Introduktion: I intensivvårdssjuksköterskans ansvarsområde ingår det att bemöta och informera närstående. Att vara närstående på en intensivvårdsavdelning innebär en skrämmande och chockartad situation, där flera beskriver maktlöshet och oro för sin närståendes liv. Intensivvårdssjuksköterskan kan utveckla sin kunskap i att bemöta och informera de närstående i den utsatta situationen. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans bemötande i samband med den initiala information som ges till den respiratorbehandlade patientens närstående. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med deskriptiv design. Data insamlades med halvstrukturerade intervjuer där nio intensivvårdssjuksköterskor från tre olika sjukhus med minst tre års erfarenhet deltog. Data bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom ett tema med fyra huvudkategorier: Intensivvårdssjuksköterskans roll i bemötandet av närstående, intensivvårdssjuksköterskans roll i givandet av information till de närstående, förhållanden som gynnar och försvårar bemötande och givande av information. Under huvudkategorierna framkom elva underkategorier. Det framkom också att intensivvårdssjuksköterskorna inte gjorde någon skillnad i bemötande och i givande av information där närstående var barn. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev olika tillvägagångssätt för att bemöta och ge information till de närstående initialt. De ansåg att det var viktigt att göra barnen delaktiga, men bemötte och gav information till dem på ett liknande sätt som till de vuxna. Resultatet mynnade i många givna tillvägagångssätt, men också faktorer som både gynnar och försvårar bemötandet och givandet av information. / Introduction: The responsibilities of intensive care nurses include receiving and informing related parties in the event of a crisis. To be a relative in a case of intensive care involves a frightening and shocking situation, in which many describe powerlessness and concern for their relatives lives. Intensive care nurses can develop their knowledge of how to receive and inform the related parties in this vulnerable situation. Purpose: The purpose of this study was to describe the behavior of intensive care nurses, in relation to the initial information given to relatives of patients dealing with respiratory treatment. Method: The study was conducted by a qualitative method with descriptive design. Data were collected with semi-structured interviews in which nine intensive care nurses from three hospitals participated, each with at least three years of experience. Data were processed with a qualitative content analysis inspired by Granheim and Lundman. Findings: The result showed a theme with four main categories: Intensive care nurses role in receiving related parties, critical care nurses role in the giving of information to the related and conditions that favor and complicate treatment and representation of information. From the main categories, another eleven subcategories emerged. It was also noted that intensive care nurses did not behave differently when the ones being received and informed were children related to the patient. Conclusion: Intensive care nurses described various approaches to initially receive and provide information to relatives of intensive care patients. They felt it was important to make the children involved, but received and informed them in a similar way as to adults. The result of the study lead to many obvious approaches, but it also illuminated factors that both benefits and complicates the handling and representation of information.

<p> </p><p>Intensivvårdsjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete många patienter som behandlas i respirator. Långvarig respiratorbehandling innebär ofta ökade risker för komplikationer. Med anledningen av detta är det viktigt att minska tiden i respirator med effektiv urträning. Att tränas ur respiratorn är en individuell process och bör därför anpassas efter patientens förmåga. Syftet med examensarbetet<strong> </strong>var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors<strong> </strong>erfarenheter av tracheostomerade patienters urträning ur respirator. Metoden var kvalitativ och datainsamlingen genomfördes med intervjuer av fem intensivvårdsjuksköterskor på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att urträningsprocessen är ett komplext fenomen och beskriver intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av olika möjligheter och hinder som kan påverka patienten i urträningsprocessen. Dessa beskrivs närmare under tre kategorier: IVA sjuksköterskans kompetens, att vara medveten om patientens olika förutsättningar och ett fungerande samarbete har betydelse för urträningen. Intensivvårdssjuksköterskan ansågs ha en betydelsefull roll i patientens urträning och för det krävdes kunskaper och erfarenheter. Dokumentation och utvärdering har betydelse för en framgångsrik urträning. Varje patient har olika förutsättningar och det är individuellt hur mycket patienten klarar av. Urträningen påverkas av patientens välbefinnande, andning och cirkulation. Kommunikation och medverkan av både personal och patient ansågs även viktigt i urträningsprocessen.