Philosophy, Practical and Systematic Theology / D.Litt. et Phil. (Philosophy)

O escopo desta dissertação é fazer um estudo teórico e conceitual da obra de Émile Durkheim no que se refere à questão educacional e verificar em que medida seus escritos contribuem para a compreensão do ensino superior do Brasil contemporâneo, o qual está submetido às leis e às regulamentações do poder público. Apresentam-se o método e o objeto da Sociologia de Durkheim, propondo comparações entre a perspectiva sociológica educacional clássica ou tradicional do pensador e a humanista, que vige no Brasil contemporâneo. Focaliza-se a moralidade relacionada à educação na obra de Durkheim como um ato que atende aos interesses da sociedade, enquanto estruturas formais da razão, não da religião. Os indivíduos são socializados tornando-se conscientes da necessidade da adesão voluntária às regras impostas socialmente, que são determinantes dos deveres do estudante, e que se assemelham às regras que prescrevem a conduta do adulto. A educação moral insere-se em toda a vida escolar do discente. Também são analisados acordos internacionais, globalização das políticas educacionais e a transformação da educação em fonte de investimentos, que caracterizaram as últimas décadas do século XX e início do século XXI, quando a teoria do capital humano foi recuperada e aplicada no âmbito educacional, associando a escolarização superior à consecução de competências que possibilitam a ascensão social. Nessa perspectiva, o que importa é a inserção no mercado de trabalho, enquanto uma imposição do sistema vigente sobre a formação do capital humano, aliada a adequação dos alunos aos preceitos neoliberais, em que a competência e a obtenção de habilidades são mais relevantes que o conhecimento histórico-científico capaz de transformar, por meio do processo de escolarização, o modo de pensar a realidade. / The scope of this dissertation is to make a theoretical and conceptual study of the work of Émile Durkheim with regard to the educational question and to verify to what extent his writings contribute to the understanding of the higher education of contemporary Brazil, which is subject to the laws and regulations Of public power. The method and object of Durkheim's Sociology are presented, proposing comparisons between the classical or traditional educational sociological perspective of the thinker and the humanist, which is present in contemporary Brazil. It focuses on education-related morality in Durkheim's work as an act that serves the interests of society as formal structures of reason, not religion. Individuals are socialized by becoming aware of the need for voluntary adherence to socially imposed rules that are determinant of the student's duties and which resemble the rules that prescribe adult conduct. Moral education is embedded throughout the student's school life. International agreements, globalization of education policies and the transformation of education into an investment source, which characterized the last decades of the twentieth century and the beginning of the twenty-first century, were also analyzed, when human capital theory was recovered and applied in the educational sphere, associating Higher education to the achievement of skills that enable social ascension. In this perspective, what matters is the insertion in the labor market, while an imposition of the current system on the formation of human capital, coupled with the students' suitability to the neoliberal precepts, in which competence and the attainment of skills are more relevant than the historical-scientific knowledge capable of transforming, through the process of schooling, the way of thinking reality. / Dissertação (Mestrado)

