorous relationships. We conducted ten semi-structured telephoneinterviews with people who identified as polyamorous. Based on this collection of data weconducted a thematic analysis. The analysis resulted in three main themes: “minorityexperiences”, “relationship promoting aspects” and “poly-positive experiences”, and someminor themes. We concluded that polyamorous people can face prejudices and practicallimitations and that the mononorm can contribute to minority stress which is coped with orexpressed in internalized prejudices, safeguarding behaviors and poly normalizing actions. Wecould also state that polyamorous relationships are characterized by open communication,active expressions of love and care, willingness to make adjustments, poly-positive attitudesand a view of uncomfortable emotions as manageable. Polyamorous people experience theirrelationships as positive in general, taking into account personal development, life affirmationand positive experiences of paramours. Society, and especially human care professionals,should take this knowledge into consideration to be able to ensure an inclusive treatment ofpolyamorous people.

Syftet med denna studie är att lyfta historier som sällan får ta plats i den offentliga diskursen om lesbiskt moderskap. Det empiriska materialet består av intervjuer med sju lesbiska mödrar och blivande mödrar som berättar om bemötande av sjukvården och av omgivningen i deras process mot att skaffa barn. I studien berörs ämnen som inkluderande och exkluderande processer samt assimileringsprocesser. Studien visar på att konsekvenser av genomgående heteronormativa familjeideal i sjukvården och av omgivningen kan skapa en minoritetsstress, dvs. en känsla som gör att en alltid är beredd på oönskade kommentarer eller frågor om ens påstådda ”annorlundahet” som vidare kan resultera i att olika hanteringsmekanismer används. Slutligen visar studien också på hur rädslan att inte bli ”accepterad” som en förnuftig förälder på grund av sin sexualitet kan skapa assimilering av heteronormativa ideal. Avslutningsvis visar studien även på att den heterosexuella matrisen är tydlig i diskursen som berör samkönad reproduktion, både i vården och av omgivningen men också i utformandet av det lesbiska moderskapet.

Studiens syfte är att i relation till den pågående covid-19-pandemin fördjupa förståelsen av hurgenderqueera personer i Sverige skattar sitt psykiska mående och sin tillgång till socialt stöd underkristider. Vidare är syftet att identifiera och analysera skillnader mellan hur cis- och genderqueerapersoner i Sverige skattar sitt psykiska mående och sin tillgång till socialt stöd under, och irelation till, samma omständigheter som nyss nämnts. Studien utförs kvantitativt och bygger pådatamaterial från ett internationellt forskningsprojekt som undersöker unga vuxnas psykiskamående i samband med covid-19-pandemin. Med hjälp av korstabeller, t-test och linjäraregressionsanalyser undersöks olika samband mellan skattade svar på skalor utifrån MSPSS ochDASS-21. Studiens resultat diskuteras med koppling till teori och tidigare forskning. Vidarediskuteras de brister som finns i studiens konstruktion. De slutsatser som har signifikans är attgenderqueera personer skattar högre än cispersoner avseende alla studerade former av psykisktmående samt att det finns ett samband mellan genderqueer könsidentitet, lägre skattad tillgång tillsocialt stöd och högre skattad grad av såväl stress, ångest som depression. Sammantaget ärstudiens bidrag till det sociala arbetet inom hälso- och sjukvården att det kan konstateras attgenderqueera personer har större sannolikhet att behöva psykosocialt stöd i samband med en krislikt covid-19-pandemin.