</p><p> </p> / <p>The critical care nurse faces in her daily work, many patients who are mechanically ventilated. Prolonged ventilated treatment often means increased risk of complications therefore it is important to reduce the time on the ventilator with effective weaning. Weaning from ventilator is an individual process and should<em> </em>be adapted<strong><em> </em></strong>to the patient’s ability. The aim was to describe<strong> </strong>the<strong> </strong>critical care nurses’ experiences of tracheotomy patient’s weaning from ventilator. The research method was qualitative and the data collection was conducted with interviews of five critical care nurses in a hospital in central Sweden. The interviews were analyzed with latent qualitative content analysis. The result shows that the weaningprocess is a complex phenomenon and describes the critical care nurses´ experiences of different opportunities and barriers that may affect the patient in the weaning process. These experiences are described in detail in three categories; the critical care nurse’s competence, to be aware of the patient’s different conditions and good cooperation has been important for weaning. The critical care nurse was considered to have a significant role in the weaning process and for that she requires knowledge<strong> </strong>and experience. Documentation and evaluation are important for a successful weaning. Each patient has different circumstances and it is an individual process how much the patient can cope. The weaning process is affected by the patient’s wellbeing, breathing and circulation. Communication and involvement of both staff and patient was also considered important in the weaningprocess.</p> / Specialistsjuksköterska med inriktning mot intensivvård

Intensivvårdsjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete många patienter som behandlas i respirator. Långvarig respiratorbehandling innebär ofta ökade risker för komplikationer. Med anledningen av detta är det viktigt att minska tiden i respirator med effektiv urträning. Att tränas ur respiratorn är en individuell process och bör därför anpassas efter patientens förmåga. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av tracheostomerade patienters urträning ur respirator. Metoden var kvalitativ och datainsamlingen genomfördes med intervjuer av fem intensivvårdsjuksköterskor på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att urträningsprocessen är ett komplext fenomen och beskriver intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av olika möjligheter och hinder som kan påverka patienten i urträningsprocessen. Dessa beskrivs närmare under tre kategorier: IVA sjuksköterskans kompetens, att vara medveten om patientens olika förutsättningar och ett fungerande samarbete har betydelse för urträningen. Intensivvårdssjuksköterskan ansågs ha en betydelsefull roll i patientens urträning och för det krävdes kunskaper och erfarenheter. Dokumentation och utvärdering har betydelse för en framgångsrik urträning. Varje patient har olika förutsättningar och det är individuellt hur mycket patienten klarar av. Urträningen påverkas av patientens välbefinnande, andning och cirkulation. Kommunikation och medverkan av både personal och patient ansågs även viktigt i urträningsprocessen. / The critical care nurse faces in her daily work, many patients who are mechanically ventilated. Prolonged ventilated treatment often means increased risk of complications therefore it is important to reduce the time on the ventilator with effective weaning. Weaning from ventilator is an individual process and should be adapted to the patient’s ability. The aim was to describe the critical care nurses’ experiences of tracheotomy patient’s weaning from ventilator. The research method was qualitative and the data collection was conducted with interviews of five critical care nurses in a hospital in central Sweden. The interviews were analyzed with latent qualitative content analysis. The result shows that the weaningprocess is a complex phenomenon and describes the critical care nurses´ experiences of different opportunities and barriers that may affect the patient in the weaning process. These experiences are described in detail in three categories; the critical care nurse’s competence, to be aware of the patient’s different conditions and good cooperation has been important for weaning. The critical care nurse was considered to have a significant role in the weaning process and for that she requires knowledge and experience. Documentation and evaluation are important for a successful weaning. Each patient has different circumstances and it is an individual process how much the patient can cope. The weaning process is affected by the patient’s wellbeing, breathing and circulation. Communication and involvement of both staff and patient was also considered important in the weaningprocess. / Specialistsjuksköterska med inriktning mot intensivvård

Objective The aim of this study was to explore nurses' experiences of informing relatives to critically ill patients in the intensive care unit (ICU). Method The study was descriptive with a qualitative approach. Nine nurses were interviewed. The study took place in a university hospital in the midst of Sweden. An interview guide was used, designed in consensus with the study questions. Data was analyzed via qualitative content analysis . Findings Meeting and preparing relatives at the arrival at the ICU seemed valuable and led to safety and participation among relatives. The information given to relatives focused on the patient's current condition and nursing interventions. The information, however, often tended to be medical. It felt difficult to give distinct and clear information, since the patients´ condition could change rapidly. A simple language and repetition seemed important for the relatives´ possibilities to understand information. Personal and professional qualities and experience seemed to be important skills when informing relatives. Environment, stress and lack of space seemed aggravating for informing relatives, while co-operation, documentation and development of working routines were simplifying factors. Conclusion Nurses found informing relatives, as one of the most important nursing tasks, leading to increased comfort, participation and understanding among relatives.

