Bakgrund: Diabetes typ 1 är en stor folksjukdom som främst drabbar yngre människor. Att drabbas av diabetes är påfrestande fysiskt och psykiskt. Det är därför ett viktigt ämne att belysa för att kunna underlätta och förbättra vården av barn och ungdomar med diabetes. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa barn och ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien är en sammanställning av 10 kvalitativa studier där samtliga kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Deltagarna i litteraturstudien var 6–22 år gamla. Resultat: Resultatet visade på barn och ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1 från att få diagnosen, ta kontroll över sjukdomen, få stöd från hälsoprofessioner, familj och vänner till att lära sig leva ett förändrat men ”normalt” liv.Konklusion: Att leva med diabetes är en ständig kamp om att leva så normalt och självständigt som möjligt. Detta underlättas genom stöd och tillräcklig information från familj och vårdpersonal. Denna fördjupande kunskap och förståelse av barn och ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes kan bidra till förbättrad diabetesvård som kan underlätta för dessa att leva ett gott liv trots diabetes. / Background: Diabetes type 1 is a large endemic disease that mainly affects younger people. Diabetes has shown to be straining physically and psychologically and is an important subject to highlight to ease and improve the care for adolescents with diabetes. Purpose: The aim with this literature study was to highlight children and adolescents experience of living with diabetes type 1. Method: The literature study is a compilation of 10 qualitative studies that has been quality reviewed, analysed and compiled. The participants in the study was 6-22 years old. Results: The result showed children and adolescents experiences of living with diabetes type 1. From being diagnosed, taking control of the disease, getting support from healthcare, family and friends to learning how to live a changed but “normal” life.Conclusions: To live with diabetes is a constant struggle to live as normal and independent as possible. This facilitates with care and information from family and health professionals. Increased knowledge and understanding of children and adolescence experience of living with diabetes may help to improve diabetes healthcare which can ease their life despite diabetes.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att föräldrar till barn med diabetes typ 1 känner känslor som hjälplöshet, stress och ett stort ansvar över att vårda sitt barn. Vardagen blir förändrad och föräldrarna upplever minskad flexibilitet och spontanitet i relation till barnets diabetes. Syftet: Syfte är att beskriva hur sjuksköterskan kan vägleda och stödja föräldrar utifrån deras upplevelser av att ha barn med diabetes typ 1. Metod: Studien är en litteraturöversikt, vilket innebär att data samlats genom att söka och granska tidigare forskning. Resultat: Resultatet visar på att föräldrar till barn med diabetes typ 1 är i behov av stöd, speciellt under den första tiden efter barnets diagnos. Studien presenterar stöd och behandlingsalternativ som har visat sig ha en positiv effekt hos föräldrarna angående stress och oro. Föräldrar som fått stöd under den första tiden när barnet fått sin diagnos har en visat sig ha en större chans att ta hand om sitt barn och sig själva utan att drabbas av stressproblematik och ökad flexibilitet i vardagen.

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom där insulinproduktionen är helt eller delvis upphörd. Det finns idag inget botemedel utan behandlingen är symtomlindrande. Sjukdomen kräver daglig kontroll och en individ som lever med diabetes måste alltid vara uppmärksam på kort- och långsiktiga komplikationer. Individen måste på egen hand, med stöttning av närstående och sjukvård, kunna bemästra de olika situationer som kan tänkas uppkomma vid en diabetessjukdom. Att leva med diabetes typ 1 som tonåring kan ställa andra krav än vad en frisk tonåring kan ställas inför. Syftet med uppsatsen är att belysa tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Arbetet är en litteraturstudie där nio kvalitativa artiklar har granskats. Utifrån de artiklarna har sju kategorier arbetats fram för att skapa en tydlig bild över tonåringarnas upplevelser. Resultatet har visat att tonåringar med diabetes typ 1 behöver stöttning från både föräldrar, vänner och sjukvård. Känslor som oro, rädsla, kontrollförlust samt frustration beskrivs och många av tonåringarna upplever en känsla av att vara normala men ändå annorlunda. Efter en tids sjukdom har en acceptans framträtt, där tonåringarna ser en möjlighet att återta kontrollen över sina liv. Det är av stor betydelse för tonåringen att till viss del själv bemästra sin sjukdom, beroende på var i tonåren man befinner sig. För att uppnå detta behöver de stärkas i sin frigörelseprocess och få tillägnat sig den kunskap som krävs. Det är viktigt att som sjuksköterska vara medveten om att en livslång sjukdom inte alltid behöver innebära ett lidande för patienten. Den acceptans som hos de flesta tonåringar infinner sig efter en tids sjukdom, kan leda till att tonåringarna får en upplevelse av hälsa. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som blir allt mer vanlig världen över. Det finns mycket forskning som berör personer med diabetes typ 1 men sparsamt med forskning som beskriver upplevelsen av att vara anhörig till dessa personer. Syftet med studien var därför att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Studien är en kvalitativ litteraturstudie med ett inifrånperspektiv. Analysen är utförd i enlighet med Bengtsson (2016) via en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Tio vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultatet beskrivs utifrån fem kategorier: Att sjukdomen medför begränsningar i det dagliga livet; Att relationer förändras; Att känna oro både i det dagliga livet och inför framtiden; Att vara maktlös och sakna stöd från omgivningen; Att sjukdomen är hanterbar. Kliniskt kan detta resultat användas för att öka kunskap och förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Dessa anhöriga bör fångas upp i ett tidigt skede då det i studien framkommer att de blir påverkade både fysiskt och psykiskt. Sjukvården bör erbjuda anhöriga stöd för att de ska kunna känna sig trygga. Detta kan ske genom att sjukvården arrangerar sjuksköterskeledda stödgrupper eller utser kontaktsjuksköterskor som anhöriga kan ringa om de behöver samtala.

