Sammanfattning Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är i behov av en strukturerad behandling. Studier visar på otillräcklig postoperativ smärtbehandling. Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att perioperativt vårda patienter med långvarig smärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 15 anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor, vilka baserades på kliniska vinjetter. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat framkom fem kategorier att vara förberedd, att vården är komplex och kunskapskrävande, att ha ett professionellt samarbete, att känna sig otillräcklig och att bemöta patienten. Specialistsjuksköterskornas erfarenhet visade att en tydlig plan och tydliga läkemedelsordinationer gav specialistsjuksköterskorna möjlighet att förbereda sig. Detta tillsammans med en mer informerad och delaktig patient förbättrade den postoperativa smärtbehandlingen. Genom att ge extra tid till patienter med långvarig smärta minskade deras upplevelse av smärta, oro och ångest. Specialistsjuksköterskorna efterfrågade utbildning i smärtbehandling och en tydligare kontakt med smärtkliniken. Specialistsjuksköterskorna menade att det var viktigt att ha ett bra samarbete med läkarna för att optimera och påbörja smärtbehandlingen i tid. Specialistsjuksköterskorna erfor att patienter med långvarig smärta riskerade att underbehandlas. I de fall där smärtlindringen misslyckades beskrevs känslor av frustration och maktlöshet. Slutsats: Genomgående för alla specialistsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med långvarig smärta var att det krävdes en tydlig och detaljerad plan för patientens smärtbehandling vilken skulle sträcka sig perioperativt och vidare till vårdavdelning eller hemgång. Med planering och förberedelse ökade förutsättningarna för en bättre omvårdnad av patienter med långvarig smärta.           Nyckelord: anestesisjuksköterska, erfarenhet, intensivvårdssjuksköterska, kronisk smärta, långvarig smärta, postoperativ vård / Abstract Background: Patients with persistent pain is in need of a structured treatment. Studies showed insufficient postoperative pain treatment. Aim: This study aimed to describe nurse anesthetists and critical care nurses experience in caring perioperative nursing patients with long term pain. Methods: Semistructured interviews with 15 nurse anesthetists and critical care nurses, based on clinical vignettes. Data was analysed with qualitative content analysis. Findings: The study results revealed five categories being prepared, that healthcare is complex and knowledge-intensive, to have a professional collaboration, to feel inadequate and to respond to the patient. The nurse anesthetists and the critical care nurses experiences showed that a clear plan and clear pharmaceutical prescriptions gave the nurse anesthetists and the critical care nurses the opportunity to prepare. This together with a more informed and involved patient improved postoperative pain treatment. By giving extra time to patients with persistent pain, their experience of pain, worry and anxiety diminished. The nurse anesthetists and the critical care nurses asked for training in pain treatment and a better contact with the pain clinic. The nurse anesthetists and the critical care nurses argued that it was important to have a good collaboration with the doctors to optimize and start the pain treatment on time. Specialist nurses experienced that patients with long-term pain were at risk of being undertreated. In cases where pain relief failed, feelings of frustration and powerlessness were described. Conclusion: Throughout all the nurse anesthetists and the critical care nurses experiences of caring for patients with persistent pain, it was necessary to have a clear and detailed plan for the patient's pain treatment which would extend perioperative and further to the care department or home care. With planning and preparation, the conditions for a better care of patients with persistent pain increased.         Keywords: nurse anesthetists, experience, critical care nurse, persistent pain, long lasting pain, postoperative care.

