Bakgrund Egenvård är en stor del av behandlingen vid diabetes typ 1 som påverkar patientens och dess närståendes livssituation och hanteringen av egenvården är avgörande för att minska risken för komplikationer. Genom att sjuksköterskan ger individuellt stöd till egenvård förbättras egenvårdshanteringen. För att individanpassa behandlingen samt värna om patientens och dess närståendes hälsa och välbefinnande behöver sjuksköterskan vara medveten om hur egenvården upplevs. Syfte Syftet med studien var att beskriva patientens och närståendes upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1. Metod En litteraturöversikt valdes som metod och litteratursökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL Complete. Totalt inkluderades 22 artiklar som klassificerades, analyserades och presenteras i en matris. Resultat Resultatet presenteras i fyra teman: välbefinnande i egenvården, upplevelser av ansvar, upplevelser av kunskap och undervisning samt upplevelser av stöd. Sammantaget visar resultatet att upplevelser av egenvården varierar men beskrivs genomgående som överväldigande och frustrerande eller som en motivation till ett hälsosamt liv. Patienten upplever sig ha ett stort ansvar med ett flertal plikter och skyldigheter mot sig själv, närstående, samhället och hälso-och sjukvården. Slutsats För att patienten ska ha en god egenvård och uppleva välbefinnande behöver vården individanpassas där hela livssituationen tas hänsyn till. Närstående har en betydande roll i patientens egenvård och därför bör sjuksköterskan ta hänsyn till närståendes upplevelser och relationens påverkan för att främja, bibehålla eller uppnå en god egenvård.

Bakgrund Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom. Sjukdomen kan medföra komplikationer som kan påverkar livskvalitet hos de drabbade. Denna typ av sjukdom kräver livsstilsförändringar som påverkar till exempel kost och motion. Dessa förändringar är viktiga för både individen och behandlingseffekten. En av de viktigaste delarna i behandlingen av sjukdomen, är att ha kontroll över sin blodsockernivå för att på så sätt ha ett relativt bra liv. Syfte Syftet var att beskriva den hälsorelaterade livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 1. Metod Metoden var en beskrivande litteraturöversikt där författarna har använt 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna identifierades genom sökning i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat Resultatet visar att depression var en av de mest förekommande symtomen som påverkade livskvalitet hos patienter med diabetes typ1. Resultatet visade att komplikationer påverkade den hälsorelaterade livskvaliteten. Vidare framkom att beroende på formen av komplikation, kunde själva behandlingen antigen förbättra eller försämra individens livskvalitet. Slutsats Diabetes typ 1 är en växande sjukdom som drabbar individer över hela världen. Sjukvårdens arbete behöver inrikta sig på att förebygga redan i ett tidigt stadium, allt för att kunna undvika mentala, somatiska och psykosociala komplikationer.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som främst drabbar barn och antalet barn som insjuknar ökar varje år. Sjukdomen medför ett stort ansvar och en förändrad livssituation för föräldrarna där Sjuksköterskan har en viktig roll i att stötta, hjälpa och ge information till föräldrarna.  Syfte: Syftet med denna studie var att belysa föräldrars upplevelser av att ha ett barn med diabetes typ 1.  Metod: En litteraturstudie genomfördes med nio kvalitativa studier. Studierna kvalitetsgranskades utifrån Olsson och Sörensens mall för kvalitativ metod. Analysen gjordes med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CinAhl.  Resultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier: en oförutsägbar sjukdom, att finna trygghet hos andra och en omtumlande livsförändring med sex tillhörande underkategorier.  Konklusion: Att vara förälder till ett barn med diabetes typ 1 upplevdes vara utmanande i flera aspekter. Diagnosen medförde många påfrestande känslor och en förändrad vardag för föräldrarna. Sjuksköterskans förståelse för föräldrars upplevelse är betydande för att kunna ge god omvårdnad till föräldrarna och hela familjen.