Sammanfattning Bakgrund:Diabetes mellitus är en kronisk metabol sjukdom, i Sverige har cirka 350 000 människor sjukdomen och varje dag insjuknar två barn (0-18 år) i diabetes typ 1. Diabetes typ 1 drabbar främst barn och ungdomar där insjuknandet ofta sker ganska hastigt och kan upplevas som dramatiskt. När ett barn insjuknar berörs inte bara barnet utan också hela familjen. Den förändrade vardagen som sjukdomen för med sig lägger stort ansvar på föräldrarna, vilket kan leda till ett ökat känslomässigt lidande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Artiklarna bearbetades genom innehållsanalys. Resultat: Föräldrar som har ett barn med diabetes typ 1 upplevde känslor som förlust av sitt tidigare friska barn, en ständig oro samt att de upplevde sig som kontrollerande föräldrar. De upplevde också känslor av skuld och sorg över att barnet blivit sjukt, det visade sig även att den sorgen gick att jämföra med kronisk sorg. Föräldrarna kände sig trygga på sjukhuset men upplevde att deras emotionella behov inte uppmärksammades. Slutsats: Att ha ett barn som insjuknat i diabetes innebär ett extra stort ansvar för föräldrarna. Sjuksköterskan måste vara uppmärksam på de känsloupplevelser och emotionella behov som föräldrarna har. Det är också viktigt att det finns en medvetenhet om att föräldrarna bär på sorg även många år efter diagnostillfället.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som varit känd under mycket lång tid, sjukdomen uppstår när bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin. Diabetes typ 1 har de senaste åren ökat bland barn. När ett barn insjuknar i diabetes påverkas föräldrarna. Sjukvården har då en viktig roll i att stödja föräldrarna och ge dem information. Syfte: Syftet med studien var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med ett barn som har diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa manifesta innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier och fem underkategorier framkom i resultatet. De viktigaste fynden som gjordes var att föräldrarna upplevde många känslor i samband med fastställande av diagnos. Föräldrarna anpassade sig till sjukdomen och upplevde att de fick planera mer i vardagen. Stöd och information från sjukvården var viktigt för föräldrarna. Det var en känslomässig tid när barnen blev äldre och själva skulle börja sköta sin sjukdom. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar att stöd och information från sjukvården är viktigt för föräldrarna. Med detta som underlag understryker författarna vikten av att sjuksköterskor är i behov av kunskap och förståelse för föräldrarnas upplevelser.

Introduktion: I Sverige finns ca 400 000 personer med diabetes typ 1 och typ 2. Då sjukdomen ökar för varje år kommer fler patienter som behandlas på sjukhus att ha diabetes. För att möta patienter med denna komplexa sjukdom behövs goda kunskaper hos sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter av sjukhusvård hos patienter med diabetes typ 1 och typ 2. Metod: Litteraturstudie. En sökning i databaserna Cinahl och PubMed samt manuell sökning genomfördes. 10 artiklar framkom efter en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet redovisas genom fem kategorier ”Tillfredsställelse och missnöje med vården som helhet”, ”God och bristande kommunikation mellan patient och personal”, ”Tillräcklig och otillräcklig information samt undervisning”, ”Tillfredsställelse och missnöje med personalens kunskaper” och ”Måltidernas och medicineringens betydelse för en god vård”. Stor vikt lades på att kommunikationen och informationen var bristande. Måltiderna som erbjöds på sjukhuset ingick också bland patienternas negativa erfarenheter. Positiva erfarenheter som framkom i resultatet var bra timing av måltider och medicinering samt att patienterna var nöjda med vårdpersonalens kunskap om diabetessjukdomen. Slutsats: Patienternas erfarenheter av vård på sjukhus påvisade såväl positiva som negativa erfarenheter. Vikten av god kommunikation och information mellan vårdpersonalen och patienten har stor betydelse för hur patienten upplever sjukhusvården.

