No description available.

Sjuksköterskeyrket innebär möten med patienter såväl som närstående tillpatienterna. Sjukdom och dödsfall är inte något som bara drabbar den enskildapersonen utan händelsen kan vara lika svår eller svårare för den drabbades familjoch närstående. Det är viktigt för sjuksköterskan att ha insikt i de närståendesupplevelser och behov för att bättre kunna möta dessa. Denna studies syfte är attbeskriva upplevelser och behov hos närstående till kritiskt sjuka patienter samt attbeskriva hur sjuksköterskan kan möta dessa behov. Genom en litteraturstudie harkvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar granskats. Studienshuvudresultat visar att de närstående är i behov av information, tillförsikt, närhet,familjens stöd och bekvämlighet. Studiens slutsats är att sjuksköterskan behöverkunskap och insikt beträffande dessa resultat för att på ett bra sätt möta denärståendes behov. / When working with critical ill patients the nurse also get in contact withsignificant others related to the patient. Illness and accidents don’t strike only atthe patient it also strikes just as hard or harder at the significant others of thepatient. It’s important that the nurse has knowledge about the related person’sexperiences and needs in these situations, to better be able to meet these needs.This study aimed to describe experiences and needs of significant others whenthey have a critical ill person hospitalized. It also aimed to describe how the nursecan meet these needs. Through a literature review has both quantitative andqualitative scientific articles been reviewed. The study’s main results show thatthe needs of the related are information, assurance, proximity, family support andcomfort. The study concludes that the nurse needs knowledge and understandingsregarding these results to in a good way meet the relative’s needs.

Bakgrund och problemformulering: Vård av kritiskt sjuka patienter på intensivvårdsavdelning (IVA) innefattar smärtbehandling, sedering och mekanisk ventilation. En lättare sedering och god smärtlindring eftersträvas vilket möjliggör tidig mobilisering och optimerar mekanisk ventilatoravvänjning. Merparten av patienter som vårdats på en IVA har någon form av minnen av den vård de erhållit där. Minnen av negativa upplevelser kan leda till Posttraumatic Stress Disorder (PTSD). Genom att identifiera eventuella brister i omvårdnaden av svårt sjuka patienter på IVA kan vårdkvaliteten förbättras och risken för framtida negativa psykologiska konsekvenser minskas. Syfte: Syftet med examensarbetet var att värdera och sammanställa publicerade forskningsresultat som beskriver svårt sjuka patienters upplevelser och erfarenheter av att vårdas på IVA. Metod: En systematisk litteraturöversikt valdes som sammanställer tio nyare publicerade studier inom aktuellt område. Inkluderade artiklar analyserades utifrån tematisk analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier med tillhörande subkategorier: Förlust av autonomi med subkategorier hjälplöshet och fysiskt obehag; Närhet till döden med subkategorierna dödsångest och lättnad att leva; Ökat trygghetsbehov med subkategorierna personalkompetens, beteende och attityd och närstående stöttande/störande, samt förankring i verkligheten med subkategorierna vårdmiljö och förvriden verklighetsuppfattning. Diskussion: Svårt sjuka patienter som vårdas på IVA upplever fortfarande fysiskt och psykiskt lidande, trots en mindre invasiva behandlingsmetoder, förbättrad smärtlindring och lättare sedering. / Background and problem formulation: The main care of critically ill patients at an Intensive Care Unit (ICU) includes pain-relief, sedation, and mechanical ventilation. Lighter sedation regimens and good pain management is strived for, which makes it easier for earlier mobilization and optimizes removal of mechanical ventilation. The majority of patients who have received treatment at an ICU have some kind of memory of the care they received there. Memories of negative experiences can lead to Post-traumatic Stress Disorder (PTSD). By identifying possible flaws in the care of critically ill patients at the ICU the quality of care can be improved and the risk of future psychological consequences can be lessened. Aim: This essay aimed to evaluate and compile published research results that describe the experiences of critically ill patients of being cared for at ICU. Method: A systematic literature review was chosen that summarizes ten recently published studies in the current field. Included articles were analyzed based on a thematic analysis method. Results: The analysis resulted in four categories with associated subcategories: Loss of autonomy with subcategories helplessness and physical discomfort; Proximity to death with the subcategories death anxiety and relief to live; Increased need for security with the subcategories staff competence, behavior and attitude and relatives supportive / disturbing, and Anchoring in reality with the subcategories care environment and distorted perception of reality. Discussion: Critically ill patients who are cared for at ICU still experience physical and mental suffering, despite less invasive treatment methods, improved pain relief and easier sedation.