Émile Durkheims "Formes élémentaires de la vie religieuse" (1912) zählen zu den "Klassikern" der Religionssoziologie und Durkheim selbst unbestritten zu den "Gründungsvätern" der Disziplin. In der umfangreichen Sekundärliteratur zu Durkheim und seinem "Meisterwerk" hat die kritische Rezeption des Werks bislang jedoch nur wenig Betrachtung gefunden. Die vorliegende Arbeit präsentiert einen systematischen Überblick der theologischen Rezeption des Werks zwischen 1912 bis 1930 im französischsprachigen Kontext. Insofern Durkheims Studie bewusst als wissenschaftlicher Schlag gegen traditionelle Religionsverständnisse gedacht war und einen gezielten Beitrag zu den aufgeheizten Diskussionen über neue Ansätze der Religionsforschung darstellte, bilden die kritischen Auseinandersetzungen der Theologen die Dispute über die Deutungshoheiten innerhalb der Religionsforschung zum Entstehungskontext des Werks verdichtet ab. Mit der Aufarbeitung der kritischen Rezeption vor dem Hintergrund zeitgenössischer Debatten innerhalb des französischen Wissenschaftskontextes und der (katholischen) Theologie wird der "soziologische Klassiker" in seine intellektuellen Entstehungskontexte zurückgeführt. Dieser Blick auf das Werk als historischer Debattenbeitrag erlaubt, gegenwärtige "Gründungsnarrative" sowie soziologiegeschichtliche Kanonbildung kritisch zu hinterfragen. Dabei wird erkennbar, dass der komplexe Gründungsprozess der Soziologie in Frankreich nicht allein auf die herausragenden Arbeiten eines Einzelnen zurückgeführt werden kann, sondern der kollaborative Charakter des Gründens stärker herausgestellt werden muss. Daneben sind auch die notwendigen institutionellen und intellektuellen Bedingungen für die erfolgreiche "Gründung" der Religionssoziologie zu Beginn des 20. Jahrhunderts anzuerkennen. / Émile Durkheim’s 'Formes élémentaires de la vie religieuse' (1912) counts as one of the 'classics' of sociology of religion, while Durkheim himself is undisputedly considered one of the 'founding fathers' of the discipline. Despite extensive secondary literature on Durkheim and his 'masterpiece', the critical reception of his work has received comparatively little attention. This dissertation presents a systematic overview of the theological reception of the work between 1912 and 1930 in the Frenchspeaking context. Durkheim’s study was intended as an attack against traditional understandings of religion and also contributed to heated discussions about new approaches to the study of religion. Therefore, the critical reception from theologians during the publishing context provides important insight into disputes about sovereignties within the study of religion. By reappraising the reception against the backdrop of historical debates within the French scientific community and (Catholic) theology, the 'sociological classic' is returned to its original intellectual context. Considering the book as a historical contribution to debates allows us to critically question contemporary 'founding narratives', as well as canon formation within the sociology of religion. In doing so, it becomes apparent that the complex founding process of sociology in France cannot be attributed solely to the outstanding work of one individual, instead one must emphasise the collaborative nature of founding. In addition, the necessary institutional and intellectual conditions for the successful 'founding' of the sociology of religion at the beginning of the 20th century must also be acknowledged.

The present study utilises a Durkheimian approach to study alcohol in society and education, centrally drawing on the sociological works of Emile Durkheim and those of the neo-Durkheimian sociologist, Stjepan Mestrovic. Durkheim�s sociological concepts and commentary, and Mestrovic�s perspective, refashioned, is applied to the present context, of which alcohol is a part. The arument to be advanced, is that in the Durkheimian sense, societal and educational alcohol issues, as part of wider social change, are in a state of excessive anomie and egoism caused by neoliberal philosophy, policy and practice. Mostly, the theory of James M. Buchanan will be drawn upon as standing for neoliberalism. Mestrovic�s interpretation of Durkheim in the light of his view of the indirect influence of Arthur Schopenhauer on Durkheim, particularly with regard to Schopenhauer�s view of will and representation, provides a fresh reading of Durkheim�s work. Mestrovic�s adaptations challenge the received view of Durkheim as a functionalist, and Enlightenment positivist interested in social order. This is explained by noting Mestrovic�s application of those adaptations to some of Durkheim�s central concepts, and, Mestrovic�s identification of the contemporary relevance of Durkheim, culminating in what Mestrovic calls postemotionalism. Mestrovic�s Shopenhauerian Durkheimianism, and Durkheim, can be critiqued from the perspectives of a number of commentators, poststructuralism and, Jennifer Lehmann�s critical structuralism with regard to issues of particularly gender, but also culture, as well as for exhibiting essentialist and liberal strains. Buchanan is also liberal and essentialist, but differently to Durkheim, holds to an economic, individualistic and clearly positivist view of society and education. By comparison with Durkheimianism, however, Buchanan�s perspective is a good representative example of true neoliberalism. Durkheim in particular, is rendered as a liberal - by comparison to Buchanan, a very social democratic liberal thinker, but one still in need of further adaptations over and above those made by Mestrovic for a Durkheimianism relevant to contemporary issues of gender and culture with regard to policy and practice in society and education where alcohol is concerned. Mestrovic�s perspective and Durkheim�s concepts, when modified by way of discussed and synthesised supplementary, high-modern and poststructural, post-Freudian feminist, and semiological, radical theories of gender and culture, is relevant for studying society and education. The application of Durkheimian perspectives, so rendered, means that various issues related to alcohol such as, alcohol and other addictions and dysfunctions, gendered drinking, gendered family relations, alcohol use and abuse, media advertising, research studies philosophies, culture, local and global markets, as well as legislation, can be seen in an alternative way. Following Durkheimian perspectives means that education can be contextualised accordingly. Educational governance, professionalism, teacher training and curriculum reform policies and programmes related and specific to alcohol education, can be interpreted in alternative ways to those currently accepted. Durkheimian perspectives on society and education: highlight the damage caused and the conservatism entailed by neoliberal philosophy, policy and practice, and; provide alternatives to the current societal situation, as well as the current drug education market in Aotearoa/New Zealand.

