This thesis examines how a jury on an artistic education adopts next year's students to a BA program at an art school. My intention is to explore how we established artists who are involved in education as professors, teachers (or students) in art education affects who will be released to the exclusive educational path as an art school represents our work in the admissions jury. My ambition is to create an awareness of what it might mean for the reproduction of the artist.

The purpose of this study is to investigate how six students at a Secondary School describes interaction patterns among teachers when students express in a way that the teacher perceives as racist and/or xenophobic, by presenting a qualitative interview study. The interviews were analyzed by two opposing models of value education: the traditional and the constructive model. The results show that students divide teachers in different categories based on five qualities: 1) they listening, 2) they accept students' opinions, 3) they allow discussion, 4) they are knowledgeable and 5) they can express their own opinions. These qualities are included in the value pedagogical model for deliberative conversations, whose strategies for interaction aim to create an understanding of different rules and values, thereby creating skills of rules by using a democratic approach. In contrast to this model, the rule-based moral education, in which the teacher uses his authority and refers to rules without giving an explanation for why they occurred, as strategies.

Inom Kriminalvårdens tre ben häkte, anstalt och frivård, förs samtal med klienter för att försöka åstadkomma förändring. Denna uppsats fokuserar på samtalen med de klienter som inte bara är kriminella, utan även har ett missbruk av narkotika. Detta faktum gör att samtalen försvåras då det finns många underliggande faktorer som påverkar, både utifrån klientperspektiv som myndighetsperspektiv. För att ändå kunna skapa ett gott samtalsklimat som kan leda till förändring, ses detta arbete utifrån samtalsmetoden Motivational Interviewing, MI, vilken förespråkas av Kriminalvården. Den svenska översättningen av MI är Motiverande Samtal. En före detta klient och missbrukare har intervjuats liksom nio professionella med samtal som grundläggande arbetsmetod. Uppsatsen har ett fenomenologiskt perspektiv. Vad som framkommit under intervjuerna och vad som finns att hämta från litteraturen, har sedan analyserats utifrån ett humanistiskt och existentialistiskt samt ur ett kommunikativt perspektiv.                       Det studien tydligast visar på, är att samtal är en förutsättning för att bedriva ett bra arbete med de klienter som är bland de svåraste inom Kriminalvården. Dock visar studien på att det finns faktorer som försvårar samtalen för förändring. En slutsats dras att dessa behöver tas i beaktande för att de professionella inom Kriminalvården ska kunna utföra sitt arbete. Därför kan MI enligt resultatet utgöra en mycket bra grund i samtalen, men att det finns en del kvar som kan förbättras, inte minst utifrån aspekten att samtalen påverkas av flera inre och yttre faktorer, vilka specificeras i studien. Det är flera av de intervjuade som ej använder sig av MI, men det kan tolkas som att metoden i sig är lätt att ta till sig i då den utgår ifrån grundläggande mänskliga värderingar. Detta gör att metoddelarna i MI ändå kan skönjas även bland de intervjuade som inte säger sig ha användning av metoden. Kriminalvårdens personal har, trots många svårigheter att övervinna i arbetet, ett unikt tillfälle att samtala om förändring, oavsett om MI används som metod eller ej. / Within the three ”legs” of the Swedish Prison and Probation system; detention centre, prison and probation office, there are conversations held with the clients, with the purpose of bringing about a change. This essay is focused on the conversations with the clients who are not only criminals, but also have a drug abuse. This fact makes the conversations more difficult because of many underlying factors, both from the perspective of the client and of the authority. To be able to create a good climate for discussion which could lead to change, the method of Motivational Interviewing (MI) is used. MI is the foundation of the prison and probation authority´s everyday work with clients. A former client and drug addict, has been interviewed as well as nine professionals. The essay has a phenomenological perspective. The results of the interviews and what is found in the literature has been analyzed from a humanistic and existentialistic perspective as well as a communicative perspective.                       The most important findings in the study are that use of conversations is a very important and basic method to be able to carry on a good work with the most difficult clients within the Swedish Prison and Probation system. Yet, this essay also shows factors which makes the conversations towards change more difficult. The conclusion is drawn that the professionals within the Prison and Probation system, have to take these factors into consideration, to be able to do their work. Motivational Interviewing as an approach can therefore be, according to the result, a very good foundation in these conversations. The study also shows that there are still things that could be better, especially that the conversations can be influenced by several of inner and outer factors, which are specified in the study. There are many of the interviewed, that are not using the MI technique, though that could mean that the method in it self, is easy to embrace because of its base on fundamental human values. Therefore some of the MI techniques can be seen among the interviewed that stated that they didn´t have any use of the method. The staff of the Prison and Probation system have, despite the many difficulties in the work, a unique opportunity to discuss change, no matter if MI is used as a method or not.

