Introduktion/Bakgrund: Typ 1-diabetes är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att kroppen slutat tillverka insulin. För att förhindra komplikationer krävs tillförsel av insulin varje dag. Sjukdomen innebär förändringar i livsstilen och det kan vara påfrestande för hela familjen. För att få bättre förståelse krävs kunskap om familjers erfarenheter och vad sjuksköterskan kan göra för att underlätta deras vardag. Syfte: Belysa familjers erfarenheter av att leva med ett barn som har diagnosen typ 1-diabetes. Metod: Artikelsökningar genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. 9 artiklar inkluderades efter kvalitetsbedömningen. Dessa analyserades och sammanställdes i en litteraturöversikt. Resultat: Familjerna kände sig i behov av mer stöd och information kring sjukdomen. De upplevde känslor som oro, rädsla och förlust vilket medförde stress och konflikter. Diskussion: Med mer kunskap till både barn och föräldrar skulle de få bättre självförtroende och kunna vara mer följsam till att utföra egenvård. Slutsats: Typ 1-diabetes har en inverkan på hela familjen. Med mer kunskap om familjers erfarenheter av att leva med denna sjukdom skulle sjuksköterskan kunna ge ett bättre stöd och hjälpa familjerna i deras nya livssituation.

No description available.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en sjukdom som ofta uppkommer i tidig ålder. Att få diagnosen innebär en stor omställning för ungdomen då livsstil måste anpassas efter sjukdomens behov. Under ungdomsåren är frigörelsen från föräldrarna samt att hitta en egen identitet framträdande. I vården kring ungdomar med diabetes har sjuksköterskan en stor betydelse. Sjuksköterskans pedagogiska roll men även stöd har en stor betydelse för hur ungdomar accepterar, hanterar och upplever sin sjukdom och är på så sätt betydelsefullt för hur god ungdomens egenvård blir. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1 Metod: Litteraturöversikt. Sammanlagt har tio artiklar valts ut och granskats efter Fribergs granskningsmall. Alla artiklar är kvalitativa och etiskt godkända. Artiklarna analyserades utifrån Fribergs modell och resulterade i tre teman med subteman. Resultat: Sjukdomen fick ungdomarna att känna sig annorlunda. De flesta ungdomar fann ett stöd i deras omgivning, främst av föräldrar, vänner och vårdpersonal. En god kunskap om sjukdomen bidrog till en större mognad och kontroll över sjukdomen. Många ungdomar uttryckte en rädsla av att drabbas av hypoglykemi. Diskussion: Att generalisera ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1 är inte möjligt, då tankar och upplevelser är högst individuellt och alla ungdomar har olika förutsättningar att hantera sin sjukdom. Sjuksköterskan bör se till varje enskild individs behov samt ta hänsyn till ålder och mognad för att på så sätt individanpassa vården.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som främst drabbar barn och ungdomar. Sjukdomen innebär total insulinbrist och behandling sker främst genom egenvård i form av blodsockerkontroller och administrering av insulin. Sjuksköterskan spelar en stor roll i diabetesvården och genom motivation, kost- och motionsrådgivning samt undervisning ges bättre förutsättningar för egenvården.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1 samt att beskriva hur vald litteratur presenterar undersökningsgrupperna i studierna. Metod:En deskriptiv litteraturstudie. Tolv artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats har analyserats och delats upp i teman och subteman.   Huvudresultat: Många tonåringar beskrev en svårighet i att acceptera sin diabetes. De upplevde en känsla av att vara annorlunda som innebar att de undvek att sköta sin diabetes offentligt. Känslan att vara annorlunda försvann när tonåringarna umgicks med personer som också hade diabetes. Många tonåringar upplevde även en känsla av oro, främst för hypoglykemi. Gällande egenvården upplevde många tonåringar en önskan om självständighet som togs över av osäkerhet och okunskap i egenvård. Tonåringarna hade också en önskan om en personlig kontakt med sitt diabetesteam inom vuxenvården.  Slutsats: Tonåringar uttrycker ett behov av en personlig relation i vården samt en förståelse för sjukdomen i vardagen. Genom en ökad förståelse kan sjuksköterskan möta tonåringarnas behov och genom detta få en bättre vårdrelation. En god vårdrelation kan innebära att tonåringar med trygghet kan uttrycka sina behov på ett bättre sätt. Tryggheten kan också innebära att tonåringen har en större acceptans för sjukdomen samt vågar vara mer öppen med sin sjukdom.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som ofta uppkommer i barndomen. I Sverige lever 8000 barn med sjukdomen. När ett barn diagnostiseras med diabetes typ 1 innebär det en stor förändring i livet för hela familjen. Sjuksköterskan utgör en viktig roll i hanteringen av sjukdomen.     Syfte: Syftet är att belysa föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med diabetes typ 1.    Metod: En litteraturöversikt över åtta kvalitativa artiklar som har granskats och analyserats.     Resultat: Resultatet presenteras som tre teman: Förändring, ovisshet och kontroll. Dessa delas in i sju underteman: Att acceptera den nya verkligheten, förändrade familjerelationer, föräldrarnas upplevelser av oro, att vara i ständig beredskap, föräldrarnas behov av stöd, föräldrarnas kontrollbehov och barnets utveckling av autonomi.     Slutsats: Att vara förälder till ett barn med diabetes typ 1 upplevs som en överväldigande situation. Det kommer med känslor av oro, sorg och att ständigt behöva vara i beredskap. Sjuksköterskan kan utgöra ett viktigt stöd för familjen.