Bakgrund: Smärta är för intensivvårdspatienten en unik, subjektiv, obehaglig och flerdimensionell upplevelse. Intensivvårdssjuksköterskan har ett moraliskt ansvar att lindra patienternas smärta. Verbalt icke-kommunicerandepatienter kan inte skatta sin smärta med hjälp av Numeric Rating Scale (NRS). På en neurointensivvårdsavdelning (NIVA) i Stockholm har det beteendebaserade smärtskattningsverktyget- the Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT), implementerats. Intensivvårdssjuksköterskorna på NIVA använder CPOT dagligen i sitt arbete. Som en del i implementeringsprocessen har denna enkätundersökning genomförts, med fokus på CPOT och dess användbarhet. Standarden ISO 9241-11 definierar begreppet användbarhet. Ledande komponenter i definitionen är – ändamålsenlighet och måluppfyllelse, effektivitet och tillfredsställelse. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors uppfattningar om användbarheten av the Critical-Care Pain Observation Tool – CPOT, hos verbalt icke kommunicerande patienter, på en neurointensivvårdsavdelning. Metod: Detta är en kvantitativ icke-experimentell tvärsnittsstudie. 32 intensivvårdssjuksköterskor har besvarat en enkät. Resultat och slutsats: Resultatet är en momentan mätning. Begreppet användbarhet har flera aspekter och resultatet kan tolkas på olika sätt. Intensivvårdssjuksköterskorna på NIVA har olika uppfattningar om CPOT och dess användbarhet. 84 % känner någon grad av tillfredsställelse med att använda CPOT på NIVA. De flesta uppfattar CPOT som effektiv. Respondenter har uttryckt svårigheter i att utföra smärtskattningar med hjälp av CPOT och delar av populationen ser brister i verktygets måluppfyllelse och ändamålsenlighet på NIVA. Klinisk betydelse: Implementeringsprocessen av CPOT på NIVA har en utvecklingspotential. Undersökningens resultat bör kunna användas vid fortsatt utvecklingsarbete i verksamheten. / Background: Pain for the intensive care patient is a unique, subjective, unpleasant and multidimensional experience. The critical care nurse has a moral duty to relieve the patient’s pain. Non-verbal communicative intensive care patients can´t self-report and score their pain using the Numerical Rating Scale (NRS). At a neurological intensive care unit (neuro-ICU) in Stockholm, one behavior based pain scale, the Critical-Care PainObservational Tool (CPOT), has been implemented. The critical care nurses at the neuro-ICU use CPOT daily in their work. As a part of to the implementation process one self-administered questionnaire has been conducted with focus on the concept usability. The European Standard ISO 9241-11 defines the concept usability. Main components in the definition are the attainment of goals, suitability, effectiveness and satisfaction. Purpose: The aim of this research was to investigate critical care nurses’ perceptions of the usability of the Critical-Care Pain Observation Tool – CPOT, for non-verbal communicative patients, at a neurological intensive care unit. Method: The investigation is a quantitative questionnaire-based cross-sectional survey. 32 critical care nurses answered a questionnaire. Results and conclusion: The result is a momentary measurement. The concept usability has various aspects and the result can be interpreted in different ways. The critical care nurses at the neuro-ICU express varying opinions about CPOT and its usability. 84 % experience some degree of satisfaction using CPOTat the neuro-ICU. The majority perceive CPOT as effective. The respondents have expressed difficulties in carrying out pain assessments with the CPOT at the neuro-ICU, and part of the population see deficiencies in the tools goal attainment and suitability at the neuro-ICU. Clinical Significance: The implementation process of CPOT at the neuro-ICU shows potential for further development of CPOT within the organization. The results of the investigation should be able to be used for further development.

