Depressiva symtom har blivit ett vanligt tecken på psykisk ohälsa hos ungdomar. Dessa kan leda till utvecklandet av depression och självmordsförsök. Syftet med arbetet var att belysa preventionsprogrammens betydelse för förebyggandet av depression hos ungdomar och insatser som sjuksköterskan kan göra i det förebyggande arbetet. En systematisk litteraturstudie gjordes, där fem artiklar analyserades. Fyra studier undersökte effektiviteten av olika preventionsprogram för depressiva symtom. En studie undersökte risk- och skyddsfaktorers betydelse för utvecklandet av depressiva symtom. I resultatet kom det fram att preventionsprogrammen var effektiva och innehållet i dessa byggde på kognitiv grund. Kognitiv grund innebar att ungdomarna fick lära sig nya sätt att hantera svåra livssituationer på. Sjuksköterskans roll kunde vara att arbeta hälsofrämjande och stärka skyddsfaktorer. Slutsats är att preventionsprogrammen är effektiva men det är sjuksköterskans hälsofrämjande arbete som har störst betydelse för att ungdomen ska återfå sin hälsa. Det förebyggande arbetet behöver utvecklas i skolorna för att nå fler ungdomar och behöver ske under enklare former. / Litteraturstudie.

Bakgrund: Rådgivning om fysisk aktivitet som egenvård är en rekommenderad behandlingsform vid depressiva symtom. Positiv effekt av fysisk aktivitet mot depressiva symtom är bevisad, samtidigt visar forskning att personer med depressiva symtom har låg motivation till fysisk aktivitet. För effektiv tillämpning av denna behandlingsform är kunskap om vad som uppfattas vara av betydelse för motivationen till fysisk aktivitet hos personer med depressiva symtom viktig. Tidigare forskning visar dessa personers syn på och åsikter om fysisk aktivitet, men studier som specifikt fokuserar på att belysa just vad som uppfattas vara av betydelse för motivationen till den fysiska aktiviteten saknas. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad som uppfattas vara av betydelse för motivation till fysisk aktivitet hos personer med depressiva symtom. Metod: Metoden var en litteraturstudie av sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysmetoden som användes var inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: känsla av meningsfullhet, tillfälliga omständigheter som hindrar eller underlättar, upplevd självförmåga, andra människors beteende samt psykologiska strategier. Slutsats: Motivation är något komplext, personer med depressiva symtom uppfattar att flera skilda faktorer och omständigheter är av betydelse för motivationen till fysisk aktivitet. Ur ett omvårdnadsperspektiv är det därför viktigt att tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan användande av hormonella antikonceptionsmedel och uppkomst av depression och depressiva symtom bland kvinnor. Metod: En systematisk litteraturstudie där tio kvantitativa originalartiklar inkluderades och analyserades. Resultat: Sambandet visade sig kunna relateras till ett flertal faktorer; läkemedlens sammansättning, användarens psykiatriska sjukdomshistoria, psykosociala faktorer samt placeboeffekt. Slutsats: Det är viktigt för sjuksköterskan att känna till sambandet mellan hormonella antikonceptionsmedel och uppkomsten av depression och depressiva symtom för att kunna identifiera omvårdnadsbehov, informera samt erbjuda god omvårdnad till de kvinnor som drabbats.

<p>Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan användande av hormonella antikonceptionsmedel och uppkomst av depression och depressiva symtom bland kvinnor.</p><p>Metod: En systematisk litteraturstudie där tio kvantitativa originalartiklar inkluderades och analyserades.</p><p>Resultat: Sambandet visade sig kunna relateras till ett flertal faktorer; läkemedlens sammansättning, användarens psykiatriska sjukdomshistoria, psykosociala faktorer samt placeboeffekt.</p><p>Slutsats: Det är viktigt för sjuksköterskan att känna till sambandet mellan hormonella antikonceptionsmedel och uppkomsten av depression och depressiva symtom för att kunna identifiera omvårdnadsbehov, informera samt erbjuda god omvårdnad till de kvinnor som drabbats.</p>