In the United States, a growing disparity exists between the racial composition of teachers and the students they teach. In 2006, 43.1% of K–12 public school students were reported as non-White—in 1990, 32.4% (U.S. Department of Education, 2008). Teachers, however, are predominantly White, 83.3% (U.S. Department of Education, 2007a). Exacerbating this disparity, it has been noted that fewer African Americans are choosing education as a profession (see, e.g., Irvine, 1989; Ladson-Billings, 1994). This growing disparity motivates a crucial question: Can White teachers be successful with “other people’s children” (Delpit, 1995)? This study explores this question by examining the life histories of four White mathematics teachers who have experienced success with other people’s children, specifically, with African American children. The purpose of the study was to better understand what led each of the participants to teach African American children, and what factors may have led to her or his success as a White teacher of African American students. A qualitative, collective case study methodology (Stake, 1995) was employed. Data were collected through semi-structured interviews and analyzed using an eclectic theoretical framework (Stinson, 2009) which included critical theory, critical race theory, and Whiteness studies. Analysis of the data revealed the participants incorporated into their own teaching many of the same characteristics of culturally relevant pedagogy identified by Ladson-Billings (1994). Nevertheless, three strategies were identified as being essential to the teachers’ success with African American students: (a) forming meaningful relationships with students, (b) engaging students in racial conversations, and (c) reflecting both individually and with colleagues. The findings suggest a need for “spaces” in which pre-service teachers, in-service teachers, and teacher educators can discuss and openly debate issues of race, and challenge racial hierarchies found in schools and society at large. The findings also suggest developing a sharp focus on multicultural anti-racist education in teacher preparation programs as well as incorporating it into professional development plans for in-service teachers. Moreover, the findings highlight a need for school districts to provide teachers with professional development in three “How to” areas: (a) build teacher–student relationships, (b) connect to the local community, and (c) develop as reflective practitioners.

Inledning: För att få så god mänsklig omsorg som möjligt i livets slutskede behöverpatienter ha någon att dela den sista svåra tiden med. Syftet med undersökningen var att försöka förstå hur övergången mellan liv och död kan underlättas. Frågeställning: Studien avsåg att besvara fyra frågeställningar. – Förutsättningar för samtalet med den döende vid livets slutskede? – Är det genomförbart att vårda människor med värdighet till livets slut? – Går det att skapa emotionella band och känslomässig närhet till patienter som befinner sig vid livets slutskede? – Hur kan vården stödja den döende med hjälp av kultur, musik, konst? Metod: En kvalitativ undersökning valdes. Intervjuer gjordes med fem legitimerade sjuksköterskor som arbetade på Hospice. Resultatet visade att dialogen är utgångspunkten för det mellanmänskliga äkta mötet. Trots kroppens förfall finns förutsättningar att vårda patienten med värdighet till livets slut. Det uppstår emotionella band mellan patienterna och de legitimerade sjuksköterskorna som varar till livet slut. Konst, musik, litteratur och andlighet är betydelsefullt för patienternas förmåga att uthärda det svåra lidandet. På Hospice bejakas livet och döden betraktas som en normal process. Slutsatser: De legitimerade sjuksköterskorna uppvisade en hög samstämmighet i sina svar och en gemensam vård filosofi, där samtalet var en viktig länk inom den palliativa vården. Det ar höga ideal om en värdig död och arbetar hårt för att främja detta mål. Samstämmigheten kan beror på ett urval av sjuksköterskor med stort engagemang, känsla för mening och syfte med sitt arbete samt personlig inre mognad. Den palliativa vårdens filosofi kan fördjupas genom fortsatt forskning och utveckling, vilket skulle kunna leda till en egen specialitet, Palliativ Medicin.

Jag har undersökt ifall det är möjligt att väcka ett ökat elevintressse för skolans matematikundervisning under deliberativa klassrumssamtal med en metod som jag själv utvecklat, foto-matematik. Foto-matematik är även ett försök att väcka lärarens, i detta fall pedagogens, intresse att vilja använda sig av denna metod i sin skolundervisning. Det visar sig att genom denna metod ges eleven ett mera aktivt och lustfyllt lärande, samtidigt som lärarnas förståelse för elevens resonerande, svårigheter och problemlösande kring matematiken ökar genom positiva överraskningar i klassrummen. Även matematiksvaga och/eller passiva elever i klassen visar på ett starkt engagemang och vilja.