Bakgrund: Patienter inom intensivvården sviktar oftast i flera organsystem. Miljön inom intensivvården är stressfull, högteknologisk och intensivvårdssjuksköterskan måste alltid finnas tillgänglig. Inom intensivvårdssjuksköterskans ansvarsområde ligger läkemedelshantering. Tidigare forskning har visat att frekvensen av feladministrerade läkemedel är högre inom intensivvården än övrig sjukvård, dock saknas det tidigare forskning om läkemedelshantering på vårdsal inom intensivvården. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av fördelar och risker med läkemedelshantering på vårdsal. Metod: En fokusgruppsintervju genomfördes på en intensivvårdsavdelning i Mellansverige och en kvalitativ innehållsanalys, inspirerad av Graneheim och Lundman, användes för att analysera materialet. Resultat: Distraktion, trängsel, bristande hygien och ett behov av att visa hänsyn till patienten gjorde att arbetsmiljön inte var optimal. Trots detta var intensivvårdssjuksköterskorna positiva till läkemedelshantering på vårdsal. Att hantera läkemedel bedside gav intensivvårds-sjuksköterskorna en överblick som de upplevde ökade patientsäkerheten. Deltagarna upplevde dock att det tog tid att vänja sig med detta. Slutsats: Resultatet visar att läkemedelshantering på vårdsal inte är helt enkelt, speciellt inte för den oerfarna intensivvårdssjuksköterskan. Med tiden vande sig intensivvårdssjuksköterskorna med arbetsmiljön. Det upplevdes då som en fördel, patientsäkerhetsmässigt, att bereda läkemedel på vårdsal. Detta då de ständigt kunde vara nära patienten, dock upplevde intensivvårdssjuksköterskorna att det fanns flera faktorer i arbetsmiljön som inte var optimala. Klinisk betydelse: Denna studie belyser fördelar och risker med läkemedelshantering på vårdsal. Studien kan vidare ligga till grund för förbättringsarbete inom patientsäkerhet och läkemedelshantering på berörd avdelning och vidare forskning i ämnet. Detta är något som saknas i dagsläget. / Background: Patients in critical care often falters in multiple organ systems. The environment in critical care is stressful, high-tech and the critical care nurse must always be available. Within the critical care nurses responsibility lays medication management. Previous research has shown that the frequency of incorrectly administrated drugs is higher in critical care than other health care settings, however, there is no previous research on medication management at the bedside in intensive care. Aim: The aim of this study is to highlight critical nurses’ experiences of the benefits and risks of medication management bedside. Method: A focus group interview was conducted in an intensive care unit in Mid Sweden and a qualitative content analysis, inspired by Granheim and Lundman, was used to analyze the material. Results: Distraction, overcrowding, lack of hygiene and the need to show respect to the patient contributed to that the work environment was not optimal. Despite this, critical care nurses were in favor of medication management bedside. Preparing drugs at the bedside gave the critical care nurses an overview that they experienced increased patient safety. Although the participants felt that it took a while to get used to this. Conclusion: The results show that bedside medication management is not entirely easy, especially not for the novice critical care nurse. Over time, the critical care nurses got used to the work environment. Preparing drugs at the bedside was perceived as a benefit in terms of patient safety, this because they always could be close to the patient. However, the critical care nurses felt that there were several factors in the work environment that was not optimal. Clinical relevance: This study highlights the benefits and risks of medication management at the bedside. The study can form the basis for improvements in patient safety and medication management on the affected ward and also further research on the subject. This is something that is missing at this date.