Studien syftar till att få en ökad förståelse för antisemitiska hatbrott i Sverige, genom att undersöka främlingsfientlighet och rasistiska hatbrott mot personer med judisk bakgrund. Tidigare forskning konstaterar att antisemitiska hatbrott har ökat de senaste åren, dock finns det begränsat med vetenskaplig forskning om antisemitismen i Sverige, särskilt kvalitativa studier. För att besvara studiens syfte så har tio intervjuer genomförts och urvalet har skett genom kontakt med judiska organisationer. Studiens resultat visade att samtliga respondenter anser att antisemitismen har blivit mer påtaglig och mer utbredd i samhället än tidigare, vilket bidrar till att de måste hålla en låg profil för att inte bli utsatta. Det framkom även en oro inför framtiden och att kunna leva som jude. En förändring måste ske enligt respondenterna, lagstiftningen behöver justeras för att fler ska våga och orka anmäla de incidenter som inträffar. Skolor behöver mer kunskap för att agera och ta ansvar för problemet. Media behöver hitta sätt för att rapportera om konflikten i Mellanöstern utan att det påverkar enskilda judar. Alla i samhället behöver ta ansvar för att öka acceptansen för olikheter. Mer forskning behövs för att identifiera hur Sverige ska arbeta preventivt mot hatbrott för att trygga alla individer. / The study aims to create an increased understanding of anti-Semitic hate crimes in Sweden, by examining xenophobia and racist hate crimes againgst people with a Jewish background. Previous research states that anti-Semitic hate crimes have increased in recent years, however there is limited scientific research on anti-Semitism in Sweden, especially qualitative studies. To answer the purpose of the study, ten interviews were conducted and the selection was made, through contact with Jewish organizations. The results of the study showed that the participants believes that anti-Semitism has become more apparent and more widespread in society than before, which contributes to the fact that they must keep a low profile in order to not be exposed. There was also concern about the future and being able to live as a Jew. According to the participants a change needs to take place, the law needs to be adjusted so that more people dare and have the strenght to report the incidents that occurs. Schools need more knowledge to act and take responsibility for the problem. The media needs to find ways to report on the conflict in the Middle East without affecting individual Jews. Everyone in society needs to take responsibility for increasing acceptance of differences. More research is needed to identify how Sweden should work preventively against hates crimes to secure all indivuduals.a

Bakgrund   Ätstörningar påverkar ungefär nio procent av världens befolkning. De definieras som allvarliga och tvångsmässiga beteenden med potentiellt livsfarliga konsekvenser. Sexuella-och könsminoriteter är sårbara och marginaliserade grupper med hög risk för att lida av psykisk ohälsa. Deras upplevelser och erfarenheter som marginaliserade samhällsgrupper påverkar deras interaktion med vården. Syfte Att beskriva prevalensen och lidandet av ätstörningar hos sexuella-och könsminoriteter. Metod Studien är en icke-systematisk litteraturstudie. För att söka ut de 17 originalartiklar som inkluderades i studien användes tre separata databaser och manuell sökning. Alla artiklar har kvalitetsgranskats enligt Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. Därefter lästes materialet igenom och en integrerad dataanalys användes för att analysera det syntetiserade resultatet. Resultat Sexuella-och könsminoriteter påvisade en högre risk för att lida av ätstörningar än ciskönade heterosexuella individer. Helt homosexuella deltagare hade ofta en officiell ätstörningsdiagnos medan bisexuella deltagare rapporterade höga resultat på bedömningar om ätstörningar. Ätstörningar och ätstörningsbeteende var ofta förekommande hos könsminoriteter med motiveringen att framhäva eller förtrycka könskaraktärer. Deltagare rapporterade upplevt lidande på grund av en bristande kunskap eller möjlighet till vård. Slutsats Det finns ett behov av ett empatiskt förhållningssätt gentemot målgrupperna samt utbildning i att förstå minoritetsperspektivet för att minska lidandet bland sexuella-och könsminoriteter som lider av ätstörningar. Minoritetsstress måste tas i beaktning när man hanterar minoriteter då de löper hög risk för fysiska och psykiska sjukdomar. Resultaten illustrerade skillnader mellan grupperna vilket lyfte fram vikten av att se individen holistiskt. Genom att arbeta för att förstå minoritetsperspektivet kan vårdgivare bidra till globala mål samt lindra lidande för individen. / Background Feeding and eating disorders affect about nine percent of the human population. They are defined as serious and compulsory behaviours with potentially life-threatening consequences. Sexual and gender minorities are vulnerable and marginalised groups who are at risk of suffering psychological illnesses. Their experiences as marginalised groups of society affect their interaction with the healthcare system.  Aim To describe the prevalence and suffering of feeding and eating disorders amongst sexual and gender minorities. Method The study is a non-systematic literature review. Three separate databases along with manual search were used to find the 17 primary articles included in the study. All articles have been reviewed as per Sophiahemmet University’s assessment instruments. Thereafter, the source material was examined, and an integrated analysis was used to analyse the synthesised results.  Results Sexual and gender minorities exhibited a high risk for suffering feeding and eating disorders than cisgendered heterosexual individuals. Completely homosexual participants were more likely to have an official feeding and eating disorder diagnosis whilst bisexual participants reported high scores on feeding and eating disorder questionnaires. Feeding and eating disorders and disturbed eating behaviours were frequent amongst gender minorities with the motivation of accentuating or repressing sex characteristics. Participants reported further suffering due to lack of knowledge or care amongst healthcare providers.  Conclusions There is a need for an empathic attitude and education in understanding the minority perspective to reduce the suffering amongst sexual and gender minorities suffering feeding and eating disorders. Minority stress needs to be taken into consideration when dealing with minorities as they are at high risk of physical and mental illnesses. The results illustrated various differences between the subgroups which highlighted the importance of viewing the individual holistically. By working to understand the minority perspective, healthcare providers can contribute to global goals as well as alleviate suffering for the individual.