<p>Inom Kriminalvårdens tre ben häkte, anstalt och frivård, förs samtal med klienter för att försöka åstadkomma förändring. Denna uppsats fokuserar på samtalen med de klienter som inte bara är kriminella, utan även har ett missbruk av narkotika. Detta faktum gör att samtalen försvåras då det finns många underliggande faktorer som påverkar, både utifrån klientperspektiv som myndighetsperspektiv. För att ändå kunna skapa ett gott samtalsklimat som kan leda till förändring, ses detta arbete utifrån samtalsmetoden Motivational Interviewing, MI, vilken förespråkas av Kriminalvården. Den svenska översättningen av MI är Motiverande Samtal. En före detta klient och missbrukare har intervjuats liksom nio professionella med samtal som grundläggande arbetsmetod. Uppsatsen har ett fenomenologiskt perspektiv. Vad som framkommit under intervjuerna och vad som finns att hämta från litteraturen, har sedan analyserats utifrån ett humanistiskt och existentialistiskt samt ur ett kommunikativt perspektiv.</p><p>                      Det studien tydligast visar på, är att samtal är en förutsättning för att bedriva ett bra arbete med de klienter som är bland de svåraste inom Kriminalvården. Dock visar studien på att det finns faktorer som försvårar samtalen för förändring. En slutsats dras att dessa behöver tas i beaktande för att de professionella inom Kriminalvården ska kunna utföra sitt arbete. Därför kan MI enligt resultatet utgöra en mycket bra grund i samtalen, men att det finns en del kvar som kan förbättras, inte minst utifrån aspekten att samtalen påverkas av flera inre och yttre faktorer, vilka specificeras i studien. Det är flera av de intervjuade som ej använder sig av MI, men det kan tolkas som att metoden i sig är lätt att ta till sig i då den utgår ifrån grundläggande mänskliga värderingar. Detta gör att metoddelarna i MI ändå kan skönjas även bland de intervjuade som inte säger sig ha användning av metoden. Kriminalvårdens personal har, trots många svårigheter att övervinna i arbetet, ett unikt tillfälle att samtala om förändring, oavsett om MI används som metod eller ej.</p> / <p><strong>Title: Conversations and change in situations of force – a study of how professionals experience conversations held with clients with a drug abuse in the Swedish prison and probation system.</strong></p><p>Within the three ”legs” of the Swedish Prison and Probation system; detention centre, prison and probation office, there are conversations held with the clients, with the purpose of bringing about a change. This essay is focused on the conversations with the clients who are not only criminals, but also have a drug abuse. This fact makes the conversations more difficult because of many underlying factors, both from the perspective of the client and of the authority. To be able to create a good climate for discussion which could lead to change, the method of Motivational Interviewing (MI) is used. MI is the foundation of the prison and probation authority´s everyday work with clients. A former client and drug addict, has been interviewed as well as nine professionals. The essay has a phenomenological perspective. The results of the interviews and what is found in the literature has been analyzed from a humanistic and existentialistic perspective as well as a communicative perspective.</p><p>                      The most important findings in the study are that use of conversations is a very important and basic method to be able to carry on a good work with the most difficult clients within the Swedish Prison and Probation system. Yet, this essay also shows factors which makes the conversations towards change more difficult. The conclusion is drawn that the professionals within the Prison and Probation system, have to take these factors into consideration, to be able to do their work. Motivational Interviewing as an approach can therefore be, according to the result, a very good foundation in these conversations. The study also shows that there are still things that could be better, especially that the conversations can be influenced by several of inner and outer factors, which are specified in the study. There are many of the interviewed, that are not using the MI technique, though that could mean that the method in it self, is easy to embrace because of its base on fundamental human values. Therefore some of the MI techniques can be seen among the interviewed that stated that they didn´t have any use of the method. The staff of the Prison and Probation system have, despite the many difficulties in the work, a unique opportunity to discuss change, no matter if MI is used as a method or not.</p>

<p>Jag har undersökt ifall det är möjligt att väcka ett ökat elevintressse för skolans matematikundervisning under deliberativa klassrumssamtal med en metod som jag själv utvecklat, foto-matematik. Foto-matematik är även ett försök att väcka lärarens, i detta fall pedagogens, intresse att vilja använda sig av denna metod i sin skolundervisning.</p><p>Det visar sig att genom denna metod ges eleven ett mera aktivt och lustfyllt lärande, samtidigt som lärarnas förståelse för elevens resonerande, svårigheter och problemlösande kring matematiken ökar genom positiva överraskningar i klassrummen. Även matematiksvaga och/eller passiva elever i klassen visar på ett starkt engagemang och vilja.</p>

