No description available.

Syftet med studien är att undersöka och beskriva pedagogers uppfattningar om användningen av surfplattor som verktyg för barns lärande i förskolan och förskolechefers uppfattningar om hur de skapar förutsättningar för detta. Denna kvalitativa intervjustudie bygger på 13 intervjuer med pedagoger och förskolechefer och resultatet visar att många pedagoger saknar utbildning inom surfplattans pedagogiska användningsområde, vilket ger konsekvenser för hur man använder sig av surfplattan i förskolan. Surfplattan har visat sig vara både hjälpmedel och verktyg i förskolan, dock visar studien att valet av applikationer är centralt. Tidigare forskning visar att pedagogers digitala kompetens är otroligt viktig för barnen. En stabil grund i digital teknik för att följa den snabba utvecklingen är av största vikt för alla parter. Både i vår studie och i tidigare forskning betonas att digital teknik snabbt har slagit igenom och kommer att vidareutvecklas i rasande takt. Det finns en stor komplexitet i att omfamna tekniken hos pedagogerna bland annat beroende på varierande utbildning och inställning till digitala verktyg. Detta är avgörande för hur pedagoger framgångsrikt arbetar med surfplattan. Beträffande förskolechefer gäller det för dem att hitta förmågan att leda och stötta pedagogerna i deras utveckling då dagens samhälle kräver att barn har digital kompetens. / <p>Godkännandedatum: 2016-06-05</p>

Dagens samhällsutveckling drivs av digitaliseringen vilken blir allt mer genomgående i samhället och för med sig både möjligheter och utmaningar. Detta har bidragit till ett förslag om införa undervisning i digital kompetens i grundskolan, vilket Skolverket fick i uppdrag att presentera den 30 juni 2016. Syftet med förslaget är att öka elevers digitala kompetens och det kommer omfatta diverse aspekter av IT i skolan och ge förslag på eventuella förändringar av läroplaner och kursplaner rörande IT och digital kompetens. Denna uppsats undersöker den digitala kompetensen hos samhällskunskapslärare på grundskolenivå med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning. Undersökningen baserades på en självuppskattningskarta utvecklad i samband med utvecklingen av ett DIGCOMP ramverk för bedömning av digital kompetens. Den digitala kompetensen undersöks i förhållande till olika demografiska variabler och DIGCOMP ramverkets definierade områden. Resultatet visar att lärarna är bra på att uppskatta sin egen kompetens, att lärarens ålder har störst påverkan på kompetensnivån och områdena innehållsproduktion, säkerhet och problemlösning är de där störst kompetensutvecklingsinsatser krävs.

Syftet med examensarbetet är att undersöka erfarenheterna av IKT i Utbildningsvetenskaplig kärna1 (UVK-1) hos lärarstudenterna som läser den nya lärarutbildningen som lanserades 2011. För attuppnå detta syfte ämnar jag att besvara frågan:• I vilken grad har undervisningen i Utbildningsvetenskap-1 (UVK-1) bidragit till att utvecklalärarstudenternas digitala kompetens?Som metod används en hypotetisk deduktiv ansats. Min hypotes är att genomtänkta ochgenomgående inslag av digital kompetens saknas i lärarutbildningen. Hypotesen prövas genom enanalys av resultatet från en enkätundersökning, där lärarstudenterna är informanter. Ett teoretisktramverk för min analys upprättas också kring det sociokulturella perspektivet, digital kompetenssamt konnektivism.Mitt examensarbete pekar på att undervisningen i UVK-1 i låg grad bidrar till att utvecklalärarstudenters digitala kompetens. Trots att det finns IKT-relaterade mål i kursplanerna så verkarutbildningen i UVK-1 inte att kvalificera sig för att arbeta mot digital kompetens. Vilket kan fåkonsekvenser för hur utvecklandet av skolans undervisningspraktik ser ut i framtiden. Flera tidigarestudier pekar på att IKT inte är ett naturligt inslag i varken lärarutbildning eller skolverksamheten ilandet.

Idag lever vi i ett samhälle där teknologi och digitala medier utvecklats och i och med dettillgänglig för barn redan vid tidig ålder. Rådande teknikutveckling har gjort att mångaförskolor har börjat använda sig av den nya tekniken. Surfplattor benämns i denna miljölärplattor. Tanken är att de digitala verktygen skall användas i ett pedagogiskt syfte för attfrämja barns lärande. Vårt syfte är att undersöka hur förskollärares förhållningssätt påverkarbarns möjligheter till språkutveckling genom användning av digitala verktyg, samt på vilketsätt digitala verktyg främjar barns språkutveckling.Vår studie bygger på både den sociokulturella teorin och perspektiv som belyser att barn lärsig av varandra genom socialisering, och att samspel och förutsättningar som omgivningenerbjuder är viktiga delar i lärandet och utvecklingen hos barn. I studien används en kvalitativmetod för att undersöka vårt syfte, både observationer och intervjuer används för datainsamling för att ge resultatet mer trovärdighet. Studien genomförs i två olika förskolor somtillhör två olika kommuner, och som arbetar aktivt med digitala verktyg i verksamheten.Resultatet visar att förskollärarna förhåller sig olika till användning av digitala verktygberoende på vad de har för erfarenheter, intresse och kompetens. Studien visar vidare på attdigitala verktyg erbjuder bättre möjligheter för språkutveckling hos barn, där stödet frånförskolläraren och samspelet och diskussionen med andra kan främja och utveckla lärandetoch barns språkliga medvetenhet. Även förskollärares kompetens har stor betydelse för att fåbättre vägledning för barns språkutveckling och lärande, därför är det viktigt att förskollärarenär uppdaterad på tekniken. En central slutsats är att valet av digitala verktyg med tillhörandeapplikationer är betydelsefullt för att barns lärande skall bli meningsfullt och lekfullt.Förskollärarnas förhållningssätt, förutsättningar som barn erbjuds, valet av digitala verktygoch applikationerna bildar en helhet för lärandet och språkutvecklingen hos barn. Med andraord, digitala verktyg är inte ett pedagogiskt läromedel i verksamheten om det inte används påett medvetet och korrekt sätt.