Background: Critical Care Nurses have previously noted obstacles in caring for dying patients. Obstacles noted by nurses working in more urban settings have been reported. What is not known is the obstacles to providing end-of-life (EOL) care as perceived by nurses working in Critical Access Hospitals (CAHs). Objective: To determine the stories/experiences related to obstacles in providing EOL care as reported by nurses working in CAHs. Methods: This was an exploratory, cross-sectional study. Previous quantitative data has been reported. Documentation of the qualitative stories/experiences of nurses working in CAHs related to obstacles to providing EOL care for dying patients and their families. Results: Sixty-four CAH nurses provided 96 categorizable responses. Two major categories emerged related to either Family, Physician, & Ancillary staff issues or Nursing, Environment, Protocols, and Miscellaneous issues. Issues related to family behaviors included families insisting on futile care, disagreeing about DNR/DNI orders, issues with out-of-town family members, or even family members who suggested to the nurse to hasten the death of their family member. Physician behaviors related to providing false hope, dishonest communication, continuing futile treatments, or not ordering pain medications. Nursing issues included not having enough time to provide EOL care, already knowing the patient/family, or actions of compassion for the dying patient and family. Conclusion: Family issues continue to be obstacles to providing EOL care for nurses regardless of urban or rural setting. Physician behaviors are also consistent regardless of setting. Education of family members regarding issues with EOL care in ICUs is challenging because it is likely the families first experience with ICU terminology and technology. Further research into EOL care in CAHs is needed.

Background: When the Convention on the Rights of the Child became Swedish law, the requirements for children to be cared for by experienced staff increased, yet children are often cared for by nurses without pediatric training in emergency departments that primarily care for adults. Therefore, general nurses are expected to care for critically ill children, despite a lack of research examining their competence and preparedness. Purpose: To describe nurses' experiences of caring for critically ill children in an emergency department. Method: Qualitative interview study based on twelve participants who were selected through a convenience sample with a targeted selection strategy. The data analysis was done according to a qualitative content analysis and reported in a manifest content analysis. Results: The nurses were affected by a variety of challenges in the care of critically ill children in the emergency department. Which led to experiences of lack of competence, technical challenges, the nurses needed to consider more factors, make other reasonable judgments, and became dependent on manuals. The nurses also described a lack of training and education, problems with high staff turnover and a lack of specialist nurses in children. Conclusion: The nurses struggled to maintain clinical competence, which made them in need of a more stable introduction, education, and regular work in the children's emergency department. The lack of specialist nurses in children and the problem with staff turnover needed to be addressed, as they could be contributing factors to the nurses' feeling of lack of competence and insufficient performance.

Bakgrund: En akutmottagning kan vara en hektisk miljö där patientkategorin ofta är bred. Kritiskt sjuka samt döende patienter är en relativt vanlig företeelse på akuten. Dessa patienter och deras anhöriga är traditionellt sett mycket resurskrävande och i den hektiska miljö som är på akuten kan detta skapa en stor utmaning för sjuksköterskorna i deras omvårdnadsarbete. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kritiskt sjuka och döende patienter samt deras anhöriga inom akutsjukvården. Metod: En allmän litteraturstudie som följde Polit & Becks niostegsmodell. Sökning av studier skedde i databaserna CINAHL och PubMed. Data analyserades med Graneheim & Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: De två kategorierna Praktiska utmaning och psykosociala utmaningar kom fram i resultatet. Fem subkategorier framkom också: Högt tempo på akuten, Utmaningar i miljön, Anhörigas reaktioner, Att kunna bearbeta egna känslor samt Trygghet i den egna förmågan.  Slutsats: Sjuksköterskor upplever mötet med kritiskt sjuka och döende patienter och deras anhöriga som en av de mest utmanande arbetsuppgifterna de har när de jobbar på en akutmottagning. Mer forskning krävs för att förstå hur arbetsbelastningen samt den känslomässiga belastningen som sjuksköterskorna på akutmottagningar upplever i relation till detta möte skall kunna minska. / Background: The emergency department can be a hectic environment where the patient population often is very wide. Patients who are critically ill or dying is a relatively common occurrence in the emergency departments. These patients and their families are traditionally very resource demanding and in a place like the emergency department where the environment already is hectic this can create a big challenge for the nurses in their nursing work.  Purpose: To describe nurses' experiences of meeting critically ill and dying patients and their family in emergency healthcare. Method: A general literature study that followed Polit & Beck's nine-step model. Article searches were conducted in the CINAHL and PubMed databases. Data were analyzed using Graneheim & Lundman’s qualitative content analysis.  Results: The two categories Practical challenge and Psychosocial challenges emerged in the results. Five subcategories belonging to these were: High pace in the emergency department, Challenges in the environment, Relatives reactions, Being able to process one's own emotions and Confidence in one's own abilities. Conclusion: Nurses experience the meeting with critically ill and dying patients and their family as one of the most challenging duties while working in the emergency department. More research is required to understand how the workload and the emotional toll that nurses in the emergency department experiences in relation to this meeting will be able to lighten.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Idag står vården i Sverige inför stora förändringar. I relation till koncentrering av sjukvården blir transportsträckorna mellan sjukhus allt längre. Vård av kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport är riskfyllt och utmanande för både patienten och anestesisjuksköterskan och det innebär ett stort ansvarstagande vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats genomfördes. Intervjuer med anestesisjuksköterskor, där frågeformulär av semistrukturerad karaktär användes och möjliggjorde att ett detaljerat och ingående material kunde tas fram och bearbetas. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier med elva subkategorier. Kategorierna var: konsten att vårda under livshotande omständigheter, vara trygg i sin profession samt reflektion är nödvändig för personlig och professionell utveckling. Genom dessa kategorier kunde ett tema skönjas vilket genomsyrade hela resultatet; Ensam är aldrig stark. Konklusion: Anestesisjuksköterskan upplever att förberedelser, kommunikation och samarbete i teamet är viktigt i vården kring kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Erfarenheten anestesisjuksköterskan har med sig skapar en grundtrygghet. Dock är upplevelsen att när det oväntade sker saknas närvaron av en kollega att få stöd av och dela upplevelsen med. / Background:Today, healthcare in Sweden is facing major changes. In relation to the concentration of healthcare, transport distances between hospitals are getting longer. Care of critically ill patients within secondary transport is risky and challenging for both the patient and the nurse anesthetist, and it involves a great deal of responsibility, which places high demands on the nurse anesthetist's competence. Purpose: To study nurseanesthetists experience of caring for critically ill patients during secondary transport. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was conducted. Interviews with the anesthesia nurse, where questionnaires of a semi-structured nature were used and enabled detailed and in-depth material to be produced and processed. Results: Three main categories emerged, comprising eleven subcategories: The art of caring in life threatening circumstances, being confident in one's profession, and reflection as fundamental for personal and professional development. A pervasive theme emerged: Alone is never strong. Conclusion: Nurse anesthetists emphasize the importance of preparation, communication, and teamwork in caring for critically ill patients during secondary transport. While possessing confidence in their abilities, they highlight the absence of colleague support during unexpected events as a significant challenge. Collaboration and shared experiences are de emed crucial for effective patient care.