Varje år insjuknar 800 barn i den kroniska sjukdomen diabetes typ 1. Forskning visar att incidensen stiger för varje år. När ett syskon insjuknar i diabetes typ 1 påverkas hela familjen. Diabetessjukdomen ställer höga krav på både föräldrarna, det sjuka syskonet och de friska barnen i familjen. Vid insjuknande läggs fokus på det sjuka syskonet och föräldrarna, vilket innebär att de friska barnen hamnar i skymundan och deras behov sätts åt sidan. Syftet med denna studie är att beskriva hur barn kan påverkas av att leva tillsammans med ett syskon som fått diagnosen diabetes typ 1. En litteraturstudie valdes som metod, för att sammanställa aktuell forskning inom området. Resultatet baseras på åtta artiklar som analyserades enligt Axelsson (2012, ss. 212-214). Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman och nio underteman vilka beskriver hur de friska barnen påverkas ur både ett föräldra- och barnperspektiv. Resultatet visar att de friska barnen upplever att relationen med föräldrarna och det sjuka syskonet har förändrats, de känner även ett ökat ansvar inom familjen, kopplat till diabetessjukdomen. Fokus läggs på det sjuka syskonet och barnen känner att de får stå tillbaka och kommer därmed i andra hand. Diabetesbehandlingen som innefattar blodsockerkontroller, injektioner, kostrestriktioner samt krav på en ökad fysisk aktivitet leder till förändrade rutiner, där de friska barnen tvingas anpassa sig till. Barnens tillvaro präglas även av oro och rädsla över hur diabetessjukdomen påverkar det sjuka syskonet. Barnen har en rädsla över hur deras syskon påverkas av de smärtsamma procedurer som hör till diabetesbehandlingen samt uttrycker en rädsla över att själva insjukna i diabetes. De friska barnens mående påverkas beroende på hur mycket kunskap och information de har fått angående vad diabetessjukdomen innebär. I diskussionen behandlas studiens metodval samt att studiens författare har valt att diskutera de mest framträdande fynden i resultaten. Där ges även förslag på hur sjuksköterskan skall bemöta dessa barn på bästa sätt för att främja en god vård samt förslag på utökad forskning inom området.

Bakgrund: Diabetes är en metabol sjukdom och ett ökande problem världen över. Diabetes typ 1 innebär ett kroniskt tillstånd av insulinberoende och kan medföra snabba svängningar av blodsockret och stora svårigheter för att hålla en jämn blodsockernivå. Tidigare studier visar på bristande självhantering och bristande emotionellt bemötande i vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Till litteraturstudien valdes tio kvalitativa studier ut som kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Analysen visade på fyra kategorier; Viktigt att kunna hantera sin diabetes, Vardagslivet är komplicerat, Stödet från omgivningen varierar samt Många funderingar inför framtiden. Konklusion: Att leva med diabetes typ 1 innebär många påfrestningar och höga krav på självhantering där drabbade upplever rädsla och oro för hypoglykemi och långtidskomplikationer. Mer personcentrerad vård och emotionellt stöd behövs från vårdpersonal, i att bemöta personer med diabetes typ 1.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige och drabbar många unga vuxna. Diabetes typ 1 innebär att kroppen har brist på insulin och behandlingen av sjukdomen är alltid insulin. För den drabbade krävs ansvar för att kunna hantera sjukdomen så optimalt som möjligt. Unga vuxna upplever ofta att egenvården vid diabetes typ 1 ger begränsningar i det vardagligalivet. Därför är det viktigt att som vårdpersonal ge stöd till dessa unga vuxna.                                                                                                                Syfte: Belysa unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1.                                                                                                          Metod: En litteraturstudie av tio kvalitativa artiklar som analyserats i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys.                                                                                               Resultat: I studiens resultat framkommer det tydligt att unga vuxna som lever med diabetes typ 1 upplever diabetessjukdomen som en begränsning i livet. Diabetes typ 1 kan även leda till känslor av oro och osäkerhet. Resultatet belyser även att stödet från vården är betydelsefullt för unga vuxna med diabetes typ 1. Unga vuxna önskar mer emotionellt och individuellt stöd, både från vården och utanför vården. Personer med diabetes typ 1 kan genom kunskap, ansvar och stöd från andra hantera sjukdomen så optimalt som möjligt.                                                                                                                  Slutsatser: Resultatet i studien visar på att diabetes typ 1 ger begränsningar i livet för den unga vuxna.  Det framkom också att vården har en central roll i att stödja den unga vuxna individen som lever med diabetes typ 1. Genom kunskap, eget ansvar och professionellt stöd kan den unga vuxna individen hantera diabetessjukdomen på bästa sätt. Även från andra som lever med sjukdomen kan betydelsefullt stöd fås.