<p>Har övergången från det förmoderna samhället till det moderna bara inneburit positiva framsteg? Uppsatsen fokuserar framförallt på sociologiska författare som gör gällande att moderniteten bland annat har resulterat i att individer i större utsträckning än tidigare upplever en meningsförlust. En del av dessa författare anser att bristen på mening indirekt kan relateras till den tilltagande arbetsdelningen. Arbetsdelningen ger nämligen upphov till strukturella såväl som kulturella förändringar, och dessa förändringar ger i sin tur upphov till olika former av upplevd meningsförlust. De områden som påverkas av arbetsdelningen och som behandlas i denna uppsats är rollernas differentiering, gemenskapernas urvattning, kunskapernas fragmentering, samt relativismens och pluralismens effekter på det som tidigare ansetts vara givet och självklart.Roller och gemenskap är strukturella fenomen, medan kunskap och relativism är fenomen på det kulturella planet. I tidigare samhällen har kulturen givit legitimitet åt strukturen. Detta innebar bland annat att religion och tradition tilldelade alla individer en plats och förklarade varför världen ser ut som den gör. Problemet i det moderna samhället tycks vara att den moderna kulturen inte bara misslyckas med att legitimera den nya strukturen, utan att den dessutom bidrar till att underblåsa känslan av meningslöshet.</p>

<p>Utbrändhet är ett aktuellt fenomen som kommit i blickfånget i Sverige. Det svenska arbetslivet är präglat av arbetsrelaterad ohälsa som stress och utbrändhet. Utbrändhet kostar samhället mycket pengar och därför har det också hamnat på politikernas bord. Samhällsutvecklingen går fort och samhällsorganisationen kräver anpassning och flexibilitet till nya ordningar. Människan förväntas ställa om sig till fördel för utveckling och framåtskridande inom såväl nationella som internationella marknadsförhållanden. Vem betalar priset för förändringen? Krafterna bakom utvecklingen i samhället och organisationer tar sällan hänsyn till individen, samhällsmedborgaren eller utföraren i förändrings- eller utvecklingsprocessen. Samspelet mellan samhällets olika parter är problematiskt. I denna uppsats sätts utbrändhet in i en samhällelig kontext och diskuteras som en effekt av växelverkandet mellan individ och samhälle. På ett diskursanalytiskt vis är detta ett försök att förstå utbrändhetens framfart. Målet är att utifrån olika diskurser analysera utbrändhet i förhållande till klassiska samhällsteorier. De två främsta frågeställningarna som skall besvaras i uppsatsen är om det finns analogier mellan utbrändhet och den alienerande processen som Marx beskriver? Finns det dessutom likheter mellan den process Durkheim beskriver uppstår, innan det anomiska självmordet begås? Sveriges politiker, makthavare, är de som sätter gränser och bygger normerande strukturer i samhället. Vad händer när de sätter sina mål för Sverige? Vilken måttstock rättar de sig efter? Den normerandestrukturen med"den rätta gränsen"för önskningar och behov är flytande inom politiken. Det präglar samhällsindividerna. Av Marx och Durkheim kan vi förstå att utbrändheten bara är en effekt av samhällssituationen som sedan fortplantat sig till individen. Det går med andra ord inte att förklara utbrändhet utifrån individen själv. Individen lever i och svarar på samhället, som därmed borde bli en given faktor i en utbrändhetsdiskurs.</p>