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som är både allvarlig och komplex. Det är vanligast att få diagnosen som barn. Att barn drabbas av diabetes typ 1 orsakar en livsförändring och ett stort ansvar hos föräldrarna. Det stora ansvaret kan i sin tur påverka föräldrarnas psykiska hälsa och deras livskvalitet. Vårdpersonal har ett ansvar att stötta och hjälpa dessa föräldrar. Därav är det av vikt att vårdpersonal har kunskap om föräldrarnas erfarenheter.    Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och APA PsycInfo. Samtliga studier kvalitetsgranskades utifrån Olsson & Sörensens granskningsmall för kvalitativa studier. Fribergs femstegsmodell användes som stöd vid analysen. Resultat: Resultatet utformades av tre huvudkategorier: Att ställas inför något nytt, att kunna känna trygghet och en ny vardag att hantera. Dessa byggde på sju subkategorier. Resultatet visade att föräldrar till barn med diabetes typ 1 upplevde den första tiden efter diagnos som en stor livsförändring. Den första tiden präglades av oro, stress och hinder för acceptans. Resultatet visade hur föräldrar högt värdesatte sjukvårdens stöd. Stöd och information bidrog till att föräldrar kände trygghet. Diagnosen medförde förändringar i vardagliga rutiner samt en mängd ny kunskap att ta till sig. Föräldrar upplevde att ökad erfarenhet underlättade hanteringen av barnets diabetes, vilket kunde minska negativa känslor hos föräldrarna.  Konklusion: Att vara förälder till barn med diabetes typ 1 innebär en omfattande anpassning i vardagen. Diagnosen orsakar påfrestning på föräldrarnas livskvalitet, detta gällande flera aspekter. Denna studie bidrar till förståelse för dessa föräldrar och kan därmed öka kunskapen hos vårdpersonal.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som innebär livslång behandling och egenvård. Sjukdomen innebär en ökad risk för komplikationer och följdsjukdomar som hypertension, fetma och neuropati. Sjuksköterskans roll är att stötta, vara lyhörd och ge tid för känslomässig bearbetning. Vården ska utgå från personcentrerad vård där patientberättelsen är i fokus. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod där sökningarna genomfördes i Cinahl, PubMed samt sekundärsökningar. En manifest innehållsanalys gjordes.Tretton artiklar valdes ut. Resultat: Upplevelser av hopplöshet och rädsla relaterat till hypoglykemi och komplikationer. Diabetes typ 1 som hinder i det sociala livet och på arbetsplatsen, känsla av att vara annorlunda från andra. Omgivningens brist på kunskap orsakade negativa upplevelser hos personer med diabetes typ 1 där felaktiga råd och ifrågasättande av hälsa fick dem att känna sig obekväma. Utmaningar i att balansera det sociala livet med egenvården i sjukdomen. Positiva upplevelser genom ökad kunskap om hälsosamma vanor, men också ökad empati för andra. Diskussion: Brist på förståelse från omgivningen och arbetsgivaren innebär risk för att sjukdomshanteringen blir lidande. Att acceptera sjukdomen och lära sig att leva med den skapar mer livskvalitet. Diabetes kan ses som ett hinder i vardagen, och det är hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift att sätta personen och dess unika behov i centrum i vården. Slutsats: Rädsla och oro för blodsocker och egenvård i olika kontexter samt omgivningens bristande kunskap på diabetes typ 1 tyder på att vidare forskning behöver göras för att främja positiva upplevelser av att leva sjukdomen. / <p>2023-11-03</p>

Bakgrund och problemformulering: När ett barn får diagnosen diabetes typ 1 förändras livssituationen för hela familjen. För föräldrar till det sjuka barnet innebär diagnosen inte bara att de blivit föräldrar till ett kroniskt sjukt barn utan att man också som förälder tillskrivs ett omfattande vårdansvar. Syfte: Syftet är att beskriva upplevelsen av att vara förälder till ett barn med nydiagnostiserad diabetes typ 1. Metod: Litteraturöversikt med 11 kvalitativa artiklar som granskats och analyserats. Resultat Presenteras i tre olika huvudteman: Förändring, övermäktig informationsbelastning och ovisshet. Dessa delas in i sex underteman: En ny vardag, förändrade relationer, en lärande process, sammanhang och tillhörighet, oro för vårdansvar och oro för komplikationer. Slutsats: Den livsomställning som det innebär för föräldrar till ett barn med nyupptäckt diabetes beskrivs som en överväldigande process och resulterar i en betydande oro. Informations belastningen som följer med diagnosen beskrivs som en betydande faktor bakom den oro som föräldrarna upplever under den initiala perioden.