Bakgrund: Mekanisk respiratorbehandling är en den mest använda kortsiktiga livsuppehållande interventionen och den vanligaste behandlingsformen inom intensivvården och syftar till att understödja och stötta andningssvikt. Smärta är en vanlig upplevelse hos patienter som vårdas inom intensivvårdsavdelen och som behandlas med mekanisk ventilation, inte bara för själva respiratorbehandlingen utan även för de undersökningar och behandlingar som pågår samtidigt.  Motiv: Smärta är vanligt förekommande hos patienter som vårdas inom intensivvården relaterat till sjukdom, skada, behandling, procedurer och omvårdnad. När patienter vårdas i respirator försvinner förmågan att kunna uttrycka sig verbalt, det gör att de inte med ord kan förmedla sin smärta.   Metod: Kvalitativ innehållsanalys med individuella semistrukturerade intervjuer med induktiv ansats.   Syfte: Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att tolka smärta hos sederade patienter i respirator.   Resultat: Analysen av studien resulterade i två huvudkategorier med vardera tre subkategorier. Personliga aspekter med följande subkategorier; Individuella bedömningar, tolkning av patientens uttryck och komplexitet i bedömningar. Nästa huvudkategori var; Organisatoriska aspekter med följande subkategorier; sjuksköterskans framträdande roll i teamet, strukturerad informationsöverföring samt professionellt engagemang med kompetens  Konklusion: Resultatet visade att det finns hinder som påverkar bedömning av smärta hos respiratorvårdade patienter. Intensivvårdssjuksköterskan använder erfarenheter och tidigare kunskap istället för formella smärtskattningsinstrument. De uttryckte svårigheter i att bedöma skillnad på oro och smärta. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever att det är deras ansvar att patienten får rätt smärtlindring och lyfta diskussionen kring smärta. De belyser även vikten av tydlig dokumentation och rapportering. / Background: Mechanical ventilator treatment is one of the most widely used short-term-life-sustaining interventions and the most common form of treatment in intensive care and aims to support respiratory failure. Pain is a common experience in patients who are cared for in the intensive care unit and who are treated with mechanical ventilation, not only for the respiratory treatment itself but also for the examinations and treatment that take place at the same time.   Motive: Pain is common symptom for intensive care patients, related to illness, injury, treatment, procedures and nursing. When patients are cared for in a ventilator, the ability to express themselves verbally disappears, which means that they cannot convey their pain with words.    Method: Qualitative content analysis with individual semi-structured interviews with an inductive approach.   Aim: The aim was to examine intensive care nurses' experience of interpreting pain in sedated patients on a ventilator.  Results: The analysis of the study resulted in two main categories with three subcategories each. The first main category was Personal aspects with the following subcategories; Individual assessments, interpretation of the patient's expression and complexity in assessments. The next main category was; Organizational aspects with the following subcategories; the nurse's prominent role in the team, structured information transfer and professional commitment with competence.  Conclusion: The results showed that there are obstacles that affect the assessment of pain in respiratory patients. The intensive care nurse uses experience and previous knowledge instead of formal pain assessment instruments. They expressed difficulty in distinguishing between anxiety and pain. The intensive care nurses feel that it’s their responsibility to get the patient the right pain relief and raise the discussion about pain. They also highlight the importance of clear documentation and reporting.

Att smärtlindra sederade intensivvårdspatienter vid procedurer är något som intensivvårdssjuksköterskor utför dagligen på sina arbetsplatser. Att behandla smärta är viktigt för patientens välmående samtidigt som att bedöma smärta hos en sederad patient upplevs svårare än att bedöma smärta hos en vaken patient. Syfte: Studiens syfte är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att smärtlindra sederade intensivvårdspatienter vid procedurrelaterad smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ett induktivt förhållningssätt. Nio legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning inom intenssivsjukvård intervjuades till studien. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Urval: Inklusionskriterierna var legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning inom intensivsjukvård och en arbetslivserfarenhet av minst tre år vid en intensivvårdsavdelning samt en vilja att berätta sina erfarenheter. Resultat: Analysprocessen gav fyra kategorier: Utmaningen att bedöma smärta, Att förebygga smärta inför procedurer,  Att smärtlindra den sederade patienten vid procedurer, Samarbete och kommunikation. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor använder sig av observation av patienten och sina tidigare erfarenheter för att tolka och bedöma smärta hos patienten. Studien betonar även vikten av att samarbeta i teamet runt patienten för att förebygga smärta vid olika procedurer. / <p>Presentation skett via Zoom 9/6</p>

Att arbeta som nyutbildad intensivvårdssjuksköterska kan upplevas som väldigt krävande. Det krävs både specificerad kunskap om olika komplexa sjukdomstillstånd och att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna hantera den högteknologiska miljön som en intensivvårdsavdelning utgör. När patienter vårdas på intensivvårdsavdelning förekommer olika intrahospitala transporter under vårdtiden, vilket medför ökade risker för patienterna. Tidigare studier visar att det förekommer ett högre antal oväntade händelser och en större otrygghet bland intensivvårdssjuksköterskor med kort arbetserfarenhet av intensivvård i samband med intrahospitala transporter. Syftet med detta examensarbete var att beskriva behov hos intensivvårdssjuksköterskor med mindre än fem års arbetserfarenhet för att känna sig trygga i samband med intrahospitala transporter av kritiskt sjuka patienter. Nio intensivvårdssjuksköterskor med &lt;5 års arbetserfarenhet av intensivvård deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer, vilka sedan analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre kategorier: behov av att ha kompetent vårdpersonal med god samarbetsförmåga, behov av att ha en miljö som är anpassad för transporter och behov av att genomföra en omsorgsfull planering för att känna sig förberedd, vilka sedan resulterade i ett tema: behov av att känna kontroll över situationen med stöd från vårdteamet. Resultatet av denna studie visar vikten av att det implementeras en rutin vid intensivvårdsavdelningar för nyutbildade intensivvårdssjuksköterskor som tar anställning vid arbetsplatserna. Största vikten bör läggas på att intensivvårdssjuksköterskor ska omges av ett kompetent vårdteam med en tillåtande miljö, där det finns tid och möjlighet för god och individanpassad handledning.