Har övergången från det förmoderna samhället till det moderna bara inneburit positiva framsteg? Uppsatsen fokuserar framförallt på sociologiska författare som gör gällande att moderniteten bland annat har resulterat i att individer i större utsträckning än tidigare upplever en meningsförlust. En del av dessa författare anser att bristen på mening indirekt kan relateras till den tilltagande arbetsdelningen. Arbetsdelningen ger nämligen upphov till strukturella såväl som kulturella förändringar, och dessa förändringar ger i sin tur upphov till olika former av upplevd meningsförlust. De områden som påverkas av arbetsdelningen och som behandlas i denna uppsats är rollernas differentiering, gemenskapernas urvattning, kunskapernas fragmentering, samt relativismens och pluralismens effekter på det som tidigare ansetts vara givet och självklart.Roller och gemenskap är strukturella fenomen, medan kunskap och relativism är fenomen på det kulturella planet. I tidigare samhällen har kulturen givit legitimitet åt strukturen. Detta innebar bland annat att religion och tradition tilldelade alla individer en plats och förklarade varför världen ser ut som den gör. Problemet i det moderna samhället tycks vara att den moderna kulturen inte bara misslyckas med att legitimera den nya strukturen, utan att den dessutom bidrar till att underblåsa känslan av meningslöshet.

La théorie sociologique a subi, dans les 40 premières années de l'institutionnalisation de cette discipline, une inflexion la détournant d'une des questions théoriques qui avaient suscité sa fondation: celle de la possibilité d'une explication de la pérennité de l'organisation de la société qui ne soit pas fondée sur la théorie libérale classique de l'individu rationnel. Si cet aspect du projet sociologique a d'abord été directement confronté, ce n'est pas par le biais d'une argumentation étoffée et de critiques percutantes qu'il a finalement été neutralisé mais plutôt par son omission puis par sa négation. Pour démontrer ce processus menant à la neutralisation d'un problème fondamental de la sociologie classique, j'ai choisi d'examiner la réception des travaux d'un de ceux qui l'a abordé le plus ouvertement, le fondateur français de la sociologie, Émile Durkheim. Les travaux de Durkheim et de son école, au même titre que ceux de Marx, se présentent comme des idéaux types de l'effort théorique visant à présenter l'organisation sociale comme autre chose que le résultat des aptitudes et actions des individus qui y participent c'est-à-dire comme des formes de réalisme social. En ce sens, la réception de leurs thèses est un excellent indicateur de la position des différents sociologues sur la possibilité, voire la pertinence, d'une telle tentative. En étudiant les textes de réception des écrits durkheimiens produits en France, en Angleterre et aux États-Unis entre 1893 et 1939, j'ai pu retracer d'abord les oppositions directes au "réalisme social" durkheimien puis les omissions de cet aspect de sa pensée qui ont fini par déboucher sur un travestissement -une périodisation -de cette dernière. Il ressort de cette étude que le réalisme social, qu'il soit identifié comme "chosisme", "ontologisme", "matérialisme", "négation de la psychologie" ou relégué au statut de "période" de la pensée durkheimienne, reste le même au-delà des formes changeantes de la critique.