Diabetes typ 1 innebär en kronisk brist på insulin som ska reglera en persons blodsocker. Tillståndet sätter personen i risk för diabetesrelaterade komplikationer om det inte behandlas korrekt. Den största delen av vården är egenvård vilket kan vara utmanande för personen både praktiskt och känslomässigt i vardagslivet med diabetes typ 1. / Diabetes type 1 involves a chronic shortage of insulin that will regulate a person´s blood sugar. The condition puts the person at risk for diabetes-related complications if it is not treated correctly. The main care is self-care, which can be challenging for the person both practical and emotionally in everyday life with type 1 diabetes.

Bakgrund: Diabetes typ 1 ökar globalt vilket leder till att fler människor lever med hälsoutmaningar som diabetes typ 1 för med sig. Den kroniska autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1 framträder oftast i ung ålder vilket skapar ytterligare utmaningar för den unga vuxna. Detta arbete vill därmed beskriva ungdomars erfarenheter kring egenvård av diabetes typ 1 under transitionen från barn till vuxenlivet. Syfte: Syftet med studien är att beskriva ungdomars erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1.  Metod: Arbetet är en litteraturöversikt utformat efter Polit och Becks niostegsmodell. Elva originalartiklar analyserades i enlighet med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.  Resultat: Resultatet påvisade tre olika kategorier: utmaningar med diabetes typ 1, önskan om ökad självständighet och stödets varierande innebörd. Vidare fastställdes även åtta subkategorier.  Slutsats: Arbetet har kommit fram till en egenvårdsbrist hos ungdomarna med diabetes typ 1. Det observeras en brist i förståelse för ungdomars unika livssituation, vilket är anledningen till att vidare undersöka denna målgrupp för att främja egenvården och undvika att de inte får det stöd de behöver.  Nyckelord: Diabetes typ 1, erfarenheter, ungdomar, egenvård, utmaningar / Background: Type 1 diabetes is increasing globally, resulting in more individuals living with the health challenges associated with type 1 diabetes. The chronic autoimmune disease typically manifests at a young age, posing additional challenges for young adults. Therefore, this study aims to describe adolescents' experiences regarding self-care of type 1 diabetes during the transition from childhood to adulthood. Aim: The purpose of the study is to describe adolescents' experiences of self-care in type 1 diabetes. Method: The study is a literature review designed following Polit and Beck's nine-step model. Eleven original articles were analyzed using Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results: The results revealed three distinct categories: challenges with type 1 diabetes, desire for increased independence, and varying meanings of support. Additionally, eight subcategories were identified. Conclusion: The study has identified a deficiency in self-care among adolescents with type 1 diabetes. There is a lack of understanding of the unique life situation of adolescents, which underscores the need for further investigation of this target group to promote self-care and avoid neglecting the support they need.  Keywords: Type 1 diabetes, experiences, adolescents, self-care, challenges

Bakgrund: Diabetes typ-1 är en kronisk sjukdom med livslång behandling som kräver daglig egenvård. Sjukdomen kan orsaka akuta som såväl långsiktiga livshotande komplikationer. Förekomsten av sjukdomen hos barn ökar i Sverige och globalt. Unga barn besitter inte förmågan att ansvara över behandlingen och därför blir föräldrarna behandlingsansvariga. I sjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår bland annat personcentrerad vård. Kärnkompetensen personcentrerad vård innebär att vårdpersonalen ser hela individen och gör denne delaktig i sin vård. Vidare bör en personcentrerad vård samverka med en familjecentrerad vård, där familjen betraktas som en helhet då sjukdomen ger upphov till olika upplevelser hos familjemedlemmarna. Syfte: Att beskriva föräldrars erfarenhet av att ha barn med diabetes typ-1. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa originalartiklar. Till databassökningen användes Cinahl Complete och PubMed. De ämnesord som användes vid sökningarna i databaserna var – diabetes mellitus typ 1, parent, life experiences och life style changes. Analysen genomfördes med inspiration av Fribergs metod. Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av sju av Fribergs 14 föreslagna granskningsfrågor. Resultat: I litteraturöversiktens resultat framkom tre teman; ”Erfarenheter av en förändrad vardag”, ”Erfarenheter av ständig oro” och ”Erfarenheter av det stora ansvaret”.  Diagnostillfället upplevdes av föräldrarna som ett tillfälle präglad av rädsla, chock och sorg. Sjukdomen förändrade föräldrarnas vardag och för att hantera den förändrade vardagen var en anpassning nödvändig. Sjukdomen innebar en ständig rädsla hos föräldrarna som oroade sig över flera faktorer kopplat till sitt barns sjukdom, hälsa samt föräldrarnas förmåga att hantera barnets sjukdom. Vidare framkom att föräldrarna behövde bära ett stort ansvar som bland annat innefattade övervakning av barnet, ständig kontakt med barnets skola, svårigheter att lämna bort barnet samt daglig omvårdnad och behandling kopplat till barnets sjukdom. Ett ansvar som upplevdes utmanande och överväldigande. Slutsats: Resultatet visar att föräldrar till barn med diabetes typ-1 lever med en oro och ett stort ansvar som påverkar det dagliga livet. Att förstå föräldrarnas upplevelser och erbjuda stöd är av vikt för att förhindra ohälsa och främja livskvalité hos föräldrarna. / Background: Diabetes typ-1 is a chronic disease with lifelong treatment that requires daily self-care. The disease can cause acute as well as long-term life-threatening complications. The incidence of the disease in children is increasing in Sweden and globally. Young children do not possess the ability to be responsible for the treatment and therefore the parents become responsible for the treatment. The nurse’s responsibilities includes, among other things, person-centred care. The core competence of person-centred care means that the care staff sees the whole individual and involving them in their own care. Furthermore, a person-centred care should cooperate with a family-centred care, where the family is considered as a whole, as the illness gives rise to different experiences in the family members. Aim: To describe parents’ experience of having children with diabetes typ-1. Method: A literature review based on ten qualitative original articles. Cinahl Complete and PubMed were used for the database search. The keywords used in the searches in the databases were – diabetes mellitus typ 1, parent, life experiences and life style changes. The analysis was carried out with inspiration from Friberg’s method, and the quality review was carried out using seven of Friberg’s 14 suggested review questions. Results: In the results of the literature review, three themes emerged: “Experiences of a changed daily life”, “Experiences of constant worry” and “Experiences of the great responsibility”. The diagnosis was experienced by the parents as an occasion characterized by fear, shock, and sadness. The disease changed the parents' everyday life and an adaptation was necessary to manage the changes. The disease meant a constant fear for the parents who worried about several factors linked to their child’s illness and health but also connected to their own ability to handle the child’s illness. Furthermore, it emerged that the parents needed to handle a great deal of responsibility, which included, among other things, monitoring their child, constant contact with the child’s school, difficulties in leaving the child as well as daily care and treatment linked to the child’s illness. A responsibility that was experienced as challenging and overwhelming.  Conclusions: The results shows that parents of children with diabetes typ-1 live with a concern and a great responsibility that affects their daily life. Understanding the parents’ experiences and offering support is important to prevent unhealth and promote the parent’s quality of life.