Under 2022 utkom nya rekommendationer från Socialstyrelsen gällande hormonbehandling för unga med könsdysfori, och de nya rekommendationerna innebar stramare regler för vilka som erbjuds hormonbehandling. Denna kvalitativa intervjustudie ämnar undersöka hur könsidentitetsmottagningar arbetar med Socialstyrelsens nya rekommendationer samt hur mottagningarnas vårdpersonal ställer sig till rekommendationerna. Socialstyrelsens nya rekommendationer bygger på en forskningssammanställning av SBU. Denna utgör, tillsammans med studier gällande personer med könsdysforis levnadsvillkor, hälsoeffekter av hormonbehandling, psykosociala hälsoeffekter samt detransition, studiens forskningsunderlag. Studiens material har samlats in genom åtta intervjuer med vårdpersonal och sakkunnig som har kodats och tematiserats för att kunna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Studien har en socialkonstruktionistisk forskningsansats. Medikaliseringsteorin och teorin om minoritetsstress utgör studiens teoretiska ramverk genom vilka materialet har analyserats. Studiens resultat indikerar att rekommendationerna har förändrat vilka som erbjuds hormonbehandling samt i vilken utsträckning de erbjuds hormonbehandling. Resultatet pekar även på att en majoritet finner rekommendationerna negativa då de inte är i linje med deras kliniska erfarenhet samt gör det svårare att skapa en allians med patienterna. Ytterligare indikerar vårt resultat att patienters psykiska ohälsa samt självmedicinering befaras öka till följd av rekommendationerna, och att detta kan medföra en ansvarsförskjutning till patienten. Några få intervjupersoner uppfattar dock rekommendationerna som övergripande positiva och det finns över lag en trygghetskänsla hos intervjupersonerna till följd av rekommendationerna.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lesbiska, bisexuella, trans- och queerpersoner med svåra erfarenheter av barnafödande har upplevt bemötandet i den reproduktiva vården. Vidare var syftet att undersöka vilka farhågor de hade kring bemötandet inför mötet med vården. Tidigare forskning visar att denna grupp är särskilt sårbar, vilket gör det viktigt att uppmärksamma hur denna grupp upplever och påverkas av bemötandet. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer med 20 personer i åldern 28 till 40 år, både födande och ickefödande föräldrar, som alla hade svåra erfarenheter av barnafödande. Deras berättelser bearbetades sedan med hjälp av tematisk analys.  Analysen mynnade ut i sex teman som beskriver de farhågor som deltagarna hade kring graviditet och förlossning, samt hur de upplevde bemötandet i vården; Farhågor kring ett bristande bemötande, Erfarenheter av ett hetero- och cisnormativt bemötande, Osynliggjord som ickefödande förälder, Behandlad som en kropp, En stressad och otillräcklig vårdapparat och Ett professionellt bemötande. Deltagarnas vittnesmål går i linje med både svensk och internationell forskning, samtidigt som det framkommer att denna grupp riskerar att utsättas för flera lager av bristfälligt bemötande, som bidrar till minoritetsstress och utgör en riskfaktor för en negativ förlossningsupplevelse och förlossningsrelaterad psykisk ohälsa.

In this thesis, the author explores what trans joy can be, and how it manifests in trans people’s everyday lives. Sara Ahmed’s theoretical framework Queer Phenomenology (2006) along with B Lee Aultman’s Trans Phenomenology (2018) directs the analysis towards an epistemological understanding of transness and trans joy. The limits and possibilities of trans joy are understood through its interaction with, and deviation from hegemonic binary gender norms that marginalize trans folks. Together with Jack Halberstam’s concept of The Queer Art of Failure (2011) and Ace Lehner’s trans-focused concept Trans Failure (2022), the study shows how failing to accomplish the cisnormative script is in fact something positive. Embracing one's true gender identity becomes a liberating experience.