No description available.

Abstrakt Patienter som lider av EIPS/Borderline (Emotionellt personlighetssyndrom) har ofta erfarenhet av långa vårdtider vilket ibland inte varit till fördel för dessa patienter. På 1980-talet startade forskare i Nederländerna en intervention med självvald inläggning för patienter med komplexa behov. I Sverige benämns denna intervention som brukarstyrd inläggning (BI). Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter av brukarstyrd inläggning hos patienter med EIPS/borderline och/eller självskadebeteende. Metoden var en integrerad litteraturöversikt, enligt Whittemore och Knafl (2005). Sammanlagt tio artiklar är inkluderade i resultat och dessa resulterade i fyra områden: Att få möjlighet till en timeout, Att bemötandet är avgörande, Att få stöd med struktur och Att finna sin egen återhämtning. Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter av BI. Det framkom att patienterna i studierna uppskattade en timeout från vardagen och de ansåg att bemötandet från personal är av en avgörande betydelse för om och när personen söker BI, patienterna får en strukturerad tillvaro under BI vilket kunde vara avgörande för hur väl fungerande och effektiv behandlingen var och att det även gav en snabbare återhämtning vilket är målet med BI. Studierna visade tydligt att en negativ attityd bland personalen var den främsta orsaken för patienten att avbryta BI och att inte söka BI igen. Slutsats är att patienterna i studierna och deras upplevelser visade sig över lag positiva. Det förekom dock negativa erfarenheter som framför allt handlade om negativ attityd hos personal, brist på mellanmänskligt beteende och förutfattade meningar om patienter. Om dessa attityder och förhållningssätt går att hantera så kan interventionen BI kan vara till gagn för patientgruppen.

Bakgrund: EIPS/BPD är en psykiatrisk diagnos som karaktäriseras av ett avvikande sätt att hantera starka känslor. Personer med EIPS/BPD upplever att de stigmatiseras i vården och vårdpersonal ser patientgruppen som krävande. Berger och Luckmanns (1966/1991) socialkonstruktivistiska teori utgår från att verkligheten skapas genom socialt samspel mellan människor. Det inbegriper även konstruerandet av diagnoser och sjukdom. Syfte: Att utifrån socialkonstruktivistisk teori förstå diskursen kring EIPS/BPD-patienter hos personal inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Kvalitativ metod med fokusgruppsintervjuer av vårdpersonal inom slutenvårdspsykiatrin. Personalen som intervjuades bestod av sjuksköterskor och skötare/undersköterskor även om läkare och kuratorer också inkluderades. Bearbetningen av intervjumaterialet gjordes med tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) och analyserades med socialkonstruktivistisk teori av Berger & Luckmann (1966/1991). Resultat: Personalen beskrev att de flesta EIPS/BPD-patienter är unga “tjejer” och att många har olika former av självskadebeteende. Även suicidförsök beskrevs som en form av självskadebeteende av personalen, och inte grundat i äkta suicidalitet. Personalen beskrev att många med EIPS/BPD blir bättre i sin diagnos när de skaffar familj. Kunskap om patienten kom främst från andra kollegor och genom erfarenhet. Läkare beskrevs av sjuksköterskor och skötare/undersköterskor som kollegor som står utanför teamet vilket enligt dem riskerade att göra vården lidande. Vissa i personalen upplevde att de kunde ge EIPS/BPD-patienter en bra vård medan andra inte upplevde det. Slutsats: Personalen hade en typifierad bild (kategorisering för att göra mer förståelig) av patientgruppen som rörde sig utanför diagnoskriterierna för EIPS/BPD (i DSM-5 and ICD-10) och patientgruppens lidande bedömdes ibland som icke-legitimt. Den typifierade bilden av EIPS/BPD patienter sprids och reproduceras genom sekundär socialisering på arbetsplatsen. / Background: EIPS/BPD is a psychiatric diagnosis characterized by a deviant way of handling strong emotions. People with EIPS/BPD feel that they are stigmatized in healthcare and healthcare professionals see the patient group as demanding. Berger and Luckman’s (1966/1991) social constructive theory assumes that reality is created through social interaction between people, which also includes the construction of diagnoses and illness. Aim: To understand the discourse around EIPS/BPD patients among staff within psychiatric inpatient care from a social constructivist perspective. Method: Qualitative method with focus group interviews of healthcare staff within inpatient psychiatry. The processing of the interview material was done with thematic analysis (Braun & Clarke, 2006) and analyzed with social constructivist theory by Berger & Luckmann (1966/1991). Results: The staff described that most EIPS/BPD patients are young "girls" and that many have various forms of self-harming behavior. Suicide attempts were also described as a form of self-harming behavior by the staff, and not based on genuine suicidality. The staff described that many with EIPS/BPD get better in their diagnosis when they start a family. Knowledge of the patient came mainly from other colleagues and through experience. Physicians were described by nurses and assistant nurses as colleagues who stood outside the team, which, according to them, risked causing the care to suffer. Some of the staff felt that they could provide good care to EIPS/BPD patients while others did not. Conclusion: The staff had a typified image (categorization to make more understandable) of the patient group that moved outside the EIPS/BPD diagnosis criteria (in DSM-5 and ICD-10) and the suffering of the patient group was sometimes judged as non-legitimate. The typified image of EIPS/BPD patients is spread and reproduced through secondary socialization in the workplace.