Självdestruktiva handlingar innebär att medvetet tillfoga sig skada. Hos personer som avsiktligt självskadar sig är suicidtankar vanligt förekommande men syftet kan vara ångestlindring och uttryck för psykiskt illabefinnande. Mellan 2005-2014 vårdades 77371 personer inom slutenvård på grund av avsiktlig självdestruktiv handling och risken för suicid är höjd efter en självdestruktiv handling. Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som avsiktligt överdoserat läkemedel i självdestruktivt syfte. Fem kvalitativa intervjuer med semistrukturerad intervjuguide analyserades med innehållsanalys och materialet utmynnade i fem kategorier samlade under ett tema: Att vilja men inte alltid kunna. Kategorierna var: Att känna hjälplöshet i den psykiatriska omvårdnaden, Att ha kännedom om patientens sammanhang, Att prioritera bort samtal, Att attityder påverkar samarbetet med kollegor, Att ha behov av samverkan och stöd från psykiatrin. Studien visade att upplevelsen av att vårda patienter som överdoserat läkemedel i självdestruktivt syfte påverkades av patientens bakgrund, social kontext och livssituation. Bakgrund i missbruk, låg ålder och kvinnligt kön medförde att handlingen upplevdes mer impulsartad. Upplevelsen av att vårda var komplex och intensivvårdssjuksköterskan kände sympati, frustration och otillräcklighet i omvårdnaden av patienten. Samarbetet på intensivvårdsavdelningen påverkades av attityder inom personalgruppen där intensivvårdssjuksköterskan kände sig ensam ansvarig för samtal kring självdestruktivitet och mående. Det förelåg svårigheter i det multiprofessionella teamarbetet samt i förmågan att uppnå holistisk och personcentrad vård. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att samarbetet med psykiatrin var bristfälligt och hade negativ påverkan på upplevelsen. Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse var att slitas mellan sympati och frustration. Den moraliska stressen kan leda till att patienten får bristfällig omvårdnad och risken för framtida suicid kan öka.

Bakgrund: Överflyttningar mellan intensivvårdsavdelningar kan leda till negativa konsekvenser för patienten så som minskad patientsäkerhet och försämring under själva transporten med förlängd vårdtid som följd. När resurserna på en intensivvårdsavdelning överstigs kan det bli nödvändigt att överflytta patienter mellan intensivvårdsavdelningarna trots de kända riskerna. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors förhållningssätt till patientöverflyttningar på grund av resursbrist. Metod: En fokusgruppsintervju på en specialistintensivvårdsenhet i Mellansverige genomfördes. En induktiv kvalitativ innehållsanalys användes vid bearbetning av textmaterialet. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskornas förhållningssätt kunde kategoriseras i tre domäner: yrkesroll, känslor samt rationell inställning. Dessa tre domäner utgjorde ett tema: Professionellt och känslomässigt förhållningssätt. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna har med hjälp av sin yrkeserfarenhet funnit både ett professionellt och känslomässigt förhållningssätt som hjälper dem att hantera etiska dilemman och moralisk stress vid patientöverflyttningar på grund av resursbrist. Intensivvårdssjuksköterskans professionella och känslomässiga förhållningssätt vid patientöverflyttningar på grund av resursbrist påverkas av deras yrkesroll, känslor och rationella inställning. / Background: Transfers between intensive care units can cause negative consequences for the patient, such as decreased patient safety and deterioration during the transport, which leads to a longer time of treatment. When the resources at an intensive care unit are exceeded it may be necessary to transfer patients between the units although the risks are known. Aim: The aim of this study was to examine the approach of critical care nurses towards patient transfers due to lack of resources. Method: Focus group interview at a special intensive care unit was conducted in Central Sweden. Six critical care nurses with at least two years’ experience were included in the study. An inductive qualitative contents analysis was used during material editing. Result: The critical care nurses approach was identified in three domains: profession, emotions and rational attitude. These three domains formed a theme: A professional and emotional approach. Conclusion: Critical care nurses have found with their professional experience a professional and emotional approach that helps them to manage ethical dilemmas and moral distress of patient transfers due to lack of resources. Critical care nurses’ ´professional and emotional approach of patient transfers due to lack of resources are led by their profession, emotions and rational attitude.

