This essay examines gender norms and how gender is understood in Deborah Feldman’s novel Unorthodox released 2012. Any connections made by the author between gender and religion are explored and Feldman’s exiting process from the Hasidic community is analyzed. This is done using a close reading and a qualitative content analysis of the novel. West and Zimmerman’s theory Doing gender has been used to provide an understanding of gender and to analyze the results of the content analysis. The results show that the predominant gender norms for men portrayed in this novel were that men have a superior position and are expected to exercise their power over women. They are also expected to be intellectual scholars of Jewish scripture and law. The predominant gender norms for women were that they should be modest, quiet, unassuming and are expected to obey and serve their men. Feldman’s exiting process happens in stages, where she questioned her Hasidic community more over time, and broke more rules as time went on. Her faith in god was effected in this process.  It becomes clear that the norms and rules she is expected to follow are products of people’s interpretations of religion and not a result of the religion itself.

Le rôle de la femme dans la tradition juive est un sujet qui fait l'objet de discussions depuis bien longtemps. Que ce soit la Bible ou le Talmud ou la dimension mystique, tous les commentateurs ont été amenés à évoquer ce sujet. Depuis l'apparition du hassidisme et plus encore avec la modernisation de la société, il suscite des interrogations : est-Il possible de concilier la définition moderne du rôle de la femme avec celle d'une tradition millénaire ? Avec l'évolution constante de la société moderne, cette question se pose constamment dans les milieux juifs orthodoxes, toutes branches confondues. Parmi ces dernières, la branche du hassidisme Habad, dont le dernier dirigeant, Mena'hem M. Schneersohn, mit en oeuvre le plus grande "révolution hassidique" de l'histoire du hassidisme, ayant permis une large diffusion de ses enseignements, au-Delà de toutes frontières, grâce à une véritable stratégie de développement reposant essentiellement sur l'envoi d'émissaires à travers le monde. Dans cette étude, je me propose d'examiner l'évolution de la place juive Habad dans la société depuis la "révolution" hassidique jusqu'à l'heure actuelle. Pour cela, je me pencherai, tout d'abord, sur les textes écrits par des maîtres hassidiques Habad sur plusieurs générations mettant en lumière le rôle de la femme au sein du mouvement, ainsi que les initiatives prises relatives aux activités des femmes Habad. Je me concentrerai plus particulièrement sur les écrits et réalisations de son dernier dirigeant : Mena'hem Mendel Schneersohn, qui fut un grand soutien pour la cause des femmes juives et les encouragea à se "libérer" tout en maintenant leur respect de la tradition biblique et talmudique. En conclusion, j'exposerai un regard actuel de l'activité des femmes Habad dans la société, et mentionnerai les nombreuses responsabilités qu'elles assument ainsi que certains défis les affectant. / The role of women according to Jewish tradition has been discussed by many throughout the ages. With the constant evolution and modernization of society, which brought about so many changes in the condition of women, a question arises : is it possible to live as a modern woman in today's world by the standards of an age-Old tradition ? This question is constantly asked amongst orthodox Jewish circles. In this study, I chose to focus on one particular branch within orthodox Judaism : the Chabad Chassidic movement, whose last leader, rabbi Menachem Mendel Schneersohn, led the greatest "Chassidic revolution" of all times, enabling so many worldwide to become more familiar to the Jewish tradition in general, as well as the teachings of Chassidism in particular.

The Chassidic Chabad movement is one of Judaism’s most successful and influential groups interms of missionary presence around the world and distributed missionary material online.Chabad’s final Rebbe is still regarded by his followers to be the long-awaited final redeemerand Messiah, despite his clinical death in 1994. The aim of this study is to describe how theChabad-followers, through the movement’s publications, maintain the belief in the Rebbe asthe Jewish Messiah, and the theological interpretive tools utilized in order to ‘survive’ as aunited movement. The study indicates that Chabad is still a united and radical messianicmovement, wherein, internal theological mechanisms interpret the Rebbe as corporally alivebut concealed by illusion, and will soon be revealed or imminently resurrected to complete theredemption of the world. The study also discusses the movement’s extreme right-wingedpolitical stance in regards to the ongoing Israel-Palestine conflict, the movement’s Holocausttheology as means to further understand how the group ‘survived’ the cognitive dissonance thedeath of the Rebbe created and the theological similarities between Chabad and earlyChristianity. / Den Chassidiska Chabadrörelsen är en av judendomens mest framgångsrika och inflytesrikanya religiösa rörelser när det gäller missionär närvaro runt om i världen och missionärt materialonline. Chabads sista Rebbe anses av hans anhängare att vara världens sista försonare ochMessias, trots hans uppenbara kliniska död år 1994. Denna studie beskriver hurChabadanhängare, genom rörelsens egna tryckta och online publikationer, upprätthåller tron påRebbe som den judiska messias och de teologiska tolkningsverktyg som rörelsen använder föratt ‘överleva’ som en enad grupp. Studien indikerar att Chabadrörelsen, ändå till våra dagar, ärenad och radikal-messianistisk där man genom interna teologiska mekanismer tolkar Rebbensom levande i materiell kropp, gömd genom illusion men snart uppenbarad eller snartåteruppväckt från de fysiskt döda och i båda fallen för att fullgöra världens försoning där Gudförsonar människan i den materiella världen. Studien diskuterar också rörelsens extremahögerpolitik, i synnerhet när det gäller Israel-Palestina konflikten och förintelseteologi som ettsätt att vidare förstå hur gruppen ‘överlevde’ den kognitiva dissonansen Rebbens död skapadei termer av misslyckad profetia och de teologiska likheterna mellan Chabadrörelsen och tidigkristendom.Nyckelord: NRR,