Background: Type 1 diabetes mainly affects children and the disease is shifting towards younger ages. To suffer from diabetes may involve lifestyle changes, which can be stressful for both the child and the parents. Parents must take great responsibility for the child’s treatment and are therefore in need of support from the surroundings and the nurse to deal with the situation. A good support can mean that parents can integrate diabetes in their daily life, as well as increase the feeling of hope. Aim: To describe parents’ perceived need of support when their child is living with type 1 diabetes. Method: Eleven qualitative articles formed the basis of the literature review and these were analyzed using a qualitative content analysis. The search was conducted in the databases CINAHL, MEDLINE and PubMed. Results: Four themes emerged during the analysis that responded to the parents’ perceived need of support. These were the desire to be understood, not to be judged and accused, the desire for confirmation and to feel security and trust. Conclusion: The need for support was great both from the social surroundings and the diabetes team. The nurse should work from a person-centered approach in order to meet the parents’ individual needs of support. / Bakgrund: Diabetes typ 1 drabbar främst barn och sjukdomen förskjuts alltmer mot yngre åldrar. Att drabbas av diabetes kan innebära livsstilsförändringar, vilket kan vara påfrestande för både barnet och föräldrarna. Föräldrarna får ta ett stort ansvar för barnets behandling och är därför i behov av stöd från omgivningen och sjuksköterskan för att hantera situationen. Ett bra stöd kan även medföra att föräldrarna kan integrera diabetes i deras och barnets vardag, samt öka känslan av hopp. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevda behov av stöd när deras barn lever med diabetes typ 1. Metod: Elva kvalitativa artiklar utgjorde grunden för litteraturöversikten och dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Sökningen utfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE och PubMed. Resultat: Fyra teman framkom under analysen som svarade på föräldrars upplevda behov av stöd. Dessa var önskan om att bli förstådd, att inte bli dömd och anklagad, önskan om bekräftelse samt att känna trygghet och tillit. Konklusion: Behovet av stöd var stort både från den sociala omgivningen och diabetesteamet. Sjuksköterskan bör arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt för att tillgodose föräldrarnas individuella behov av stöd.

Typ 1 diabetes (T1D) är en autoimmunsjukdom som ökar för varje år och är den vanligaste typen avdiabetes bland barn och unga (98 %). Vid T1D bildar kroppen autoantikroppar mot beta celler som finns i bukspottskörteln. Betacellerna förstörs i en immunologisk process och då kan inte cellerna producera hormonet insulin. Följderna blir att individen inte kan tillgodogöra glukos i blodet. De autoantikroppar som har identifierats är mot de Langerhanska ö-cellerna är följande: ö-cellantikroppar (Islet Cell Antibodies, ICA), insulinantikroppar (Insulin Auto Antibody, IAA), glutaminsyradekarboxylas-antikroppar (glutamic acid decarboxylase antibodies, GADA), tyrosinfosfatas-liknande proteinet IA-2 antikroppar (tyrosine phosphatase-related islet antigen 2 antibodies, IA-2A) samt zinktransportör 8 antikroppar (zinc transporter 8 autoantibody, ZnT8A). I den här studien jämfördes två kommersiella ELISA kit för detektion av autoantikroppar i serum. RSR-2screen islet cell autoantibody (ELISA-kit, RSR, Cardiff, UK) identifierar IA-2 och GAD antikroppar och RSR-3screen islet cell autoantibody identifierar (ELISA-kit, RSR,) IA-2, GAD och ZnT8 antikroppar. I studien deltog en kontrollgrupp (n=100) och en grupp av nyligen diagnostiserade T1D-patienter (n=50). Resultaten för studien behandlades statistiskt för att bestämma ett positivt tröskelvärde för båda kiten (RSR-2screen: 2,7 Units/mL och RSR-3screen:15 Units/mL). Vid specificiteten 97,5% gav RSR-2screen sensitivitet 92 % och RSR-3screen sensitiviteten 94 %. Eftersom RSR-3screen gav högre sensitivitet drogs slutsatsen att den rekommenderas i första hand för screening i en frisk population samt bland individer som löper ökad risk att utveckla T1D.