Forskning har visat på att etablerandet av en dialogisk klassrumskultur ger rikare lärandetillfällen för eleverna eftersom de får rikare möjlighet att utbyta tankar och uppfattningar. Studien är en kvalitativ intervjustudie av hur lärare, verksamma i förskoleklass samt årskurserna 1–3, arbetar för att skapa dialog i klassrummet. Syftet med intervjuanalysen är att belysa olika strategier lärare använder för att främja en samtalande klassrumskultur. Datan från intervjuerna kodades och analyserades i relation till tidigare forskning. Forskningen som presenteras i studien grundas i den konstruktivistiska traditionen och lägger mycket tyngd på normskapande, specifikt sociomatematiska normer som är knutna till matematiskt lärande. Forskningen, som till stor del består av gedigna forskningsöversikter, lyfter att förmågor som att resonera och argumentera endast utvecklas i en social kontext och att lärares handlingar och strukturering av undervisning därför har stor betydelse. Studiens resultat ger en bild av vilka förväntningar de intervjuade lärarna har på sina elever, det vill säga vilka sociala normer som råder. Dessa är: vara aktivt deltagande, att verbalisera samt interagera. Resultatet visar också på de specifika sociomatematiska normer som att: använda korrekta matematiska termer, använda sig av olika matematiska representationer samt att ge godtagbara matematiska förklaringar. Analysen visar att lärarna använder sig av ett stort spann av strategier för att etablera normer för ett samtalande klassrumsklimat. Exempel på strategier för att främja ett samtalande klassrumsklimat är att etablera fasta samtals-strukturer och svarssituationer som eleverna är införstådda med, positiv förstärkning och respons, att låta eleverna lyckas med sitt aktiva deltagande, modellering och revoicing. Syftet är att skapa mönster och normer för matematisk kommunikation. Genom lärarnas strategiska val av uppgifter främjas deltagande, interaktion och kommunikations-mönster, det vill säga att eleverna får en normativ förståelse för att ”alla ska vara med”, ”hur vi talar om matematik” och ”vad vi ska tala om” i genuint matematiska samtal. Lärarna upplevs ha en ansats att samtalande ska bli utforskande till sin karaktär. När lärare kan se sin undervisning ur ett normperspektiv kan det påverka deras strukturering av matematik-undervisningen mot ett samtalande klassrumsklimat och ett fördjupat deltagande i elevers interaktion. Interaktion mellan elever och lärare bidrar till att eleverna får tillgång till andras matematiska uppfattningar vilket kan berika undervisningen signifikant. Enligt forskning möjliggör sådana strukturer förhandlingar av sociomatematiska normer vilket kan bidra till att utveckla högre kognitiva förmågor hos eleverna. De specifika sociomatematiska normerna som förhandlas fram i den sociala kontexten har potential att med lärarens stöd och hjälp ge elever rikare möjligheter att reflektera över, fördjupa och förfina sina förklaringar.