Bakgrund: Covid-19 pandemin åskådliggjorde att intensivvårdssjuksköterskor hade en avgörande roll i vårdarbetet under pandemin. Sjukdomens karaktär, det vill säga att covid-19 är en smittsam sjukdom, samt att många patienter blev kritiskt sjuka och inlagda på IVA samtidigt, överbelastade intensivvården. Dessa påverkade intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med covid-19. Syftet: Att sammanställa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med covid-19. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen inspirerades av Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) analysbeskrivning. Resultat: Fyra teman identifierades: Upplevelser relaterade till sjukdomens karaktär, Upplevelser relaterade till ett förändrat arbetssätt, Upplevelser relaterade till förändrad tillgång av resurser samt Upplevelser kring förändrade relationer. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det var utmanande, utmattande och stressigt både fysiskt och psykiskt att vårda allvarligt sjuka patienter med covid-19. Eftersom väldigt många människor insjuknade av sjukdomen, blev intensivvården överbelastad. Etisk stress och känsla av vårdens avhumanisering kännetecknade intensivvårdssjuksköterskornas vårdarbete. Rädslan av att bli smittad eller exponera familjen för covid-19 påverkade deras liv både yrkesmässigt och privat. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde både stigmatisering och uppskattning från samhällets alla nivåer. / Bakgrund: Covid-19-pandemin tydliggjorde att intensivvårdssjuksköterskor spelat en viktig roll i vårdarbetet under pandemin. Sjukdomens natur, det vill säga att covid-19 är en smittsam sjukdom, och att många patienter blev kritiskt sjuka och samtidigt lades in på intensivvårdsavdelningar, överbelastade intensivvårdsavdelningarna. Detta påverkade intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av vården av patienter med covid-19. Syfte: Att sammanfatta intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av vården av patienter med covid-19. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen inspirerades av Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) analysbeskrivning. Resultat: Fyra teman identifierades: Erfarenheter relaterade till sjukdomens natur, Erfarenheter relaterade till ett modifierat arbetssätt, Erfarenheter relaterade till förändrad tillgång till resurser och Erfarenheter om förändrade relationer. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det var utmanande, ansträngande och stressande både fysiskt och psykiskt att ta hand om svårt sjuka patienter med covid-19. Eftersom ett stort antal människor insjuknade i sjukdomen blev intensivvårdsavdelningarna överbelastade. Moralisk nöd och en känsla av avhumanisering av vården präglade vårdarbetet hos intensivvårdssjuksköterskorna. Rädslan för att bli smittad eller utsätta sin familj för covid-19 påverkade deras liv både yrkesmässigt och i privatlivet. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde både stigma och uppskattning från alla nivåer i samhället.

Bakgrund: Interhospital transport [IHT] ökar inom intensivvården i Sverige. Framför allt på grund av att patienterna har ett komplext sjukdomstillstånd som kräver högspecialiserad vård men även på grund av resurs- och vårdplatsbrist. Intensivvårdssjuksköterskan ska identifiera problem och risker i förväg samt förbereda en handlingsplan utifrån oförutsedda händelser som påverkar omvårdnaden och patientsäkerheten hos den intuberade patienten. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att förberedelse en intuberad patient inför interhospital transport. Metod: En intervjustudie av kvalitativ metod med induktiv ansats. Tio intervjuer genomfördes och analyserades. Analysen genomfördes utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier sammanställdes som beskriver intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att förbereda en intuberad patient inför IHT. Kategorierna var: Erfarenhet ger kunskap, Teamarbete skapar överblick och En utmanade arbetssituation. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskans förberedelser av en intuberad patient inför IHT är en komplicerad situation och förutsätter ett gott samarbete. Erfarenheten hos intensivvårdssjuksköterskan har en stor betydelse för förberedelserna. Genom ökad erfarenhet hos intensivvårdssjuksköterskan växer egna strategier fram. Dock är den intuberade patientens tillstånd dynamiskt vilket kan leda till oförutsedda händelser. Nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor behöver stöttning och riktlinjer/checklistor som verktyg i sitt arbete samt kontinuerlig träning för att utveckla och upprätthålla kompetens. / Introduction: Interhospital transport [IHT] is increasing in critical care in Sweden. Mainly because the patients have a complex medical condition that requires highly specialized care, but also because of a lack of resources and care places. The critical care nurse must identify problems and risks in advance and prepare an actionplan based on unforeseen events that affect the care and patient safety of the intubated patient. Aim: To describe the critical care nurse's experience of preparing an intubated patient for interhospital transport. Method: An interview study of a qualitative method with an inductive approach. Ten interviews were conducted and analyzed. The analysis was carried out based on Graneheim and Lundman's content analysis. Result: Four main categories were compiled that describe the critical care nurse's experience of preparing an intubated patient for IHT. The categories were: Experience gives knowledge, Teamwork creates an overview, and A challenging work situation. Conclusion: Our conclusion is that the critical care nurse's preparation for IHT of an intubated patient is a team effort and a complicated situation. The experience of the critical care nurse is of great importance for the preparations. Through increased experience for the critical care nurse, own strategies develop. However, the intubated patient clinical condition is dynamic, which can lead to unpredictable events. Newly graduated critical care nurses need support and guidelines/checklists as tools in their work as well as continuous training to develop and maintain competence.