Akutvårdskedjan anses vara en essentiell del av hälso- och sjukvården och är ofta patientensförsta kontakt med vården. I akutvårdskedjan omhändertas kritiska sjuka barn vilket ställerkrav på vårdpersonalens kompetens. Barn definieras som en människa under 18 år ochvanligtvis finns det en eller flera närstående till barnet som berörs när barnet blivit kritisktsjukt. Vårdpersonal anser det vara viktigt att involvera barnets närstående i barnets vård ochutifrån familjecentrerad vård är det rekommenderat. Syftet var att beskriva närståendes upplevelse av omhändertagandet i akutvårdskedjan närderas barn är kritiskt sjukt. Litteraturöversikten genomfördes med systematisk ansats och integrerad analys.Databassökningar utfördes i PubMed, CINAHL och Google Scholar samt en manuell sökning.Totalt inkluderades 16 artiklar med kvalitativ-, kvantitativ samt mixad design efterkvalitetsgranskning.  I resultatet framkom två kategorier vilka var “Att närvara vid sitt kritiskt sjuka barnsomhändertagande” samt “Närståendes erfarenheter av mötet med vårdpersonalen”. Denärstående ville närvara med sitt barn både för sin egen och för sitt barns skull. Upplevelsenav att deras barn var kritiskt sjukt beskrevs vara skrämmande med en stark känsla av rädslaoch oro för att barnet inte skulle överleva. Närstående ville bli bemötta med empati och lugnav vårdpersonalen och de ville få all tillgänglig information om sitt barns tillstånd. Slutsatsen är att närstående vill närvara med deras kritisk sjuka barn och hur vårdpersonalenbemöter de närstående påverkar deras upplevelse. Vårdpersonalen har ett stort ansvar för attnärstående ska känna sig involverade och behovet av att ge och få information beskrivs somviktigt. Att arbeta utifrån ett familjecentrerat förhållningssätt kan leda till att närståendekänner en ökad delaktighet samt bidra till en mer positiv upplevelse av situationen. / The emergency care chain is considered an essential part of health care and is often the patient's first contact with the healthcare system. In the emergency care chain, critically ill children are taken care of, which places demands on the competence of healthcare professionals. A child is defined as a person under 18 years of age, and typically there are one or more relatives' affected when a child becomes critically ill. Healthcare professionals consider it important to involve the child's relatives in the child's care, and family-centered care is recommended. The aim was to describe the relative's experience of care in the emergency care chain when their child is critically ill. The literature review was conducted using a systematic approach and integrated analysis. Database searches were performed in PubMed, CINAHL and Google Scholar, as well as a manual search. In total, 16 articles with qualitative, quantitative and mixed designs were included after quality assessment. In the result, two categories emerged which were "Being present at the care of their critically ill child" and "Relatives' experiences of the meeting with the care staff". The families wanted to be present with their child both for their own sake and for their child's sake. The experience of their child being critically ill was described as terrifying with a strong sense of fear and concern that the child would not survive. The families wanted to be treated with empathy and calmness by the healthcare staff and they wanted to receive all available information about their child's condition. The conclusion is that the families want to be present with their critically ill child and how the healthcare staff treats the families affects their experience. The care staff have a great responsibility for the families to feel involved, where the need to give and receive information is described as important. Working from a family-centered approach can lead to the families feeling increased participation and contribute to a more positive experience of the situation.