Ο στόχος της παρούσας εργασίας έγκειται στην διαπραγμάτευση και την ανάλυση των αναδυόμενων ταυτοτήτων μέσα από την εξέταση των συνομιλιακών αφηγήσεων ηλικιωμένων διαλεκτόφωνων γυναικών και ανδρών. Πιο συγκεκριμένα, θα εξεταστούν ξεχωριστά δέκα συνομιλιακές αφηγήσεις με κύριες πληροφορήτριες δύο ηλικιωμένες γυναίκες και επτά συνομομιλιακές αφηγήσεις με κύριους πληροφορητές δύο ηλικιωμένους άνδρες. Στόχος της εργασίας είναι να αναδείξει τις αφηγηματικές στρατηγικές που χρησιμοποιούν τόσο οι γυναίκες, όσο και οι άνδρες στην προσπάθεια οικοδόμησης της δικής τους ταυτότητας, αλλά και των ταυτοτήτων άλλων προσώπων που πρωταγωνιστούν στις αφηγήσεις τους. Ο κυριότερος όμως σκοπός της έρευνάς μας είναι η παρουσίαση των συμπερασμάτων στα οποία καταλήξαμε για τις γυναικείες και τις ανδρικές συνομιλιακές αφηγήσεις με βάση συγκεκριμένα κριτήρια τόσο για το επίπεδο του αφηγούμενου κόσμου, όσο και για το επίπεδο του διεπιδραστικού κόσμου. Τα κριτήρια που θα χρησιμοποιήσουμε και βάσει των οποίων θα φτάσουμε στην ανάδυση των ταυτοτήτων τα αντλούμε από την Blum-Kulka (1993) και την Cheshire (2000) και είναι τα εξής: Σε σχέση με τον αφηγούμενο κόσμο θα εξεταστούν οι συνομιλιακές αφηγήσεις ως προς την θεματολογία, τον τόπο, τους πρωταγωνιστές, τη στοχοθεσία, τον ευθύ λόγο και την εξωτερική αξιολόγηση. Αναφορικά με τον διεπιδραστικό κόσμο οι συνομιλιακές αφηγήσεις θα εξεταστούν ως προς τον τρόπο επιτέλεσης της αφηγηματικής πράξης, την κατοχή του αφηγηματικού λόγου και τις αφηγηματικές ενάρξεις. Απώτερος σκοπός της μελέτης μας είναι με βάση τα ίδια κριτήρια να επιχειρήσουμε μια συγκριτική προσέγγιση των ανδρικών και των γυναικείων συνομιλιακών αφηγήσεων. Η βασική παραδοχή μας που διαπνέει ολόκληρη την εργασία βασίζεται στην άποψη περί κοινωνικής και δυναμικής κατασκευής των ταυτοτήτων, απορρίπτοντας οποιαδήποτε ουσιοκρατική και στερεοτυπική προσέγγιση. Ολοκληρώνοντας την εισαγωγή, πρέπει να τονίσουμε ότι η εξέταση των συνομιλιακών αφηγήσεων βάσει καθορισμένων κριτηρίων δεν σημαίνει πως στην εκτενή ανάλυση των συνομιλιακών αφηγήσεων που επιχειρούμε δεν κάνουμε λόγο και για άλλα θέματα, όπως το χιούμορ ως πεδίο έκφρασης ταυτότητας και η εναλλαγή κώδικα ως ένδειξη κατασκευής ταυτότητας. Ωστόσο, τα κριτήρια που παραθέσαμε θα μας βοηθήσουν να καταλήξουμε σε ασφαλή συμπεράσματα για τις ταυτότητες που αναδύθηκαν από τις συνομιλιακές αφηγήσεις των ηλικιωμένων διαλεκτόφωνων ανδρών και γυναικών και για τις ποικίλες στρατηγικές που χρησιμοποίησαν. Η σύγκριση των συνομιλιακών αφηγήσεων των ανδρών και των γυναικών σκόπιμα θα αποτελέσει το τελικό σημείο συζήτησής μας, καθώς πιστεύουμε πως πρώτα θα πρέπει να διαμορφώσουμε μια ξεκάθαρη άποψη για τις γυναικείες και τις ανδρικές συνομιλιακές αφηγήσεις ξεχωριστά και στο τέλος να τις δούμε σφαιρικά και συγκριτικά.. / -

No description available.