Bakgrund: En upplevelse är subjektiv vilken värderas och tolkas utifrån individens förförståelse och dessa upplevelser behöver sjuksköterskan tillvarata för att kunna bedriva professionell omvårdnad. Omvårdnadsprocessen används av sjuksköterskor för att bedriva omvårdnad på ett optimalt sätt och en del av denna process är mötet mellan människor. Ett gott möte leder till ett bättre informationsutbyte vilket i sin tur är en central del i omvårdnadsarbetet. Emotionellt instabilt personlighetssyndrom, även förkortat EIPS, är en psykisk funktionsnedsättning där de allmänna kriterierna för personlighetssyndrom samt fem av nio EIPS-specifika kriterier ska vara uppfyllda för att ställa diagnos. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Metod: Kvalitativ litteraturstudie grundad på nio empiriska studier. Artikelgranskningen genomfördes enligt Högskolan i Kristianstads granskningsmall för kvalitativa studier. Analysen utgick från Fribergs (2012a) fem-stegs metod. Resultat: Resultatet sammanställdes i fyra huvudteman; Upplevda känslor, Upplevelse av kunskap, Upplevelse av arbetssätt samt Upplevelse av beteenden hos personer med EIPS. Sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med EIPS varierade. Känslor som obehag, frustration och optimism uppstod i samband med vårdandet. När sjuksköterskor upplevde att de hade lämplig kunskap skapades självförtroende i vårdandet. Brist på kunskap bidrog till osäkerhet kring hur personalen ska förhålla sig till personer med EIPS. Diskussion: Studiens styrkor och svagheter diskuteras i relation till Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. I resultatdiskussionen diskuteras fynden Hoppfull optimism, Kunskap underlättar vårdandet samt Frustration i relation till omvårdnadsteorier, samhällsperspektiv samt etisk teori.

Bakgrund: Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) är en psykiatrisk diagnos som påverkar det psykiska och mentala välbefinnandet. Ungefär 1% av den vuxna befolkningen har diagnosen och 22% av inneliggande patienter inom den psykiatriska slutenvården är diagnostiserad med EIPS. Syfte: syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av att leva med emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Metod: en litteraturstudie med en kvalitativ ansats har använts. 10 vetenskapliga studier som svarade mot syftet valdes ut och genomgick en kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fem kategorier. Resultat: Att känna hopplöshet och vara destruktiv mot sig själv. Att uppleva identitetsförvirring och en inre kamp. Att var rädd för att bli dömd och kritiserad. Att lära sig hantera sina känslor. Att uppleva problem i relation till andra. Slutsats: litteraturstudien visade att personer med EIPS upplever svårigheter i att hantera känslor och ett enormt lidande vilket kunde leda till destruktiva handlingar för att hantera känslorna. Att lindra lidandet och att inge stöd till personer med EIPS är därför en viktig del i sjuksköterskans roll i omvårdnaden. Resultatet från denna litteraturstudie kan användas för att öka kunskapen om upplevelsen av att leva med EIPS inom samhället och vården för att minska stigmatiseringen och bidra med ett tillämpad personcentrerat förhållningssätt för sjuksköterskor. Författarna anser att det behövs mer forskning inom området för att kunna stödja denna patientgrupp på bästa sätt.

Bakgrund: Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) karakteriseras av dramatiska känslomässiga svängningar, bristande impulskontroll, sviktande identitet/självbild och instabila relationer som manifesteras i självskador, missbruk och en förhöjd suicidrisk. Ofta har patienten utvecklat mindre gynnsamma strategier för att hantera sina känslor och EIPS är i hög grad associerat med samsjuklighet där ångest tillhör ett av det mest frekvent förekommande. Att arbeta med dessa patienter beskrivs ofta som utmanande och den emotionella berg- och dalbana som ofta förknippas med EIPS skapar många gånger frustration hos personalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter med EIPS och ångest. Metod: En kvalitativ intervjustudie samt utfört en innehållsanalys av insamlad data. Åtta individuella semistrukturerade intervjuer för att ta del av psykiatrisjuksköterskans erfarenheter. Resultat: Analysen av insamlad data resulterade i tre kategorier och sex subkategorier. Kategorierna var: Utmaningar med patientgruppen, faktorer som påverkar vårdrelationen samt stöd och utbildning. Det framkommer att patientens karaktärsdrag och ångestproblematik präglar psykiatrisjuksköterskans attityder och bemötande och en stor del av vården utgörs av att hjälpa patienten till sunda strategier för ångesthantering. Diskussion: Handledning kan ses ha en betydande funktion i psykiatrisjuksköterskans attityder och därmed bemötande av patienter med EIPS. / Background: Borderline Personality Disorder (BPD) is characterized by dramatic, emotional mood swings, lack of impulse control, failing self-image/identity and unstable relationships which manifests in self-harm behaviour, substance abuse and an increased suicide risk. It’s quite common that the patient will have developed less successful strategies to cope with their emotions and BPD is to a great extent, associated with comorbidity where anxiety is one of the most frequent factors. Dealing with these patients is often described as challenging and the emotional rollercoaster which is often associated with BPD poses many times as the main reason for frustration within the staff. Method: A qualitative interview study and a performed content analysis of collected data, eight individual semi-structured interviews with the intent to take part of the psychiatric nurse’s experiences. Aim: The aim of the study has been to describe the experiences of psychiatric nurses in their encounters with patients with BPD and anxiety. Results: The analysis of the collected data resulted in three categories and six subcategories. The categories are as follows: Challenges within the patient group, factors which affect the care relationship and support and education. It is revealed that the patient’s characteristic traits and anxiety disorders characterizes the psychiatric nurse’s attitude and treatment and a substantial part of the medical care consists of helping the patient develop sound strategies for anxiety management. Discussion: Supervision/guidance is seen to have a significant effect involving the psychiatric nurse’s attitude and therefore, approach to patients with BPD. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>