Sammanfattning Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är i behov av en strukturerad behandling. Studier visar på otillräcklig postoperativ smärtbehandling. Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att perioperativt vårda patienter med långvarig smärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 15 anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor, vilka baserades på kliniska vinjetter. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat framkom fem kategorier att vara förberedd, att vården är komplex och kunskapskrävande, att ha ett professionellt samarbete, att känna sig otillräcklig och att bemöta patienten. Specialistsjuksköterskornas erfarenhet visade att en tydlig plan och tydliga läkemedelsordinationer gav specialistsjuksköterskorna möjlighet att förbereda sig. Detta tillsammans med en mer informerad och delaktig patient förbättrade den postoperativa smärtbehandlingen. Genom att ge extra tid till patienter med långvarig smärta minskade deras upplevelse av smärta, oro och ångest. Specialistsjuksköterskorna efterfrågade utbildning i smärtbehandling och en tydligare kontakt med smärtkliniken. Specialistsjuksköterskorna menade att det var viktigt att ha ett bra samarbete med läkarna för att optimera och påbörja smärtbehandlingen i tid. Specialistsjuksköterskorna erfor att patienter med långvarig smärta riskerade att underbehandlas. I de fall där smärtlindringen misslyckades beskrevs känslor av frustration och maktlöshet. Slutsats: Genomgående för alla specialistsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med långvarig smärta var att det krävdes en tydlig och detaljerad plan för patientens smärtbehandling vilken skulle sträcka sig perioperativt och vidare till vårdavdelning eller hemgång. Med planering och förberedelse ökade förutsättningarna för en bättre omvårdnad av patienter med långvarig smärta.           Nyckelord: anestesisjuksköterska, erfarenhet, intensivvårdssjuksköterska, kronisk smärta, långvarig smärta, postoperativ vård / Abstract Background: Patients with persistent pain is in need of a structured treatment. Studies showed insufficient postoperative pain treatment. Aim: This study aimed to describe nurse anesthetists and critical care nurses experience in caring perioperative nursing patients with long term pain. Methods: Semistructured interviews with 15 nurse anesthetists and critical care nurses, based on clinical vignettes. Data was analysed with qualitative content analysis. Findings: The study results revealed five categories being prepared, that healthcare is complex and knowledge-intensive, to have a professional collaboration, to feel inadequate and to respond to the patient. The nurse anesthetists and the critical care nurses experiences showed that a clear plan and clear pharmaceutical prescriptions gave the nurse anesthetists and the critical care nurses the opportunity to prepare. This together with a more informed and involved patient improved postoperative pain treatment. By giving extra time to patients with persistent pain, their experience of pain, worry and anxiety diminished. The nurse anesthetists and the critical care nurses asked for training in pain treatment and a better contact with the pain clinic. The nurse anesthetists and the critical care nurses argued that it was important to have a good collaboration with the doctors to optimize and start the pain treatment on time. Specialist nurses experienced that patients with long-term pain were at risk of being undertreated. In cases where pain relief failed, feelings of frustration and powerlessness were described. Conclusion: Throughout all the nurse anesthetists and the critical care nurses experiences of caring for patients with persistent pain, it was necessary to have a clear and detailed plan for the patient's pain treatment which would extend perioperative and further to the care department or home care. With planning and preparation, the conditions for a better care of patients with persistent pain increased.         Keywords: nurse anesthetists, experience, critical care nurse, persistent pain, long lasting pain, postoperative care.