Bakgrund: Multipel skleros är en kronisk sjukdom som ofta debuterar i ung ålder. Sjukdomsförloppet är varierande och präglas av oförutsägbarhet, vilket kan upplevas påfrestande för den drabbade individen. En sådan förändring i hälsotillståndet anses vara en sårbar fas i vården och riskerar att ge negativ inverkan på individen och dennes vardag med konsekvenser som ohälsa och lidande. Syfte: Att belysa vuxnas upplevelser av förändringar i det vardagliga livet vid multipel skleros. Metod: En litteraturstudie som grundades på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultaten från artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats med hjälp av Forsberg och Wengströms metod och sammanställts i ett nytt resultat. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier:1. ”Livssituationens påverkan av sjukdomen” 2. ”Hantering av den nya livssituationen”3. ”En förändrad syn på framtiden” Slutsats: Multipel skleros påverkade den drabbade individen både psykiskt och fysiskt. De individer som såg negativt på sjukdomen visade sig vara de som upplevde motgångar. Eftersom upplevelse av förändringar är en individuell uppfattning bör bemötandet inom sjukvården ske med individen i centrum. Därmed bör sjuksköterskan bemöta dessa individer med stöd och förståelse, särskilt viktigt blir detta om individen upplever brist på stöd och förståelse från sina anhöriga.

BakgrundBakgrunden tar upp matematik- och bedömningsforskning såsom måluppfyllelse inom matematik, betygssystemets förändring över tid, diagnoser i skolan, Diamantmaterialet samt olika former av bedömning. Bakgrunden tar även upp olika strategier och perspektiv rörande policyimplementering i verksamheter.SyfteSyftet med studien är att undersöka vilka avtryck diagnosmaterialet Diamant har satt i verk-samheten. Frågeställningar för studien: Hur har Diamant implementerats? Kan det urskiljas att Diamant används som ett formativt bedömningsinstrument?MetodUndersökningen är en studie som genomförs i samarbete med Tranemo kommun och Limmaredsskolan. Studie kan användas av skolan i deras utvärderingsarbete av matematikutvecklingen. Redskapet intervju har använts där gruppintervjuer har genomförts.ResultatDe avtryck vi funnit i studien är att nivån på undervisningen har höjts beroende på att Dia-mantmaterialet tillsammans med de nya matematikmatriserna ställer högre kunskapskrav jämfört med den tidigare undervisningen. Även en större medvetenhet hos pedagogerna vad gäller vikten av gemensam grundsyn på matematiken, gemensamt språkbruk samt diskussioner gällande matematikprogressionen på skolan har upptäckts. Gällande implementeringen av Diamantmaterialet har vi funnit att verksamheten befinner sig i implementeringsfasen, vilket innebär att förändringar genomförts i verksamheten men förändringen är ännu inte institutionaliserad. / Program: Lärarutbildningen

Bakgrund:  Humant immunbristvirus (hiv) är en sjukdom som aldrig läker men med bromsmedicinerna kan livet för de drabbade fortsätta som innan. Sjukdomen har funnits i ca 30 år och fortfarande finns mycket skam och oro kring diagnosen. För att sjuksköterskor ska kunna utföra personcentrerad omvårdnad och ha ett professionellt bemötande är det viktigt att de innehar kunskap och kännedom om hur det är att vara hiv-positiv. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser efter att ha blivit diagnostiserade med hiv. Metod: Litteraturstudien baserades på fyra patografier. Dataanalysen genomfördes utifrån Elo och Kyngäs beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom trehuvudkategorier och niounderkategorier. Personernas upplevelser efter att ha diagnostiserats med hiv var många och var ofta relaterade till varandra. Upplevelsen av hur hiv påverkat livslusten, både positivt och negativt, var ett tydligt genomgående tema. Personerna beskrev även upplevelsen av hur stödet hade stor betydelse för att de skulle kunna leva ett bra liv trots diagnosen samt stigmatiseringen och dess påverkan på bemötandet. Slutsats: Personer som lever med en hiv-diagnos upplevde skam och oro kring sin situation. Bristen på kunskap hos sjuksköterskor ledde till att de blev dåligt bemötta när de sökte vård. Under den tid personerna saknade stöd från närstående och bekanta upplevde de ofta en ökad ångest och nedstämdhet och i vissa fall även depression. Stödet från närstående utgjorde en stor del i att förbättra deras livssituation och hjälpte dom att acceptera sin diagnos.

<p>Syftet med denna studie har varit att undersöka några vuxna dyslektikers syn på deras dyslexi som barn och som vuxen. Undersökningen byggde på fyra intervjuer med vuxna dyslektiker. Arbetets fokus har därmed varit att belysa dyslektikernas upplevelse av deras dyslexi, om de fått rätt hjälp i skolan och om deras acceptans i samhället. Resultatet från intervjuerna visade att alla fyra dyslektiker ansåg att det varit svårt att leva med sin dyslexi och att det hade varit lättare om de fått sin diagnos tidigare i livet. Arbetet fokuserar även på hur dyslektikerna hanterar sin situation i vuxen ålder. Dessutom har arbetet koncentrerat sig på hur man bäst hjälper dyslektiker i skolan. Slutsatsen som drogs efter genomförd studie var att det lönar sig att få rätt hjälp i tid för sin dyslexi. Diagnoser är positiva om den hjälper eleven framåt i sin läs- och skrivutveckling. Det som också visade sig var att dyslektikerna menar i likhet med forskarna, att om eleven blir stöttad av sin lärare och sina föräldrar så är det lättare att lyckas med sin läs- och skrivutveckling.</p> / Formalia och ändring av två uttryck.