Depression är en psykisk sjukdom som blir allt mer vanligt förekommande och som orsakar problem hos personer som lider av den, vilket gör att fler personer söker sig till vården för hjälp. Syftet med denna uppsats var att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet som en omvårdnadsåtgärd hos patienter med depression. I litteraturöversikten granskas tio artiklar, med kvalitativ design, där totala antalet deltagare är 227 personer med åldrarna 14–69 år. Både män och kvinnor inkluderas i studien. Artiklarnas studier analyserades utifrån Fribergs fem-stegsmodell. Vid analys av artiklarnas studier så framkom temana: Planerad fysisk aktivitet är positivt, Socialt stöd är av betydelse, Påverkar psykisk och fysisk hälsa och Individanpassning är avgörande. Vårdpersonal behöver ha kunskap om de positiva upplevelser som fysisk aktivitet har på depressiva patienter för att kunna använda det som en omvårdnadsåtgärd. Mer kunskap om de positiva effekterna av fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd, kan minska användandet av antidepressiva läkemedel. Detta kan innebära en ekonomisk vinning för både patient och sjukvård. / Depression is a growing mental illness that causes problems in people suffering from it, which causes more people to seek care for help. The purpose of this study is to describe the experience of physical activity as a nursing intervention in patients with depression. This subject is relevant in today's society and not well-researched, which means that there is insufficient knowledge in the field, therefore further research in the field would be desirable. The literature review examines ten articles with qualitative design where the total number of participants is 227 people with the age 14 to 69 years. Both men and women are included in the study. Based on Friberg's five-step model, the results of the articles were analyzed. The results of the articles show that physical activity is perceived as a positive nursing intervention in people suffering from depression. In some cases, negative experiences were expressed. Healthcare professionals need knowledge of the positive experiences that physical activity has on depressed patients to use it as a nursing intervention. More knowledge about the positive effects of physical activity as a nursing intervention may reduce the use of antidepressant drugs and the side effects that may accompany them. This can mean an economic gain for both patient and healthcare.

Bakgrund: Depression är en vanligt förekommande sjukdom som behandlas främst med psykoterapi och antidepressiva men det behövs fler resurser och komplementära omvårdnadsåtgärder. Yoga har blivit allt mer aktuellt inom vården. Det huvudsakliga fokuset inom yoga är att lära sig vara i nuet genom meditation, andning och rörelse. Sjuksköterskan har det yttersta ansvaret för omvårdnad och ska hålla sig uppdaterad med den senaste forskningen för omvårdnad. Syfte: Syftet var att undersöka effekten av yoga som en omvårdnadsåtgärd vid depression och depressiva symtom. Metod: Kvantitativ litteraturstudie. Resultat: Yoga har visat sig ha en positiv effekt på depression och depressiva symtom efter 4 veckor till 6 månaders intervention. Diskussion: I diskussionen presenteras tre huvudfynd: Yoga har en positiv effekt vid depression och depressiva symtom, yoga har en positiv effekt för kvinnor vid depression och depressiva symtom, yoga kan användas som en komplementär omvårdnadsåtgärd vid depression och depressiva symtom.

Bakgrund Depression är den ledande orsaken till ohälsa i världen, 300 miljoner människor lever med sjukdomen idag. Det finns flera olika behandlingsalternativ för personer med depression och fysisk aktivitet är ett av dem. Fysisk aktivitet är samtliga former av kroppsrörelse som leder till ökad energiförbrukning. Fysisk aktivitet kan ha lika god effekt som läkemedel och psykoterapi och kommer med färre biverkningar än läkemedel. Därför kan fysisk aktivitet användes som en omvårdnadsåtgärd för personer med depressiva symtom. Syftet var att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer med depressiva symtom. Metoden var en allmän litteraturöversikt där kvalitativa artiklar inkluderades och där resultaten kategoriserades i fyra huvudkategorier och sju subkategorier. Resultat Fördelarna med den fysiska aktiviteten för personer med depressiva symtom kunde vara ökat välbefinnande, minskad stress, ökad självkänsla och mer energi i vardagen. Fysisk aktivitet var en krävande omvårdnadsåtgärd där personerna kunde uppleva hinder och det kunde vara svårt att motivera sig till att vara fysiskt aktiva. Diskussion För att personerna skall uppleva fördelar med den fysiska aktiviteten krävs följsamhet till omvårdnadsåtgärden. Personcentrerad vård kan öka möjligheten för att öka följsamheten och ge goda vårdresultat. Det är viktigt att individanpassa den fysiska aktiviteten för att öka förutsättningarna för att personerna ska kunna ta sig an hinder och öka motivationen till att vara aktiv. Slutsats Fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd upplevs fördelaktigt av personer med depressiva symtom men omvårdnadsåtgärden kommer med utmaningar. Låg motivation, hinder och dåligt anpassad fysisk aktivitet resulterar i låg följsamheten vilket indikerar att personerna behöver mer stöttning kring omvårdnadsåtgärden.