My thesis addresses the antagonism between the mystery of life and the destructive pursuit of power which forms a central theme in the works of Per Olof Sundman (1922–1992). The purpose is to show that Sundman uses the theme of the encounter/non-encounter and the destructive leader to examine the conditions for allowing a deeper experience of reality and the destructive exercise of power. I analyse these themes using concepts borrowed from literary studies (Atle Kittang, Paul Ricoeur, Bertil Romberg, Staffan Björck, Gérard Genette), the philosophy of religion (Martin Buber, Göran Bergstrand) and psychoanalysis (Ludvig Igra, Otto Kernberg, Erich Fromm, Julia Kristeva). My study highlights the problems associated with the destructive exercise of power, which is the overriding theme of Sundman's work.      I explore the theme of the encounter by using the concept pair I-You/I-It. With the aid of this concept pair, I throw light on the aspect of depth in our existence by describing the human encounter. In my analysis on the theme of power, I point out the personal qualities inherent in the destructive leader. I also explore the link between the destructive leader's inner conflict of narcissism and repressed weakness – a conflict projected to the outside world – and the emergence of violence. In order to reveal this inner process, I unearth on a latent level the theme of the destructive leader/stranger in Sundman's work. This enables me to single out the mechanism responsible for the emergence of destructivity in the human psyche, while showing the close link between this pattern of narcissism and projected weakness and a distorted view of reality.    Sundman contrasts this world of power with an integrative attitude to life. In his novel The Expedition, Sundman depicts life in the other world as being a state of human coexistence in which no one is seen to be a stranger. This idea of unity is reinforced by the choice of name for the first-person narrator of the other world. In this novel, the conditions enabling the flourishing of universalism as an attitude to life are also those that give expression in the I-You encounter to the experience of a deeper aspect to our existence.

<p>Denna uppsats är en explorativ studie ur relationistiskt perspektiv av vad som bidrar till välbefinnande och hälsa i vårdsammanhang. För att ange och beskriva relationella förhållanden har Martin Bubers dialogfilosofi använts som teoretisk modell. Grundrelationer som uppstår mellan Jag-Du eller Jag-Det och återfinns i dimensionerna, människa-det andliga, människa-människa, människa-natur. Denna filosofi har tillsammans med Katie Erikssons vårdteori i ”Vårdandets idé” använts i en hermeneutisk analys av praktiska vårdmöten. Utifrån dessa teorier har en jämförelse och därefter syntes varit utgångspunkt i analysarbetet. Vårdmötena skildrar vård ur olika perspektiv, patient, anhörigvårdare samt vårdpersonal, inom olika vårdsammanhang. Studien är subjektiv och inte generell i sin kvalitativa ansats men resultatet visar ändå på viktiga relationella samband som bidrar till upplevelser av hälsa och helhet i läkeprocessen. Det är viktigt att dessa relationsaspekter som resurs för läkedom får plats i vårdplaneringen utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Denna helhetssyn har dock inte funnits i tillräcklig utsträckning inom befintlig offentlig sjukvård på grund av ett endimensionellt biomedicinskt synsätt på människan som haft tolkningsföreträde inom denna under en längre period. Denna studie visar på det subjektiva värdet av den mångdimensionella synen på och bemötandet av människan, patienten inom vården. Detta medför möjlighet till upplevelse av helhet och delaktighet i läkeprocessen.</p>

Denna uppsats är en explorativ studie ur relationistiskt perspektiv av vad som bidrar till välbefinnande och hälsa i vårdsammanhang. För att ange och beskriva relationella förhållanden har Martin Bubers dialogfilosofi använts som teoretisk modell. Grundrelationer som uppstår mellan Jag-Du eller Jag-Det och återfinns i dimensionerna, människa-det andliga, människa-människa, människa-natur. Denna filosofi har tillsammans med Katie Erikssons vårdteori i ”Vårdandets idé” använts i en hermeneutisk analys av praktiska vårdmöten. Utifrån dessa teorier har en jämförelse och därefter syntes varit utgångspunkt i analysarbetet. Vårdmötena skildrar vård ur olika perspektiv, patient, anhörigvårdare samt vårdpersonal, inom olika vårdsammanhang. Studien är subjektiv och inte generell i sin kvalitativa ansats men resultatet visar ändå på viktiga relationella samband som bidrar till upplevelser av hälsa och helhet i läkeprocessen. Det är viktigt att dessa relationsaspekter som resurs för läkedom får plats i vårdplaneringen utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Denna helhetssyn har dock inte funnits i tillräcklig utsträckning inom befintlig offentlig sjukvård på grund av ett endimensionellt biomedicinskt synsätt på människan som haft tolkningsföreträde inom denna under en längre period. Denna studie visar på det subjektiva värdet av den mångdimensionella synen på och bemötandet av människan, patienten inom vården. Detta medför möjlighet till upplevelse av helhet och delaktighet i läkeprocessen.