The present study utilises a Durkheimian approach to study alcohol in society and education, centrally drawing on the sociological works of Emile Durkheim and those of the neo-Durkheimian sociologist, Stjepan Mestrovic. Durkheim�s sociological concepts and commentary, and Mestrovic�s perspective, refashioned, is applied to the present context, of which alcohol is a part. The arument to be advanced, is that in the Durkheimian sense, societal and educational alcohol issues, as part of wider social change, are in a state of excessive anomie and egoism caused by neoliberal philosophy, policy and practice. Mostly, the theory of James M. Buchanan will be drawn upon as standing for neoliberalism. Mestrovic�s interpretation of Durkheim in the light of his view of the indirect influence of Arthur Schopenhauer on Durkheim, particularly with regard to Schopenhauer�s view of will and representation, provides a fresh reading of Durkheim�s work. Mestrovic�s adaptations challenge the received view of Durkheim as a functionalist, and Enlightenment positivist interested in social order. This is explained by noting Mestrovic�s application of those adaptations to some of Durkheim�s central concepts, and, Mestrovic�s identification of the contemporary relevance of Durkheim, culminating in what Mestrovic calls postemotionalism. Mestrovic�s Shopenhauerian Durkheimianism, and Durkheim, can be critiqued from the perspectives of a number of commentators, poststructuralism and, Jennifer Lehmann�s critical structuralism with regard to issues of particularly gender, but also culture, as well as for exhibiting essentialist and liberal strains. Buchanan is also liberal and essentialist, but differently to Durkheim, holds to an economic, individualistic and clearly positivist view of society and education. By comparison with Durkheimianism, however, Buchanan�s perspective is a good representative example of true neoliberalism. Durkheim in particular, is rendered as a liberal - by comparison to Buchanan, a very social democratic liberal thinker, but one still in need of further adaptations over and above those made by Mestrovic for a Durkheimianism relevant to contemporary issues of gender and culture with regard to policy and practice in society and education where alcohol is concerned. Mestrovic�s perspective and Durkheim�s concepts, when modified by way of discussed and synthesised supplementary, high-modern and poststructural, post-Freudian feminist, and semiological, radical theories of gender and culture, is relevant for studying society and education. The application of Durkheimian perspectives, so rendered, means that various issues related to alcohol such as, alcohol and other addictions and dysfunctions, gendered drinking, gendered family relations, alcohol use and abuse, media advertising, research studies philosophies, culture, local and global markets, as well as legislation, can be seen in an alternative way. Following Durkheimian perspectives means that education can be contextualised accordingly. Educational governance, professionalism, teacher training and curriculum reform policies and programmes related and specific to alcohol education, can be interpreted in alternative ways to those currently accepted. Durkheimian perspectives on society and education: highlight the damage caused and the conservatism entailed by neoliberal philosophy, policy and practice, and; provide alternatives to the current societal situation, as well as the current drug education market in Aotearoa/New Zealand.

Utbrändhet är ett aktuellt fenomen som kommit i blickfånget i Sverige. Det svenska arbetslivet är präglat av arbetsrelaterad ohälsa som stress och utbrändhet. Utbrändhet kostar samhället mycket pengar och därför har det också hamnat på politikernas bord. Samhällsutvecklingen går fort och samhällsorganisationen kräver anpassning och flexibilitet till nya ordningar. Människan förväntas ställa om sig till fördel för utveckling och framåtskridande inom såväl nationella som internationella marknadsförhållanden. Vem betalar priset för förändringen? Krafterna bakom utvecklingen i samhället och organisationer tar sällan hänsyn till individen, samhällsmedborgaren eller utföraren i förändrings- eller utvecklingsprocessen. Samspelet mellan samhällets olika parter är problematiskt. I denna uppsats sätts utbrändhet in i en samhällelig kontext och diskuteras som en effekt av växelverkandet mellan individ och samhälle. På ett diskursanalytiskt vis är detta ett försök att förstå utbrändhetens framfart. Målet är att utifrån olika diskurser analysera utbrändhet i förhållande till klassiska samhällsteorier. De två främsta frågeställningarna som skall besvaras i uppsatsen är om det finns analogier mellan utbrändhet och den alienerande processen som Marx beskriver? Finns det dessutom likheter mellan den process Durkheim beskriver uppstår, innan det anomiska självmordet begås? Sveriges politiker, makthavare, är de som sätter gränser och bygger normerande strukturer i samhället. Vad händer när de sätter sina mål för Sverige? Vilken måttstock rättar de sig efter? Den normerandestrukturen med"den rätta gränsen"för önskningar och behov är flytande inom politiken. Det präglar samhällsindividerna. Av Marx och Durkheim kan vi förstå att utbrändheten bara är en effekt av samhällssituationen som sedan fortplantat sig till individen. Det går med andra ord inte att förklara utbrändhet utifrån individen själv. Individen lever i och svarar på samhället, som därmed borde bli en given faktor i en utbrändhetsdiskurs.