Den psykiska ohälsan ökar och allt fler ungdomar lider av depressiva symtom. Vilket är ett folkhälsoproblem med stort lidande för individen samtidigt som det kräver resurser från samhället. Fysisk aktivitet i olika former kan vara förebyggande mot depressiva symtom. Syftet med studien var att belysa hur ungdomar påverkas av fysisk aktivitet i samband med depressiva symtom. Metoden som valdes var en litteraturstudie baserad på elva kvantitativa artiklar som analyserats och presenteras i fyra kategorier, Frekvens och intensitet av fysisk aktivitet påverkar ungdomars hälsa, Träningsformen påverkar den psykiska ohälsan, Fysisk inaktivitet och stillasittande skapar ohälsa och lidande och Genusperspektivet i förhållande till hälsa och fysisk aktivitet. Studiens resultat visar att det finns skillnader i fysisk aktivitet och depressiva symtom hos pojkar och flickor samt att frekvent idrottsdeltagande är relaterat till bättre hälsa. Fysisk inaktivitet och stillasittande skapar ohälsa och lidande och regelbunden fysisk aktivitet har en skyddande effekt på depressiva symtom hos ungdomar. Sjuksköterskan har en roll att arbeta preventivt med att få ungdomar att öka sin fysiska aktivitet för att främja den psykiska ohälsan.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt bland äldre och depression är den vanligaste psykiska sjukdomen. Depression är så pass vanligt förekommande bland äldre att det räknas som ett folkhälsoproblem. En känsla av nedstämdhet och ett minskat intresse och glädje vid aktivitet är några symtom på depression. Trots att det finns kännedom om att depression hos äldre är vanligt förekommande är det ett tillstånd som både är underdiagnostiserat och underbehandlat. Den grundutbildade sjuksköterskan möter dessa patienter inom primärvården och inom äldreomsorgen och har i uppgift att identifiera depressiva symtom och ge en god omvårdnad till äldre med depression. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva vårdpersonalens upplevelse av att möta och vårda äldre personer med depression inom äldreomsorgen och primärvården. Metod: Litteraturstudien grundar sig på 10 vetenskapliga kvalitativa artiklar som har valts ut från databaserna Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Analysen skedde med kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå. Resultat: Analysen mynnade ut i två kategorier; Den första var organisatoriska faktorer med subkategorierna organisationsstrukturens påverkan, riktlinjer och resurser samt samverkan. Den andra kategorin är mänskliga faktorer som beskrev upplevelser om stigma och felaktiga föreställningar, kontinuitet och holistiska synsätt är underkategorier. Konklusion: Sammanfattningsvis visar denna litteraturstudie att vårdpersonalen upplever vården vid psykisk ohälsa hos äldre som bristfällig. Frustration över resursbrist och ned prioriteringar av psykisk ohälsa samt att samverkan, kontinuitet och ett holistiskt synsätt var essentiellt. Dessa faktorer upplevdes påverka deras förutsättningar för att identifiera depression och möjliggöra en god vård.

Bakgrund: När en människa drabbas av stroke innebär det plötsliga förändringar för individens vardagliga liv. Det är inte bara fysiska komplikationer som kan uppstå, utan en tredjedel av personer som drabbas av stroke drabbas även av efterföljande depression. Poststroke depressionen utvecklas vanligtvis vid patientens hemkomst då förändringarna blir tydligt märkbara för patienten. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att belysa patientens erfarenheter av att leva med depressiva symtom/depression efter stroke.  Metod: En litteraturstudie som inkluderat 11 artiklar, där två artiklar var kvalitativa, sju kvantitativa och två mixed method.  Resultat: I resultatet identifierades två kategorier och fem underkategorier. De huvudsakliga resultaten som framkom var att patienter som drabbas av depression efter stroke upplevde att depressionen påverkar dem både fysiskt och psykiskt. Upplevelser som att känna sig isolerad, fångad, otillräcklig och värdelös var tydligt. Förutom den psykiska påverkan visades även poststroke depression ha en påverkan på patientens dagliga aktivitet.  Slutsats: Att drabbas av depressiva symtom/depression efter stroke har en stor inverkan på patienten. Genom att belysa patientens erfarenhet av detta har det skapats en ökad förståelse och kunskap för de konsekvenser depressiva symtom/depression kan ge. Den ökade förståelsen kan användas som ett verktyg av sjuksköterskan för att snabbt identifiera och kunna hindra poststroke depression.