Introduktion: Hos barn med flerfunktionsvariation förekommer en medicinsk sårbarhet och ett ökat behov av intensivvård. Forskning visar att vid intensivvård av barn med flerfunktionsvariation bör familjen inkluderas i vårdteamet och ses som expert på barnet. Forskning visar även att familjecentrerad omvårdnad är viktigt för att främja hälsa och öka vårdkvalitén hos barn med flerfunktionsvariation och deras familj. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av omvårdnad tillsammans med familjen till barn med flerfunktionsvariation. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes. För dataanalysen valdes teoridriven tematisk analys. Resultat: Resultatet bildade två huvudteman: ”Familjen är en förutsättning för omvårdnaden” och ”Familjen distanseras från omvårdnaden”. Konklusion: Familjen var en förutsättning i omvårdnaden, då de var specialister på att ge omsorg till sitt barn. Samtidigt kunde familjen ibland distanseras från omvårdnaden. Det behövs ett familjecentrerat omvårdnadsperspektiv på IVA för att vårda barn med flerfunktionsvariation och deras familjer. / Introduction: Children with medical complexity (CMC) have a medical vulnerability and an increased need for critical care. Research shows that when CMC are being treated in the critical care unit, the family should be included in the care team and be seen as an expert of the child. Research also shows that family centered care is important for promoting health and increasing the quality of care for CMC and their families. Aim: The aim was to describe the critical care nurses’ experiences of nursing care with the family of children with medical complexity. Method: The study was a qualitative interview study with a deductive approach. Semi-structured interviews were conducted. For the data analysis, theoretical thematic analysis was chosen. Result: The result formed two main themes: "The family is a prerequisite in the nursing care" and ”The family becomes distanced in the nursing care". Conclusion: The critical care nurses’ described that the family is a prerequisite for the nursing care, due to the family’s specialist knowledge of their child’s needs. On the other hand, sometimes the family are distanced from nursing care due to various circumstances. In the nursing care of CMC and their families, a family-centered nursing perspective is required.

Bakgrund: Bristande kommunikation är ett stort problem vid överrapportering och är en vanlig orsak till vårdskador. Att jobba med kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i en högteknologisk miljö kan vara en utmaning. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskor har ett nära samarbete vid omhändertagande och vårdövergångar av svårt sjuka patienter. Att undersöka upplevelser av att vara både avsändare och mottagare vid överrapportering kan medföra ökad förståelse och kunskap för de olika perspektiven vilket kan leda till förbättring av kommunikation vid överrapportering.  Syfte: Att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser vid överrapportering av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i respirator.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med fyra intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:  Resultatet presenteras i fem kategorier: Att strukturerad och öppen kommunikation är viktigt; att relationer och professionstillhörighet påverkar innehåll och upplevelser; att arbetsmiljön spelar roll vid överrapportering; att erfarenhet har en betydande roll vid överrapportering; och att ha olika arbetsrutiner försvårar överrapportering. Slutsats: Överrapportering kräver effektiv kommunikation och är avgörande för informationsöverföring mellan intensivvårds- och anestesisjuksköterskor. Författarna ser variationen i upplevelser som en möjlighet att komplettera varandra och förbättra helhetsbilden av patienten. Det är ett gemensamt ansvar för vårdpersonal och ledning att främja ett öppet arbetsklimat för bättre sammanhållning. Arbetsmiljön behöver förbättras då den direkt påverkar kommunikationen och patientsäkerheten, vilket ledningen måste uppmärksamma. Erfarenhet är en viktig faktor för att strukturera information, vilket innebär att sjuksköterskor med mindre erfarenhet behöver tid och stöd för att utveckla denna färdighet. / Background: Poor communication is a significant issue in patient handover and is a common cause of patient harm. Working with critically ill intensive care patients in a high technological environment can be challenging. Critical care nurses and nurse anesthesiologists collaborate closely in the management and handover of severely ill patients. Exploring experiences as both sender and receiver during handover may lead to a better understanding and knowledge of the different perspectives that can improve the communication in patient handovers.  Aim: To explore critical care nurse and nurse anesthesiologists’ handover experiences of critically ill ICU patients with mechanical ventilator Method: A qualitative interview study involving four intensive care nurses and four anesthesia nurses. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. Result: The results are presented in five categories: the importance of structured and open communication; working relationships and professional affiliations influence handover content and experiences.; the role of the work environment in handover; length of work experience has a significant role; and the presence of different work routines can complicate patient hand-off. Conclusion: Handover requires effective communication and is crucial for information transfer between critical care nurses and nurse anesthesiologists. The authors view the variation in experiences between the two professions as an opportunity to complement each other and enhance the overall understanding of the patient. It is a shared responsibility of the healthcare staff and management to foster an open work environment. The work environment in general needs improvement as it directly impacts communication and patient safety, which management must address. Experience is essential for structuring information, and newly trained nurses need time and support to develop this skill.