Det blir allt viktigare att blivande lärare ges möjlighet att tillägna sig kunskap inom IKT (Informations- och kommunikationsteknik) och digitala medier. Inte minst lyfts detta fram av internationella organisationer som OECD och EU (se avsnitt 2.1) samt av Skolverket i Sverige som i sin vision inför 2022 (Skolverket, 2016) poängterar elevers framtida utbildning i digital teknik. Denna studie har försökt ge en fördjupad bild av den kunskap blivande lärare ges möjlighet att tillägna sig inom IKT på mellanstadielärarutbildningen vid Uppsala universitet.   Tidigare forskning har visat att det finns stora brister i hur man ser på användningen av IKT, att det ofta endast handlar om hur man använder tekniken och att ett didaktisk perspektiv på IKT-användning sällan lyfts fram. Genom att kvantitaiv granska samtliga kursplaner och därtill kvalitativt intervjua de berörda studenterna försöker studien utreda hur IKT-utbildningen ser ut på Uppsala universitets mellanstadielärarutbildning.   I studien ställs två huvudfrågor: Hur ges studenterna möjlighet att tillägna sig didaktiska kunskaper inom IKT? Hur får studenterna möta olika IKT-verktyg anpassade för de stadier som studenterna senare skall undervisa i?     All data har analyserats och diskuterats utefter Krusmviks (2008, 2011) modell för pedagogisk digital kompetens. En modell som ger en bred bild av paraplybegreppet IKT och tar upp såväl användningen av tekniken som den didaktiska kunskapen gällande IKT.   Resultaten visar att den IKT-undervisning som ges ofta är bristfällig, att IKT-utbildningen, precis som tidigare forskare visat, ofta berör endast handhavandet av teknik och inte didaktisk kunskap samt att det finn en diskrepans mellan kursmålen och den faktiska, upplevda utbildningen. I studiens slutsats ges därför förslag på vidare forskningsområden och möjliga ändringar som skulle kunna resultera i en bättre IKT-utbildning för Uppsalas mellanstadielärare och i längden en mer adekvat utbildning för Sveriges mellanstadieelever.

Syftet med denna undersökning är att studera pedagogers skilda uppfattningar om användandet av förskolans digitala verktyg i skriftspråksarbetet med barn i åldern 3 - 6 år. Med frågor som hur pedagoger i förskolan tänker kring användandet av digitala verktyg samt hur de beskriver sin kunskap för att kunna arbeta med digitala verktyg har ett resultat framträtt. Detta har sedan kopplats samman med tidigare forskning och aktuell debatt. Aktuell debatt efterfrågar teknikorädda pedagoger vilket inspirerat oss till denna studie. För att få svar på forskningsfrågorna har kvalitativa intervjuer använts som metod. Resultatet visar att det finns en variation av uppfattningar om användandet av digitala verktyg i förskolan. Analysen utgår från ett fenomenografiskt perspektiv. Samtliga pedagoger efterfrågar kompetensutveckling samt riktlinjer för att göra de digitala verktygen meningsskapande. Vidare kan ett samband ses mellan intresse och användning, de pedagoger som anser sig ha ett intresse har också en större kunskap vilket leder till ett mer frekvent användande av de digitala verktygen.

Syftet med denna kvalitativa studien är att undersöka vilka kompetenser som matematiklärarna i årkurs 4–6 behöver för att kunna använda digitala verktyg i matematikundervisningen samt ta del av matematiklärarnas inställning till användandet av digitala verktyg. En semistrukturerad intervjumetod används för att få svar på frågeställningarna. Resultaten visar att digitala verktyget påverkar undervisningen på ett positivt sätt, eleverna blir delaktiga och engagerade i sitt lärande. Matematiklärarna uppfattar dessutom digitala verktyg som ett komplement till den klassiska undervisningen. De slutsatser som vi har kommit fram till är att matematiklärarna använder digitala verktyg för att skapa ett varierande arbetssätt i sina matematikundervisningar och ser digitala verktyget som ett hjälpmedel för att ge eleverna stöd i matematikundervisningen.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg i verksamheten, samt vilken betydelse de upplever att digitala verktyg har för barns utveckling och lärande i förskolan. Studiens ansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Empirin baserades på åtta yrkesverksamma förskollärares subjektiva uppfattningar kring digitala verktyg. Studien utgick från ett posthumanistiskt perspektiv för att undersöka sambandet mellan digitala verktyg och vilka effekter som detta skapar, och beskrivs som ett ömsesidigt samkonstituerande ur ett posthumanistiskt perspektiv. Studiens resultat synliggjorde en osäkerhet kring förskollärares kompetens och på vilket sätt digitala verktyg kan tillämpas i undervisningen. Sammanfattningsvis framgick det att förskollärare har en övervägande positiv inställning till användningen av digitala verktyg. Förskollärare uttrycker att digitala verktyg får betydelse i undervisning genom att läromedlet används i ett pedagogiskt syfte och kompletteras av analogt material.