<p>Syftet med uppsatsen är att erhålla kunskap om och förståelse för elever med koncentrationssvårigheter. Detta för att kunna bemöta dem med genomtänkta strategier i och utanför undervisningssituationen.</p><p>Jag har studerat litteratur i ämnet och funnit att det finns en stor mängd att tillgå om man vill läsa om elever som har diagnos. Om man däremot vill läsa om elever med koncentrationssvårigheter utan diagnos finns det betydligt mindre material. Litteraturgenomgången är koncentrerad till en begränsad mängd av det material jag gått igenom.</p><p>Jag har i den empiriska delen genomfört ostrukturerade intervjuer med standardiserade intervjufrågor. Jag har valt att intervjua personer som är insatta i problematiken med elever med koncentrationssvårigheter på olika sätt. Intervjuerna spelades in för att sedan skrivas ut så noggrant som möjligt för ett tillfredställande resultat.</p><p>Min uppfattning är att jag har uppnått syftet med uppsatsen tillfredställande och att jag har fått svar på min frågeställning. Skolan måste göra det bästa möjliga för samtliga involverade med de begränsade resurser som faktiskt erbjuds i dag. Medvetenheten finns, medan kunskap och förståelse måste öka. Man måste lära sig att förebygga och hantera problemen.</p>

<p>Syftet med denna undersökning är att belysa hur viktiga personer i barnets sociala omgivning, såsom förälder, förskole- och specialpedagoger och förskolechef, resonerar kring identifiering av barns svårigheter samt värdet av en tidigt fastställd ADHD- diagnos. På så sätt åsyftas en tydligare och en mer fördjupad förståelse, av den betydelse som tillskrivs tidig identifiering samt diagnostisering, erhållas. Sex stycken kvalitativa intervjuer har föredragits som undersökningsmetod. Utifrån studiens syfte har den kommit att bearbetas utifrån en humanvetenskaplig ansats, där inspiration hämtats från hermeneutiken.</p><p>I resultatet framkommer att begreppen ADHD och diagnostisering används ytterst sällan inom förskolan. Diagnosens huvudsakliga förtjänst uppges vara att den bibringar förståelse hos omgivningen, för barnets sätt att vara och dess behov. Paradoxalt till en avig inställning till diagnostisering av förskolebarn, kartläggs barn i allt högre grad. Ökade förfrågningar och utredningar av barn, tycks stå i relation till att barn i behov av särskilt stöd ökar. Samhälleliga faktorer så som ekonomiska aspekter och förändrad samhällsstruktur, tycks spela en avgörande roll i huruvida diagnostisering av barn i förskolan får genomslag eller inte. Aktuell studies resultat överensstämmer till stor del med tidigare forskning.</p>

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie har varit att undersöka några vuxna dyslektikers syn på deras dyslexi som barn och som vuxen. Undersökningen byggde på fyra intervjuer med vuxna dyslektiker. Arbetets fokus har därmed varit att belysa dyslektikernas upplevelse av deras dyslexi, om de fått rätt hjälp i skolan och om deras acceptans i samhället. Resultatet från intervjuerna visade att alla fyra dyslektiker ansåg att det varit svårt att leva med sin dyslexi och att det hade varit lättare om de fått sin diagnos tidigare i livet. Arbetet fokuserar även på hur dyslektikerna hanterar sin situation i vuxen ålder. Dessutom har arbetet koncentrerat sig på hur man bäst hjälper dyslektiker i skolan. Slutsatsen som drogs efter genomförd studie var att det lönar sig att få rätt hjälp i tid för sin dyslexi. Diagnoser är positiva om den hjälper eleven framåt i sin läs- och skrivutveckling. Det som också visade sig var att dyslektikerna menar i likhet med forskarna, att om eleven blir stöttad av sin lärare och sina föräldrar så är det lättare att lyckas med sin läs- och skrivutveckling. / Formalia och ändring av två uttryck.

Syftet med denna undersökning är att belysa hur viktiga personer i barnets sociala omgivning, såsom förälder, förskole- och specialpedagoger och förskolechef, resonerar kring identifiering av barns svårigheter samt värdet av en tidigt fastställd ADHD- diagnos. På så sätt åsyftas en tydligare och en mer fördjupad förståelse, av den betydelse som tillskrivs tidig identifiering samt diagnostisering, erhållas. Sex stycken kvalitativa intervjuer har föredragits som undersökningsmetod. Utifrån studiens syfte har den kommit att bearbetas utifrån en humanvetenskaplig ansats, där inspiration hämtats från hermeneutiken. I resultatet framkommer att begreppen ADHD och diagnostisering används ytterst sällan inom förskolan. Diagnosens huvudsakliga förtjänst uppges vara att den bibringar förståelse hos omgivningen, för barnets sätt att vara och dess behov. Paradoxalt till en avig inställning till diagnostisering av förskolebarn, kartläggs barn i allt högre grad. Ökade förfrågningar och utredningar av barn, tycks stå i relation till att barn i behov av särskilt stöd ökar. Samhälleliga faktorer så som ekonomiska aspekter och förändrad samhällsstruktur, tycks spela en avgörande roll i huruvida diagnostisering av barn i förskolan får genomslag eller inte. Aktuell studies resultat överensstämmer till stor del med tidigare forskning.