The purpose of the study was to explore and describe the lived experiences of neophyte professional nurses working in ICU during their first year post graduation with the aim to discover strategies to support the nurse in critical care unit. An explorative, descriptive, interpretative qualitative design was conducted to uncover the nurse’s experiences. A purposive sampling was used which is based on belief that the researcher’s knowledge about the population can be used to hand pick sample elements. Data was collected through in-depth unstructured interviews and written narratives. Collaizi’s method of data analysis was used. The study findings revealed that neophyte professional nurses experienced difficulties and challenges in adjusting to the unit because of lack of mentors emanating from the shortage of staff. Nurses experienced mixed feelings regarding the relationship with colleagues in terms of support received. / Health Studies / M.A. (Health Studies)

Intensive care units in South Africa have been faced with various challenges which in turn affect the working condition of critical care nurses, thus leading to poor productivity. Nurses in the work environment blame this poor work quality of nursing to the way critical care nurses are trained and assessed in nursing schools. There is general concern that graduate nursing students lack the knowledge and skills necessary to equip them to work in intensive units. Objectives: To measure the perceptions of critical care nursing students as well qualified critical care nurses on the use of OSCE as a valid and reliable tool to assess clinical competence in critical care nursing students. Methods: A quantitative approach and descriptive survey was administered to critical care nursing students and qualified critical care nurses who had participated in OSCE examination. The intensive care departments of two provincial (states) hospitals and (provincial) nursing college that trained critical care nurses were used. Results: The findings revealed that OSCE was still overwhelmingly accepted as a relevant tool for assessing clinical competencies in Critical Care courses by both students and staff. It was also clear that the students did not believe that all the competencies required in the ICU environment can be assessed using the OSCE method. Discussion: Critical care nursing educators are facing a challenge to develop more comprehensive method for assessing clinical skills in critical care students nurses since OSCE x examination cannot assess all the skills that are necessary in intensive care environment. In order for effective learning to take place during assessment, it is extremely important for nurse educators to give formative feedback in OSCE. / M.N. University of KwaZulu-Natal, Durban 2012.

The purpose of the study was to explore and describe the lived experiences of neophyte professional nurses working in ICU during their first year post graduation with the aim to discover strategies to support the nurse in critical care unit. An explorative, descriptive, interpretative qualitative design was conducted to uncover the nurse’s experiences. A purposive sampling was used which is based on belief that the researcher’s knowledge about the population can be used to hand pick sample elements. Data was collected through in-depth unstructured interviews and written narratives. Collaizi’s method of data analysis was used. The study findings revealed that neophyte professional nurses experienced difficulties and challenges in adjusting to the unit because of lack of mentors emanating from the shortage of staff. Nurses experienced mixed feelings regarding the relationship with colleagues in terms of support received. / Health Studies / M.A. (Health Studies)