Bakgrund: Diabetes typ 1 ökar bland barn och ungdomar, Sverige har den näst högsta insjuknandefrekvensen i hela världen. Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar angriper de egna insulinproducerande cellerna i pankreas. Patienter med diabetes typ 1 löper stor risk att drabbas av komplikationer och följdsjukdomar. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva barn och ungdomar samt deras föräldrars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie genomfördes med totalt 15 artiklar utifrån studiens syfte, sökningarna har skett i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna poängsattes med hjälp av Högskolan Dalarnas modifierade version av granskningsmallar för kvantitativa och kvalitativa artiklar. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i fyra kategorier som beskriver barn och ungdomars upplevelser: begränsningar i vardagen, stöd från föräldrar och sjukvården var centralt, rädsla för komplikationer samt att vara annorlunda. Två kategorier beskriver föräldrarnas upplevelser: oro rädsla och frustration samt att våga släppa kontrollen. Slutsats: Barn och ungdomar med diabetes typ 1 upplevde sitt liv som begränsat. Sjukdomen påverkar dem i skolan, under fysisk aktivitet, tillsammans med vänner, och i sociala sammanhang. Föräldrar till barn och ungdomar med diabetes typ 1 upplevde rädsla och oro över sitt barns sjukdom.

Bakgrund: Diabetes typ 1 blir allt vanligare i hela världen. Det är en kronisk sjukdom som påverkar både patienten och personer i dess omgivning på olika sätt. För patienter med kronisk sjukdom finns det olika sätt att hantera livssituationen där vissa ignorerar allvaret och andra tar lärdom av erfarenheterna. Egenvård är en viktig del för att hantera diabetes typ 1 och minska risken för komplikationer. Vald teoretisk referensram är Orems egenvårdsteori. Syfte: Syftet var att beskriva patientens erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Den valda designen var en litteraturstudie. Datainsamling genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Integrerad analys genomfördes. Nio artiklar valdes ut, åtta var kvalitativa och en var kvantitativ. Resultat: Fyra kategorier identifierades: Förändrad tillvaro, personligt ansvar för egenvård, rädsla och oro samt stöd från omgivningen.  Slutsats: Patienter har olika erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Egenvården är ständigt närvarande och kräver planering i alla dagliga aktiviteter vilket kan vara påfrestande. Ansvarstagande för egenvård riktas mot att förhindra uppkomst av komplikationer. Hypoglykemi utgör den största rädslan. Stöd från omgivningen är betydelsefullt för att kunna hantera livet. Genom att vara lyhörd och bemöta varje patient som en unik individ kan sjuksköterskan bidra till delaktighet och stöd.

Syftet med studien är att öka förståelsen för hur det är att leva med diabetes typ 1 i dagens Sverige. Studien har undersökt hur nitton personer med diabetes typ 1 framställer sig själva och sin sjukdom, vilka händelser som beskrivs som betydande samt vilken betydelse omgivningen ges i relation till sjukdomen och sjukdomsupplevelsen. Vid genomförandet av intervjuerna har narrativ intervju- metod använts som utgångspunkt för materialinsamlingen. Det empiriska materialet har sedan analyserats utifrån sekvenser innehållandes sjukdoms- narrativ och narrativ identitet. Goffmans teori om stigma har använts för att nå en djupare förståelse för livsberättelserna. Analysen synliggör hur deltagarna ger olika stort utrymme för sin sjukdom i framställningen av sig själva. Det finns en genomgående spänning i deras syn på vad som styr deras liv: styr sjukdomen eller den egna viljan? Självbilden och sjukdomsbilden framställs som beroende av andra människors bemötanden och attityder. Andra människors okunskap om sjukdomen är ett tema som återkommer i samtliga deltagares berättelser och beskrivs som den mest centrala orsaken till svårigheter i deltagarnas liv. Deltagarna berättar om upplevelser av stigmatisering och konstruerar en avvikande identitet, då de beskriver känslor av ensamhet och att vara annorlunda. Vikten av att finna andra i samma situation (de egna) skildras som betydelsefull för att få förståelse. Likaså framställs stödet från nära och kära (de visa) som viktigt i livet med sjukdomen. Studien bidrar till kunskap om samhällets normativa influenser och dess konsekvenser för livet med diabetes typ 1 i dagens Sverige.